Etikettarkiv: ledare

Tron – den förklädde krigaren

Ända sedan jag som 13-åring ”tvingades” genomlida Svenska kyrkans konfirmering är jag mot religioner. Till alla. Inte för att jag ogillar dem, inte för att jag har något speciellt agg mot dem, utan för att de alla i sin blotta existens bevisar felet i det som de flesta av dem hävdar, nämligen att blott deras religion är den sanna, att blott deras religion leder till kontakt med den enda guden. Tusentals religioner marknadsför alltså tusentals gudar. Miljoner troende lever i den istadiga förvissningen att det bara finns en rätt religion – deras – och endast en riktig gud – deras. Att inte fler än jag har förstått detta groteska feltänk har i dag förvånat mig i 66 år.

En plågsam läsning av en artikel i dagens Svenska Dagbladet stärker min misstro. Rubrik: ”Försvarsminister Pete Hegseth krigar med stöd av Jesus”. Rubriken i sig räcker för att inse den motbjudande tanken att Jesus är med USA i kriget mot Iran, att religionen ska styra USA. Så sker i Iran, och så skedde även i vårt land för hundratals år sen. Donald Trump hotade nyligen Iran med att bomba landet tillbaka till stenåldern. Nu söker man sig själv tillbaka till förhistoriska tider med hjälp av devota pastorer och obsoleta kaplaner.

Enligt artikeln i SvD läste nyligen Pete Hegseth denna bön för de amerikanska trupperna i Iran:
”- Ge dem visdom i varje beslut, uthållighet inför den kommande prövningen, obrytbar enighet och ett överväldigande våld mot dem som inte förtjänar någon nåd.” Jag kan tänka mig att de religiösa ledarna i Iran läser lika enfaldiga och våldsbejakande böner för sina trupper.

Politik och religion mixas till en väl avvägd soppa i dagens USA. ”Varje månad håller han (Pete Hegseth) en bönestund i Pentagon. Dit har han bjudit pastor Doug Wilson, ledaren för Christ Church, att predika. Wilson är en uttalad kristen nationalist som vill att religiösa regler ska bestämma hur USA styrs, alltså en form av teokrati. Wilson vill avskaffa kvinnors rösträtt – hushåll ska rösta, inte individer – och homosexualitet ska förbjudas”, skriver SvD.

President Trump lät sig i inledningen av kriget handpåläggas av ett 20-tal präster i Ovala rummet. Man bad för militär seger över Iran. Hegseth ber, Pentagon ber, pastorerna ber – för seger i ett krig inlett av en president som gick till val på att aldrig mer starta krig.

SvD skriver: ”I en predikan i Rom på palmsöndagen sa han (påve Leo XIV) att Jesus – the King of peace´ - inte lyssnar på böner från dem som för krig och citerade ur Jesaja:Hur mycket ni än ber, lyssnar jag inte. Era händer är fulla av blod.”

Det påven säger låter bra, tycker jag. Men en detalj spolierar hans trovärdighet. Han är religiös!

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Vinnare och förlorare

Som kulturorganet spådde redan i inledningen av kriget blir den slutliga segraren Ukraina, landet som ser möjligheterna i stället för att vika sig inför en till synes oövervinnlig dårskap. Den så kallade stormakten Ryssland har begått harakiri medan stormakten USA bit för bit bär ned sig själv till källaren. USA och Ryssland har snart inga vänner, medan Ukrainas kontakter med omvärlden ständigt ökar. Kanada och EU blir allt starkare i takt med att Trumps och Putins hat, lögner och påhopp ständigt ökar. Medan USA gör bort sig i Iran gräver Putin sin egen grav på hemmaplan. Både Trump och Putin är snart raderade – på olika sätt.

Trumps så kallade fredsförhandlingar i Ukrainakriget visade sig redan från början vara patetiska, partiska, med bara ett mål: Att berika familjen Trump – och i viss mån USA. Ingen bryr sig längre om de sätt som lille smilande Steve Witkoff och långe smilande Jared Kushner försöker eliminera Ukraina. De båda kan snart betraktas i ”de förljugnas muséum”.

Kulturorganet vill ta Sverige ur Nato och satsa allt på ett starkare Europa. Då måste Ungern antingen uteslutas ur EU eller följa dess visioner. EU kan bli en enorm maktfaktor, även rent militärt. Kunskap, ekonomi, kultur, traditioner, allt talar för en gyllene europeisk framtid – om bara viljan finns. Om EU slutar att lägga sig i formen på tomater och i stället satsar på synkroniserad upprustning, kultur, klimat och mänsklig samvaro blir Europa världens mest demokratiska världsdel.

Europa går en gyllene framtid till mötes. Ryssland och USA har redan sina bästa år bakom sig.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Trumps världsförtroende rasar

Äntligen! Allt fler börjar inse att ansiktsmålaren Trump endast är en pajas. Runt om i världen växer motståndet mot USA. Mängder av sajter på Internet uppmanar till köpbojkott, och många av USA:s tidigare allierade har blixtsnabbt hittat nya kunder på andra håll i världen. Kanadas premiärminister Mark Carney och EU:s Kaja Kallas har blivit ikoner för motståndet. Carney har stängt luftrummet för vissa amerikanska flyglinjer, som nu får betala dyrt för sin presidents storhetsvansinne. I går sa högsta domstolen i USA nej till Trumps tullar, varpå han reagerade som en sjuåring i sandlådan och skyllde allt elände på andra – i vanlig ordning. Detta trots att varje amerikanske hushåll har förlorat 1 100 dollar (10 000 kronor) på hans tullar under förra året. På nätet och i världspressen är Trump i dag ”världens största skämt”, något han själv aldrig kommer att förstå.

Vicepresident J D Vance kritiserade förra året EU:s pressfrihet under säkerhetsmötet i München. EU:s Kaja Kallas kommenterade denna vilseledande kritik under årets möte i samma stad. Se hennes fullständigt dräpande svar här. Där amerikanarna är enbart plumpa, stöddiga och förljugna är Kallas glad, ironisk, lugn, totalt överlägsen i sin personliga och enkla framtoning. Och Mark Carneys eleganta och nyskapande tal i Davos förra månaden har redan blivit viralt.

Världen börjar alltså repa sig. Trump ser till att USA inte längre är den enda stormakten. Politiker leder sina länder mot undergång på olika sätt. Putins drömmar om ett återuppstått Sovjetunionen som kräver utplånandet av Ukraina blir hans snara fall in i glömskans dimma. Ansiktsmålaren Trump leder sitt land mot större inhemsk polarisering, fattigdom och allmänt kaos.

Heja EU! Heja Sverige!

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Mot härliga tider!

Så ja, ansiktsmålaren Trump visade i Davos vilken vekling han är. Hans tal var en skam för hela mänskligheten. Han lät som en bortskämd femårig snorunge som inte fått sin veckopeng. Det fina för eftervärlden är att allt som sägs i dag finns bevarat på video och bilder. Ingen kommer undan den slutgiltiga domen, den som endast gud hade tidigare.

Europa blir allt starkare, EU blir viktigare än nånsin. USA går mot en långsam undergång. Och Trump avgår snart med livet. Att ständigt ljuga och hota sliter hårt på kroppen. Killen är ett vandrande vrak.

En snabbare undergång väntar Ryssland. Där mister snart Putin makten, hur ska bli spännande att se. Det är inga snälla farbröder som sitter vid hans långbord och smilar och håller med. De har alla lärt av Stalin och andra massmördare.

Därför gott folk: Skål för en ljusnande framtid!

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Antikapitalisten Trump

Den enväldige, den självgode, den av pompös självdyrkan smittade ansiktsmålaren Donald Trump agerar allt mer som en antikapitalist. Denna något förvånande åsikt läser jag i SvD 13 januari. Där säger Christian Kopfer, råvaruanalytiker vid Handelsbanken:
– Den ekonomiska politiken blir alltmer antiliberal och antikapitalistisk.

Christian Kopfer exemplifierar med Trumps krav att kreditkortsräntan ska begränsas till tio procent.
– Han kräver att dom ska gå i administrationens ledband, säger Kopfer.

Det finns andra exempel som styrker Christian Kopfers åsikt om en antikapitalistisk utveckling i USA. Trumps krav att läkemedelsjättarna ska sänka sina priser är ett. Gör de inte det hotar presidenten med tullar. I december hade 14 av de 17 stora läkemedelsbolagen som Trump riktat din bannstråle mot sänkt sina priser.

Oljebranschen kan bli nästa offer att piskas på av diktatoriske Trump. Nyligen samlade han företrädare för den amerikanska oljeindustrin för att skynda på deras investeringar i venezuleansk oljeindustri, något som oljebolagen är motståndare till. Trump vill trycka ned oljepriset till 50 dollar fatet, vilket skulle sänka bolagens vinster med runt 20 procent, menar branschfolk. Men Trump ger sig inte.
– Det kommer inte att landa väl i Vita huset om de inte går med på Trumps krav, tror Christian Kopfer.

Trump är van vid att få som han vill. Han kan exempelvis höja skatten för de oljebolag som inte gör som han säger.

Kreditkortsräntan, läkemedelspriserna och oljebolagens investeringar i Venezuela är tre av många exempel på den antikapitalistiska och antiliberala utvecklingen i USA, menar Christian Kopfer.

Fan tro´t! säger kulturorganet.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , ,

Mot undergången

Jag har mött en del människor som har en märklig inställning till Donald Trump. De tror att den ansiktsmålade presidenten besitter en mystisk kraft för att komma till rätta med världens alla problem. De tror på hans löften och följer honom lika underdånigt som en hund trippar efter sin matte. Till och med vicepresidenten J D Vance talar i dag beundrande om sin president – han som för inte länge sen jämförde Trump med Hitler. Ingen republikan vågar säga emot husses åsikter, alla underkastar sig den politiske trollkonstnärens vilja. Men sanningen är hemsk: Donald Trump har ingen agenda, ingen storslagen plan. Han är en urusel affärsman. Han omger sig bara med politiska nollor och töntiga jasägare, i veckan synliggjorda i den obeskrivliga och löjeväckande chatten om det förestående anfallet mot Jemen. Han har ansökt om konkurs sex gånger. Han är dömd för fler än 30 brott. Han går på känsla. Han är naivare än ett barn. Gillar han en statsminister eller en president är det landet bra. Gillar han inte statsmannen är landet shit.

Detta får sitt pris. Världen går bakåt. Permanenta skattesänkningar och stora utgifter förväntas kraftigt öka USA:s statsskuld. Investerares förtroende minskar och skapar osäkerhet på marknaderna. Börserna faller och kriget i Ukraina blir snart Trumps totala förnedring. Grönsakspriserna i USA skjuter i höjden. I januari 2025 låg matinflationen på 2,5 % jämfört med samma månad föregående år. Vi ser höga prisökningar för ägg (+15,2 %), kött, fjäderfä och fisk. I februari i år ökade matpriserna ytterligare med 3,9 % jämfört med februari 2024, den högsta årstakten på över ett år. Mejerivaror som mjölk, ost och ägg steg med 10,4 %, medan kaffe och smör ökade med 28 % respektive 26 %. Trumps tullpolitik mot Kanada och Mexiko möts av starkt motstånd bland amerikanarna. Över 60 % tror att den skadar amerikanska arbetare och höjer priserna. Danskarna ogillar Trump. Grönlänningarna avskyr Trump. Svenskarna avbokar resor till USA. Svenskarna bojkottar amerikanska varor. USA:s vänner blir färre och färre. Snart heter ende vännen Vladimir Putin.

Philippe Varin, global ordförande för Internationella handelskammaren, ICC, berättar att nedgången på aktiemarknaden och antalet fusioner och förvärv har minskat med 30 procent jämfört med samma period förra året. Men detta är bara början, säger han i en SvD-intervju. ”Fortsätter situationen spår han nedgång i investeringar, att konsumtionen påverkas och att företags produktivitet minskar. Risken för recession ökar”, varnar Philippe Varin.

Men det blir snart ännu värre. Värst blir det smärtsamma konstaterandet att Putin har lurat skjortan av Trump och att Ryssland aldrig vill uppnå fred i Ukraina av andra skäl än att ”landet totalt utplånas”. Donald Trumps gamle golf- och fastighetskompis Steve Witkoff, som helt saknar diplomatisk erfarenhet, är den viktigaste länken mellan USA och Ryssland i förhandlingarna om Ukraina.
Jan Hallenberg, USA-expert vid Utrikespolitiska institutet, är inte imponerad. Witkoff är ”en ren amatör”, säger han till DN.
– Ju mer central roll den mannen får, desto mer illa är det.

Att genomlida en video där Steve Wittkoff intervjuas av Tucker Carlsson är som att titta in i helvetet redan i jordelivet. Se honom här berätta om hur Putin bad för Trumps liv och skänkte honom ett porträtt målat av ”en av Rysslands bästa konstnärer”. Make till naiv förhandlare finns inte i universum. Hans devota inställning till både Trump och Putin stärker det jag nämnde inledningsvis: Att många tror att Trump har en mystisk kraft, en genial agenda, för att komma till rätta med världens alla problem. Det har han inte. Hans politiska pajaskonster faller snart på eget grepp. Och fallet riskerar att bli stort – för den övriga världen.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Förskoledramatik

Kulturorganet fick se ett protokoll från förskoleklassen Mandarinen i förskolan Kantarellen i Mörbylånga. Skrämmande läsning! Läs – om du vågar:

Veckans kaos på förskolan Kantarellen i Mörbylånga får nu rättsliga följdverkningar sedan lille Pete, 4, kastat en penna i pannan på Mike, 5, och kallat honom lögnare. Mike, 5, började grina och påstod att den där jävla apan Tulsi, 4, sagt till Pete, 4, att han skulle kasta pennan i huvudet på Mike – för att han är dummare än en guppy. Förskollärare Jeffrey sa ingenting om bråket men skulle senare skriva om det. Pete, 4, blev uppkallad till rektor Donald, 3, som sa att Pete, 4, var en utomordentligt fin liten pojke, och att skolan snart skulle vara den bästa i hela världen med katedrar av guld och läroböcker av diamant. När Mike, 5, fick reda på att Donald, 3, inte bestraffat den vidrige lille Pete, 4, skvallrade han till Tulsi, 4. Tulsi, 4, sa att ingen bråkat och att alla snorungar bara ljuger. Då hoppade James, 5, in i leken och berättade att Donald, 3, är en jävla Hitler. James, 5, berättade då att han skulle åka till Kalmar. Det gillade Donald, 3, som sa att han behöver Kalmar för att leka i. Mike skulle ta lilla Tulsi, 4, med sig till Kalmar. Förskollärare Jeffrey skrev nu att bråket i förskolan Kantarellen blev värre och värre, vilket fick Donald, 3, att kalla Jeffrey för historiens sämsta förskolebarn, en kretin, ett as, en ynkrygg, en fegis, ett svin. Det applåderades så hårt av Mike, 5, att han gjorde i blöjan. Pete, 4, skrattade gott åt Mike, 5, som fick nya blöjor av Donald, 3. Pete, 4, sa att alla ljög om det som inträffat, vilket alla höll med om – utom förskollärare Jeffrey som nu började skriva på en saga som ingen ville tro på. Senare visade det sig att sagan var sann och att Donald, 3, ljugit om Pete, 4, som ljugit om Mike, 5, som ljugit om Tulsi, 4, som ljugit om James, 5. Alla ljög om alla och alla barnen i förskoleklassen Mandarinen insjuknade i kronisk Febris mendacis, lögnfeber.

Senare relegerades alla barn och förskolan lades ned. Förskollärare Jeffrey fick nytt jobb på annan ort.

vid protokollet
Siri Sirlig,
reporter

Märkt

Tankar i orostider

Han är demokrat ut i fingertopparna, min mejlkompis. Men i sitt senaste mejl undrar han om demokrati verkligen är det optimala styrelseskicket. Det undrar jag också, i alla fall i orostider. Om vi tittar på vår del av världen skyller alla på alla om dagens uppkomna vansinne. Trump säger att EU bildades för att jävlas med USA. EU säger att ryssen snart anfaller. Ryssland säger att allt är västs fel. Allt!

Europa måste nu rusta, mycket och snabbt. Men de 27 EU-länderna tycker olika. Visst vore det enklare om Ursula von der Leyen enväldigt fick bestämma hur denna upprustning skulle gå till! Sannolikt skulle den gå snabbare och bli effektivare än om alla 27 kockar ska slåss för sin egen nations speciella kryddning. Men de demokratiska spelreglerna säger att de måste gälla, även om de leder till undergång.

*****

Det pratas mycket om Natos artikel 5. Vissa säger att den inte längre gäller. Andra säger att den gör det. Kulturorganet har för länge sedan varnat för att artikel 5 är en gummiparagraf. Om exempelvis vi blir anfallna av ryssen kan USA eller Norge eller nån annan Natomedlem nöja sig med att skicka ett mejl med orden ”lycka till”. Artikel 5 är medvetet formulerad för att ge varje medlemsland flexibilitet i sitt beslut om stöd – ett vykort eller en atombomb, ett mejl eller ett hangarfartyg. Säkrare än så är vi alltså inte, vad än våra politiker säger.

I allt prat om artikel 5 slår mig den hemskaste av tankar. Världens olycka, Donald Trump, och hans nickedockor säger med jämna mellanrum att USA ska lämna Nato. Är baktanken att dela makten över världen med Ryssland? Är anledningen att USA ska få ta Panama, Kanada och Grönland mot att Ryssland får återta Baltikum och andra forna Sovjetstater? Vem vågar svara nej?

Åter till frågan: Är demokrati det optimala styrelseskicket? Ska 50,1 procent av exempelvis de
10 587 700 personer som var folkbokförda i Sverige i slutet av förra året styra över de 49,9 procent som kanske vill nåt helt annat? I siffror ter sig frågan ännu mer motiverad: Är det självklart att
5 410 314 helt ska styra över de andra 5 283 262? Rent känslomässigt känns det svårt att genast svara ”ja, självklart!”

*****

Tesla går mot botten. Försäljningen halveras i många länder, aktien störtdyker. Protesterna mot heilande Elon Musk är snart det enda hopp jag ser om en ljusnande framtid. Desto mer besviken blir jag på de människor som inte kan skilja mellan äpplen och päron och ger sig på Teslaköpare och deras bilar. Från många länder rapporteras om sönderslagna Teslabutiker, demolerade Teslabilar och till och med misshandlade Teslaägare. Det är när man läser om sånt som frågan om demokratin verkligen är det optimala styrelseskicket åter känns adekvat.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Lås in på obestämd tid!

Det diskuteras med jämna mellanrum hur hårda fängelsestraffen ska vara. Nu senast säger den danske kriminologen David Sausdal: ”Att svenska kriminella åker till Danmark och begår grova brott är ett bevis på att höjda straff inte fungerar.”

Det vore intressant att höra vad herr Sausdal vill ersätta våra nutida straff med. Men det säger sällan de så kallade experterna.

Personligen tycker jag dessa diskussioner är absurda, eftersom man samtidigt säger att den intagne ska vårdas. Och vård är inte straff.

Sluta döm ut ”antal år” och inför i stället domen ”denne livsfarlige mördare får sitta inne tills han anses helt ofarlig”! Om det blir 20 eller 100 år är ganska ointressant.

Det är den oskyldiga allmänheten som först och främst ska skyddas.

Sune Flisa,
chefredaktör

Märkt

Sjuklig beundran blir dödlig kritik

Världen är full av självbespeglande dårar. De flesta är ofarliga men vissa måste stämplas som livsfarliga. Donald Trump är en av dem. För honom är universum lika med Donald Trump. Detta vore betydelselöst om inte runt hälften av alla röstberättigade amerikaner tänker rösta på honom i kommande presidentval. Ekonomin styr världen – och USA. Allt annat är sekundärt. Att utfattiga människor i USA:s bortglömda områden röstar på D T är inte märkligt, snarast naturligt. Har ingen tidigare brytt sig om mig griper jag det sista halmstrået, i detta fall D T. Men med honom som president blir världen en fiskdamm på ett barnkalas – du vet aldrig vad du får på kroken. I ett tal häromdagen sa D T att världens största oljereserv ligger i USA. Det är bara att pumpa upp den. Money, money, money!

Donald Trump har sagt så mycket strunt genom åren att få reagerar. Ett knappt år efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 sa han: ”Jag litar mer på Putin än på FBI”. D T påstod i teve att covid-19 kunde botas genom injicering med rengöringsmedel. Ja, det får räcka där. Det går att fylla hyllmeter med D T:s vrickade ordbajs. Vore D T okänd i nån liten USA-håla skulle ingen bry sig om knäppskallen som vid 78 års ålder brunmålar sitt ansikte, viger 1,5 timme om dagen till sin frisyr och ljuger mer och bättre än baron von Münchhausen. Sunt folk skulle bara skratta åt tönten, ge honom en banan och en spegel och en tub brunkräm – och låta honom hållas.

Det finns många som är besatta av sin egen förträfflighet. De flesta är som sagt helt ofarliga. Men i fallet Donald Trump ser vi ytterligare en fara: Narcissistens förmåga att attrahera andra människor, få dem att tro på en bländande framtid i vid sidan av storljugaren själv. Låt mig ta några talande exempel: Anthony Scaramucci blev kommunikationschef i Vita huset efter att i en intervju ha sagt att han älskar Trump.

– I love Trump! sa han 13 gånger i den korta intervjun. 13 gånger!

Hans anställning varade i tio dagar. Han fick sparken.

J D Vance, Donald Trumps vicepresidentkandidat, har tidigare kallat Trump för ”USA:s Hitler”. För bara några år sen var Vance en stark kritiker av Trump. Han beskrev Trump offentligt som ”förkastlig” och ”som en idiot” och kallade honom privat för ”USA:s Hitler”. Nu vädrar denne skarpsynte analytiker morgonluft och vänder kappan efter vinden. Oj, jag kan bli vicepresident! Och om D T dör blir jag president! Klart jag ändrar åsikt. D T är fantastisk. ”USA:s Hitler” har fått ytterligare en lärjunge, beredd att ändra åsikt hur många gånger som helst bara det leder till egen framgång och lycka…

Världen är full av människor utan egen vilja, utan egna åsikter. De seglar omkring som maskrosfrön för vinden, styrda av yttre omständigheter, beredda att göra vad som helst för pengar och ära. Donald Trump är en magnet för den sortens människor. Men nästan alla av dessa underdåniga Trumpälskare har för länge sen tagit avstånd från sin tidigare boss, vicepresident Mike Pence, exempelvis. En annan är John Bolton som var Donald Trumps närmaste rådgivare under 18 månader innan han fick sparken i september 2019. Efter sin tid i Vita huset har Bolton blivit en av Trumps skarpaste kritiker. Bolton varnar bland annat för riskerna med en andra mandatperiod för Trump och menar att USA kan komma att lämna NATO om Trump vinner valet i november. Efter sin avgång från Trumpadministrationen skrev Bolton boken ”The room where it happened” om sin tid i Vita huset. I den berättar Bolton:

att Trump bad Kinas president Xi Jinping om hjälp att vinna omvalet 2020 genom att köpa mer amerikanska jordbruksprodukter.

att Trump uttryckte stöd för Kinas interneringsläger för uigurer i Xinjiang-provinsen.

att Trump var villig att stoppa brottsutredningar som en tjänst till diktatorer han gillade, som Turkiets president Erdogan.

att Trump var ovetande om grundläggande geopolitiska fakta, som att Storbritannien är en kärnvapenmakt och att Finland inte är en del av Ryssland.

att Trump övervägde att dra USA ur NATO och var nära att göra det 2018.

Många har ifrågasatt Trumps allmänbildning. I DN 16 april i år säger John Bolton bland annat: ”Jag är inte säker på att Trump vet var Sverige ligger”.

Bolton menar att många av Trumps utrikespolitiska beslut var motiverade av hans ambition att bli omvald snarare än av nationella intressen. Trump ingrep också i rättsliga ärenden för personlig och politisk vinning.

Slutsats: Det vimlar av dårar. De flesta är helt ofarliga. Men en och annan måste vi se opp med. Speciellt en kan styra världen mot en sinister fortsättning…

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , ,

Ledare: Socialgruppstänkande förstör cykelsporten

Det finns tre socialgrupper inom trafiken på Öland. Socialgrupp ett består av bilisterna. Socialgrupp två befolkas av turisterna. I socialgrupp tre ryms packet, ”Ölandscyklisterna”, en paria som inte är värd ett ruttet lingon.

Numera cyklar jag sällan på cykellederna på södra Öland. De är för dåligt underhållna. Sten och grus ligger här och var i drivor på dem. Man lägger sylvasst grus på dem. Man lägger makadamliknande knotor på dem. Man sopar dem inte.

Sannolikt försvarar sig de ansvariga så här: Det är så få cyklister som använder lederna så vi skiter i dom. Cyklister är inget att bry sig om. Vi klipper taggväxter och låter klippet ligga kvar på lederna. Att cyklister får punka är inte vårt problem. Vi har en viktigare grupp att tänka på, bilisterna! Dom underbara bilisterna är heliga!

Bilvägarna är väl sopade för minst en månad sen. Cykellederna är osopade. Sannolikt sopas de när socialgruppen ett snäpp över Ölandspacket anländer: Turisterna! Då måste allt vara putsat och fint! Dom underbara turisterna är nämligen också heliga!

Men Ölandscyklisterna är drägget. Låt dom cykla i stenrösen, på tvättbrädor, i drivor av grus! Att var femte cykelolycka beror på ”lösgrus” är inte vårt bord!

Nedan några bildexempel på hur lederna såg ut 4 maj. Se också kommande video hur makadamliknande material lagts på cykelled. Nytt världsrekord i nonchalans/okunskap/.

Här har vägens grus sopats in på cykelleden. Vägen måste vara fin, cykelleden skiter vi i. Vi ser en skarp gräns mellan socialgrupp ett och tre, mellan socialgrupp ett och drägget.
Likadant här. Från bilvägen, till vänster i bild, har grusets sopats ned och över cykelleden.
Bilvägen – nere till höger, är sopad och fin. Allt grus och skräp är insopat på cykelleden till vänster.

Sune Flisa, chefredaktör
Foto: Anna Grus under
cykelfestivalen i holländska
Gruus, 1962.

Märkt , , ,

Mörbylånga – en snarstucken kommun

Mina följdfrågor om slutfasen av arbetet med dammen för lakvatten i Grönhögen får nobben av kommunens representant. Miljöchefens mikroskopiska svar lyder: ”Vi bedömer att dina frågor har besvarats i den omfattning som är rimlig.”

Kulturorganet menar att miljöchefens svar är orimligt i sina minimala kvar på rimlighet. Det är dessutom lögnaktigt – om man i sann objektivitet sätter följdfrågornas rimlighet i relation till de kommuninvånare som i åratal har oroat sig för förgiftade brunnar, farliga läckor, friserad information och kommunalt mörkande.

Som kommuninvånare och tillika skattebetalare i Mörbylånga ska man tydligen stå med mössan i hand och ett inställsamt leende på läpparna för att få svar från de högt uppsatta tjänstemännen, som invävda i självgodhet framlever sina liv i en egen värld långt från de medborgare de är satta att tjäna. För att i någon mån putsa upp skimret på sin dåliga image skriver kommunstyret därför ihop så kallade policyer. En sådan gäller hur de höga herrarna och damerna inne i det kommunala besluts- och vetabästpalatset ska besvara frågor ställda med e-post. Den borde de själva läsa nån gång för att förstå att man inte alltid lever upp till de fina orden. Där står exempelvis ingenting om att kommunen ska reagera med snarstuckenhet – som den nu ger prov på likt ett litet barn som i sandlådan har blivit kallat ”barnrumpa” i stället för ”älsklíng”. Detta kommunala beteende är ömkligt, snålt och synnerligen naivt. Sittande miljöchef har tydligen ärvt tidigare miljöchefs inställning till kommunala ärendens – eventuella! – transparens. Det är bättre att mörka än att berätta, bättre att hålla tand för tunga än att bjuda på sig själv, bättre att knipa käft och behandla eventuella kommunboendes frågor som nonsens än att vara ”självklart, spontant och professionellt tillgänglig i sin yrkesroll”.

Vi som har eller har haft småbarn vet hur marigt det många gånger kan vara att skilja mellan ”ren trots” och ”berättigat ifrågasättande”. Dock brukar såna hårklyverier upphöra då ungarna nått åtta eller nio års ålder. För chefer inom Mörbylånga kommun gäller dock att man som kommuninvånare får finna sig i att behöva göra såna bedömningar långt upp i åren, sannolikt tills vederbörande går i pension eller genom olämpligt beteende får lämna den skyddade verkstaden inom kommunens hank och stör med ett av kommunchefen i kramp och ångest skrivet arbetsbetyg och en slokande bukett tulpaner i handen…

Kulturorganet har genom åren mött många självgoda politiker och tjänstemän som snickrat ihop egna ramar för sin ofta ordkarga berättarkonst, trots de skrivna regler för hur denna konst ska skötas i relation till de människor som med sina surt ihoparbetade slantar betalar politikernas och tjänstemännens löner, deras skrivbord, deras datorer, deras telefoner, deras tjänstebilar, deras semesterersättningar och de ofta kändistyngda evenemang som många av dem får besöka för att lära mer om demokratins – ofta hotade – värdegrunder och det kommunala självstyrets underbara frihet gentemot den tacksamma men mycket besvärliga skara människor som ofta klumpas samman i begreppet ”kommuninvånare”. Kommuninvånare: Upp till kamp mot vår småsinta Mörbylånga kommun!

Som kommuninvånare och skattebetalare kräver jag svar på mina följdfrågor. Tips till miljöchefen: Ta kommunchefen med dig och läs kommunens e-postpolicy! Det är alltid berikande att lära nytt, att upptäcka saker som man inte trodde fanns.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. En bloggföljare vill dessutom ha ditt svar på denna fråga:

En fråga som bör klargöras är hur dagvattensystemet ser ut kring medborgarhuset. Mig veterligen har kommunen inget sk dublikatorsystem. Visst dagvatten går ut i avloppssystemet men kanske lika mycket går ut i stenkistor eller liknande installationer. Hur det förhåller sig vid medborgarhuset vet jag ej. Men är det stenkistor rinner det lagrade vattnet ut i naturen. Ett klargörande från kommunen vore på sin plats.

Märkt ,

Ledare: Bryt med Turkiet, Ungern och NATO!

Högt ärade läsare.

För nedanstående ledare, införd under min bortavaro, fick vår kämpe Ingvar Charm-Knubbendorph sparken – av mig. Jag ångrade mig senare och återanställde honom. Våra relationer är i dag synnerligen goda. Jag har till och med ställt upp som sparringpartner mot honom i MMA-oktagonen. Dock har detta kostat vår käre Ingvar många smällar, en kraftig golvsyning och flera sjukhusbesök, men som Ingvar säger:
– Jag älskar den här sporten! Och jag älskar dej, Sune!

Till saken. Turkiets president Erdogan fortsätter att förhala Sveriges Natoansökan, trots sommarens löfte om att ”saken nu är biff”. Och Ungerns Orban träffar krigsförbrytaren Putin och skakar tass med honom inför ljungande kamerablixtar. Även Ungern segar och drar på beslutet om Sverige ska få bli medlem i Nato.

Jag inser – först nu – att Ingvar Charm-Knubbendorphs ledare var storartad i sin analytiska precision och rättframma utstakning för politisk handling – som dock till stor del saknas i landet. Jag har därför tvingat Ingvar Charm-Knubbendorph att godkänna en återpublicering av hans ledare. Han sa nej, men jag hotade då med omedelbart avsked och fick som jag ville.

Det är ett stort ögonblick för mig Sune Flisa att själv få publicera Ingvars underbart träffsäkra ledare, hans första och sista i kulturorganets viktiga tjänst.

Sune Flisa på grönsaksmarknaden
i Mora 1987. Foto: Tea Tomat-Lundin.

Sune Flisa
chefredaktör

*****

Kära läsare.

I helt mitt liv har jag drömt om att få skriva en ledare. Nu har tillfället kommit. Min högt älskade chef Sune Flisa är på vandring i bergen runt Shimla och når inte nätet eller telefonen förrän i mitten av nästa vecka. Jag tar tillfället i akt och publicerar min första ledare, skriven med mitt hjärteblod. Håll till godo, vänner.

Ingvar Charm-Knubbendorph

*****

Nä, nu får det vara nog! Avbryt alla kontakter med Turkiet och Ungern, deras gubbiga ledare är en skam för demokratin. Tjurskallen Erdogan håller inte det han lovar. Detta har han en gång deklamerat: Moskéerna är våra baracker, de troende är våra soldater och minareter är våra vapen”. Och nickedockan Orban tål inte minsta kritik utan att förvägra Sverige Natotillträde. Orban minns inte ens 1956. Han föddes 1963 och slipper förskräckas över ryssarnas dödande i hans gamla Ungern.

Klipp alla trådar med dessa naiva gubbopportunister. Och dra tillbaka Natoansökningen. Gör som Polen, satsa på ett eget superförsvar. Polen har lärt sig den hårda vägen och litar inte på nån, inte ens på Nato. Därför bygger man det starkaste försvaret i Europa till en kostnad av 13 procent av BNP. Polackerna vill ensamma klara av ryssen – om han vågar sticka upp sitt fula tryne.

Nato, ja… Dessvärre finns inga som helst garantier för att ett medlemsland blir hjälpt av andra i pakten. Om Danmark anfölls av Ryssland skulle Norge kunna skicka ett ”vi-beklagar-telegram” och en manual för gevär m/96 till Danmark och sen sitta kvar med armarna i kors. Den berömda artikel 5 säger inte exakt vad andra länder måste göra. Det blir en tolkningsfråga. I detta fall kan Norge bemöta kritik om passivitet med orden ”vi har skickat ett telegram till danskarna, mer anser vi oss i nuläget inte mäktiga till”.

Kristersson! Dra tillbaka Natoansökan. Be Erdogan dra åt fanders. Be Orban packa ihop. Fortsätt redan inledda samarbeten med Nato. Men viktigast: Bygg sen – som Polen – upp ett eget försvar värt namnet! Det ger styrka, kontinuitet, jobb och nationell samling i en svår tid.

Ingvar Charm-Knubbendorph
ledarskribent – äntligen!

Märkt

Ledare: Bryt med Turkiet, Ungern och NATO!

Kära läsare.

I helt mitt liv har jag drömt om att få skriva en ledare. Nu har tillfället kommit. Min högt älskade chef Sune Flisa är på vandring i bergen runt Shimla och når inte nätet eller telefonen förrän i mitten av nästa vecka. Jag tar tillfället i akt och publicerar min första ledare, skriven med mitt hjärteblod. Håll till godo, vänner.

Ingvar Charm-Knubbendorph

*****

Nä, nu får det vara nog! Avbryt alla kontakter med Turkiet och Ungern, deras gubbiga ledare är en skam för demokratin. Tjurskallen Erdogan håller inte det han lovar. Detta har han en gång deklamerat: Moskéerna är våra baracker, de troende är våra soldater och minareter är våra vapen”. Och nickedockan Orban tål inte minsta kritik utan att förvägra Sverige Natotillträde. Orban minns inte ens 1956. Han föddes 1963 och slipper förskräckas över ryssarnas dödande i hans gamla Ungern.

Klipp alla trådar med dessa naiva gubbopportunister. Och dra tillbaka Natoansökningen. Gör som Polen, satsa på ett eget superförsvar. Polen har lärt sig den hårda vägen och litar inte på nån, inte ens på Nato. Därför bygger man det starkaste försvaret i Europa till en kostnad av 13 procent av BNP. Polackerna vill ensamma klara av ryssen – om han vågar sticka upp sitt fula tryne.

Nato, ja… Dessvärre finns inga som helst garantier för att ett medlemsland blir hjälpt av andra i pakten. Om Danmark anfölls av Ryssland skulle Norge kunna skicka ett ”vi-beklagar-telegram” och en manual för gevär m/96 till Danmark och sen sitta kvar med armarna i kors. Den berömda artikel 5 säger inte exakt vad andra länder måste göra. Det blir en tolkningsfråga. I detta fall kan Norge bemöta kritik om passivitet med orden ”vi har skickat ett telegram till danskarna, mer anser vi oss i nuläget inte mäktiga till”.

Kristersson! Dra tillbaka Natoansökan. Be Erdogan dra åt fanders. Be Orban packa ihop. Fortsätt redan inledda samarbeten med Nato. Men viktigast: Bygg sen – som Polen – upp ett eget försvar värt namnet! Det ger styrka, kontinuitet, jobb och nationell samling i en svår tid.

Ingvar Charm-Knubbendorph
ledarskribent – äntligen!

Märkt

Ledare: Ryssland – en pratsam jätte av deg

Det är synd att Nato inte lyder mina upprepade uppmaningar att gå in i Ukraina och kasta ut ryssen – en operation som skulle ta en vecka och spara miljoner liv. Dag efter dag får vi bevis för att den tidigare så starka stormakten Ryssland är uppbyggd av mjöl och bindemedel. Man gormar, ljuger och hotar men blir bara löjligare och svagare för var vecka som går. ”Stormakten” har blivit ett internationellt åtlöje med lekledare Lavrov i spetsen för foliehattar, hjärndöda och notoriska historieförfalskare.

Natos styrka gentemot Rysslands uppskattades före kriget som 6 till 1. I dag torde förhållandet vara 10 till 1. Några av många svaghetstecken: Putin tvingas köpa drönare av Iran och ammunition av Nordkorea, han använder långtidsdömda fångar att springa mot en säker död med nåt gammalt ww1-gevär i händerna, och han sätter snart in stridsvagnar tillverkade på 1940-talet att kriga mot dagens moderna Abrams och Leopard 2. För varje dödad soldat från lilleputtlandet Ukraina dör sju soldater från den tidigare stormakten.

Länderna runt Ryssland blir allt starkare militärt. Baltikum rustar. Och Polen rustar mest i Europa, runt 13 procent av bnp. Nordens flygvapen om 250 toppmoderna kärror, motsvarar i dag flygstridskraften i Frankrike eller Storbritannien. Det finns enorma resurser för att snabbt kunna avgöra kriget och sända Ryssland mot dess så hett efterlängtade mål: Att på så kort tid som möjligt hitta tillbaka till stenåldern.

Det är dags att upplysa lille Putin om existensen av dessa krafter, i stället för att ständigt retirera inför lögner och evinnerliga kärnvapenhot. Upplys Putin om att även väst har kärnvapen, något den lille mannen utan framtid tycks omedveten om. Häromdagen hotade även lille Medvedev att Berlin skulle bombas sönder om lille Putin greps i Tyskland. Medvedev glömmer dock att om så skedde skulle varken lille Putin, löjlige Lavrov, lille Medvedev eller storstaden Moskva finnas kvar tio minuter senare.

Den lille mannens rike imploderar. I Ryssland förespråkar statstelevisionens ankare Vladimir Solovjov att Ryssland nu måste gå fram lika hårt som Sovjet under Stalintiden. Väst bör atombombas, Polen jämnas med marken. En 12-årig rysk flicka gjorde teckning i skolan med texten ”Nej till krig” och ”leve Ukraina”. Hennes lärare anmälde flickan. Polisen kom. I dag har hon skilts från fadern. Flickan är omhändertagen av staten och pappan sitter fängslad. Han riskerar fängelse och att mista vårdnaden av dottern, som riskerar att hamna på barnhem.

Man kan tro att det jag berättar är hemska sagor från den nattsvarta medeltiden. Men detta sker i ett så kallat modernt land år 2023. Detta sker i Ryssland på grund av en liten före detta kgb-agents förvirrade världsuppfattning. Det är dags för väst och Nato att rensa! Så länge insatsen sker i Ukraina är den ett försvar av Ukraina mot anfallande fienden Ryssland. Sätt in arméerna i Baltikum och Polen och ett samlat europeiskt flygvapen så är den onda sagan historia en vecka senare.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , ,

Låt hjärnan rädda dig!

I dag gäller det att ha is i hjärnan. Förr räckte det att ha den i magen, men nu lever vi i andra tider. Världens farligaste människa, Donald Trump, har genom sitt eviga ljugande fått många miljoner mindre vetande att uppleva ”nåt slags ny intellektuell insikt av religiösa mått”. Han har berett den mot helvetet störtande vägen för alla slags dårar från blåhåriga miljardärskor i Florida och mystiska prinsar i Tyskland till våldsamma ligister i Brasilien. Alla dessa anser sig bedragna, beljugna, plundrade av judar, av makteliter, av George Soros, av pedofilligor med kopplingar till Clinton. Val som inte går deras väg är riggade, de är emot vaccinering, mot fred, mot krig, mot allt. De vill störta demokratin för att införa vad då? Jo, helvetet redan i jordelivet. De inser inte den sanna demokratins enorma överlägsenhet gentemot andra styrelseskick. Och inspirationskällan till denna olyckliga inkompetens stavas Donald Trump, en värdelös affärsman, en skral C-skådis, en besatt men dålig lögnare, en miserabel president och en skam för den mänskliga rasen.

2021 sa Peter Hultquist (S) att så länge han sitter kvar som försvarsminister kommer Sverige aldrig att söka Nato-medlemskap. Han höll också en domedagspredikan i SVT:s Agenda där han läxade upp nuvarande försvarsminister Pål Jonson och andra som stumma fick skåda en minister gå i taket likt en helikopter med för stark motor. I dag skiftar de i normala fall rosa Hultquistkinderna i rött då han talar sig glödhet för Nato, för USA-trupper i Sverige, för ett mycket starkare försvar. Det är inget fel i det, det är till och med vettigt, men frågan är varför ingen ser längre än till nästa vecka och varför man kan vända kappan efter vinden utan att skämmas?

Putin har visat korten under 20 års tid, alla utom de blinda såg den absolut livsfarlige Trump be guvenörer att fuska i rösträkningen. Vi såg i direktsändning att att han eldade på dårarna och inte ingrep mot dem när de gick till upplopp mot Kapitolium för att hänga hans vicepresident. Än i dag är Trump en politisk kraft. Trots utredningar som visar hans rent kriminella sidor går han fri, oåtkomlig för rättvisa och lagar. Varför? Har mänskligheten blivit blint fascinerad av dårar, brottslingar, storljugare och därför förlåter dem allt? Om ja, hur kommer det sig?

Putin håller sina hatiska tal. Han hotar om död och förintelse. Allt går exakt som planerat i specialoperation i Ukraina. Allt är västs fel. Väst består av kretiner. Ryssland är magnifikt och känner bara till ordet seger. Vi håller kärnvapnen beredda. Våra nya hypersoniska vapen Satan II går sju gånger snabbare än ljudet. Ingen kan skjuta ned dem. Men även dessa vapen är en bluff. Ukrainarna är nazister och satanister som måste förgöras. Mitt i dessa moln av aggressiv brutalitet manar Putin plötsligt till vapenvila och syns gå ensam i kyrka där han likt en rädd och osäker liten pojke tittar på den malande prästen som strör ut sina religiösa vansinnigheter likt en detonerande klusterbomb över Kiev. Då träder överraskande Putins hatiske kock fram ur ångorna från kastruller och stekpannor. Han som skapat terrororganisationen Wagnergruppen ger plötsligt uttryck för uppskattning av fienden Ukraina. ”Tunga och blodiga strider” utkämpas för att ta kontroll över staden Soledar nära Bachmut i östra Ukraina, skriver Jevgenij Prigozjin på Telegram. Han berömmer även ukrainska styrkor för att de ”hedervärt försvarar” Soledar. Samtidigt tillbakavisar han ryska uppgifter om att stora delar av de ukrainska styrkorna ska ha deserterat.

Läser jag rätt? Har Jevgenij Prigozjin eller jag blivit spritt språngande galen?

Som sagt, vi lever i helt andra tider i dag än för bara ett år sen. Nu gäller det att ha is i hjärnan. Skit i magen. Endast hjärnan kan rädda dig.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Ledare: När ska det ryska folket vakna?

De ryska förlusterna i Ukrainakriget är enorma. Runt 75 000 soldater uppges ha stupat, mångdubbelt fler är skadade för livet. Rapporterna från fronten blir allt vidrigare.

– Jag såg män slitas itu framför mej. Merparten av vårt förband är borta. Bara 130 av 570 överlevde. Och dom håller på att tappa förståndet efter det som hände, berättar Aleksej Agafanov i The Guardian.

En mamma säger i samma tidning att de anhöriga via telefon fått besked att deras söner lever och är friska och fullgör sina militära plikter – något som uppenbarligen inte är sant: – Hur i helvete är dom vid liv och friska när dom alla dödades där?

Soldater utan utbildning blir kanonmat. Människoliv har noll värde i Kreml. De växande raderna med zinkkistor mot hemlandet skapar upprörda känslor bland närstående. Hundratusentals ryssar flyr landet. Brainstorming råder. Även folk ur underrättelsetjänsterna flyr. Berättelserna om ett land i upplösning blir allt flera.

Cornucopia berättar att det under nåt av de senaste dygnen dödades 710 ryska officerare och soldater och 15 stridsvagnar, 24 pansarskytte- och motorskyttefordon slogs ut, liksom 9 haubitsar, 1 luftvärnssystem och 17 transportfordon.

Men… När ska ryska folket inse sitt kollektiva ansvar för det som sker? I dag tittar många bort när de blir visade foton av helvetet i Ukraina. Många vill inte höra, läsa eller se andra medier än de statliga, varifrån de mest absurda lögner fullkomligt sprutar ut i en aldrig sinande ström. Hela landet är en kokande lögnfabrik. Det vet dom flesta. Men de tiger.

När ska det ryska folket likt det tyska under ww2 inse att man inte kommer undan en skoningslös fascistdiktatur med tunna argument som ”vi visste ingenting” eller ”vi kunde ingenting göra”. Dagens Ryssland är en banditstat. Det måste de som bor där inse – och göra något åt. Lär av upproren i Iran.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Snart recenserar vi ”Rysslands förlorade seger” av Arkadij Babtjenko…

Märkt ,

Ledare: Putins drömmar floppar en efter en

Putin ville snabbt inta Ukraina och infoga landet i Ryssland för att med tiden växa till ett nytt Sovjetunionen. Han ville med det försvaga Nato och västmakterna. Med Ukrainas naturtillgångar skulle Ryssland bli rikt. Men allt har floppat, allt har blivit fiasko.

Kriget mot Ukraina dränerar Ryssland på kapital och framtidstro. Begåvade människor flyr. Det talas om 400 000 högutbildade som lämnat ett krackelerande land. Nato har blivit mycket starkare, Sverige och Finland är på väg in i organisationen. Ryssland får då 130 mil gräns mot Nato. EU är mer än nånsin sammansvetsat i kampen mot Rysslands brutala krigsföring med ideliga brott mot mänskligheten. Snart kommer sanktionerna att försätta Ryssland i koma. Riksbankschefen Elvira Nabiullina erkände redan i april att sanktionerna smärtar. ”Landet kanske aldrig repar sig”, sa hon. Snart slår sanktionerna till med större kraft. Tusentals företag har lämnat eller lämnar Ryssland och massor av människor blir arbetslösa. Ryssland kan numera inte producera högteknologiska maskiner, inte ens bilar av bättre kvalitet än 1960 års modeller. Loppet är snart kört. Det enda man har är olja och gas. Inte heller dessa produkter har på sikt ljusa framtidsutsikter.

Putins ton har förändrats. Hans inledningsvis hårda retorik, som tyvärr skrämde de handlingsförlamade västmakterna, har blivit sockersöt. I går sa han i tal att Ukraina som självständig stat naturligtvis kan välja att gå med i EU. Samtidigt sa utrikesminister Lavrov i intervju med västmedia att ”Ryssland inte har invaderat Ukraina”. Några dagar tidigare sa tidigare president Medvedev: ”Vem har sagt att Ukraina ens existerar på världskartan om två år?” Kulturorganet konstaterar att den ryska ledningen har havererat mentalt. Panik råder. Ingen vet vad den andre ljuger om. Det är kört.

I går höll Putin tal på S:t Petersburgs internationella ekonomiska forum efter att det först stoppats av en hackerattack.
Det 73 minuter långa talet blev en lång kritisk svada mot USA, västländerna och de ”galna och tanklösa” sanktioner som riktats mot Ryssland.
Det ekonomiska blixtkriget mot Ryssland hade aldrig en chans att lyckas, säger presidenten enligt Sky News.
Han hävdar också att beslutet att invadera Ukraina – att inleda en ”särskild militär operation”, enligt Kremls narrativ – var ett svårt beslut som ”tvingades på” Ryssland, enligt BBC.

Stackars Ryssland. Man tvingades ockupera Ukraina.

Även andra än kulturorganet målar upp ett depraverat skymningsland för ryssarna.
Putin har offrat 25 procent av den ryska armén. För det har han fått några små landområden i Ukraina.
– Strategiskt sett har Ryssland redan förlorat, säger den brittiske försvarschefen, Tony Radakin i The Guardian.
Radakin menar att ryssarna aldrig kan erövra hela Ukraina. Den ryska armén har lidit stora förluster och börjar få slut på både soldater och robotar.
– Alla påståenden om att det här skulle vara en succé för Ryssland är nonsens, de har misslyckats, säger Tony Radakin.

Tyvärr är två av Europas ledare gjorda av sirap och vetemjöl. Scholz och Macron har ännu inte förstått vem Putin är.
– Det är fullkomligt nödvändigt för vissa ledare – såsom han själv och Frankrikes president Emmanuel Macron – att samtala med Vladimir Putin, säger i dag Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i Sky News.

Det är beklämmande läsning. Två mogna män går i sömnen. De fattar ingenting.
Ingenting!

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Väst är pest!

Ryssland är lögnens rike. Makten ljuger om allt, ofta på ett komiskt sätt – i alla sammanhang. Fastän Europa är en latrin reser den makalöst rika makten ofta dit. Många bor där till och med. Många har mängder av villor och palats i vedervärdiga Spanien, Frankrike, Italien. En berömd prorysk musiker lär ha viftat fram massor av lägenheter ur hatten med sin lilla dirigentpinne. En bostad lär vara 600 meter lång. Varför vet jag inte. Måste vara jobbigt att kuta från toa till matsal när kökschefen ropar ”Mat!”.

Maktens barn och barnbarn utbildar sig ofta vid bästa skolor i USA, den värsta väststaten i hela universum. Andra av maktens telningar bor i av makten köpta lyxlägenheter i olika västländer, i Frankrike, i Schweiz och i andra omoraliska och förljugna fiendeländer.

Man ljuger så man kräks. Ordet krig får inte nämnas trots att upp mot 50 000 ryska soldater kan ha dödats eller skadats i specialoperationen i Ukraina.
– Väst och Nato attackerar oss och vi måste försvara oss, säger makten i diktaturen. Ukraina nämns inte längre. Inte heller 24 februari. Nazister är inte längre förintelsemålet, de har ersatts av Nato och USA.

Landets diktator gillar att utländska företag lämnar Ryssland. Det rör honom inte i lillfingret, han har så han klarar sig. Han lär vara världens största tjuv, hans ihopstulna förmögenhet går inte att mäta. Medan västföretag lämnar den sjunkande skutan går det mesta åt pipan.
– Men nu tar vi över företagen, säger diktatorn, fastän han och alla andra vet att de inte kan fortsätta det väst byggt upp. Man får inga delar, man saknar kunskap och driv och eliten lämnar landet i en strid ström. Eliten drar västerut – mot kloakerna! Diktatorn frågar sig inte varför. Sovjetunionen 2.0 har börjat bygga egna bilar igen, av 1960-talsmodell. Sovjetunionen 2.0 reser sig ur askan, som den ensammaste nationen på jorden, innan den på nytt imploderar i floder av hat, blod, hämnd.

Diktaturen säger sig vara demokratisk. Man ordnar val. Folket får välja mellan A och A. I ockuperat område i Ukraina har man satt prorysk förrädare i maktposition. Han fick i senaste valet 1,37 procent av rösterna. Man anser sig demokratisk medan man hatar väst och västerländsk demokrati.

Nu sätter man sin tro till Satan 2, kärnvapenbomben av clustermodell som ska utplåna bland annat Storbritannien. – När vi trycker på knappen finns ni inte längre, säger maktens lakejer i diktaturen.

Det märkliga är att man alltid glömmer ett viktigt tillägg: ”Och inte vi heller.” (diktaturen och USA har ungefär 6 000 kärnvapen var + ett större antal i Storbritannien och Frankrike, redaktionens tillägg).

Märkligast är att denna hatiska undergångsdiktatur har sympatisörer även i Sverige.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , , , ,

Läge att reflektera över det självklara

är Anders Enströms rubrik på en text i dagens Barometern om pressfrihetens välsignelse inför valet om ett år. Med många vackra ord lovar han bland annat att ”många kommer att få göra sina röster hörda _ _ _”.

Just där finns ett krux. Anders tar Afghanistan som exempel på stat utan pressfrihet. I Afghanistan, Nordkorea, Ryssland, Kina, Belarus och massor av andra länder får bara vissa nyheter publiceras. Det har kulturorganet kritiserat tusen gånger. Men det gäller tyvärr även i andra, så kallade demokratiska, länder. PK värderas ständigt, Man slickar på fingret och känner varifrån vindarna blåser. Vissa nyheter gallras bort, vissa personer blir utfrysta. Läs om – exempelvis – Ann Heberlein här.

Som chefredaktör det lilla landet Kalmartrakten kan Anders Enström bestämma över vilka slags texter som ska publiceras i hans lilla gammelmediarike. Exempelvis trycks och sprids ohämmade religiösa spekulationer, lika märkliga, världsfrånvända, fundamentalistiska och föråldrade som talibanernas regler i Afghanistan. Anders Enmark kan självklart också bestämma över vilka personer som ska få svar på brev med frågor om tidningens innehåll – tidningen är ju en spegelbild av den värld vi lever i.

Kulturorganet har skrivit till Anders och ställt frågor om innehållet i hans tidning. Inte en enda gång har vi fått svar, trots bifog av peng till porto. Vi kan inte tolka denna attityd annat än som ”visst ska vi behandla alla likvärdigt, visst ska alla få säga sitt, visst ska alla få svar på frågor om vad vi publicerar – nästan alla i alla fall”.

Det är alltså inte så lätt som man kanske tror att lägga det kirurgiskt exakta snittet mellan diktatur och demokrati. Även i de senare tar sig allt för många människor friheten att tiga ihjäl åsikter och personer, frisera texter (ofta med kommentaren ”av utrymmesskäl”), välja bort insändare, välja bort nyheter, välja nyheter, framhålla vissa personer och trender, liksom att låta bli att svara på brev med frågor om tidningens innehåll. Man uppträder alltså – mer eller mindre – diktatoriskt. Eller som Anders skriver i sin egenhyllande text om Barometerns förträfflighet: ”_ _ _ och vi står fria att själva bestämma vad vi publicerar.”

Just det. Där har vi demokratins akilleshäl; dess blodsband med diktaturen: Att vissa har enorma ekonomiska, politiska och publicistiska resurser att servera en sanning som passar vissa.

Du läser breven till Anders och texterna om dem – här:
Brev I
Brev II
Brev III

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , , ,

LEDARE: Duglig men chanslös

Politik är det möjligas konst. Men den är ofta omöjlig att förstå. Som nu då massor av ledarskribenter, sossar och diverse makthavare – med automatik! – skriker efter Magdalena Andersson som ny partiledare och statsminister när Stefan Löfven tackar för sig. Det är sannolikt inga större fel på hennes kunskaper eller ambitioner men hon saknar det i dag allra viktigaste för en politiker vars parti ska gå framåt och inte fortsätta med full fart bakåt: karisma.

Man kan inte som hon se förorättad ut och rodna av ilska eller blygsel i tevedebatter. Det går inte i dag, tycka vad man vill. Stefan Löfven kunde åtminstone se ut som han trodde på det han sa, även om det sällan stämde.

Tiderna förändras och vi med dem. Minns presidentvalet i USA 2008. Inför det sökte demokraterna efter den stjärna som ingen såg. Men så kom tipset om en viss Barack Obama, nästan okänd. Med stil, humor och trovärdighet banade han snabbt väg för sin egen framgång mot två presidentperioder 2009-2017. Barack hade och har den karisma som ett parti behöver för att nå det så kallade ”folket”. Den saknar Magdalena Andersson. Hon är helt enkelt trist.

Det är hårda papper. I dag måste man leta efter andra kvaliteter än för bara 20 år sedan. Och att bara välja en kvinna för att hon är kvinna kan bli dödsstöten för partiet. Minns Mona Sahlin och inse faran. Väljer partiet Magdalena Andersson som ledare blir partiet ett oppositionsparti för lång tid framöver.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Kungadravel i kubik

”Frontlinjen i den nutida krisen utkämpades i sjukhuskorridorerna, och där fanns också kungafamiljen.” Citatet är hämtat ur dagens ledare i Barometern där kungahuset tillskrivs rent gudomliga gåvor. Man gapar. Man skrattar. Är detta möjligt? Läser jag rätt eller har jag fått värmeslag?

Det är hjältar vi får läsa om. ”Prinsessan Sofia visade ingen rädsla att hugga i när hon under flera månader ryckte in som vårdbiträde _ _ _ .”

Kulturorganet anser att det är bra att Sofia jobbar, men vi uppmärksammar hellre de kvinnor och män som jobbat 40 eller kanske till och med 50 år som vårdbiträden.

Tidningen drar sig inte för historiska tillbakablickar för att glorifiera Sofias korta inhopp som vårdbiträde. Man skriver, på fullt allvar: ”Parallellerna till Storbritanniens drottning Elizabeth som tjänstgjorde som fordonsmekaniker i andra världskriget var inte helt osökta.”

Det finns många världsrekord att slå. Guinness rekordbok kan bli hur tjock som helst. Måhända är denna ledare sommarens roligaste läsning, alla kategorier?

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , ,

Död åt ölandsporren!

Om man varit med i mediesvängen en tid märker man snabbt vilka intervjuade människor som har genomgått så kallad medieträning, en mycket populär rörelse som troligen nådde maximal spridning under början av 2000-talet.

Denna träning gick exempelvis ut på att genom enveten upprepning trötta ut intervjuaren, få henne/honom att kasta in handduken.

En annan variant var att med olika knep flytta intervjuarens fokus från ett besvärande, mot ett för en själv fördelaktigare ämne. Detta kunde ske genom ”tvärt ämnesbyte”, alternativt ”svara på annan fråga än den ställda”.

Den första konstformen, upprepningsmetoden, kunde bli synnerligen god underhållning. Den som hörde finansminister Bosse Ringholm upprepa en och samma mening ”hundra gånger” under en presskonferens 1999 glömmer det aldrig. I detta korta klipp hinner han bara säga den tre gånger.

Medieträningens grund var tjat, och är det kanske fortfarande. Upprepa din ståndpunkt tills intervjuaren ger upp. Och det gör de flesta. Som reporter riskerar man att själv framstå som idiot om man upprepar frågan lika många gånger som den intervjuade upprepar svaret. Men heder åt den reporter som aldrig ger sig.

Inom reklam- och företagsvärlden tycks många tro att upprepade superlativer är nyckeln till framgång med budskapet. Inget kan vara felaktigare. Ju mer man tjatar, desto tristare blir det. Ju mer man höjer en sak till skyarna, desto mer sjunker den ihop. Ju flera adjektiv, desto sämre soppa. Ju flera utropstecken man sätter efter ett slutord, desto svagare blir effekten.

I dag läser jag en företagstidning om Öland. Företaget ligger på ön och vill tydligen få Öland att framstå som paradiset på jorden – givetvis för sitt eget bästas, för sin egen framgångs skull. I två korta artiklar hinner man bre på så det skummar om Ölandsgrädden. Några exempel:

”Det är ingen bra sommar om vi inte hade varit på Öland, brukade barnen säga.”

”Vi älskar Öland och skulle inte vilja driva vårt företag någon annanstans.”

”_ _ _ flytten till Öland var det bästa de någonsin gjort.”

”Det är så fint att via den här boken kunna få förmedla den kärlek jag har till Öland, och att sedan få kärlek tillbaka från de som läser och uppskattar boken.”

”Jag har flyttat många gånger i mitt liv, men aldrig tidigare blivit så väl mottagen och bemött som jag blivit här på Öland.”

”När jag tittar tillbaka i backspegeln var flytten hit det bästa vi har gjort.”

”_ _ _och boken _ _ _ är min kärleksförklaring till Öland och det nya liv som Öland har givit oss.”

Jag kallar detta Ölandsporr. Alla som bott på olika platser i världen vet att det finns tusen lika underbara ställen som Öland, att alla platser har sina för- och nackdelar. Och att det ingenstans bor idel änglar eller endast avskum.

Därför: Död åt medieträningen. Död åt Ölandsglorifieringen. Död åt Ölandsporren!

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , ,

Spärra ölandsbron!

Nu vill kommuner stoppa storstadsmänniskors flykt till sina sommarhus på exempelvis Öland. De kan föra med sig coronasmitta! är budskapet. Förbud mot att bosätta sig i sommarhuset är redan infört i Norge.

Även utan eventuell coronasmitta belastar dessa flyktingströmmar vissa kommuners resurser så svårt att dessa nu vill ha statens hjälp att stänga ute sommarfolket. Sotenäs kommun är en av dem.

Men det är sent agerat. Redan för åtta år sen krävde kulturorganet att kommunalskattesystemet skulle göras om. Man ska inte kunna leva i en kommun och betala skatt i en annan. En som betalar skatt i Stockholm ska inte kunna kräva vård och hemhjälp i fattig glesbygdskommun, menade ledarskribenten Sune Flisa, som bland annat skrev:

”Massor av people har stugor och villor på Öland. Men de är skrivna i det ökända Sverige, på det moraliskt och kulturellt sönderbombade fastlandet. Dessa invaderande plundrare kallar sig ”sommarboende”, alternativt ”icke bofasta” eller ”visstidsboende” – allt för att mörka utsugningsavsikterna. De ska ha hjälp med allt. Kör de i diket ska de bärgas – av våra bärgningsbilar. De andas vår luft och dricker upp vårt vatten. De sliter ned våra vägar och babblar sönder våra telefontrådar. De gör fula avtryck på våra sandstränder och skrämmer livet ur våra fåglar. Ser de ett vindkraftverk ska de genast starta en protestgrupp. Ser de inget vindkraftverk ska de omedelbart fatta pennan och skriva insändare typ ”Vindkraften Ölands enda räddning”. Hittar de inte ögonblickligen en bankomat är ”livet på Öland förnedrande”. Biblioteken ska gratis låna dem allt de begär, trots ett ökad bokslitage. Kommunala instanser ska besvara alla deras frågor, den ena dummare än den andra. Blir de sjuka ska de ha alla resurser som de i gnälliga insändare och felstavade petitioner kallar för ”självklarheter”, och som bara finns i de värsta av hålor som Stockholm, Västerås, Täby, Bengtsfors och Yxskaftkälen.
Ha! Vill ha! Ska ha! Fort! Mamma! Help!

Alla dessa drinkare av det öländska blodet måste från och med nu avkrävas kommunalskatt på ön för den tid de bor här!”

Hela Sune Flisas verbala atombombsanfall mot rådande system läser du på egen risk här.

SuneFlisa
Sune Flisa i sin paraduniform på den tiden det begav sig,
alltså hösten 2012. Foto: Jannica Jerriander-Kohl.

 

Märkt , ,

sorteringsmaskinen jobbar på

I många sammanhang tjatas om vikten av integrering, om faran med att placera människor i fack.

I verkligheten råder ofta motsatta ambitioner. I Färjestaden ska pensionärerna få eget hus. I Mörbylånga fanns hus för invandrare. Det byggs hus för äldre. Det byggs för 50+. Det byggs för 60+. Det byggs hus för studenter. Däremot byggs det för lite för så kallat vanligt folk.

Varför ska människor som gått i pension få eget hus? Finns planer på hus även för vänsterhänta, halta, svarta, gula, svampplockare, tidigare politiker, kastratsångare?

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt , , ,

Ledare: västerlandet mot avgrunden

Jag skrev brev till Trafikverket, Mörbylånga kommun, Kalmarpolisen och Länsstyrelsen. Kommunen hänvisade till Trafikverket. Polisen svarade att brevet till Kalmarpolisen skulle behandlas i nåt polisdistrikt i Malmö. Sen inget mer. Länsstyrelsen svarade inte alls. Tystnad råder.

Så kan det gå.

Ett av breven gick alltså till Trafikverket. Jag skrev om den flagranta fortkörningen på Torngårdsvägen. Jag ställde inga krav, framförde inga önskningar, ville bara berätta om läget för ansvariga, att många kör över 100 där maxhastigheten är 40 på väg kantad av småbarn och gamlingar – dessutom utan gatlysen. Om Trafikverket ville göra nåt åt eländet så à la bonne heure.

Jag fick ett långt svarsmejl, 3 979 tecken – en längre tidningsartikel. Jag blev nästan rörd. Här kom mejl från en tjänsteman som brydde sig om vad jag skrev, som tog mina åsikter och farhågor på allvar. Men ju längre jag läste, desto mer insåg jag hur elakartad den sjukdom är som drabbat hela Maktsverige, hela Maktvästvärlden. Den är mycket värre än Coronainfluensan, ity den på sikt riskerar att störta hela världen i fördärvet.

Första delen handlade om verkets alla mätningar på andra vägar i landet: ”_ _ _ på E22 görs mätningarna ungefär vart 4:de år medan det på det mindre vägnätet kan vara upp till ca vart 12:e år.” Jag fick info om hur fort man körde på den och andra vägar. Som grädde på moset fick jag också lära mig hur ”min” väg ser ut: ”Väg 930 är en lång rak väg med mycket god sikt och lite trafik, detta kan vara en anledning till att vissa förare kör fortare än skyltad hastighet.”

Sen fick jag noggrann redogörelse för alla de åtgärder Trafikverket och andra kan sätta in för att stävja fortkörning. Jag fick veta det mesta om fartkameror, gupp, chikaner, avsmalningar. Denna i mina ögon lovande del av berättelsen avslutades bryskt med konstaterandet att inte någon av dessa fartsänkande möjligheter var möjliga att använda i mitt fall, på ”min” väg.

Nu blev det skarpt läge. Nu kom den långa avslutning som visar att västerlandets undergång ligger närmare i tid än vi tror. Sluthalvan av brevet från Trafikverket är en lång lektion i hur vi som bilister SKA bete oss på vägarna. Jag får veta att vi inte ska köra fortare än vägen är skyltad för. Jag får veta att jag som förare är ansvarig för bilens framförande på vägen. Jag får veta att jag inte ska köra bil onykter. Jag får också veta att jag inte får köra bil då jag har knarkat! Inte heller får jag framföra min bil på väg då jag sovit dåligt, inte är utsövd. Jag förmanas: Jag SKA efterleva allt de regler och föreskrifter som Trafikverket och eventuellt andra har skapat. Till min stora förvåning får jag också veta att inte bara min bil har rätt att köra på vägen. Alla slags bilar, även stora såna, har rätt att köra på vägarna – till och med underhållsfordon har denna rätt! Jag får dessutom veta att det är polisens ansvar för att upprätthålla ordningen på vägen, samt att jag kan lära mer om Trafikverket och ”transportsystemet” på verkets hemsida.

Fortkörning på Torngårdsvägen ingår alltså i paketet transportsystemet.

Slutklämmen är det optimala sjukdomsbeviset för att västerlandets saga snart är all: Jag får nämligen veta att många kör alldeles för fort. Och – nu kommer det! Jag undervisas i den djupa insikten att om alla följde Trafikverkets råd och hastighetsbegränsningar skulle farterna vara lägre, bullret mindre, antalet döda och skadade i trafiken drastiskt färre. JAG ska alltså hålla hastighetsgränserna. JAG!

Så fungerar Maktsverige i dag. Man skriver om det man vill och önskar, om och om igen, hur allt BORDE vara. Hur det BORDE VARA. Man skriver och säger det så många gånger att man till och med tror på en självuppfyllande profetia. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Ingen människa ska skadas eller dö i trafiken. Ingen! Inte en enda! Men vi kan inte göra nåt för dig och din 40-väg där många kör över 100. Hur ska vi kunna göra nåt för dig? Vi har inga pengar. Vi har inga resurser. Det finns inga möjligheter till fartkamera, ”_ _ _med dagens kriterier är det inte aktuellt med en ATK på väg 930.”

Polisen kan inte göra nåt. Länsstyrelsen kan inte göra nåt. Det är inte deras bord. Men vi har vår nollvision! Lycka till. Med detta svar avslutar vi ditt ärende hos oss.

Jag sätter mig med en kopp kaffe och tittar ut över min väg där högsta hastighet är satt till 40 kilometer i timmen. En budbil susar förbi i 90… En buss i 60, en hemtjänstkärra i 80…

Nollvisionen gäller! Vi tror. Vi hoppas. På så sätt blir det som vi vill. Som vi tror. Och gud så mycket vi tror! Du SKA inte köra för fort. Därför fungerar nollvisionen. Ingen skadas. Ingen dör. Låt oss tro på detta. Låt oss tro på Sverige. Låt oss tro på sossarna, på vackert väder, på en affär i byn som nästan ingen – egentligen! – tror på.

Låtom oss bedja!


 

Märkt , , , , , ,

häftiga reaktioner och upplopp…

Efter att Sune Flisas ledare om krav på Sveriges konungs avgång publicerats i Shimla News har upplopp registrerats på flera ställen i det vanligtvis så lugna distriktet.

– Att ett cykelprojekt på Öland i lilla lilleputtlandet Sverige kan väcka såna kraftiga reaktioner är för mej märkligt, säger Shimlas borgmästare Rahul Gandhi i lokala medier.

Kravet på kungens omedelbara avgång publiceras även här på kulturorganet under eftermiddagen. Kravallpoliskår och Räddningstjänst är informerad…


 

Märkt , , , ,

om detta med tajming…

Knappt har kulturorganet fått landshövding Thomas Carlzon sparkad förrän hårresande eftermälen och saxade pratminus ser dagens mjuka morgonljus.

Ett av dessa synnerligen vältajmade klipp står att läsa i dagens upplaga av gammelmediet Östra Småland där tidigare landshövdingen i en tidigare intervju tillåts göra en iögonenfallande självanalys:

”När man är visionär och innovativ och har den kompetens jag har vill jag hjälpa andra.”

Vi kan bara instämma i hyllningskören: Tack för hjälpen med länet, Thomas!

Ett ännu större uppslaget konstaterande i samma tidning berättar:

”Thomas Carlzons väg mot toppen började på Ikea – som han gjorde till `en synlig kraft i samhället´.”

Den medvetet styrda mediala fördumningen fortsätter att öka i intensitet. En landshövding som begår brott som just landshövding hyllas i gammelmedierna för sina tidigare insatser – i ett möbelbolag!

När han tack vare mig får sparken som landshövding får han dessutom plats som generaldirektör på regeringskansliet.

Kulturorganet måste ställa den bästa av frågor: Varför stannade inte Thomas på företaget bland soffgruppen Malin, bokhyllan Persson, träpallen Stefan, servetthållaren Ardalan och telefonbordet Carlsson?

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

 

 

 

Märkt , ,

jag vänder blad

Hej igen, kungen.

Denna gång skriver jag dig ett öppet brev på kulturorganets blogg. På så sätt når det ut över världen, till Amerikat, Indien, Kina, Västerås – och Portugal. Mina ord slipper traggla runt på öländska och småländska blaskor med bara några tusental läsare, proppfulla med annonser, sport och förprogrammerat gränslöst Ölandssvärmeri.

Nu är jag sur på dig. 67 års vänskap är slut. Vi möttes med våra barkbåtar vid Mölnaån på Lidingö 1952. Under 1990-talet jagade jag dig en hel dag under ett av dina Jämtlandsbesök. Du lovade flera gånger under dagen att jag som Sveriges Radios utsände skulle få intervjua dig. Men icke. Du svek och jag blev dagen efter förnedrad på hela Östersundspostens löpsedel. I genomblöta kläder står jag ensam i ösregnet under ett paraply och väntar på dig i solnedgången – förgäves. Det blev första spiken i vänskapskistan.

Spik nummer två är att du varken svarar på pappersbrev eller mejl. Då får det vara. Jag har bättre vänner som ställer upp då det verkligen gäller. Nu får du klara dig utan mig. Adios, Tjabo.

Vänskapen hade kunnat bestå om du bara lyft på lur´n och sagt att cykelleden kan dras var som helst nere vid murskrället i Ottenby. Men icke. Hovets beskyddande verk säger nej till både norr- och söderomdragning och pjollrar om meter hit eller dit. Så hade Gustav Vasa aldrig regerat. Han styrde verkligen landet. Snart kan du se film på bloggen om den väg som han och hans hårdingar galopperade fram på den 7 maj 1542 ner mot Kungsgården för att hämta smör, fläsk, öl, bröd och sill till sin Dackejagande armé i Småland. Och det kan jag lova dig: Hade det skamliga murskrället stått i vägen då hade han gett fullständigt fan i om han passerat söder eller norr om det. Det var action som gällde på den tiden. I dag går allt i ultrarapid, särskilt här nere på Sydöland.

Nu mister du en gammal barndomsvän på Öland. Du gör naturligtvis som du vill. Ditt liv är ditt. Och mitt är gud ske lov mitt. Nu skiljs våra vägar för att aldrig mer mötas… Jag vänder blad och ser framåt.

din tidigare barndomskompis

 

Staffan Lagerström

 

 


 

Märkt , ,

malplacerat fyrverkeri

På fredag stänger Cementa i Degerhamn nästan helt. 133 års verksamhet är nästan över och 70 man får gå. Det ska ”firas” med fyrverkeri, skriver Barometern! Det är som att spela Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen, den ska skratta å va gla på en begravning.

Det är bara att hoppas att Heidelbergkoncernen har bättre fingertoppskänsla för cement än för mänskliga känslor.

 

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 


 

Märkt , , , ,
Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång