Nypremiär

Tre år utan akvarier gör att livet känns tomt. Därför blir jag åter akvarist inom kort. Till att börja med kommer bloggen att handla om mina vitt skilda försök med foderodling, från bakterier och amöbor till mikromask till artemia. Tanken är att också börja med fotografering genom mikroskop för att bättre förstå det lilla livets premisser.

Senare får du följa uppbyggnaden av mitt akvarierum och till slut dyker vi in i vattnets underbara och fascinerande värld. Ännu något senare kommer bloggen även att handla om vattenkemi, fiskodling, levandefoder och det kanske viktigaste om du vill ha ett friskt och vackert akvarium, nämligen växter.

Det finns mycket trams i dagens kommersiella akvarievärld. Min ambition är att från grunden försöka förstå naturens kretslopp och minimera moden, trender och allt som är konstgjort, onödigt, onaturligt. Därför blir det också spännande videor och artiklar om utflykter i naturen, i jakt på levandefoder, växter, vattentyper, kanske småfisk – men framför allt, kunskap.
Välkommen till I mina vatten!

Gäddlik killi

På svenska heter den Randig tandkarp eller Malabarkilli. Denna gäddlika fisk är inte svår att få till lek. Runt 25 grader och en lekmopp som får ligga i ytan och breda ut sig och saken är biff. Ynglen är små. Jag födde upp mina på infusorier de första två dygnen som frisimmande. Därefter serverades artemia och mikro. Sedan ynglen blivit två veckor gamla ger jag dem även frusen cyklops, vilket fungerar bra om man har tid och lust att ge dem många gånger om dagen. Ynglen tar nämligen mycket ogärna foder från botten, och döda cyklops sjunker ganska snabbt. Inget yngel tar torrfoder, och även vuxna exemplar är lika tjuriga. Vuxna kan ta nån enstaka flinga men inte mer. Däremot gillar de frystorkad tubifex.

Ynglen i filmen är tre veckor gamla. Livet har börjat, kampen om bästa fodret likaså…

Mot nya äventyr…

Mina 70 Metallpansarmalyngel har blivit en månad gamla och är nu stora nog att flyttas till ett större akvarium. Men först får de små charmknuttarna visa upp sig ett dygn i mitt lilla treliters fotoakvarium. Något ska de väl göra för allt käk och omvårdnad de fått av husse!

Metallpansarmalen kan fås att leka nästan på kommando, genom att flera dygn i rad snabbt byta runt en tredjedel av vattnet och därmed sänka temperaturen med minst fem grader, exempelvis från 25 till 18. Detta ska förstås ha föregåtts av en varierande och riklig utfodring med alla slags mygglarver, cyklops och framför allt röda mygglarver. Man ska dock veta att för alltför riklig matning med röda mygglarver kan leda till den dödliga sjukdomen bukvattensot. Lagom är alltså bäst. Friskt klart vatten runt 25 grader är idealiskt för lek. Arten leker även i sällskapsakvarium om det finns lämpliga storbladiga växter att fästa rommen på. Men lika ofta fäster honan rommen på någon av akvariets sidor. Den kan då försiktigt skrapas bort med ett rakblad, eller tas med fingrarna, och läggas över i en kläckningsbehållare med rent vatten, högst 24 grader varmt och med kraftig genomluftning. Utan tillsats av små mängder Mycopur har rommen alltid möglat för mig, hur noggrann jag än har varit med hygien och vatten.

Ibland har mina kullar varit så småvuxna att ynglen har krävt infusorier några dagar innan de serverats nykläckt artemia och mikro. Senare äter de även finriven frystorkad tubifex och bra flingfoder. Efter att ha blivit runt två centimeter långa växer de mycket snabbt.

livets lotteri

Mina Metallpansarmalar lekte med några få dygns mellanrum. Kullarna är uppväxta under ganska lika förhållanden. De fick infusorier dag tre och fyra. Därefter mikro och artemia, senare även finriven frystorkad tubifex. Efter en vecka även Sera Micron. 50-procentiga vattenbyten varje dag.

Av första kullens 40 yngel har inget dött. Av andra kullens 30 yngel har 15 dött. Man frågar sig varför. Den enda rimliga förklaring jag kan komma på är olika vattentemperaturer. I karet där ingen har dött har vattnet hållit 24,5 grader. I det andra karet har tempen legat på 21,5-22.

Nästa kull bjuder jag 25 grader!


Kläckningsdags

yngelakvariumUnder eftermiddagen började rommen av Corydoras aeneus att kläckas. Den är då fem dygn gammal. Jag har börjat byta ut vattnet, först i små mängder, senare i större. Jag har också placerat en påse aktivt kol i akvariet för att mildra verkningarna av antimögelmedlet Mycopur.

mikroFodermässigt är jag bättre rustad denna lek än den förra. Har tre burkar mikro igång, se ovan, och ett mindre akvarium med miljontals infusorier. Och artemiakläckaren står klar att ladda. Söndag morgon bör bli en bra utfodringsstart med infusorier och en aning hårdkokt äggula.

2 bör bli 40

12romkorn_MetallpansarmalMina Metallpansarmalar har lekt igen. Denna gång räknar jag med 40 yngel. Av förra kullen lyckades jag bara dra upp två till mogen ålder. De tu är nu tillbaka i det akvarium de började sina liv som romkorn. En månad gamla är de över två centimeter långa och umgås helt otvunget med släktingar och främlingar som är sju åtta. Dessa 12 romkorn på ett vattenspikblad är tre dygn gamla. De bör kläckas om två dygn. Den romstinna honan spridde – förnuftigt nog – rommen på flera objekt: vattenspikblad, svärdplanta, Hygrophila multisperma och på akvariets frontruta. Från rutan tar jag loss kornen med rakblad, men ska testa med fingrarna nästa gång. Rom på blad är enklare. Det är bara att klippa av dem och föra över dem till ett kläckningsakvarium. I det använder jag tillsats av Mycopur. Tämligen kraftig genomluftning och bara 21 grader. Vid temperaturer över 24 grader lär rommen mycket oftare duka under för svampangrepp. När rommen börjar kläckas börjar jag byta vatten, ungefär 40 procent varje dag. Jag fyller då på med vatten från det akvarium de låg som rom. Jag lägger också genast ned en nätpåse med aktivt kol. Tredje dygnet börjar jag utfodra med infusorier och ytterst lite finsiktad äggula. Några få dygn senare är det dags för nykläckt artemia och mikro.