alvarsamt2

Kulturorganet har tidigare berättat om väg 925 mellan Gräsgård och Näsby på sydöstra Öland. En bloggföljare berättar nu om stenskott som prickat ansiktet. Han bär därför skyddsglasögon när han promenerar längs vägen. Även ett litet barn lär ha fått ett stenskott i ansiktet.

Vi kan bara konstatera att vägen blir sämre för var dag som går… Vad säger månne kommunen om denna skakande vägupplevelse?

Nedan läser du inlägget från 30 december förra året.

Att cykla på väg 925 mellan Gräsgård och Näsby är inte skoj. Hojen skakar, händerna domnar, plomberna lämnar tänderna, hjälmen spricker, liksom glasögonen. Man ångrar intresset för cykling och funderar på andra sporter, exempelvis dart i trivsam pub med en stor stark bredvid sig. En annan givande sport är tevefotboll. Den kräver total uppmärksamhet, uthållighet och vinnarskalle. Även den kan kombineras med en stor stark eller till och med en grogg. Sporten är enkel. Man slår sig ned framför teven, rattar in en fotbollsmatch och lirar sig svettig.

Alltså, cyklar du söderut börjar tvättbrädescyklingen vid Gräsgård. Medan man skakar sig fram undrar den eftertänksamme var Trafikverket har köpt materialet till denna oljegrustvättbräda. I Ryssland? I Burundi? I Kuba? Fick man det till halva priset? Fick man det gratis bara man hämtade smörjan?

Men livet bjuder på ständiga kontraster. När alla plomber skuttat ur käften ser du skylten Näsby. Och där blir vägen plötsligt lika slät och fin som ett balsalsgolv. Perfekt lagd asfalt med fina markeringar. Cykeln går som på räls, alldeles tyst genom den nästan två kilometer långa byn. Livet leker igen! Och den eftertänksamme undrar förstås varför man kostar på denna lilla by en så underbar väg. I byn bor nästan ingen förutom under sommaren. Kan det vara så enkelt att nån eller några med sommarstuga i Näsby är anställda på Trafikverket? Undersökning pågår…

Rent logiskt borde slät och fin asfalt läggas där farterna är höga, medan undermåligt oljegrus duger för långsamkörning genom öde småbyar. Men som vanligt krockar väl min logik med Trafikverkets.

Slutligen vill jag önska alla läsare Ett Gott Nytt År, vare sig de bor i Näsby, Gräsgård, Burundi eller Kuba.

Sune Flisa
chefredaktör

Att cykla på väg 925 mellan Gräsgård och Näsby är inte skoj. Hojen skakar, händerna domnar, plomberna lämnar tänderna, hjälmen spricker, liksom glasögonen. Man ångrar intresset för cykling och funderar på andra sporter, exempelvis dart i trivsam pub med en stor stark bredvid sig. En annan givande sport är tevefotboll. Den kräver total uppmärksamhet, uthållighet och vinnarskalle. Även den kan kombineras med en stor stark eller till och med en grogg. Sporten är enkel. Man slår sig ned framför teven, rattar in en fotbollsmatch och lirar sig svettig.

Alltså, cyklar du söderut börjar tvättbrädescyklingen vid Gräsgård. Medan man skakar sig fram undrar den eftertänksamme var Trafikverket har köpt materialet till denna oljegrustvättbräda. I Ryssland? I Burundi? I Kuba? Fick man det till halva priset? Fick man det gratis bara man hämtade smörjan?

Men livet bjuder på ständiga kontraster. När alla plomber skuttat ur käften ser du skylten Näsby. Och där blir vägen plötsligt lika slät och fin som ett balsalsgolv. Perfekt lagd asfalt med fina markeringar. Cykeln går som på räls, alldeles tyst genom den nästan två kilometer långa byn. Livet leker igen! Och den eftertänksamme undrar förstås varför man kostar på denna lilla by en så underbar väg. I byn bor nästan ingen förutom under sommaren. Kan det vara så enkelt att nån eller några med sommarstuga i Näsby är anställda på Trafikverket? Undersökning pågår…

Rent logiskt borde slät och fin asfalt läggas där farterna är höga, medan undermåligt oljegrus duger för långsamkörning genom öde småbyar. Men som vanligt krockar väl min logik med Trafikverkets.

Slutligen vill jag önska alla läsare Ett Gott Nytt År, vare sig de bor i Näsby, Gräsgård, Burundi eller Kuba.

Sune Flisa
chefredaktör