
snart isfritt




Det ligger sannolikt i varje cyklists gener att snedda och gena så mycket det går för att tjäna tid. Och gör man det genom en större vattenpöl tillkommer en fördel: Däcken blir rengjorda. Men gör det inte vid Ytongfabriken i Grönhögen! Under vattnet lurar nämligen en stor vägskada, som bergsäkert kommer att skicka dig i gatan. Detta mindre slukhål växer år för år. Det ska bli intressant att se hur stort det måste bli innan det åtgärdas.



I mer än 50 år har den gamla Ytongfabriken stått öde i Grönhögen. Vad ska hända med den i framtiden?
Strax söder om hamnen i Grönhögen står denna ”muskulösa” skulptur i trä, vars stammar jag upplever som ”moderna keruber”, alltså de änglalika varelser som förr ofta bar upp pelare och balkar. Om jag förstått informationen rätt är verket gjort av flera skulptörer i sammanslutningen Surprise Laboratory International.


Nedan ser du några få av alla de flytetyg som hittills i år har gästat Grönhögens hamn. Segelbåtarna dominerar.







Du som gillar segelbåtar kan nu hitta en och annan farkost i Grönhögens hamn…










*****
Höstens sorgliga segelbåtshaveri i Grönhögens hamn stämmer till eftertanke. En man ur Sjöräddningen berättade för mig att ”det ligger en bergklack nära rännan åt norr”.
Och signaturen @marma66 skriver i en kommentar på YouTube: ”Man bör gå in mycket nära den södra pirens nock. Kanske de hamnade för långt åt babord där det är grundare och andra båtar tidigare fastnat.”
Visst låter det mysko? ”Tidigare fastnat”! Det är kanske dags att kolla både sjökort och prickarnas placering? Alla sjöbjörnar vet att ingen utprickning är hundraprocentig, och att man aldrig ska gå tajt intill prickar och märken.
På YouTube pinnar denna video på mot 100 000 visningar… Vill du se flera videor på min YouTube-kanal klickar du här.

Det blåste 17 meter i sekunden vid Grönhögens hamn i dag.
Här ser vi den vackraste båten i Grönhögens hamn hittills i år. Allt i trä. Allt i toppskick. Kanske är hon byggd efter en ritning av Colin Archer, den norske båtkonstruktören som bland annat ritade Fram, som användes av Fridtjof Nansen i hans expeditionsförsök till Nordpolen 1893-96 och av Roald Amundsens historiska expedition 1911 som den första till Sydpolen.
Enligt sökmotorn Perplexity byggdes Randö 1918 vid Bröderna Larssons varv i Kristinehamn. Denna uppgift bör dock tas med viss skepsis.









Vi gratulerar sittmöbelsansvariga i Grönhögens hamn för en rekordtidig utplantering av den gamla sittmöbel som – åtminstone för mig – blivit en kär fikakamrat. Nu väntar vi på att Svenska kyrkan ska vakna och få ut sina fragila sittkonstruktioner av stål och impregnerat trä som inte tål minusgrader och vintermörker utan måste härbärgeras inomhus. Sannolikt dröjer det länge än innan – eventuella – kyrkogårdsbesökare får sitta ned och kontemplera en minut eller tre. Analytiker har hävdat att Svenska kyrkan har uppgått i evigheten runt 2050-2060. Det förvånar inte. Är man inte generösare mot gamla, svaga och handikappade än att man halvårsvis måste låsa in de få kyrkogårdssittmöbler man äger blir naturligtvis besökstappet magnifikt stort. Slutet för Svenska kyrkan kommer snabbt allt närmare. Vi på kulturorganet frågar oss ofta vad Jesus skulle ha sagt om Svenska kyrkans njugga inställning till allmänmänskliga behov. Vi har till och med påpekat för biskopen i Växjö stift om Svenska kyrkans kallhamrade sittmöbelsattityd. Inget svar – trots frankerat svarskuvert. Inte heller hans bror som senare blev ärkebiskop tack vare Sune Flisa, svarade på vårt pappersbrev, som till och med innehöll en icke föraktlig summa pengar.
Allan von Kompost
redaktionschef