
Då var det 14 mars 2012


Kraftsamling Sydöland
Det var invasion. Vi kom dit i dagsljus. Vi gick hem i mörker. Och aldrig tidigare har vi sett så många besökare i Folkets hus Degerhamn, runt 90 pers som kom i 40-talet bilar. Vi fick sitta i grupper vid bord. Fyra utvecklare höll till en början låda. Det var allvar. Det var ödesmättat. Det gällde vår eventuella framtid på södra Öland.
Medelålder bland mötesdeltagarna: Runt 60 bast.
Inte en enda invandrare. Integrationen en katastrof.
Få besökare från Södra Möckleby, få från Smedby, desto flera från Grönhögen, Näsby, Parboäng.
Hela alltet heter Kraftsamling Sydöland. Det är ett projekt. Målet är flera invånare, flera företag, bättre skatteunderlag, bättre skola, bättre kommunikationer, bättre och mer av allt.
Förslagen var många:
– Före 2025 ska 100 nya jobb ha skapats, liksom 12 företag. Mejla oss i ledningsgruppen, föreslå möten, utbildningar. Det finns pengar och resurser att hämta hos ett 30-tal instanser!
Medelålder 60. Få hit golfspelare som vill bygga villor? Det blir Stockholmspensionärer som gjort goda fastighetskarriärer (ja, det fruktansvärda ordet säger en del om vårt samhälle i dag) som får medelåldern att stiga ytterligare. Skattemotorer? Knappast.
Målet är 12 nya företag till 2025. Men varför hör vi ingenting om de som redan finns? Den bländande idén Södra slingan är lika anonym som vatten i Sahara.
* * *
Kulturorganets redaktion har haft utvecklingsmöte under kvällen för att salta och peppra förslagen. Vi kom fram till följande:
Kaffet var gott, luften dålig, projektet intressant, projektledningen entusiastisk, mötesdeltagarna ivriga och intresserade. Det här kan bli nåt. Men ord är ord och drömmar drömmar. Det är som vanligt: Den som lever får se. Och just den aspekten är nog den viktigaste av alla på södra Öland. Medelåldern stiger som en raket mot den mörka himlen…
Ledningsgruppen i projektet, från vänster: Anna Gustafsson, Eva Engström, Ulf Kyrling och Susanne Bredesjö Budge.
Dirigenten heter Anna Gustafsson. Eva Engström lyssnar och ser ut att gilla det hon hör…
Några videokameror stack här och var upp sina objektiv. Kommunpolitikern Henriette Koblanck (S) närmast kameran.
Ungefär hälften av besökarna. Den andra hälften är ute och lassar in i fikarummet.
Nya kommunalrådet Matilda Wärenfalk (S) var där liksom fullmäktigeledamöterna Ella-Britt Andersson (S), Henriette Koblanck (S) och Hans Sabelström (C). Även kommunchefen i Mörbylånga Ann Willsund sågs i vimlet. Sannolikt har vi missat ytterligare någon eller några från kommunen.
Resterna av allén mellan Södra Möckleby och Albrunna låg denna dag i högar vid Alunvallen. I vår får vi se om de nyplanterade träden lyckas återskapa känslan av allé…








I dag växer gräset sen länge i denna backe i Resmo. Annat var det för fem år sen. Då susade ung och gammal i svindlande hastigheter ned för stupet på stjärtlapp, kälke eller bara den egna akterspegeln. Här kånkar man uppför backen, en besvärligare manöver som dessutom går ack så långsamt.
Den stod i Norra Möckleby och såg ut som nedan. Se telefonhyttens andra sidor i det tio år gamla blogginlägget.
I dag hittar jag inte den fantasifulla skapelsen med den telefonerande kvinnan. Nån som vet var den sprider mystik i dag?


Här i backen upp mot Albrunna låg snön djup för exakt tio år sedan. I dag lyser gräset grönt här – och det till och med växer vissa dagar då temperaturen når över + 6.

Samma vy i dag, tio år senare.

Den hårda vinden har sköljt över växtligheten i Gräsdgårds hamn med havsvatten som frusit till isskulpturer i den relativa kylan.

Anna-Britt Lagerström vid den snurra på piren i Degerhamn som togs ned för reparationsjobb. Den väger 4 ton. Läs mer här i föregångaren till denna blogg, alltså alvarsamt.
För åtta år sen hölls en skolminnesdag i Smedby sockenstuga. Målet var att dela med sig av sina skolminnen under 1940- och 1950-talen. Läs mer om skolminnenas dag här.

Vi ser Mauno Nilsson, Bert Emilsson, Allan Elfving, Bengt Ohlsson, Gudmund Olsson och samtalsledaren Lars W Andersson. Främre raden från vänster: Asta Snövall, Siw Larsson, Britt Johansson, Ally Larsson, Inger Emilsson.









Vi går mot klimatkatastrof. Vi kommer att stekas levande. Nordafrika får snart upp mot 60 grader hett. Tiotals miljoner klimatflyktingar kommer att sätta kurs mot norra Europa. Haven kommer att stiga och Öland dränkas.
Men av dessa symptom märker jag ingenting. Havsnivån är lika i dag som i går och i morse var hettan + 3. I natt hotas vi med minusgrader. Dagstemperaturtopparna har under månader legat spikade på under tio grader och det har blåst och stormat värre dag efter dag, månad efter månad. Mina cykelturer har krävt långa listor av svordomar, skoteroverall, handskar, mössa, underställ av ylle och värmande sittlapp.
Jag konstaterar: Den befarade värmeökningen gäller hela världen – utom Öland.
För att åtminstone få en liten känsla av vårvärme plockar jag fram en bild som i dag är precis sju år gammal. Motivet är min fru i den våldsamt blommande Stadsparken i Kalmar.
På den syns tydligt att det var bättre förr.



För nio år sen landade en vacker fjäril hos en granne. Jag vet än i dag inte dess namn. Påfågelspinnare föreslår en läsare på min gamla blogg, dit länken ovan för dig. Nån som vet säkert?

