Upp och ned med full kraft

Utlöparen på denna Vallisneria gigantea är nu mer än 20 centimeter lång. Den växer med flera centimeter om dagen. Halvvägs ut på utlöparen ser vi nästa planta. Men den är ännu så länge upp och ned med bladen nedåt och rötterna uppåt. Till höger om bladen ser vi spetsen av utlöparen som åter siktar på att borra ned sig i sanden – mot nya äventyr…

Välkomna till världen

Här ser vi fem yngel av platy. Fyra av dem är lätta att hitta men det femte ser vi bara huvudet på uppe i högra hörnet. Det som slår mig är att dessa fiskar omedelbart efter födseln hittar rätt gömställen i akvariet. Föräldrarna äter nämligen ibland sin egen avkomma, sannolikt beroende på en inprogrammerad parameter för överlevnad även under svåra omständigheter. Platyynglen gömmer sig genast i rotsystemen på flytväxter, i Javamossa eller – som här – ovanpå stora blad med bara någon millimeters vattendjup. Ynglen äter genast artemia och finmalet flingfoder. Efter bara några dagar är de i princip omöjliga för föräldrarna att få tag i…
Två platyyngel. Det ”röda” i det högra ynglet är hjärtat. Platyn föder levande ungar som är cirka 6-7 millimeter långa. I akvariet kan vi njuta av ”det nakna livet”, rått, vackert, spännande, ohyggligt. Här kan människan hämta kunskap och frid, komma undan religionernas förbannelse och politikens eviga tjat.
Mina platy är alla förstföderskor. De sätter bara nåt tiotal yngel till världen. Men som fullt utväxta kan de föda upp mot 80 yngel. En fertil hona föder ungefär var 40:e dag.

En jätte har bråttom

Detta utskott från en Vallisneria gigantea var för två dagar sen två centimeter långt. I dag är det femton, tolv ovan sanden, tre under. I början växte det rakt ut ovan botten för att plötsligt borra sig ned i sanden. Då och då har det skymtat där nere i sanden genom frontglaset och med lite tur kan jag kanske följa dess framtida kurs…

Platy i närbild

Platyn (Xiphophorus maculatus) är en nyfiken och alert fisk, vänlig, förnöjsam – och dessutom allätare. Vissa röda nyanser är oerhört vackra. Nedan visar jag bilder utan texter.

För den fotointresserade kan jag berätta att jag använt Canon 5D med 85 millimetersglugg + mellanringar. ISO 200-400, blixt.

Åter akvarist

Efter fem års uppehåll med akvarier är den första burken nu igång. Inledningsvis väntade en kH-chock… I framtiden placerar jag mina akvaristiska videor i en ny Youtubekanal. Mer om den senare…

Ett dygn efter att videon gjordes uppmätte jag följande värden:

Nitrat: 40
Nitrit: 3
Klor: 0
gH: 75
kH: 10
pH: 8,4

kH-värdet har alltså sjunkit betydligt. Ambitionen framöver blir att hålla kH-värdet under 10 och om möjligt få ned pH-värdet till under 8.

Pasta året runt?

Den som vill odla fisk ska veta att det är i stort sett omöjligt utan bra foder. Det som gäller för oss människor gäller naturligtvis även fiskar – skit in ger skit ut. Många köper torrfoder i burk. Det håller fisken vid liv, men inte mer. Vem vill äta pasta årets alla dagar. Det många akvarister inte vet är att naturen är överfull av nyttigt kraftfoder till alla sorters fiskar. Där finns enkyträer, daggmaskar, daphnier, cyklops, flugor, myggor, bladlöss, mygglarver och alla slags puppor och ägg och mycket annat. Naturens smörgåsbord är ofantligt och just nu börjar det spritta av liv i gölar och diken. Nedan ser du en kort video om flera middagar till mina tacksamma fiskar.

På grund av sjukdomsrisk råder jag till att inte fånga levandefoder från vatten med fisk i.

Mikrokosmos

Till vänster Phonescope för dryga hundralappen. Till höger Carson Micro-Flip för drygt det dubbla. Båda har inbyggda ljuskällor. Phonescope förstorar 30 gånger, Carson 100-250.

*****

Man behöver bara använda ett bättre förstoringsglas för att inse hur mycket man har missat. Gemene man vet nästan ingenting om den värld som på många sätt är större och mångfaldigare än den människan anser sig leva i. Jag syftar på den ”lilla världen”, alltså den vi måste ha ”optiska hjälpmedel” för att se. Jag välkomnar dig och mig själv till detta fascinerande mikrokosmos.

Det började med att jag köpte två minimikroskop – för nålpengar. Det mindre är ett Phonescope med 30 gångers förstoring, avsett att kopplas till din smartphone. Pris: 119 kronor. Dessvärre verkar den lilla tingesten vara mer leksak än mikroskop. Fast brännvidd. Förstorar 30 gånger. Jag återkommer med en noggrann bedömning.

Mikroskopet Carson Micro-Flip MP 250 ger ett helt annat – och bättre – intryck. Pris: 245 kronor. Detta minimikroskop, mycket större än Phonescope, förstorar 100-250 gånger med ett zoomobjektiv utan brännviddsmarkeringar. Man kan följaktligen inte se den exakta förstoringsgraden, vilket gör mindre. Bra klämma för smartphonemontering medföljer. Hela konstruktionen känns gedigen och relativt genomtänkt. Småningom återkommer jag med test av skapelsen. Omedelbart konstaterar jag att minsta förstoringen, 100 x, är för kraftig för studier av de ”vattenloppor” som jag främst är intresserad av – som foder till akvariefiskar. Jag hade hellre sett förstoringsomfånget 30-150 x.

Hittills har jag bara använt Carsonmodellen i skarpt läge för att studera en ”vattenloppa” ur mitt lilla trelitersakvarium med vatten från Södra lundsjön i Ottenby. Loppan, ännu inte artbestämd, är cirka 0,5 millimeter stor. Det största problemet är att få in loppan i det lilla synfältet. Även i minsta förstoring, 100 x, blir varje millimeters förskjutning av objektet eller mikroskopet ”ett jättekliv”. Alla rörelser blir dessutom spegelvända vilket är svårt för en otränad. En annan svårighet är att få telefonen, läs ”kameran”, exakt över det lilla hålet i hållaren. Svårighet två: Telefonens tyngd gör att den ”hänger”. För bra bildkvalitet krävs att du stagar upp den, vilket jag gjorde med en trave böcker. Ett enkelt stativ i plast borde ha följt med mikroskopet. Jag ska senare göra ett i balsaträ. Utan stöd av telefonen är det nästan omöjligt att uppnå hyfsad skärpa över hela objektet.

Nedan ser du två bilder av loppan. Den översta visar huvudet. Det svarta området i mitten av bilden är ögat. Jag har ännu inte lyckats avgöra om loppan är en- eller tvåögd, vilket är nödvändigt för artbestämning. Ännu så länge tror jag att den är en cyclops, alltså en enögd, av något slag. Den karaktäristiska stjärten hittar jag hittills bara på Ceriodaphnia reticulata. Att försöka artbestämma alla dessa minimala djur är ett intressant deckarjobb.

Fortsättning följer…

Bakkroppen, som till höger avslutas med en ”gadd”. Från gaddens bas ser vi tarmen som går uppåt innan den viker av åt vänster utmed loppans övre kant. Tarminnehållet är grönt, vilket är logiskt. Jag utfodrar djuren med grönalger och lite torrjäst. Under tarmen ser vi tydliga ränder i loppans yttre, sannolikt hårda, skal. Det stora bruna området klockan 20 är möjligen ”organ och inälvor”.
”Loppans” huvud. Cyklopen(?) tittar åt vänster med sitt enda(?) öga. En antenn skymtar bakom huvudet, vilket förbryllar. De flesta av dessa djur har två.