Upp och ned med full kraft
Växtodling
Välkomna till världen
En jätte har bråttom
Detta utskott från en Vallisneria gigantea var för två dagar sen två centimeter långt. I dag är det femton, tolv ovan sanden, tre under. I början växte det rakt ut ovan botten för att plötsligt borra sig ned i sanden. Då och då har det skymtat där nere i sanden genom frontglaset och med lite tur kan jag kanske följa dess framtida kurs…
Platy i närbild
Platyn (Xiphophorus maculatus) är en nyfiken och alert fisk, vänlig, förnöjsam – och dessutom allätare. Vissa röda nyanser är oerhört vackra. Nedan visar jag bilder utan texter.
För den fotointresserade kan jag berätta att jag använt Canon 5D med 85 millimetersglugg + mellanringar. ISO 200-400, blixt.
Åter akvarist
Efter fem års uppehåll med akvarier är den första burken nu igång. Inledningsvis väntade en kH-chock… I framtiden placerar jag mina akvaristiska videor i en ny Youtubekanal. Mer om den senare…
Ett dygn efter att videon gjordes uppmätte jag följande värden:
Nitrat: 40
Nitrit: 3
Klor: 0
gH: 75
kH: 10
pH: 8,4
kH-värdet har alltså sjunkit betydligt. Ambitionen framöver blir att hålla kH-värdet under 10 och om möjligt få ned pH-värdet till under 8.
Pasta året runt?
Den som vill odla fisk ska veta att det är i stort sett omöjligt utan bra foder. Det som gäller för oss människor gäller naturligtvis även fiskar – skit in ger skit ut. Många köper torrfoder i burk. Det håller fisken vid liv, men inte mer. Vem vill äta pasta årets alla dagar. Det många akvarister inte vet är att naturen är överfull av nyttigt kraftfoder till alla sorters fiskar. Där finns enkyträer, daggmaskar, daphnier, cyklops, flugor, myggor, bladlöss, mygglarver och alla slags puppor och ägg och mycket annat. Naturens smörgåsbord är ofantligt och just nu börjar det spritta av liv i gölar och diken. Nedan ser du en kort video om flera middagar till mina tacksamma fiskar.
På grund av sjukdomsrisk råder jag till att inte fånga levandefoder från vatten med fisk i.
Mikrokosmos
*****
Man behöver bara använda ett bättre förstoringsglas för att inse hur mycket man har missat. Gemene man vet nästan ingenting om den värld som på många sätt är större och mångfaldigare än den människan anser sig leva i. Jag syftar på den ”lilla världen”, alltså den vi måste ha ”optiska hjälpmedel” för att se. Jag välkomnar dig och mig själv till detta fascinerande mikrokosmos.
Det började med att jag köpte två minimikroskop – för nålpengar. Det mindre är ett Phonescope med 30 gångers förstoring, avsett att kopplas till din smartphone. Pris: 119 kronor. Dessvärre verkar den lilla tingesten vara mer leksak än mikroskop. Fast brännvidd. Förstorar 30 gånger. Jag återkommer med en noggrann bedömning.
Mikroskopet Carson Micro-Flip MP 250 ger ett helt annat – och bättre – intryck. Pris: 245 kronor. Detta minimikroskop, mycket större än Phonescope, förstorar 100-250 gånger med ett zoomobjektiv utan brännviddsmarkeringar. Man kan följaktligen inte se den exakta förstoringsgraden, vilket gör mindre. Bra klämma för smartphonemontering medföljer. Hela konstruktionen känns gedigen och relativt genomtänkt. Småningom återkommer jag med test av skapelsen. Omedelbart konstaterar jag att minsta förstoringen, 100 x, är för kraftig för studier av de ”vattenloppor” som jag främst är intresserad av – som foder till akvariefiskar. Jag hade hellre sett förstoringsomfånget 30-150 x.
Hittills har jag bara använt Carsonmodellen i skarpt läge för att studera en ”vattenloppa” ur mitt lilla trelitersakvarium med vatten från Södra lundsjön i Ottenby. Loppan, ännu inte artbestämd, är cirka 0,5 millimeter stor. Det största problemet är att få in loppan i det lilla synfältet. Även i minsta förstoring, 100 x, blir varje millimeters förskjutning av objektet eller mikroskopet ”ett jättekliv”. Alla rörelser blir dessutom spegelvända vilket är svårt för en otränad. En annan svårighet är att få telefonen, läs ”kameran”, exakt över det lilla hålet i hållaren. Svårighet två: Telefonens tyngd gör att den ”hänger”. För bra bildkvalitet krävs att du stagar upp den, vilket jag gjorde med en trave böcker. Ett enkelt stativ i plast borde ha följt med mikroskopet. Jag ska senare göra ett i balsaträ. Utan stöd av telefonen är det nästan omöjligt att uppnå hyfsad skärpa över hela objektet.
Nedan ser du två bilder av loppan. Den översta visar huvudet. Det svarta området i mitten av bilden är ögat. Jag har ännu inte lyckats avgöra om loppan är en- eller tvåögd, vilket är nödvändigt för artbestämning. Ännu så länge tror jag att den är en cyclops, alltså en enögd, av något slag. Den karaktäristiska stjärten hittar jag hittills bara på Ceriodaphnia reticulata. Att försöka artbestämma alla dessa minimala djur är ett intressant deckarjobb.
Fortsättning följer…
I mina vatten 