Rådjursdöden
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: djur
Mördarsniglarnas skräck
Morgonljus
Koppla av med fiskyoga
Invasion från rymden i Svibo
sällskapssjuk
Ögonblick av magi – i repris
Hur många visningar en video får överraskar alltid. Jag kan slita med en video i veckor – och den ses bara av nåt hundratal människor. Andra rullar gör sig nästan själva och ses av tiotusentals människor.
Denna lilla rulle satt jag och filmade i härlig sommarvärme utan tanke på att så många ville se den. I dag 27 oktober har den visats mer än 4 000 gånger, 2 360 på ÖlandsKanalen och 1 670 på min andra YouTube-kanal. Visst är de sociala djuren vackra att titta på!
Vår reporter Ingvar Charm Knubbendorph har sett filmen ”Mannen som kunde tala med hästar” 39 gånger. Lika många gånger har han blivit knockad i MMA-oktagonen. I dag påstår han sig vara kulturorganets svar på Robert Redford, och Ingvars dröm har länge varit att få göra en öländsk version av den i dag klassiska filmen.
Vår chefredaktör Sune Flisa gav Ingvar fria händer att fullborda sin egen tolkning av ”Mannen som kunde tala med hästar”.
Projektet gick dock snett. Ingvar pratade visserligen med hästarna men snacket språrade av okänd anledning ur. Det var en nedslagen Ingvar som efter en hel dags filmskapande kände sig tvungen att erkänna för redaktionen att filmen blivit en kalkonrulle.
– Dom där hästarna pratar bara skit. Är det inte skandalpolitik, aktier och usla teveprogram så är det trav- och galopptävlingar för hela slanten. Det gick inte att få ett vettigt ord ur dom. Därför tog jag bort snacket och la på musik i stället.
Hur som helst… Ovan ser du rullen som enligt Ingvar skulle förändra världen – till det bättre…
Mat- och livsglädje
Mina fläckiga pansarmalar har i huvudsak två intressen: Käk och fortplantning. De äter allt de får och leker varannan dag. De har ett enastående gott temperament, de är orädda, pigga, nyfikna och tycks älska livet. De är dessutom bussiga mot alla slags andra firrar. Arten är en av de bästa att börja med som akvarist.
Rymlig hink
Ögonblick av magi
Vår reporter Ingvar Charm Knubbendorph har sett filmen ”Mannen som kunde tala med hästar” 39 gånger. Lika många gånger har han blivit knockad i MMA-oktagonen. I dag påstår han sig vara kulturorganets svar på Robert Redford, och Ingvars dröm har länge varit att få göra en öländsk version av den i dag klassiska filmen.
Vår chefredaktör Sune Flisa gav Ingvar fria händer att fullborda sin egen tolkning av ”Mannen som kunde tala med hästar”.
Projektet gick dock snett. Ingvar pratade visserligen med hästarna men snacket språrade av okänd anledning ur. Det var en nedslagen Ingvar som efter en hel dags filmskapande kände sig tvungen att erkänna för redaktionen att filmen blivit en kalkonrulle.
– Dom där hästarna pratar bara skit. Är det inte skandalpolitik, aktier och usla teveprogram så är det trav- och galopptävlingar för hela slanten. Det gick inte att få ett vettigt ord ur dom. Därför tog jag bort snacket och la på musik i stället.
Hur som helst… Ovan ser du rullen som enligt Ingvar skulle förändra världen – till det bättre…
Charmknuttar
tips för fotografering av akvariefisk
Svårigheterna vid plåtning av akvariefiskar är främst två:
1) Varje liten smutspartikel i vattnet blir en liten klart lysande punkt vid blixtfotografering. Vattnet ska alltså vara så rent som möjligt.
2) Många fiskar har mycket ljus undersida, som många gånger blir överexponerad.
Tips:
- Använd så stark blixt som möjligt. Placera den nära akvariet. Slå blixten uppifrån eller från sidan.
- Använd så liten bländare som möjligt, ty skärpedjupet vid all närfotografering är litet.
- Fota rakt mot glaset. Ju mer du ”sneddar”, desto sämre blir skärpan och risken för förvrängning ökar, sannolikt mer ju tjockare glaset är.
- Fota i .raw – för bästa bildbehandlingsmöjligheter.
- Fiskar rör sig ofta oberäkneligt och blixtsnabbt vilket gör det nästan omöjligt att vänta in pangbilden. Tag i stället många bilder. Av mina senaste 117 blev bara fem användbara.
Hoppfulla nyheter
Antalet insekter i Sverige minskar inte längre! De har till och med blivit fler på vissa ställen, till exempel i Alnarp i Skåne. Det berättar TT.
En rymlings återkomst
I Södra Lundsjön samlade jag bottengrums för att lägga i ett av mina akvarier. Bottengrums är lika med gamla löv, pinnar, alger, snäckskal. Tanken var att få in naturliga bakterier, smådjur, virus, plankton i akvariet. Dessa skulle skapa ett sjudande bottenliv som till och med producerar foder till fiskarna. Akvariet stod länge planterat men utan fiskar. En kväll såg jag nåt som ”blixtrade till” i burken. Jag trodde att jag oavsiktligt fått med mig nån liten fisk. Jag undersökte därför akvariet noggrant – och hittade en vattensalamander! Vattensalamandern är fridlyst men eftersom min ”fångst” var helt ofrivillig beslöt jag mig för att ha kvar den en vecka för observation och studier. Men efter tre dygn var den borta. Jag vände upp och ned på allt i burken – ingen vattensalamander! Eftersom jag inte tror på trolleri började jag läsa om detta märkliga djur och fick veta mycket som jag inte hade en aning om. Den lever i vatten under leken och andas då med gälar. Efter leken går den upp på torra land – för att andas med lungor! Försvinnandet blev allt märkligare. Jag sökte på nätet om vattensalamanderns eventuella klättringsförmåga och fick fram att den klättrar utmärkt på glas – tack vare specialdesignade tår. Den lille rackaren hade alltså troligen klättrat upp för en ruta och ut genom en glugg i akvariets täckglas. Där slutade alla spår. Jag letade överallt i hela rummet men attensalamandern var borta. Den lille rackaren hade rymt.
Några dagar senare var allt som förr igen. Vattensalamandern låg loj på ett blad i akvariet. Den såg lugn och stark och frisk ut, inte som en utmattad rymling som återkommit från en krävande men misslyckad rymning. Och anade jag inte en liten räv bakom ena gälen? Vattensalamandern såg ut att småle mot mig. Nu var mitt tålamod slut. Det blev håven. Nu skulle rymlingen omedelbums tillbaka till Södra Lundsjön. Det blev cykeln dit i racertempo…
Vattensalamanderns återkomst till ”hemmet” ser du nedtill.
Då var det 11 juni 2018
Denna dag konfronterades jag för första gången med svartmunnad smörbult. Den kallades då invasiv och gör så kanske än i dag. Då befarade man många negativa följder, men om sådana har jag inte hört på länge. Har du?
Se upp för orm
Cykellederna och vägarna är ormarnas värsta fiender så här i början av sommaren. Ormarna solar sig på den varma asfalten, ofta en aning ihopringlade men ibland raka som streck. I går fick jag hjälpa tre huggormar och en ormslå av vägen.
Var alltså uppmärksam på att ”en pinne på leden eller vägen inte alltid är en pinne”.
Åter akvarist!
Man gör sina misstag här i livet. För några år sen slutade jag som akvarist efter att ha sysslat med fiskar och akvarier sen jag var fem. Nu har jag gjort en omstart – och livet leker igen. Du kan följa min blogg om akvarier, fiskar, växter, odling av växter och fiskar – och vattenkemi – på bloggen iminavatten.wordpress.com Klicka här för att ta dig dit.
Den som vill odla fisk ska veta att det är i stort sett omöjligt utan bra foder. Det som gäller för oss människor gäller naturligtvis även fiskar – skit in ger skit ut. Många köper torrfoder i burk. Det håller fisken vid liv, men inte mer. Vem vill äta pasta årets alla dagar. Det många akvarister inte vet är att naturen är överfull av nyttigt kraftfoder till alla sorters fiskar. Där finns enkyträer, daggmaskar, daphnier, cyklops, flugor, myggor, bladlöss, mygglarver och alla slags puppor och ägg och mycket annat. Naturens smörgåsbord är ofantligt och just nu börjar det spritta av liv i gölar och diken. Nedan ser du en kort video om flera middagar till mina tacksamma fiskar.
Vi dyker in i mikrokosmos
*****
Man behöver bara använda ett bättre förstoringsglas för att inse hur mycket man har missat. Gemene man vet nästan ingenting om den värld som på många sätt är större och mångfaldigare än den människan anser sig leva i. Jag syftar på den ”lilla världen”, alltså den vi måste ha ”optiska hjälpmedel” för att se. Jag välkomnar dig och mig själv till detta fascinerande mikrokosmos.
Det började med att jag köpte två minimikroskop – för nålpengar. Det mindre är ett Phonescope med 30 gångers förstoring, avsett att kopplas till en smartphone. Pris: 119 kronor. Dessvärre verkar den lilla tingesten vara mer leksak än mikroskop. Fast brännvidd. Förstorar 30 gånger. Jag återkommer med en noggrann bedömning.
Mikroskopet Carson Micro-Flip MP 250 ger ett helt annat – och bättre – intryck. Pris: 245 kronor. Detta minimikroskop, mycket större än Phonescope, förstorar 100-250 gånger med ett zoomobjektiv utan brännviddsmarkeringar. Man kan följaktligen inte se den exakta förstoringsgraden, vilket gör mindre. Bra klämma för smartphonemontering medföljer. Hela konstruktionen känns gedigen och relativt genomtänkt. Småningom återkommer jag med test av skapelsen. Omedelbart konstaterar jag att minsta förstoringen, 100 x, är för kraftig för studier av de ”vattenloppor” som jag främst är intresserad av – som foder till akvariefiskar. Jag hade hellre sett förstoringsomfånget 30-150 x.
Hittills har jag bara använt Carsonmodellen i skarpt läge för att studera en ”vattenloppa” ur mitt lilla trelitersakvarium med vatten från Södra lundsjön i Ottenby. Loppan, ännu inte artbestämd, är cirka 0,5 millimeter stor. Det största problemet är att få in loppan i det lilla synfältet. Även i den minsta förstoringen, 100 x, blir varje millimeters förskjutning av objektet eller mikroskopet ”ett jättekliv”. Alla rörelser blir dessutom spegelvända vilket är svårt för en otränad. En annan svårighet är att få telefonen, läs ”kameran”, exakt över det lilla hålet i hållaren. Svårighet två: Telefonens tyngd gör att den ”hänger”. För bra bildkvalitet krävs att du stagar upp den, vilket jag gjorde med en trave böcker. Ett enkelt stativ i plast borde ha följt med mikroskopet. Jag ska senare göra ett i balsaträ. Utan stöd av telefonen är det nästan omöjligt att uppnå hyfsad skärpa över hela objektet.
Nedan ser du två bilder av loppan. Den översta visar huvudet. Det svarta området i mitten av bilden är ögat. Jag har ännu inte lyckats avgöra om loppan är en- eller tvåögd, vilket är nödvändigt för artbestämning. Ännu så länge tror jag att den är en daphnie av något slag. Den karaktäristiska stjärten hittar jag hittills bara på Ceriodaphnia reticulata. Att försöka artbestämma alla dessa minimala djur är ett intressant deckarjobb.
Fortsättning följer…
När uppnår vi den totala fejken?
På vårdcentralen i Mörbylånga ser jag det, akvariet. Det står inklämt i ett hörn av väntrummet. Jag noterar genast att det är en förfalskning av verkligheten. Allt utom fiskarna är falskt, konstgjort, bedrägligt. Växterna är av plast, bakgrunden av frigolit. Även stenarna är konstgjorda, glittrande i onaturliga färger. Som akvarist sen barnsben blir jag nedslagen. Människans drift att förfalska oroar mig. Det jag ser ger ingen inblick i naturens fantastiska rundgång av liv-död-nytt liv. Det vi ser är bara prål, kitch, plast. Sannolikt sköts ”akvariet” av en firma som kommer en gång i veckan och kollar läget, fyller foderautomaten med konstgjort fiskfoder, lämnar en faktura och åker till nästa kund, sannolikt inom kommunens eller landstingets hank och stör.
Ännu värre utveckling sker i Asien där man genom genmanipulering gjort fiskar självlysande. Handel/handhavande av dessa är förbjudet inom EU. Trots det har svenskar dömts för att avsiktligt har planterat ut såna fiskar i sjöar, bland annat i Kronobergs län.
Konstgjorda växter gör ingen naturvän eller akvarist glad. Lika naturvidriga är konstgjorda akvariefiskar. Ur reklamtexten saxar jag följande: ”Dessa flytande konstgjorda fiskar kommer att klara sig bra med din riktiga fisk i ditt akvarium, vilket gör din akvarium mer levande och iögonfallande.”
När kommer det helt konstgjorda akvariet där allt är fejk, även vattnet? I denna lilla video har vi kommit en bra bit mot den totala förfalskningen. Jämför det med mitt helt naturliga akvarium, filmat 2018.
Slutligen: När uppnår vi den totala förfalskningen, där allt är fejk – även människan och livet? Kanske kan AI föra oss dit…
Andra djur i odlingen
Illvilja?
Små, mindre, ännu mindre
Nytt inlägg i min akvarieblogg, I mina vatten.
Fruktat rovdjur tar siesta
Den endemiska och farliga lejongiraffen (lejonnigiraffi) finns bara i Valencia och cirka fem kilometer utanför stan. Lejongiraffen lever av både kött och växter. Den tar mest vildsvin, får, hundar och kattor, men varje år stryker en eller två oförsiktiga valenciabor med. Lejongiraffen äter även knoppar och blommor högt upp i trädkronor. Jag har nu jagat den i tre veckor utan att ens ha fått en skymt av den. Men i dag drog jag vinstlotten. Den låg dåsande bara några meter från cykelleden. Tyvärr kunde jag inte få med huvudet på bilden. Det satt för högt upp på den långa giraffhalsen.
Skjut varenda fågel!
Toppskarv, svarthuvad mås, vitstjärnig blåhake, svarthakad buskskvätta, brandkronad kungsfågel, trädgårdsskrypare och ägretthäger är nya fågelarter i Sverige. Dessa inkräktare måste omedelbart skjutas, brännas ihjäl med hett vatten eller dödas med gift, snaror eller andra metoder! De är invasiva och en fara för våra traditionella fågelarter.
Ja, så skulle man kunna uttrycka sig för att visa hur befängt ordet invasiv är i biologiska sammanhang. Djur och växter har i alla tider rört sig över jordklotet och kommer att fortsätta att göra så. Nu när klimatet ändrar sig snabbt kommer djur och växter att röra sig ännu snabbare åt olika håll, sökande efter optimala livsförutsättningar. Dessutom har människan – lagligt eller olagligt – infört mängder av växter och djur till Sverige. Ett exempel är vår vanliga knölsvan, en invasiv rackare hitplockad från Kina.
Blomsterlupin, kanadensiskt gullris, parksallat, jättebalsamin, parkslide, jätteloka och vresros är nya fiender till det nostalgiska botaniska ursvenska Sverige. Ska dessa dödas liksom fåglarna jag nämnde i början? Och när ska vi börja storslakten av knölsvan?
Vi bör rimligen tänka om. Det går inte att utrota allt som inte är önskvärt. Människan är inte den givna dirigenten som kan orkestrera hela sin omgivning efter sina egoistiska krav.
Sune Flisa
chefredaktör
Invandrad skönhet
Vacker, ofarlig och duktig vävare – getingspindeln. Finns i Sverige sen 20-talet år. Den är alltså invandrad, invasiv. Hur länge ska vi försöka utrota invandrande djur och växter? Om vi gör det konsekvent måste exempelvis alla knölsvanar dödas. Men listan över ”invandrare” kan göras mycket lång…
Esping varningshugger mot närgången fotograf
Det är gott om espingar på cykelleden just nu. Tyvärr hittar jag också överkörda huggormsungar. I filmen ovan ser du en pigg men arg krabat visa sin styrka mot en allt för närgången fotograf. Det ska tilläggas att en esping är lika giftig som en stor huggorm. Att den är ännu giftigare är dock en myt.
Här ett utsnitt ur filmen. Du ser den kolossalt uppspärrade munnen med de två lodräta gifttänderna i överkäken. Ja, du ser till och med ned i svalget på den hotfulla ormen – som bara har en önskan: att få vara ifred.
Livat i holken
Med en enkel actionkamera följer jag våra hyresgästers häckning. Kameran står mindre än en meter från holken, vilket inte tycks bekymra herr och fru talgoxe.
I denna video är ljudet viktigare än bilden. Vrid därför upp volymen!
Saknar du din katt?
Död svart katt hittad strax söder om Södra Möckleby. Den har vita långstrumpor på bakbenen, korta på frambenen. Vill du ha mer info mejla staffan.lagerstrom@telia.com
alvarsamt2 