Ända sedan jag som 13-åring ”tvingades” genomlida Svenska kyrkans konfirmering är jag mot religioner. Till alla. Inte för att jag ogillar dem, inte för att jag har något speciellt agg mot dem, utan för att de alla i sin blotta existens bevisar felet i det som de flesta av dem hävdar, nämligen att blott deras religion är den sanna, att blott deras religion leder till kontakt med den enda guden. Tusentals religioner marknadsför alltså tusentals gudar. Miljoner troende lever i den istadiga förvissningen att det bara finns en rätt religion – deras – och endast en riktig gud – deras. Att inte fler än jag har förstått detta groteska feltänk har i dag förvånat mig i 66 år.
En plågsam läsning av en artikel i dagens Svenska Dagbladet stärker min misstro. Rubrik: ”Försvarsminister Pete Hegseth krigar med stöd av Jesus”. Rubriken i sig räcker för att inse den motbjudande tanken att Jesus är med USA i kriget mot Iran, att religionen ska styra USA. Så sker i Iran, och så skedde även i vårt land för hundratals år sen. Donald Trump hotade nyligen Iran med att bomba landet tillbaka till stenåldern. Nu söker man sig själv tillbaka till förhistoriska tider med hjälp av devota pastorer och obsoleta kaplaner.
Enligt artikeln i SvD läste nyligen Pete Hegseth denna bön för de amerikanska trupperna i Iran: ”- Ge dem visdom i varje beslut, uthållighet inför den kommande prövningen, obrytbar enighet och ett överväldigande våld mot dem som inte förtjänar någon nåd.” Jag kan tänka mig att de religiösa ledarna i Iran läser lika enfaldiga och våldsbejakande böner för sina trupper.
Politik och religion mixas till en väl avvägd soppa i dagens USA. ”Varje månad håller han (Pete Hegseth) en bönestund i Pentagon. Dit har han bjudit pastor Doug Wilson, ledaren för Christ Church, att predika. Wilson är en uttalad kristen nationalist som vill att religiösa regler ska bestämma hur USA styrs, alltså en form av teokrati. Wilson vill avskaffa kvinnors rösträtt – hushåll ska rösta, inte individer – och homosexualitet ska förbjudas”, skriver SvD.
President Trump lät sig i inledningen av kriget handpåläggas av ett 20-tal präster i Ovala rummet. Man bad för militär seger över Iran. Hegseth ber, Pentagon ber, pastorerna ber – för seger i ett krig inlett av en president som gick till val på att aldrig mer starta krig.
SvD skriver: ”I en predikan i Rom på palmsöndagen sa han (påve Leo XIV) att Jesus – the King of peace´ - inte lyssnar på böner från dem som för krig och citerade ur Jesaja:Hur mycket ni än ber, lyssnar jag inte. Era händer är fulla av blod.”
Det påven säger låter bra, tycker jag. Men en detalj spolierar hans trovärdighet. Han är religiös!
Som kulturorganet spådde redan i inledningen av kriget blir den slutliga segraren Ukraina, landet som ser möjligheterna i stället för att vika sig inför en till synes oövervinnlig dårskap. Den så kallade stormakten Ryssland har begått harakiri medan stormakten USA bit för bit bär ned sig själv till källaren. USA och Ryssland har snart inga vänner, medan Ukrainas kontakter med omvärlden ständigt ökar. Kanada och EU blir allt starkare i takt med att Trumps och Putins hat, lögner och påhopp ständigt ökar. Medan USA gör bort sig i Iran gräver Putin sin egen grav på hemmaplan. Både Trump och Putin är snart raderade – på olika sätt.
Trumps så kallade fredsförhandlingar i Ukrainakriget visade sig redan från början vara patetiska, partiska, med bara ett mål: Att berika familjen Trump – och i viss mån USA. Ingen bryr sig längre om de sätt som lille smilande Steve Witkoff och långe smilande Jared Kushner försöker eliminera Ukraina. De båda kan snart betraktas i ”de förljugnas muséum”.
Kulturorganet vill ta Sverige ur Nato och satsa allt på ett starkare Europa. Då måste Ungern antingen uteslutas ur EU eller följa dess visioner. EU kan bli en enorm maktfaktor, även rent militärt. Kunskap, ekonomi, kultur, traditioner, allt talar för en gyllene europeisk framtid – om bara viljan finns. Om EU slutar att lägga sig i formen på tomater och i stället satsar på synkroniserad upprustning, kultur, klimat och mänsklig samvaro blir Europa världens mest demokratiska världsdel.
Europa går en gyllene framtid till mötes. Ryssland och USA har redan sina bästa år bakom sig.
Äntligen! Allt fler börjar inse att ansiktsmålaren Trump endast är en pajas. Runt om i världen växer motståndet mot USA. Mängder av sajter på Internet uppmanar till köpbojkott, och många av USA:s tidigare allierade har blixtsnabbt hittat nya kunder på andra håll i världen. Kanadas premiärminister Mark Carney och EU:s Kaja Kallas har blivit ikoner för motståndet. Carney har stängt luftrummet för vissa amerikanska flyglinjer, som nu får betala dyrt för sin presidents storhetsvansinne. I går sa högsta domstolen i USA nej till Trumps tullar, varpå han reagerade som en sjuåring i sandlådan och skyllde allt elände på andra – i vanlig ordning. Detta trots att varje amerikanske hushåll har förlorat 1 100 dollar (10 000 kronor) på hans tullar under förra året. På nätet och i världspressen är Trump i dag ”världens största skämt”, något han själv aldrig kommer att förstå.
Världen börjar alltså repa sig. Trump ser till att USA inte längre är den enda stormakten. Politiker leder sina länder mot undergång på olika sätt. Putins drömmar om ett återuppstått Sovjetunionen som kräver utplånandet av Ukraina blir hans snara fall in i glömskans dimma. Ansiktsmålaren Trump leder sitt land mot större inhemsk polarisering, fattigdom och allmänt kaos.
Så ja, ansiktsmålaren Trump visade i Davos vilken vekling han är. Hans tal var en skam för hela mänskligheten. Han lät som en bortskämd femårig snorunge som inte fått sin veckopeng. Det fina för eftervärlden är att allt som sägs i dag finns bevarat på video och bilder. Ingen kommer undan den slutgiltiga domen, den som endast gud hade tidigare.
Europa blir allt starkare, EU blir viktigare än nånsin. USA går mot en långsam undergång. Och Trump avgår snart med livet. Att ständigt ljuga och hota sliter hårt på kroppen. Killen är ett vandrande vrak.
En snabbare undergång väntar Ryssland. Där mister snart Putin makten, hur ska bli spännande att se. Det är inga snälla farbröder som sitter vid hans långbord och smilar och håller med. De har alla lärt av Stalin och andra massmördare.
Den enväldige, den självgode, den av pompös självdyrkan smittade ansiktsmålaren Donald Trump agerar allt mer som en antikapitalist. Denna något förvånande åsikt läser jag i SvD 13 januari. Där säger Christian Kopfer, råvaruanalytiker vid Handelsbanken: – Den ekonomiska politiken blir alltmer antiliberal och antikapitalistisk.
Christian Kopfer exemplifierar med Trumps krav att kreditkortsräntan ska begränsas till tio procent. – Han kräver att dom ska gå i administrationens ledband, säger Kopfer.
Det finns andra exempel som styrker Christian Kopfers åsikt om en antikapitalistisk utveckling i USA. Trumps krav att läkemedelsjättarna ska sänka sina priser är ett. Gör de inte det hotar presidenten med tullar. I december hade 14 av de 17 stora läkemedelsbolagen som Trump riktat din bannstråle mot sänkt sina priser.
Oljebranschen kan bli nästa offer att piskas på av diktatoriske Trump. Nyligen samlade han företrädare för den amerikanska oljeindustrin för att skynda på deras investeringar i venezuleansk oljeindustri, något som oljebolagen är motståndare till. Trump vill trycka ned oljepriset till 50 dollar fatet, vilket skulle sänka bolagens vinster med runt 20 procent, menar branschfolk. Men Trump ger sig inte. – Det kommer inte att landa väl i Vita huset om de inte går med på Trumps krav, tror Christian Kopfer.
Trump är van vid att få som han vill. Han kan exempelvis höja skatten för de oljebolag som inte gör som han säger.
Kreditkortsräntan, läkemedelspriserna och oljebolagens investeringar i Venezuela är tre av många exempel på den antikapitalistiska och antiliberala utvecklingen i USA, menar Christian Kopfer.
Den spända situationen mellan Väst och Ryssland får inom kort sin oväntade upplösning. Både Putin och Trump är snart puts väck. Putin blir avsatt eller ramlar ut genom ett fönster sedan landet har börjat krackelera på allvar. Ekonomin är på väg mot kollaps och oligarkerna ser sina multimiljardförmögenheter plundras. Det var länge sedan vi hörde Putin upprepa mantrat om invasionen av Ukraina: ”Allt går enligt plan”. Inom kort har Ukraina mängder av egenproducerade Flamingorobotar att sätta in mot mål 300 mil in i fiendeland. Ukraina anfaller redan mål långt inne i Ryssland. Raffinaderier bombas sönder och bensin har blivit bristvara. Den har det senaste kvartalet blivit 50 procent dyrare – om den överhuvudtaget finns att köpa. Inflationen ligger runt 9 procent – och stiger. Priserna på basmat har det senaste kvartalet gått upp med 35 procent. Direkt efter invasionen 2022 tog Ryssland 27 procent av Ukrainas yta, men ukrainska motoffensiver har minskat denna yta till 20 procent. Stormakten Ryssland är inte längre en stormakt. Den står på det sluttande planet och Putins saga är all.
Lika illa går det för Trump. Hans oppinionssiffror är rekordlåga, omkring 40 procent, ännu lägre bland kvinnor. Om han inte dör före årsskiftet på grund av hälsoskäl reser sig folket. Ekonomin går kräftgång, det skapas färre jobb än tidigare. Risken för recession ökar inom det närmaste året. Många amerikaner blir allt fattigare. Folk har också börjat tröttna på Trumpklanens enorma ”egenvinster”. Trovärdiga inkomstuppgifter talar om runt 30 miljarder kronor sedan 2017. Trump har inte heller kraft att kasta av sig Epsteinoket; denna sörja kommer att drivas till sin spets. Knockoutslaget blir att stora delar av världen vänder sig från USA och hittar andra handelspartner. Dessutom går hans tullprojekt mot fiasko.
Inom ett kvartal står vi alltså utan både Putin och Trump. Tänk hur det kan gå.
En stor del av det amerikanska folket lär fortfarande stödja ansiktsmålaren Donald Trump. Det är helt omöjligt att förklara, men kanske beror det på att många ännu tror att han har starkare kort i ärmen än han visar – ”visst är han rubbad, men han har nog nåt i bakfickan”. Hur man kan hysa en så naiv förhoppning gör ämnet ännu svårare. Karl´n har snart suttit fem år och allt blir bara värre.
Nu surrar nätet av rykten om att ansiktsmålaren Donald Trump är svårt sjuk eller till och med död. Det påstås att han inte har setts till sedan i onsdags, medan Vita huset pumpar ut meddelanden om presidentens fantastiska hälsa. Klockan 20:00 svensk tid i kväll hålls presskonferens i Vita huset. Vad vi då får veta vet ingen. Men kanske att ”presidentens hälsa aldrig har varit bättre”, som sades för en vecka sen av en läkare som inte är läkare – längre.
Annars har Trumpe lyckats förstöra mycket på sin korta andra presidentperiod. Och allt värre blir det, dag för dag. Han säger inte flasklock då ryssarna öser ännu fler bomber över stackars oskyldiga civila i Ukraina. Han säger inte flasklock när ryssarna bombar amerikanska fabriker i det land han skällt ut presidenten i för att ha startat kriget – mot ryssarna!
Han säger inte flasklock då ryssarna försöker mörda Ursula von der Leyen genom att slå ut navigeringssystemet på hennes flygplan när det skulle landa i Rumänien. Han har på kort tid fått Indien att fjärma sig från USA och i stället omfamna Ryssland och Kina – indirekt också Iran och Nordkorea – några av världens vidrigaste diktaturer. Grattis Trumpe!
Han ansiktsmålaren har hotat ett allierat land att ta Grönland med militära medel, och han har skapat resignation bland alla klart tänkande politiska ledare inom EU. Grattis Trumpe! Ansiktsmålaren har också – med sina medeltidslika tullar – rört om i världshandeln så att ingen snart vet något om en eventuell framtid. Grattis Trumpe!
Summering Texten diskuterar Svenska kyrkans nutida situation och framtid, och hävdar att den förlorat sin religiösa kärna. Författaren kritiserar det historiska tvångsmedlemskapet som varade fram till år 2000, vilket fortfarande påverkar dagens medlemsstatistik. Man menar att kyrkan, likt bensinstationer som nu främst säljer andra varor, har förskjutit fokus från religion till sociala aktiviteter för att överleva. Källan ifrågasätter det angivna medlemsantalet och pekar på att många av dessa medlemmar är passiva eller saknar genuint religiös övertygelse. Slutligen framhålls att kyrkan upplever en snabb medlemsminskning och att dess fokus på icke-religiösa frågor kan locka makthungriga politiker snarare än andligt engagerade individer.
Du föds och tvångsansluts till Kommunistiska Partiet eller Svenska Jägarföreningen. Du har ingen talan; du blir medlem vad du än tycker. Och än värre, du kan inte lämna denna förslavning förrän långt senare i livet. Så fungerade det i Sverige fram till 2000 då kyrkan och staten tog ut skilsmässa. Fram till millennieskiftet var du alltså tvångsansluten till Svenska kyrkan så snart du föddes. Från förlossningsstolen gled du automatiskt in i Svenska kyrkan, hur illa du än tyckte om den.
Utvecklingen inom Svenska kyrkan kan jämföras med den som har tvångsförändrat bensinstationerna. Dessa säljer i dag bensin som en sidoprodukt medan utbudet av läsk, godis, tidningar, snabbmat, korv med bröd, solglasögon, bilvårdsprodukter och glass ständigt utvidgar utbudet. Denna utveckling styr också Svenska kyrkan. Från de stora livsavgörande frågorna har man successivt låtit sig omformas mot trivselträffar, kafferep, utflykter och bevarandet av i dag obegripliga ceremonier. Både ledning och fotfolk är väl medvetna om att denna utveckling är nödvändig för överlevnad, ity man krymper snabbt och snart har utplånat sig själv.
Källan påstår inledningsvis att Svenska kyrkan har 5,8 miljoner medlemmar. Det är en ”välvårdad lögn av trumpistisk karaktär”. I stort sett ”alla” dessa är tvångsanslutna genom födseln, och ungefär tre gånger så många som söker inträde i kyrkan lämnar den. Undersökningar visar att mindre än hälften av medlemmarna är ”genuint religiösa”. Svenska kyrkans ledning förstår att man för länge sen har beträtt det sluttande planet och att slutet kommer allt närmare. Runt 70 000 medlemmar dör per år, ett antal i stigande, av naturliga orsaker. Studien ”Mellan himmel och jord” vid Göteborgs universitet visar att en stor del av dem som uppger att de tror på Gud inte har någon kontakt med traditionella religiösa organisationer. Undersökningen visar också att en femtedel av de troende har lågt förtroende för Svenska kyrkan.
Det ser alltså mörkt ut för Svenska kyrkan, och dess livscykel blir allt tydligare: Man föddes in i kyrkan, nu dör man ut ur den i en accelererande takt. Prognoser berättar att kyrkan förlorar en procent av sina medlemmar per år. Och den helt övervägande delen av dessa är alltså – fortfarande – tvångsansluten. Vi lever kvar i medeltiden.
Jag har mött en del människor som har en märklig inställning till Donald Trump. De tror att den ansiktsmålade presidenten besitter en mystisk kraft för att komma till rätta med världens alla problem. De tror på hans löften och följer honom lika underdånigt som en hund trippar efter sin matte. Till och med vicepresidenten J D Vance talar i dag beundrande om sin president – han som för inte länge sen jämförde Trump med Hitler. Ingen republikan vågar säga emot husses åsikter, alla underkastar sig den politiske trollkonstnärens vilja. Men sanningen är hemsk: Donald Trump har ingen agenda, ingen storslagen plan. Han är en urusel affärsman. Han omger sig bara med politiska nollor och töntiga jasägare, i veckan synliggjorda i den obeskrivliga och löjeväckande chatten om det förestående anfallet mot Jemen. Han har ansökt om konkurs sex gånger. Han är dömd för fler än 30 brott. Han går på känsla. Han är naivare än ett barn. Gillar han en statsminister eller en president är det landet bra. Gillar han inte statsmannen är landet shit.
Detta får sitt pris. Världen går bakåt. Permanenta skattesänkningar och stora utgifter förväntas kraftigt öka USA:s statsskuld. Investerares förtroende minskar och skapar osäkerhet på marknaderna. Börserna faller och kriget i Ukraina blir snart Trumps totala förnedring. Grönsakspriserna i USA skjuter i höjden. I januari 2025 låg matinflationen på 2,5 % jämfört med samma månad föregående år. Vi ser höga prisökningar för ägg (+15,2 %), kött, fjäderfä och fisk. I februari i år ökade matpriserna ytterligare med 3,9 % jämfört med februari 2024, den högsta årstakten på över ett år. Mejerivaror som mjölk, ost och ägg steg med 10,4 %, medan kaffe och smör ökade med 28 % respektive 26 %. Trumps tullpolitik mot Kanada och Mexiko möts av starkt motstånd bland amerikanarna. Över 60 % tror att den skadar amerikanska arbetare och höjer priserna. Danskarna ogillar Trump. Grönlänningarna avskyr Trump. Svenskarna avbokar resor till USA. Svenskarna bojkottar amerikanska varor. USA:s vänner blir färre och färre. Snart heter ende vännen Vladimir Putin.
Philippe Varin, global ordförande för Internationella handelskammaren, ICC, berättar att nedgången på aktiemarknaden och antalet fusioner och förvärv har minskat med 30 procent jämfört med samma period förra året. Men detta är bara början, säger han i en SvD-intervju. ”Fortsätter situationen spår han nedgång i investeringar, att konsumtionen påverkas och att företags produktivitet minskar. Risken för recession ökar”, varnar Philippe Varin.
Men det blir snart ännu värre. Värst blir det smärtsamma konstaterandet att Putin har lurat skjortan av Trump och att Ryssland aldrig vill uppnå fred i Ukraina av andra skäl än att ”landet totalt utplånas”. Donald Trumps gamle golf- och fastighetskompis Steve Witkoff, som helt saknar diplomatisk erfarenhet, är den viktigaste länken mellan USA och Ryssland i förhandlingarna om Ukraina. Jan Hallenberg, USA-expert vid Utrikespolitiska institutet, är inte imponerad. Witkoff är ”en ren amatör”, säger han till DN. – Ju mer central roll den mannen får, desto mer illa är det.
Att genomlida en video där Steve Wittkoff intervjuas av Tucker Carlsson är som att titta in i helvetet redan i jordelivet. Se honom här berätta om hur Putin bad för Trumps liv och skänkte honom ett porträtt målat av ”en av Rysslands bästa konstnärer”. Make till naiv förhandlare finns inte i universum. Hans devota inställning till både Trump och Putin stärker det jag nämnde inledningsvis: Att många tror att Trump har en mystisk kraft, en genial agenda, för att komma till rätta med världens alla problem. Det har han inte. Hans politiska pajaskonster faller snart på eget grepp. Och fallet riskerar att bli stort – för den övriga världen.
Kulturorganet fick se ett protokoll från förskoleklassen Mandarinen i förskolan Kantarellen i Mörbylånga. Skrämmande läsning! Läs – om du vågar:
Veckans kaos på förskolan Kantarellen i Mörbylånga får nu rättsliga följdverkningar sedan lille Pete, 4, kastat en penna i pannan på Mike, 5, och kallat honom lögnare. Mike, 5, började grina och påstod att den där jävla apan Tulsi, 4, sagt till Pete, 4, att han skulle kasta pennan i huvudet på Mike – för att han är dummare än en guppy. Förskollärare Jeffrey sa ingenting om bråket men skulle senare skriva om det. Pete, 4, blev uppkallad till rektor Donald, 3, som sa att Pete, 4, var en utomordentligt fin liten pojke, och att skolan snart skulle vara den bästa i hela världen med katedrar av guld och läroböcker av diamant. När Mike, 5, fick reda på att Donald, 3, inte bestraffat den vidrige lille Pete, 4, skvallrade han till Tulsi, 4. Tulsi, 4, sa att ingen bråkat och att alla snorungar bara ljuger. Då hoppade James, 5, in i leken och berättade att Donald, 3, är en jävla Hitler. James, 5, berättade då att han skulle åka till Kalmar. Det gillade Donald, 3, som sa att han behöver Kalmar för att leka i. Mike skulle ta lilla Tulsi, 4, med sig till Kalmar. Förskollärare Jeffrey skrev nu att bråket i förskolan Kantarellen blev värre och värre, vilket fick Donald, 3, att kalla Jeffrey för historiens sämsta förskolebarn, en kretin, ett as, en ynkrygg, en fegis, ett svin. Det applåderades så hårt av Mike, 5, att han gjorde i blöjan. Pete, 4, skrattade gott åt Mike, 5, som fick nya blöjor av Donald, 3. Pete, 4, sa att alla ljög om det som inträffat, vilket alla höll med om – utom förskollärare Jeffrey som nu började skriva på en saga som ingen ville tro på. Senare visade det sig att sagan var sann och att Donald, 3, ljugit om Pete, 4, som ljugit om Mike, 5, som ljugit om Tulsi, 4, som ljugit om James, 5. Alla ljög om alla och alla barnen i förskoleklassen Mandarinen insjuknade i kronisk Febris mendacis, lögnfeber.
Senare relegerades alla barn och förskolan lades ned. Förskollärare Jeffrey fick nytt jobb på annan ort.
Han är demokrat ut i fingertopparna, min mejlkompis. Men i sitt senaste mejl undrar han om demokrati verkligen är det optimala styrelseskicket. Det undrar jag också, i alla fall i orostider. Om vi tittar på vår del av världen skyller alla på alla om dagens uppkomna vansinne. Trump säger att EU bildades för att jävlas med USA. EU säger att ryssen snart anfaller. Ryssland säger att allt är västs fel. Allt!
Europa måste nu rusta, mycket och snabbt. Men de 27 EU-länderna tycker olika. Visst vore det enklare om Ursula von der Leyen enväldigt fick bestämma hur denna upprustning skulle gå till! Sannolikt skulle den gå snabbare och bli effektivare än om alla 27 kockar ska slåss för sin egen nations speciella kryddning. Men de demokratiska spelreglerna säger att de måste gälla, även om de leder till undergång.
*****
Det pratas mycket om Natos artikel 5. Vissa säger att den inte längre gäller. Andra säger att den gör det. Kulturorganet har för länge sedan varnat för att artikel 5 är en gummiparagraf. Om exempelvis vi blir anfallna av ryssen kan USA eller Norge eller nån annan Natomedlem nöja sig med att skicka ett mejl med orden ”lycka till”. Artikel 5 är medvetet formulerad för att ge varje medlemsland flexibilitet i sitt beslut om stöd – ett vykort eller en atombomb, ett mejl eller ett hangarfartyg. Säkrare än så är vi alltså inte, vad än våra politiker säger.
I allt prat om artikel 5 slår mig den hemskaste av tankar. Världens olycka, Donald Trump, och hans nickedockor säger med jämna mellanrum att USA ska lämna Nato. Är baktanken att dela makten över världen med Ryssland? Är anledningen att USA ska få ta Panama, Kanada och Grönland mot att Ryssland får återta Baltikum och andra forna Sovjetstater? Vem vågar svara nej?
Åter till frågan: Är demokrati det optimala styrelseskicket? Ska 50,1 procent av exempelvis de 10 587 700 personer som var folkbokförda i Sverige i slutet av förra året styra över de 49,9 procent som kanske vill nåt helt annat? I siffror ter sig frågan ännu mer motiverad: Är det självklart att 5 410 314 helt ska styra över de andra 5 283 262? Rent känslomässigt känns det svårt att genast svara ”ja, självklart!”
*****
Tesla går mot botten. Försäljningen halveras i många länder, aktien störtdyker. Protesterna mot heilande Elon Musk är snart det enda hopp jag ser om en ljusnande framtid. Desto mer besviken blir jag på de människor som inte kan skilja mellan äpplen och päron och ger sig på Teslaköpare och deras bilar. Från många länder rapporteras om sönderslagna Teslabutiker, demolerade Teslabilar och till och med misshandlade Teslaägare. Det är när man läser om sånt som frågan om demokratin verkligen är det optimala styrelseskicket åter känns adekvat.
Ansiktsmålaren Trumps USA börjar krackelera. Våra utsända reportrar ser redan tecken på framtida skilsmässor. En som är i det närmaste huggen i sten gäller lille heilande Elon Musk. Han lär inom mycket kort tid vara en av staternas mest hatade trumpist. Därmed är hans politiska bana lika död som en stekt fisks. Om han då har krafter kvar att rädda sina leksaksbilar återstår att se…
Vi ser också tecken på att utrikesminister Marco Rubio har satsat på fel häst och snarast vill backa bandet för att slippa historiens hårda dom över det monstruösa sveket mot Ukraina. Dock har han redan varit så lojal mot sin överförmyndare Trump att en ”moralisk avfettning” synes resultatlös. Rubio kommer snart ingå i USA:s elefantkyrkogård där tidigare patetiska Trumpdyrkare avslutar sina karriärer genom eviga Trumpangrepp i ord, tidningar och böcker.
Pete Hegseth är nykteristen Trumps försvarsminister. Han ska på Trumps order rensa försvaret – en av världens största arbetsgivare – från begreppet woke, alltså medvetenheten om hur rasism, sexism och homofobi tar sig uttryck i samhället. Den forne Fox-reportern lär dock mycket snart inse att han tagit sig vatten över huvudet och därför behöver starkare varor.
Den nyktre och klarseende ser redan på ”Tuben” hur människor bittert ångrar sitt presidentval. Men nu är det för sent. Sånt är livet: Stenhårt! Låter man sig förföras av ”nyhetens behag” är man – på Björn Ferryspråk – både krokig och rökt.
Det är många som rycks med i Trumps till synes stora framgångar. Men allt som glimmar är inte guld. Snart får vi se andra resultat när den ene rådgivaren efter den andra slutar i vredesmod. Alla ledare följs inledningsvis av en intet ont anande supportersvans, uppiggad av ”till synes helt nya värderingar” – som i nästan alla fall är lika gamla som gatan. Det vi nu ser i USA är till viss del en nyttig tillnyktring men den följs av beslut och tankegångar som över en natt har förändrat läget för Europa, för Norden, för Sverige, för Öland. Kulturorganet har alltid vurmat för ett starkt Europa. Nu finns alla möjligheter till det. EU bör dock börja med att sopa framför egen dörr och sparka ut Ungern i kylan. Unionen bygger på samförstånd, inte Rysslandskärlek. Och Storbritannien ska aldrig kunna återvända in i värmen. Det får inte löna sig att plocka russinen ur den politiska kakan.
Många är de – inte bara ukrainare – som säger att det enda språk Putin förstår är kraft, hot, muskler, styrka.
– Europa måste lära sig att tala maktens språk, säger Andrij Plachotnjuk, Ukrainas ambassadör i Sverige.
Kulturorganet håller med. Övergivet av USA måste Europa kliva fram, rusta, samarbeta, inse sanningen och inte som så många gånger tidigare tro på att det nog ordnar sig till sist. Det gör inte det om denna ”typiskt svenska” attityd består.
Låt oss titta – helt ovetenskapligt – på styrkeförhållandet mellan Ryssland och Europa. Allt pekar mot en europeisk överlägsenhet. Ryssland har inte ens soldater för att besegra lilleputtlandet Ukraina utan måste ta hjälp av världens värsta diktatur, Nordkorea.
Europa har – trots motsägelsefulla källor – många soldater. I EU:s tidigare planer för en gemensam militär styrka har man talat om en kapacitet på mellan 60 000 och 100 000 soldater. Men räknar vi land för land ser vi en större kapacitet. Storbritannien lär kunna sätta in 115 000 soldater i strid. Tyskland har 115 000 soldater och en reserv om 930 000. Frankrike har en betydande styrka för strid: fler än 300 000 aktiva soldater från olika grenar av försvarsmakten, plus reservister. Den polska armén har cirka 150 000 aktiva soldater och det finns planer på att utöka armén till 300 000 soldater, vilket skulle göra den till EU:s största. Utöver de aktiva styrkorna har Polen en reservstyrka på 234 000 soldater, och man har beslutat att skapa ett nytt hemvärn med 53 000 man.
Lägger vi sen till soldater i de övriga 24 EU-länderna inser man att Europa kan bli den militära stormakt som i dag är nödvändig för att stoppa ryssen.
Men kärnvapnen, då!? säger den som aldrig vill tala klarspråk utan alltid ska gömma sig under epitetet ”optimistisk fredsvän”. Ryssland lär ha fler än 5 500 kärnvapen, men det viktiga är inte antalet utan det faktum att om någon använder dessa vapen så blir svaret ”ögonblicklig ödeläggelse av angripande land”. Det finns drygt 500 kärnvapen i Europa, ett tillräckligt antal för att utradera all kraft i Ryssland. Ryssland hotar gång på gång med kärnvapen utan att förstå svaret av en eventuell kärnvapenanvändning. Europa skulle kunna lägga kärnvapenbestyckade u-båtar runt hela Ryssland. USA hade tidigare bottenliggande atomvapenbestyckade u-båtar utanför svenska västkusten. Där skulle brittiska och franska motsvarigheter enkelt kunna gömma sig för att få minimalt avstånd till Moskva. EU har också – sannolikt – kärnvapen hemligt placerade i Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland(?) och Turkiet.
*****
Ekonomiskt är EU mycket starkare än Ryssland. Det enorma landet Ryssland har en ekonomi jämförbar med lilla Italiens och EU:s och USA:s ekonomier är tillsammans nästan 25 gånger större än den ryska ekonomin. Endast EU:s BMP är 13 gånger större än Rysslands. Sveriges befolkning är en fjortondel av Rysslands, trots det är ryssarnas BNP inte ens tre gånger så stor som vår.
Det är alltså dags att visa musklerna. Sparka ut Ungern ur EU och enas på alla plan. Sluta dividera om storlek och form på tomater och koncentrera jobbet på överlevnad, säkerhet, självförtroende, demokrati, europeisk kultur, livsglädje!
Donald Trump säger: – Vi måste få slut på dödandet. Människor dör. Vackra människor dör.
Att lägga en så känslostyrd aspekt på ett krig som pågått i tre år och som hotar att förinta den angripna nationen är puerilt.
Det är som om Dwight D Eisenhower, överbefälhavare för de allierade i Europa under WW2, skulle ha sagt: – Kriget måste få ett slut eftersom så många människor dör. Vackra människor dör.
Skulle kriget då ha ”avslutats” av anledningen att människor dog skulle nästan hela Europa vara nazistiskt i dag, och ännu fler människor skulle ha dödats i ännu flera koncentrationsläger. Du och jag skulle – om vi levde – tala tyska och många av våra tänkande landsmän skulle vara borta för evigt – hur och varför skulle ingen veta, precis som i dagens Ryssland. Inga val skulle hållas, att säga sin mening kunde vara lika med en dödsdom.
I stället för att ”avbryta” kriget på grund av allt dödande planerade överbefälhavare Eisenhower för Dagen D, den största amfibiska invasionen i världshistorien. Den genomfördes 6 juni 1944 och mänskligheten fick genom den nytt hopp om en värdig framtid…
President Trump är en mänsklig och politisk katastrof. Hans känslostyrda och penningfixerade själ leder Europa mot undergången. Hans Putindyrkan är ett svek mot hela den fria världen. Nu måste Europa stå upp för Ukraina – och för vår egen framtid – sannolikt utan USA.
Världen är att gratulera. Mörkret är inte lika sotsvart som vi stundtals upplever det. I sitt nya mästerverk, sitt magnus opus, ger Sune Flisa lättförståelig vägledning mot överlevnad, trots vårt lands inklämda läge mellan diktaturen i Ryssland och trumpisterna i USA.
”När du läst de 14 568 sidorna ser du världen i ett nytt och trösterikt ljus”, skriver litteraturkritiker och historiker Johanna Black i hedervärda Good Morning Post. Du köper årets absolut bästa bok genom att besöka ”där böcker finns”…
Eftersom 14 568 sidor är tuff läsning vid morgonkaffet stoppade kulturorganet in texten i vår textförkortningsmaskin och fick fram följande summering:
Släng ut Ungern ur Nato och EU. Lär ungrarna att minnas 1956. Släpp aldrig in Turkiet i EU och var redo att slänga ut dem ur Nato.
Det diskuteras med jämna mellanrum hur hårda fängelsestraffen ska vara. Nu senast säger den danske kriminologen David Sausdal: ”Att svenska kriminella åker till Danmark och begår grova brott är ett bevis på att höjda straff inte fungerar.”
Det vore intressant att höra vad herr Sausdal vill ersätta våra nutida straff med. Men det säger sällan de så kallade experterna.
Personligen tycker jag dessa diskussioner är absurda, eftersom man samtidigt säger att den intagne ska vårdas. Och vård är inte straff.
Sluta döm ut ”antal år” och inför i stället domen ”denne livsfarlige mördare får sitta inne tills han anses helt ofarlig”! Om det blir 20 eller 100 år är ganska ointressant.
Det är den oskyldiga allmänheten som först och främst ska skyddas.
Världen är full av självbespeglande dårar. De flesta är ofarliga men vissa måste stämplas som livsfarliga. Donald Trump är en av dem. För honom är universum lika med Donald Trump. Detta vore betydelselöst om inte runt hälften av alla röstberättigade amerikaner tänker rösta på honom i kommande presidentval. Ekonomin styr världen – och USA. Allt annat är sekundärt. Att utfattiga människor i USA:s bortglömda områden röstar på D T är inte märkligt, snarast naturligt. Har ingen tidigare brytt sig om mig griper jag det sista halmstrået, i detta fall D T. Men med honom som president blir världen en fiskdamm på ett barnkalas – du vet aldrig vad du får på kroken. I ett tal häromdagen sa D T att världens största oljereserv ligger i USA. Det är bara att pumpa upp den. Money, money, money!
Donald Trump har sagt så mycket strunt genom åren att få reagerar. Ett knappt år efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 sa han: ”Jag litar mer på Putin än på FBI”. D T påstod i teve att covid-19 kunde botas genom injicering med rengöringsmedel. Ja, det får räcka där. Det går att fylla hyllmeter med D T:s vrickade ordbajs. Vore D T okänd i nån liten USA-håla skulle ingen bry sig om knäppskallen som vid 78 års ålder brunmålar sitt ansikte, viger 1,5 timme om dagen till sin frisyr och ljuger mer och bättre än baron von Münchhausen. Sunt folk skulle bara skratta åt tönten, ge honom en banan och en spegel och en tub brunkräm – och låta honom hållas.
Det finns många som är besatta av sin egen förträfflighet. De flesta är som sagt helt ofarliga. Men i fallet Donald Trump ser vi ytterligare en fara: Narcissistens förmåga att attrahera andra människor, få dem att tro på en bländande framtid i vid sidan av storljugaren själv. Låt mig ta några talande exempel: Anthony Scaramucci blev kommunikationschef i Vita huset efter att i en intervju ha sagt att han älskar Trump.
– I love Trump! sa han 13 gånger i den korta intervjun. 13 gånger!
Hans anställning varade i tio dagar. Han fick sparken.
J D Vance, Donald Trumps vicepresidentkandidat, har tidigare kallat Trump för ”USA:s Hitler”. För bara några år sen var Vance en stark kritiker av Trump. Han beskrev Trump offentligt som ”förkastlig” och ”som en idiot” och kallade honom privat för ”USA:s Hitler”. Nu vädrar denne skarpsynte analytiker morgonluft och vänder kappan efter vinden. Oj, jag kan bli vicepresident! Och om D T dör blir jag president! Klart jag ändrar åsikt. D T är fantastisk. ”USA:s Hitler” har fått ytterligare en lärjunge, beredd att ändra åsikt hur många gånger som helst bara det leder till egen framgång och lycka…
Världen är full av människor utan egen vilja, utan egna åsikter. De seglar omkring som maskrosfrön för vinden, styrda av yttre omständigheter, beredda att göra vad som helst för pengar och ära. Donald Trump är en magnet för den sortens människor. Men nästan alla av dessa underdåniga Trumpälskare har för länge sen tagit avstånd från sin tidigare boss, vicepresident Mike Pence, exempelvis. En annan är John Bolton som var Donald Trumps närmaste rådgivare under 18 månader innan han fick sparken i september 2019. Efter sin tid i Vita huset har Bolton blivit en av Trumps skarpaste kritiker. Bolton varnar bland annat för riskerna med en andra mandatperiod för Trump och menar att USA kan komma att lämna NATO om Trump vinner valet i november. Efter sin avgång från Trumpadministrationen skrev Bolton boken ”The room where it happened” om sin tid i Vita huset. I den berättar Bolton:
att Trump bad Kinas president Xi Jinping om hjälp att vinna omvalet 2020 genom att köpa mer amerikanska jordbruksprodukter.
att Trump uttryckte stöd för Kinas interneringsläger för uigurer i Xinjiang-provinsen.
att Trump var villig att stoppa brottsutredningar som en tjänst till diktatorer han gillade, som Turkiets president Erdogan.
att Trump var ovetande om grundläggande geopolitiska fakta, som att Storbritannien är en kärnvapenmakt och att Finland inte är en del av Ryssland.
att Trump övervägde att dra USA ur NATO och var nära att göra det 2018.
Många har ifrågasatt Trumps allmänbildning. I DN 16 april i år säger John Bolton bland annat: ”Jag är inte säker på att Trump vet var Sverige ligger”.
Bolton menar att många av Trumps utrikespolitiska beslut var motiverade av hans ambition att bli omvald snarare än av nationella intressen. Trump ingrep också i rättsliga ärenden för personlig och politisk vinning.
Slutsats: Det vimlar av dårar. De flesta är helt ofarliga. Men en och annan måste vi se opp med. Speciellt en kan styra världen mot en sinister fortsättning…
I slutdebatten inför EU-valet snackade man om allt – utom EU. I EU-valet röstade bara 50,7 procent av de röstberättigade i Sverige – ett engagemang att skämmas över. Har svensken blivit så bekväm att det viktigaste valet för vår framtid är ointressant – och detta i en tid då krig råder i Europa, då klimatkrisen blir allt värre och då stora delar av vår världsdel lider av splittring, diktaturfasoner och vanstyre.
Råd till EU. De länder där färre än 70 procent av befolkningen röstar ska mista alla röstningsfunktioner i unionen.
Orkar man inte bry sig ska man fan i mig inte få bestämma nåt.
Det finns tre socialgrupper inom trafiken på Öland. Socialgrupp ett består av bilisterna. Socialgrupp två befolkas av turisterna. I socialgrupp tre ryms packet, ”Ölandscyklisterna”, en paria som inte är värd ett ruttet lingon.
Numera cyklar jag sällan på cykellederna på södra Öland. De är för dåligt underhållna. Sten och grus ligger här och var i drivor på dem. Man lägger sylvasst grus på dem. Man lägger makadamliknande knotor på dem. Man sopar dem inte.
Sannolikt försvarar sig de ansvariga så här: Det är så få cyklister som använder lederna så vi skiter i dom. Cyklister är inget att bry sig om. Vi klipper taggväxter och låter klippet ligga kvar på lederna. Att cyklister får punka är inte vårt problem. Vi har en viktigare grupp att tänka på, bilisterna! Dom underbara bilisterna är heliga!
Bilvägarna är väl sopade för minst en månad sen. Cykellederna är osopade. Sannolikt sopas de när socialgruppen ett snäpp över Ölandspacket anländer: Turisterna! Då måste allt vara putsat och fint! Dom underbara turisterna är nämligen också heliga!
Men Ölandscyklisterna är drägget. Låt dom cykla i stenrösen, på tvättbrädor, i drivor av grus! Att var femte cykelolycka beror på ”lösgrus” är inte vårt bord!
Nedan några bildexempel på hur lederna såg ut 4 maj. Se också kommande video hur makadamliknande material lagts på cykelled. Nytt världsrekord i nonchalans/okunskap/.
Här har vägens grus sopats in på cykelleden. Vägen måste vara fin, cykelleden skiter vi i. Vi ser en skarp gräns mellan socialgrupp ett och tre, mellan socialgrupp ett och drägget.Likadant här. Från bilvägen, till vänster i bild, har grusets sopats ned och över cykelleden.Bilvägen – nere till höger, är sopad och fin. Allt grus och skräp är insopat på cykelleden till vänster.
Sune Flisa, chefredaktör Foto: Anna Grus under cykelfestivalen i holländska Gruus, 1962.
Kulturorganet introducerar nu en ny typ av ledarsida, videoledaren! Först ut i den nya ledartypen är vår mångsidige reporter Ingvar Charm-Knubbendorph, vars stilistiska elegans och innehållsmässiga dynamik har lagt en hel värld för hans fötter. Att gode Ingvar fortfarande lider av diverse skador efter 39 förluster i MMA-oktagonen spelar ingen roll. Hans distinkta språk sitter som hand i handske. Håll till godo, kära läsare.
Jag vill inte bli idiot. Men jag är på väg att bli det. Kändistramset har börjat ruinera min hjärna, få mitt tänkande att implodera. Säg att de är runt hundra kändisar som syns och hörs i alla sammanhang, i press, radio, teve. De är överallt. A-kändisarna, B-kändisarna och de värsta: C-kändisarna. De senare är de som gör vad som helst för att kliva uppåt i hierarkin. Men även A- ocåh B-kändisar vill synas ännu mer, dra in ännu flera tramskronor, larva sig ännu mer, bli superkändisar för att i tevesoffan lägga ut sina snömosteorier om sina framgångssagor. Det kan man göra i exempelvis SR:s program ”Sommar” där kändisar beblandade med så kallat vanligt folk ohämmat kan så sina tankefrön om sin egen förträfflighet. Snart presenteras årets sommarpratare, med skattebetalda blomsterkransar runt hjässorna inför det ofrånkomliga gruppfotot. Säg cheese! Livet är en evig repris.
Kändisarna har ockuperat medierna och därmed den svenska själen. De bakar, de sjunger, de kastar sig ut från torn, de gissar vem som sjunger bakom mask, de fjantar sig, de låtsas till och med vara seriösa ibland.
Johan Croneman på DN skrev häromdagen om kändisar. Han frågade sig själv hur ”stora namn” kan ställa upp i exempelvis reklamfilmer om spelsajter och medverka i töntprogram i teve. Gör folk vad som helst för pengar? Det enkla svaret är ja. Mycket vill ha mer. Vad man gör och hur man gör det spelar ingen roll, bara man blir känd.
Jag öppnar Microsofts webbläsare Edge och möts av en störtflod med kändistrams: ”Lena Endre lämnar – bryter upp efter 37 år”.
Vem bryr sig? Tydligen många, annars skulle inte tramset göda människans sämsta sidor.
”Pernilla Wahlgren blir allt sämre – Bianca Ingrosso helt uppgiven: Vill inte”.
Vad vill hon inte? Jag skiter i vad! Jag vill inte heller, alltså läsa dyngan.
”Avslöjande bilder: Här möts Victoria och prins Daniel i rätten”.
Varför möts de i rätten? Har prinsen stulit eller mördat? Har Victoria förskingrat sin fars förmögenhet och druckit upp hans whisky?
Jag läser vidare: ”Under semestern siktades kungligheterna bland annat på en välkänd sushi- och tapasrestaurang där den kungliga familjen såg ut att ha det väldigt mysigt. Men nu är Victoria och Daniel tillbaka i Stockholm och något av det första makarna gjorde var att bege sig till Högsta domstolen i Stockholm.”
Jag undrar förstås, vad gjorde de där? Och varför?
Sajten skriver: ”Både Victoria och Daniel ser med jämna mellanrum till att besöka olika samhällsinstitutioner för att informera sig om de olika verksamheterna. Makarna har tidigare bland annat besökt Hovrätten i Stockholm.”
Vilket scoop! Hör ni det, medborgare i hela Sverige: Prinsen och prinsessan har tidigare besökt Hovrätten i Stockholm!
Jag tar cykeln ut mot friheten för att läsa naturen och tänka över de eviga frågorna…
Ett av vår redaktion hackat internt brev från Trafikverket visar att väg 925 stängs av för all trafik den 25 april! Avstängningen gäller från avtagsvägen mot Grönhögen till norra delen av Näsby. Officiellt säger verket att den dåliga vägen ska repareras, men brevet visar att verket kommer att helt eliminera denna sträcka om 4 027 meter – för evigt!
Alldeles efter avtagsvägen mot Grönhögen/Eketorps borg tar nu Trafikverket bort vägen fram till norra delen av Näsby. Verket har röntgat vägbotten, som är sprucken och klassad som livsfarlig. Man säger också att de boende utmed sträckan är gamla och röstsvaga och därför inte utgör nån större risk för högljudd kritik. En av verkets högre chefer ber i brevet en underlydande att offentliggöra projektet step by step – för att den mediala uppståndelsen ska bli så liten som möjligt. ”Nu får vi inte göra fler fiaskon”, skriver chefen.Söderut från denna skylt blir vägen kvar. Boende mellan avtagsvägen mot Grönhögen och hit blir alltså tvungna att köra hem på västra sidan av Öland och sen skumpa fram på traktorvägen utmed havet, en omväg på runt 16 kilometer. Kulturorganet har varit i kontakt med boende i Näsby. Redan nu förbereds ”monumentala protester som kommer att höras över hela landet”…Det av kulturorganet hackade internbrevet, som i detalj berättar om slakten av partiell del av väg 925 på sydöstra Öland. Vi skickar det i morgon till alla större europeiska och svenska dagstidningar, SR, SVT och TV4, dock med alla personnamn överstrukna.
Jag ryggar tillbaka. Jag mår illa. Jag blir rädd. Jag blir förbannad. Det är i dag bevisat att ful arkitektur får människan att må sämre. Trots denna kunskap byggs lika människofientligt i dag som för 50 år sen. Människan lär sig aldrig; hjulet ska ständigt uppfinnas på nytt.
Vissa debattörer vill riva husen som byggdes under ”miljonprogrammet”, 1965-1974. I det utlovades 100 000 nya lägenheter per år under en tioårsperiod. Resultatet blev tragiskt: Utanförskap, droger, kriminalitet, psykiska problem. Människan mår inte bättre för att hon får en diskbänk i rostfritt eller ett sopnedkast utanför dörren.
Vad vi än gör bör vi inte alltid välja de billigaste alternativen. Trivsel, harmoni och skönhet måste få kosta.
Sune Flisa chefredaktör
Ett nytt skjul för kundvagnar vid köpcentret i Färjestaden. Kommer framtida arkitekthistoriker påstå att det är vackert, att det ger människan lugn och harmoni?
Interneringsläger i Kalmar? Nej, det är bara en parkering. Är den tillräckligt skyddad med taggtråd eller bör området också mineras?
Vilken typ av känslor väcker en vy som denna? Det borde arkitekter och byggare alltid fråga sig innan ett byggprojekt dras igång.
Mina följdfrågor om slutfasen av arbetet med dammen för lakvatten i Grönhögen får nobben av kommunens representant. Miljöchefens mikroskopiska svar lyder: ”Vi bedömer att dina frågor har besvarats i den omfattning som är rimlig.”
Kulturorganet menar att miljöchefens svar är orimligt i sina minimala kvar på rimlighet. Det är dessutom lögnaktigt – om man i sann objektivitet sätter följdfrågornas rimlighet i relation till de kommuninvånare som i åratal har oroat sig för förgiftade brunnar, farliga läckor, friserad information och kommunalt mörkande.
Som kommuninvånare och tillika skattebetalare i Mörbylånga ska man tydligen stå med mössan i hand och ett inställsamt leende på läpparna för att få svar från de högt uppsatta tjänstemännen, som invävda i självgodhet framlever sina liv i en egen värld långt från de medborgare de är satta att tjäna. För att i någon mån putsa upp skimret på sin dåliga image skriver kommunstyret därför ihop så kallade policyer. En sådan gäller hur de höga herrarna och damerna inne i det kommunala besluts- och vetabästpalatset ska besvara frågor ställda med e-post. Den borde de själva läsa nån gång för att förstå att man inte alltid lever upp till de fina orden. Där står exempelvis ingenting om att kommunen ska reagera med snarstuckenhet – som den nu ger prov på likt ett litet barn som i sandlådan har blivit kallat ”barnrumpa” i stället för ”älsklíng”. Detta kommunala beteende är ömkligt, snålt och synnerligen naivt. Sittande miljöchef har tydligen ärvt tidigare miljöchefs inställning till kommunala ärendens – eventuella! – transparens. Det är bättre att mörka än att berätta, bättre att hålla tand för tunga än att bjuda på sig själv, bättre att knipa käft och behandla eventuella kommunboendes frågor som nonsens än att vara ”självklart, spontant och professionellt tillgänglig i sin yrkesroll”.
Vi som har eller har haft småbarn vet hur marigt det många gånger kan vara att skilja mellan ”ren trots” och ”berättigat ifrågasättande”. Dock brukar såna hårklyverier upphöra då ungarna nått åtta eller nio års ålder. För chefer inom Mörbylånga kommun gäller dock att man som kommuninvånare får finna sig i att behöva göra såna bedömningar långt upp i åren, sannolikt tills vederbörande går i pension eller genom olämpligt beteende får lämna den skyddade verkstaden inom kommunens hank och stör med ett av kommunchefen i kramp och ångest skrivet arbetsbetyg och en slokande bukett tulpaner i handen…
Kulturorganet har genom åren mött många självgoda politiker och tjänstemän som snickrat ihop egna ramar för sin ofta ordkarga berättarkonst, trots de skrivna regler för hur denna konst ska skötas i relation till de människor som med sina surt ihoparbetade slantar betalar politikernas och tjänstemännens löner, deras skrivbord, deras datorer, deras telefoner, deras tjänstebilar, deras semesterersättningar och de ofta kändistyngda evenemang som många av dem får besöka för att lära mer om demokratins – ofta hotade – värdegrunder och det kommunala självstyrets underbara frihet gentemot den tacksamma men mycket besvärliga skara människor som ofta klumpas samman i begreppet ”kommuninvånare”. Kommuninvånare: Upp till kamp mot vår småsinta Mörbylånga kommun!
PS. En bloggföljare vill dessutom ha ditt svar på denna fråga:
En fråga som bör klargöras är hur dagvattensystemet ser ut kring medborgarhuset. Mig veterligen har kommunen inget sk dublikatorsystem. Visst dagvatten går ut i avloppssystemet men kanske lika mycket går ut i stenkistor eller liknande installationer. Hur det förhåller sig vid medborgarhuset vet jag ej. Men är det stenkistor rinner det lagrade vattnet ut i naturen. Ett klargörande från kommunen vore på sin plats.
Han går på 80. Han brunsminkar sitt ansikte som den mest självmedvetna backfish. Han lägger ned en och en halv timmes jobb på sitt hår – varje dag! Han är världens just nu farligaste människa. Han har sagt att Amerika aldrig ska hjälpa Europa i ett eventuellt krig. Han vill skrota Nato. Han vill införa importtullar och föra USA tillbaka till 1950-talet. Han älskar Putin. Han vill vara bästis med Kim Jong-Un i Nordkorea. Han säger att om han var president skulle kriget i Ukraina och Gaza inte ha brutit ut. Om han omvaldes skulle han med största sannolikhet avbryta stödet till Ukraina och ge landet till sin älskade vän Putin.
Under sin presidenttid benådade han 238 personer, exempelvis diskriminerande polischefer och personer han kan ha nytta av i en framtid. Han ljuger om allt. Han skryter med att han inte betalar skatt. Han säger att han är för smart för det. Han uppmanade folk till uppror men vågade inte själv följa med mot Kapitolium. Det finns filmer där han ringer guvenörer och ber dem ”hitta” runt 12 000 röster. Han påstår att han förlorade ett riggat val, trots att undersökningar visar att han har fel. Kristna stöttar honom, många pastorer stöttar honom, ser ex-presidenten som någon gud utvalt för att rädda kristenheten. Han hotar journalister, åsiktsmotståndare, kvinnor och män. Han köper sig fri från sex med prostituerade. Han har ett oändligt antal stämningar mot sig. Han baktalas av nästan alla sina tidigare medarbetare. Han åberopar ständigt immunitet och benådade allt och alla som passade hans egocentricitet. Hans eventuella comeback oroar alla världens förnuftiga politiker och får dem att redan nu tänka över världsläget om han åter blir USA:s president. Han heter Donald Trump. Han har gjort lögnen till arbetsmetod. Hans tidigare advokat Rudy Giuliani är dömd att betala 1,5 miljarder svenska kronor i böter för falska påståenden om att en mor och dotter ägnat sig åt valfusk 2020. En av fem amerikaner tror att FBI låg bakom stormningen av Kapitolium. I en intervju 2022 berättade Trump att han ska överväga benådningar för hundratals människor som har åtalats i samband med stormningen som krävde flera liv. Runt hälften av amerikanarna kommer att rösta på honom i kommande presidentval.
Varför är runt hälften av amerikanarna så kockobello i huvudet att en påse morötter – vid en jämförelse – framstår som hyllade Nobelprismottagare?
*****
Han är före detta KGB-agent. Han vill återskapa Sovjetunionen med vilka medel som helst. Han låter döda sina meningsmotståndare. Hur spelar ingen roll. Det sker med skjutvapen, fall från fönster, gift eller bomber i flygplan. Han sa nej till omvärldens hjälp och lät besättningen på ubåten Kursk kvävas till döds på havets botten. Han kastar tänkande människor i de värsta fängelsehålor efter riggade rättsprocesser. Tortyr ingår i fängelsesystemen. Han betraktar andras liv som luft. Han stod bakom de värsta dåden i Tjetjenien och Georgien. Han anföll Ukraina och låter världen förstå att det var väst som anföll Ryssland.
Han splittrar familjer, vänner, regioner genom sina miljoner lögner. Han står bakom hot, cyberkrigföring, krig och summariska avrättningar. Han är bästis med Kim Jong-Un i Nordkorea. Han älskar styret i Iran. Han inför nu Stalincenter där mannen som mördade miljoner landsmän hyllas. Nya Stalinstatyer reses. Han låter skriva om historien så att skolbarnen får läsa en tillrättalagd beskrivning av lögnens rike. Han blir med absolut sannolikhet Rysslands president i kommande val – som redan nu är avgjort. Han heter Vladimir Putin. De flesta ryssar säger sig vara mycket nöjda med sin ledare.
Varför är så många ryssar så huvudsvaga att en akvariefisk – vid en jämförelse – framstår som ett fulländat geni? Varför är så många människor i USA och Ryssland beredda att låta världen bli ett enda stort Lögnens rike? Varför är de mentalt lobotomerade?
För nedanstående ledare, införd under min bortavaro, fick vår kämpe Ingvar Charm-Knubbendorph sparken – av mig. Jag ångrade mig senare och återanställde honom. Våra relationer är i dag synnerligen goda. Jag har till och med ställt upp som sparringpartner mot honom i MMA-oktagonen. Dock har detta kostat vår käre Ingvar många smällar, en kraftig golvsyning och flera sjukhusbesök, men som Ingvar säger: – Jag älskar den här sporten! Och jag älskar dej, Sune!
Till saken. Turkiets president Erdogan fortsätter att förhala Sveriges Natoansökan, trots sommarens löfte om att ”saken nu är biff”. Och Ungerns Orban träffar krigsförbrytaren Putin och skakar tass med honom inför ljungande kamerablixtar. Även Ungern segar och drar på beslutet om Sverige ska få bli medlem i Nato.
Jag inser – först nu – att Ingvar Charm-Knubbendorphs ledare var storartad i sin analytiska precision och rättframma utstakning för politisk handling – som dock till stor del saknas i landet. Jag har därför tvingat Ingvar Charm-Knubbendorph att godkänna en återpublicering av hans ledare. Han sa nej, men jag hotade då med omedelbart avsked och fick som jag ville.
Det är ett stort ögonblick för mig Sune Flisa att själv få publicera Ingvars underbart träffsäkra ledare, hans första och sista i kulturorganets viktiga tjänst.
Sune Flisa på grönsaksmarknaden i Mora 1987. Foto: Tea Tomat-Lundin.
Sune Flisa chefredaktör
*****
Kära läsare.
I helt mitt liv har jag drömt om att få skriva en ledare. Nu har tillfället kommit. Min högt älskade chef SuneFlisa är på vandring i bergen runt Shimla och når inte nätet eller telefonen förrän i mitten av nästa vecka. Jag tar tillfället i akt och publicerar min första ledare, skriven med mitt hjärteblod. Håll till godo, vänner.
Klipp alla trådar med dessa naiva gubbopportunister. Och dra tillbaka Natoansökningen. Gör som Polen, satsa på ett eget superförsvar. Polen har lärt sig den hårda vägen och litar inte på nån, inte ens på Nato. Därför bygger man det starkaste försvaret i Europa till en kostnad av 13 procent av BNP. Polackerna vill ensamma klara av ryssen – om han vågar sticka upp sitt fula tryne.
Nato, ja… Dessvärre finns inga som helst garantier för att ett medlemsland blir hjälpt av andra i pakten. Om Danmark anfölls av Ryssland skulle Norge kunna skicka ett ”vi-beklagar-telegram” och en manual för gevär m/96 till Danmark och sen sitta kvar med armarna i kors. Den berömda artikel 5 säger inte exakt vad andra länder måste göra. Det blir en tolkningsfråga. I detta fall kan Norge bemöta kritik om passivitet med orden ”vi har skickat ett telegram till danskarna, mer anser vi oss i nuläget inte mäktiga till”.
Kristersson! Dra tillbaka Natoansökan. Be Erdogan dra åt fanders. Be Orban packa ihop. Fortsätt redan inledda samarbeten med Nato. Men viktigast: Bygg sen – som Polen – upp ett eget försvar värt namnet! Det ger styrka, kontinuitet, jobb och nationell samling i en svår tid.
Fastän jag inte vill ha den läggs den i min postlåda, Källan, en tidning från Svenska kyrkan, södra Öland. Nu gör det mig ingenting, ty harmlösare publikation är svårt att finna. Trots det är den intressant, då både gud och den religiösa övertygelsen i stort sett är osynliggjorda. I senaste numret tror jag inte ens Jesus bevärdigas medverkan. På uppslaget Kalendarium nämns orden ”kaffe”, ”kyrkkaffe”, ”frukosthäng”, ”prat”, ”enkel måltid”, ”café”, ”fredagscafé” och ”fika” inte mindre än 14 gånger. Utan att ha lusläst tidningen hittar jag ordet ”gud” bara en gång – i näst sista meningen i en prästs text om sin arbetsvecka.
Texterna är vardagliga, de handlar mest om ”att mysa” och ”att fika”. Om Källan är typisk för den fristående kyrkans framtid är utvecklingen glasklar: Kyrkan förvandlas från religiöst centrum till profan mötesplats med målet att mysa, fika och vara tillsammans. Kyrkan blir mer trivselklubb än kyrka.
Det intressanta är om denna utveckling är styrd av dem med kyrklig makt för att om möjligt dra ut på tiden för kyrkans allt bräckligare existens. Högkyrklighet vore i dag rena rutschkanan mot slutet. Men hur man än gör går Svenska kyrkan mot sin undergång. Allt har ett slut.
I helt mitt liv har jag drömt om att få skriva en ledare. Nu har tillfället kommit. Min högt älskade chef SuneFlisa är på vandring i bergen runt Shimla och når inte nätet eller telefonen förrän i mitten av nästa vecka. Jag tar tillfället i akt och publicerar min första ledare, skriven med mitt hjärteblod. Håll till godo, vänner.
Klipp alla trådar med dessa naiva gubbopportunister. Och dra tillbaka Natoansökningen. Gör som Polen, satsa på ett eget superförsvar. Polen har lärt sig den hårda vägen och litar inte på nån, inte ens på Nato. Därför bygger man det starkaste försvaret i Europa till en kostnad av 13 procent av BNP. Polackerna vill ensamma klara av ryssen – om han vågar sticka upp sitt fula tryne.
Nato, ja… Dessvärre finns inga som helst garantier för att ett medlemsland blir hjälpt av andra i pakten. Om Danmark anfölls av Ryssland skulle Norge kunna skicka ett ”vi-beklagar-telegram” och en manual för gevär m/96 till Danmark och sen sitta kvar med armarna i kors. Den berömda artikel 5 säger inte exakt vad andra länder måste göra. Det blir en tolkningsfråga. I detta fall kan Norge bemöta kritik om passivitet med orden ”vi har skickat ett telegram till danskarna, mer anser vi oss i nuläget inte mäktiga till”.
Kristersson! Dra tillbaka Natoansökan. Be Erdogan dra åt fanders. Be Orban packa ihop. Fortsätt redan inledda samarbeten med Nato. Men viktigast: Bygg sen – som Polen – upp ett eget försvar värt namnet! Det ger styrka, kontinuitet, jobb och nationell samling i en svår tid.
Kyrkorna i USA stänger en efter en. Tusentals av dem har varit skådeplats för en sista gudstjänst, och allt fler människor lämnar församlingarna. Även kyrkan i Sverige backar, vilket är en sund utveckling. Religionerna sliter sönder världen, vilket vi tydligt har sett de senaste veckorna. Tillnyktringens tid är här. Kulturorganet hoppas på nya filosofiska trender med människans bästa i fokus i stället för dogmatiska gudasagor med grumliga syften och självförhärligande profetior.
Men dit är det långt. I dagarna hörs röster för att förbjuda koranbränningar. Det är tragiskt, eftersom man då öppnar dörren för det totalitära samhället, det som kväver ”rätta” åsikter för att nå specifika politiska mål. I förlängningen skulle bloggilägg som detta kunna förbjudas med motiveringen att ”någon känt sig kränkt av det”. Jag har i många år kritiserat religionerna för att slita sönder världen, något som just nu har blivit uppenbart. Trots det framhärdar vissa i att kräva lagändringar som skulle hota åsiktsfriheten och gå främmande totalitära makters ärenden. Men gör det ofta genom att hänvisa till uttalanden av SD-politikern Rickard Jomshof, men rätta beslut får inte styras av vad man tycker om en viss person. Ämnet är större än så och den avgörande frågan är kort och gott: Ska vi vika oss för främmande makt? Ska vi vika oss för kommande krav från Ryssland, från Kina, från Turkiet?
”_ _ _Att driva krav om att begränsa yttrandefriheten är en strategiskt viktig politisk fråga för islamisterna i Europa. Att exploatera muslimers sårade känslor har stor potential – se bara partiet Nyans framgångar hos muslimska väljare i valet 2022. För varje eftergift från samhällets sida, blir konspirationsteorierna allt vildare och kraven på ytterligare eftergifter allt orimligare.
Vi som vill fortsätta att leva i ett demokratiskt samhälle som står upp för individens mänskliga fri- och rättigheter måste markera mot försök till begränsningar av yttrandefriheten. Även om det handlar om något så dumt och osmakligt som att bränna böcker.”
*****
Jag skrev om ämnet redan i somras och klipper här ett utsnitt ur blogginlägget Ett uppvaknande:
Ett uppvaknande
Tisdagen 4 juli vaknade jag efter en tid i sjukdomsdimma. Religionerna river sönder världen, bit för bit, var det första jag tänkte. Starkt beväpnade klaner dödar och våldtar i Afrika – i religionens namn. Putin multimördar med prästen Kirill som andlig vägvisare. Koranbränningarna har tänt eld på Sverige. Vi får uppleva hur odemokratiska länder kräver lagändringar i vårt land. Läget är sig likt.
Några pajaser bränner koraner och hela arméer av yrkestyckare tapetserar gammelmedierna med ”enda lösningen”. Närmare 60 muslimska stater, de flesta maktfullkomliga och odemokratiska, kräver Sveriges ursäkt. Man hänvisar till en helig skrift. Men vem avgör vad som är heligt? Är bibeln heligare än koranen? Är koranen heligast, i så fall varför? Är allt som någon anser vara heligt därmed heligt? Om jag anser att detta blogginlägg är heligt, är det då det? Men vem avgör det? Jag, statsministern, kvällspressen, FN eller självgoda SVT? Människan måste få häda, alla måste få tycka, alla måste få kritisera. De religiösa får aldrig anses riktigare, viktigare och sannare än vi icketroende. Lyckligtvis ser vi hur den svenska kyrkan snabbt krymper för att snart inte finnas. Samma tendens lyckliggör USA. De religiösa sagornas tid är snart historia, i västvärlden. Men i andra världsdelar fortsätter religionerna att förpesta livet för mänskligheten.
Kyrkan i Gräsgård, ett lugubert minne från en svunnen tid.
Varför bry sig om några töntar som vill få några minuters uppmärksamhet i sina fattiga liv genom att bränna en bok? SVT har säkert visat filmer om de senaste koranbränningarna 100 gånger, om och om igen. SVT hjälper därmed till med att piska upp ett hat som egentligen inte finns. En kort nyhet i ämnet behöver inte alltid ackompanjeras av samma samma samma film. En kort nyhet behöver inte alltid ”illustreras”.
Att jämföra dessa sensationsmakares trista uppträdanden med nazismens bokbål är absurt. Nazisterna brände för att utplåna en hel kultur, ett helt folk. De stackars stå-upp-brännare vi får se i SVT är bara sorgliga enmansfiaskon, trista clowner, endast värda ett befriande skratt.
Religionerna sliter sönder världen. Religiösa, privat och i grupp, vill övertyga sin omgivning att de står för den enda rätta läran. Därav missionärer, människor som ger sig ut i världen för att avskaffa felaktiga religioner och införa den enda rätta. Den enda rätta! Det är som att dela ut dynamit till små barn. Relativt snart lär de sig hur man får den att explodera.
*****
I dag 4 juli får jag plötsligt stöd i min uppfattning i en över 200 år gammal skrift. I Svenska Dagbladet Under strecket skriver Håkan Lindgren om filosofen Immanuel Kant. Lindgren använder Kant i sina tankar om artificiell intelligens, men det går lika bra att applicera Kants spekulerande på ämnet ”religionerna”. I skriften Svar på frågan från 1794 skriver Kant:
”Upplysning är människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndighet är oförmågan att göra bruk av sitt förstånd utan någon annans ledning. Självförvållad är denna omyndighet om orsaken till densamma inte ligger i brist på förstånd, utan i brist på beslutsamhet och mod att göra bruk av det utan någon annans ledning. Sapere aude! Hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd! lyder alltså upplysningens valspråk.”
”Vi vill inte vara myndiga”, skriver Peter Lindgren och fortsätter _ _ _: ”Människan är ett mycket stolt djur, men i hennes stolthet finns ett stort undantag: hon avskyr att spela huvudrollen. Hon vet ju vilka krav den för med sig. Den roll hon trivs bäst i är rollen som barn i baksätet – ett av de där barnen som kan leka, bråka, sova eller gnälla medan de litar på att pappa kör bilen.”
Så är det. Människan vill ha en ledare, vem spelar mindre roll. Denna svaghet utnyttjar religionerna. Medan ledaren tar ut kursen och håller hårt om ratten kan vi i baksätet leka och bråka och sova och gnälla och med emfas påstå att det visst finns en gud, men bara en av rätt kaliber, och att min religion därför är den enda rätta. I baksätet kan vi på små barns vis också bestämma vad som är heligast, en påse Dajm eller en ask Toy. Allt medan pappa kör – och det vet ju alla: Att just min pappa kör bäst i hela världen.
Europa tittar på det konstiga landet Sverige med skräckblandad fascination. Småbarn mördar småbarn för en pizza. Barn står i kö för att få skjuta ihjäl en annan människa, vem spelar ingen roll. Oskyldiga skjuts på löpande band. Vad har brustit? Hur ska det gå?
Att det går fullständigt åt helvete om inget drastiskt görs är alla tänkande människor överens om. Men trots hårdare straff och utökade möjligheter för polisen och rättsväsende sprider sig mördandet som en aggressiv vårinfluensa, och den som studerar ämnet en smula inser att vi är ljusår från en lösning.
Skälen är dessa: Vi har en högerflygel som ropar på hårdare straff. Sen har vi den tidigare regeringen som inte gjorde mycket men som nu säger att den skulle göra mycket mer än sittande regering – om den bara hade makten. En polismästare säger i teve att insatserna mot barnbrottslingar är för tama. Nån miljöpartist höjer rösten i en illa planerad tevedebatt och säger att barn är barn och ska behandlas som barn – inte som mördare. Då kvicknar nån v-kvinna till och säger att barnamördarna måste få hjälp i skola och av sociala myndigheter. I dag skriver 13 så kallade experter en helsida i Svenska Dagbladet under rubriken ”Barn i gäng behöver skydd – inte straff”. Gammelmedierna svämmar över av folk som spottar ur sig truismer, som vill visa upp sin perfekta PK-attityd, som vet bäst, som är frustrerade, som har rätt, som är oroliga.
Och vem är inte orolig. Smaka på rubriken ”Barn i gäng behöver skydd – inte straff”. Vi har alltså inträtt i den upp-och-nedvända världen där mördarna ska skyddas. Under de senaste åren har jag inte sett ett ord i gammelmedierna om att andra än de mördande barnen ska skyddas. Jag har inte hört pip om hur du eller jag eller din dotter eller din farmor ska slippa bli skjuten eller knivhuggen på torg eller krog. Inte konstigt att Europa tittar på vårt land med förvånad uppsyn. Har svensken blivit alldeles tokig?
alvarsamt2 