OrdOdlaren

Finska skriftspråkets dag, Michael Agricola

09 Apr 2026 Lämna en kommentar

av Märtha i Hyllningar, Språk Etiketter:Agricola-sällskapet, det finska skriftspråket, Michael Agricola, Nya testamentet på finska, Pernå

I skrivande stund borde OrdOdlaren befinna sig i det här huset. Men hon vill inte hosta sönder kantelemusik, sång och prat eller sprida virus. Så hon sitter lugnt hemma, även om både nätkontakten och kroppstemperaturen har bestämt sig för att skutta både i takt och i otakt. Hon vet att hon har egna bilder av huset, men hitta nu allt så snabbt i råddiga arkiv…

Agricola-huset i Pernå, cirka 30 kilometer från denna skrivplats. Byns förra folkskola, som nu räddats till ett nytt liv av Agricola-sällskapet som inte bara hedrar Pernås stora son, utan också har en massa andra aktiviteter på sin lista. Därom kommer ni att få läsa om dryga två veckor. En skolsal är utställnings- och eventrum, en är helt tillägnad Finlands reformator och det finska skriftspråkets grundare, Michael Olofsson. Han tog namnet Agricola under studietiden i Viborg, Åbo eller Wittenberg. Han föddes ungefär 500 meter norr om den här platsen i början av 1500-talet, 500 meter söder om platsen ligger kyrkan från 1400-talet:

Den här bilden tog OO 1 mars 2023, på väg till en konsert i kyrkan Det visade sig att den som konserterade där, pianisten Folke Gräsbeck, aldrig varit där förr. ”Tänk”, sa han, ”här har Michael Agricola vistats som barn…”. OO har vistats i kyrkan flera gånger, hon gav sig katten på att varje elev i Lovisa Gymnasium måste ha kunskap om denna fina kyrka!

Man vet inte när Michael föddes. Däremot vet man att han omkom i Nykyrka nära Viborg 9 april 1557, på väg hemåt med en delegation som hade förhandlat med den ryska kejsaren. Därför firas han, det finska skriftspråkets skapare, idag. Visst fanns det en hel del skrivet på olika finska tungomål tidigare. Många präster har i sina mässböcker skrivit in vissa förfinskningar av viktiga texter i sina mässböcker redan under 1400-talet. Men som i så många länder, Sverige inberäknat, förenhetligades skriftspråket först i samband med bibelöversättningar, Michael fick dessutom skapa en hel del nya ord och stavningssätt. Han tog dem både från väst och öst och söder. Vad han själv hade som modersmål tvistar också de lärde om. Enkelt sagt var han ett autodidaktiskt språkgeni, anser OO.

Uskonpuhdistaja, reformator. OO fick bara för sig att låna hem den här boken igår. Hon tentamensläste den på 1980-talet i studierna i allmän teologi, intressant som sjutton! Viljo var farfar till Kari, vars arbetsliv utfördes på stadsarkivet i Stockholm. Michaels första bok var abc-boken, 1543.

Både bokstäverna och stavningen ställer till med problem, men omöjligt är det inte! Om man kan finska, förstås. Den här boken innehöll förstås alfabetet och uttalsregler, katekes och böner. 24 blad har bevarats, om det fann mera torde man inte veta. Rucoiskiria (rukouskirja) kom följande år, och Nya Testamentet först 1548, efter en hel del brevväxling med Gustav Vasa och hans stab.

Första sidan i Lukas evangelium, observera skrivställningen på bilden! Mycket mera bekvämt och rygg-, nack- och axelbesparande! Långt o, som i finskan skrivs med bokstaven u, uttryckte Michael med dubbla w. Se wsi testamenti. Uusi testamentti. OO gillar hans finska, och skulle gärna vilja kunna läsa det här brevet som han skrev till Gustav Vasa från Wittenberg, på svenska:

Ni kan läsa: Wittenbergoe Anno 1537, och något i stil med Agricola, anser OO. Vilken elegant handstil!!!

En kapad bild, från Marjas Facebook. OO träffade henne på en religionslärarresa, hon är nu aktiv i en massa historiska sammanhang i sydvästra Finland. Observera hennes blus/jacka! Här vid predikstolen i kyrkan i Huittinen, på svenska Hvittis/Vittis. Predikstolen är från 1660-talet.

Ytterligare en kapad bild:

OO har länge tyckt att det borde tillverkas en sån här dryck inför 9 april, varje år. Men ingen har tänt på förslaget, vet inte varför. Nu såg hon att det finns en annan som tycker lika, hen har till och med tillverkat en låtsasetikett. Dryck, jo, etiketten kan diskuteras.. Drycken kunde ju vara nån form av must, tappadreck eller kotikalja…

OrdOdlaren och finska? Jo, behärskar, även om mamma som var mest finsk inte aktivt delade med sig språket. Hon var mera engagerad i att lära sig språket i byn dit hon flyttade 1945, tyvärr, tjeschissprååtji. Men språkmelodin fastnade, OO lärde sig att ”lyssna” in rätt form av orden. Och det är inte världens enklaste sak, alla gånger. Objektet i ackusativ eller partitiv, till exempel. Och alla satsförkortningar… Kirjoittaessani tätä? Dessutom ”utvecklas” ju finskan också. Vet ni som inte har aktiv kontakt med finskan vad muskari, mutskari, maikkari och soppari är? Det finns en förkärlek för att komponera ord som slutar på -ari… Michael Agricola torde inte veta…

Påsk, vår, Håkan och Erik

04 Apr 2026 6 kommentarer

av Märtha i Påskhändelser Etiketter:Erik Sundholm, Håkan Streng, Inge Lööks tanter, vårsång

Nu är det hög tid för påskkort! Bäst att sända iväg dem åt er, så raskt som möjligt. Inge Lööks gummor/tanter tar i varje fall ut allt vad de kan av påsken, och eftersom konstnären också är utbildad trädgårdsmästare så passar det här först:

Så här börjar april 2026 i kalendern. Växthusets dörrar öppnas – men innan arbetet börjar unnar du dig en glad stund, en liten öppningsfest! Några små snöfläckar kan skönjas hos OrdOdlaren, det snöväder som verkar drabba Sverige tros inte nå hit. Väntar och ser och skålar inomhus än så länge! (Bilden är fotograferad, de övriga tantbilderna är inskannade. Skillnad!)

Tanterna umgås med och gläder sina vänner. Även om OO undrar som hönan till höger: VAD gör ni med mina barn??? Hararna verkar bara glada, tanterna har deras mat på lämplig plats! Och om tanterna vill åka på en utflykt, då har de 1960-talets menopeli (=åkdon) lämpligt nära, kvastarna används till annat.

Undrar varifrån och vart de är på väg, och med vad annat än narcisser? Med vinden vinande kring öronen så de blir fulla av fnitter… Sen får ni en dialektläsningsövning, varsågoda:

Sången har fyra verser, ni får de två återstående i ett senare skede.

Tro inte att KAJ var först med visor på dialekt! Den här texten skrevs av Erik Sundholm (1908-1992), han framförde den och andra under kanske 1940-talet på soaréer och i revyer för Kållby samlingshus. Kållby är en by rätt nära Jakobstad, dialekten förstås därifrån. Många av hans visor levde kvar i bygden, och 1978 förde Håkan Streng dem lite längre, när han gav ut den första (?) dialektskivan i Svenskfinland.

Ja, ja, an va ong å grann po han tiidin… OO lärde känna honom några år tidigare, som god kompis när det behövdes. Skivan var förstås en LP-skiva med pärmbild som OO av någon anledning tycker är fotad i Vasa, på friluftsmuseet där. På skivan fanns ett tjugotal dialektvisor, skrivna av Erik, av professor Lars Huldén på monådialekt, traditionella och ihopdiktade av Håkan själv. När hans karriär steg i höjderna från 1980-talet blev det sånger av annat slag, men 2004 tog han ett dialektbeslut igen:

Rötterna gör ju att vi står stadigt, en CD med dialektvisor, där våren i Pedäsi kommer på nytt. Ni kan hitta visan på Youtube, sök bara på namnet! Även här känner OO till fotograferingsplatsen, en vacker traditionell stuga där Håkan bodde i flera år, fotograferad av hustrun Ulla. Men OO undrade över de rena stövlarna, jämför bilderna! Svaret kom snabbt av Ulla, stövlarna är nyinköpta, i Pello. Kanske stövlarna på bilden från 1978 var lånade.

Håkan – Håkki – och BJR är barndomskamrater som hittade på en mängd snälla hyss som barn. När Håkan höll en jubileumskonsert i Jakobstad för några år sedan i Jakobstad satt BJR och OO i publiken utan att ha meddelat på förhand (Ulla visste). När slutapplåderna lite lugnat ner sig visslade BJR (de är bra på att vissla fågel- och djurljud sen barndomen, båda två) en signal från deras gemensamma tid som småpojkar. Borde ha filmat Håkkis reaktion på scenen, halvt förvirrad ”BätGee, är du här?” Det smeknamnet är Håkki ensam om att använda. Därefter blev det bara roligt!

Svårt med texten? Här kommer en rak översättning, melodin är ju ”Vårvindar friska”, med en text som är närapå 200 år gammal.

Trevlig dialektläsning och översättning och GLAD PÅSK! Trots vädret, just nu +4,9, mulet.

Tredje, fjärde och femte mässan – eller något ditåt

02 Apr 2026 3 kommentarer

av Märtha i Musik, Påskhändelser Etiketter:Borgå Domkyrka, Köklax, MEmbra Jesu nostri, Via Crucis, Yle Fem

Påsken 2025 inföll två veckor senare än påsken i år. OrdOdlaren skrev tre inlägg, ett med rubriken ”1200-talstext och 1600-talsmusik i 1400-talskyrka” och två med rubriken ”70 personer för 2000”. Det passar riktigt bra att ta fram dem och läsa som uppvärmning inför det här och inför morgondagens TV-program! Publiceringsdagar 17, 22 och 23 april. I år inföll första ”påskmässan” i söndags.

Svarklädd kör, svartklädd orkester och svarklädd dirigent, Kaisa Sidoroff, med en röd ros i hårknuten. Snyggt! Egentligen är Palmsöndagens liturgiska färg lila, men verket handlar om långfredagen, så… Och var hitta en sådan enhetlig färg? Observera instrumenten, de är tidsenliga. Dietrich Buxtehudes musik skapades på 1600-talet. Verket Membra Jesu Nostri framfördes nu första gången i Borgå. Solisterna står i första raden, sopran, sopran, bas, tenor alt.

Kyrkan var så gott som fullsatt, som brukligt är, kunde OO konstatera från sin läktarplats där hon såg sisådär en tredjedel av publiken. Verket framfördes i Esbo på dymmelonsdagen, i stadsdelen Köklax 20 år gamla kapell. Kanske precis där det kapellet står fanns det bosättning – eller segelbart vatten – för 4000 år sedan.

Kören, solisterna (utom en) och dirigent var samma som förra året – se inlägget med årtal i rubriken. Dirigenten Nina Kronlund tangerade nästan stilla veckans alternativa färg, blått. Efter den konserten, för 50 veckor sedan, stängdes Esbos medeltida kyrka för reparation. Kapellet är akustiskt anpassat med ”vägg” för kören – dessutom finns videokanon i taket och en neddragbar stor vit duk, och besökarna sitter på stolar som kan placeras hur som helst. Kyrkorna har utvecklats, tack och lov.

Solisterna i trion. Sopran, sopran bas och bas, tenor alt – Nina själv. Basen Juhana är nästangranne här i byn, hans pappa Juha är också operasångare. OO har föreslagit att om Juhana får en son skall namnet bli Juhanasan. -san är en japansk diminutiv ändelse, som betyder ”den lilla”. Det lärde sig OO för flera år sedan när hon hade en liten lätt katt som fick namnet ”Lillisan” av en slump. Det klingade fantastiskt i det relativt nya kapellet.

OO vill alltid höra en konsert två gånger, om det är möjligt. Nu börjar hon förstå det som Buxtehude själv kallade ”devotione decantata”, en andakt i sång, där man mediterar över Jesu sju kroppsdelar i sju kantater. Kontemplativt, inte alltför dramatiskt.

Dramatiken fann OO utanför kyrkan, här i Borgå i form av stadens minsta park, Klockbrinken. Ett solur (från 1931) till höger, två stenar, lite gräs och en ask. Det är allt. Bebyggelsen kring kyrkan är gammal, OO skulle gärna besöka något av husen, men inga bekanta bor där…

Det fanns dramatik i Köklax också, men det återvänder OO till. Och nu, bästa läsare, som kan se finsk TV, skall ni illa kvickt förebereda er genom att läsa inläggen från 22 och 23 april förra året! Då var det dramatiskt i Borgå, då påskvandringen Via Crucis spelades in för TV. OO traskade med och fotograferade och skrev. En bit av henne var med, en grön sjal runt BJR:s hals i början. Sen blev han en av de två skriftlärda. Kim Gustafsson var en smått rolig Pontius Pilatus.

Varför läsa? Jo, i morgon kommer ett en timme och 15 minuter långt program i TV, på kanalen Yle Fem.

Kvart före elva börjar det. Inte enbart påskvandring, utan även intervjuer av en del medverkande ingår. Via Crucis är unikt för Borgå, initiativtagare var en författare från stan, och texterna har delvis skrivits av ledamoten i Svenska Akademien, Tua Forsström (hon har avgått, men ändå). Musiken har gjorts av kantorer i Borgå. Titta och njut och begrunda! Slutet är verkligt känslomässigt. Jesus stiger ner från korset och går in i en upplyst kyrka. Dörr”vakt” är den som gjorde Petrus roll. Petrus, som fått himmelrikets nycklar av Jesus, enligt Nya testamentets text. Påven, Petri ställföreträdare här på jorden, har som en av sina symboler två korslagda nycklar. Än en gång hände det, religionsläraren tog över OrdOdlarens tangenttryckning.

Vi ”ses” på TV-skärmen i morgon, fredag, klockan 10.45 – 12.00. Yle fem är kanalen, programmet kan ses på Yle Arenan i en veckas tid.

Andra mässan

30 Mar 2026 8 kommentarer

av Märtha i trädgård Etiketter:äppelympning, mammut, rostiga prydnader, Trädgårdsnytt, vårmässa Helsingfors

OrdOdlaren strosade utan mål på den andra mässan, vårmässan i mässcentrum i Helsingfors. En verkligt blandad mässa där trädgårdssidan inte precis tillfredsställer de behov hon har, men två ”bås” kollar hon nästan minutiöst: frön. Maatiainen, det lantliga kulturarvet och Hyötykasviyhdistys, Nyttoväxtföreningen. Gullupin, några kultursorter av morot och ärter och ”lite till” hamnade i väskan. Men lökar och knölar köper hon inte!

Försäljarna – utroparna – har lite aggressiv marknadsföring… Däremot hade hon sjuttons roligt med en försäljare, vars produkter är lite för dyra, men lockande:

Mera om det kommer i ett senare inlägg. Som ni ser så handlade mässan om ett och annat annat än om växter.

Den längst till vänster behöver ingen översättning. Därefter, 3, 2 och 1 var det inredning, närmat och ekologiskt odlat, ”eget hem” och på utflykt i naturen. De områdena lämnade OO helt åt sitt öde. Vårträdgård, igen ”eget hem” och ”egen stuga”, sommarstuga, fritidsstuga slarvade hon runt i. Inte ens ideapihat, idéträdgårdar förirrade hon sig i. Men hade lite ”KAJ-relaterat” skoj med Patricia, som hon inte kom ihåg att ta en bild av!

Patricia, från Vasa, jobbar också med Trädgårdsnytt och annat på Trädgårdsförbundet, båda fyller 80 år i år. Här stod hon och odlade med Bamse. Synnerligen liten plats, så hon sa ”Kåm po insiidon”, vilket OO gjorde. Men om en stund var bilkompisarna Gun-Britt och Mia klara för avfärd, varför OO påpekade ”No måst ja gaa ti uutsiidon”. ”Va rädd åm de”, replikerade Patricia. Alltså från musikalen Gambämark, som vi båda gillar. Gun-Britt är en hejare på mycket i trädgårdsväg, biolog som hon är från början, så hon höll ett föredrag, enda på svenska. Om att ympa äppelträd. Här visar hon ympytorna:

Och här står hon med – ja vad?

Inte pekpinne, inte minikvast för minipåskhäxor, utan med en grundstam att ympa på. Och med ett äpple i handen. Hennes föreläsning var pedagogisk, klar, illustrerande – perfekt. Hon har skrivit en bok om äppelsorter i Finland. Slutsåld, men uppföljare är på gång. Och boken är bra, inte populärlitteratur men en upplysande uppslagsbok med perfekt ritade bilder av en noggrann illustratör. Några av OO:s och BJR:s äppelsorter figurerar i boken.

Kaijus på Ahlbergs trädgård (örter, blommor, ätbara växter) har humor. Varför inte odla en ampel med drinktillbehör? Drinksu, kallar han den. Citronverbena, marockansk mynta (mohito) och en pensé. Krydda och smycka din drink på samma ställe… Annars är det också bra att odla örter och blommor tillsammans… Han är en trevlig prick också, liksom alla andra nämnda här.

En maskot för en byggfirma, av det något större slaget. Allt släpar man då med sig… Firman heter Mammuttipuu, OO bekantade sig inte närmare med den. Mammutträ, alltså. Tydligen är ägarna ishockeyfans, jokern är symbol för ishockeylaget Jokerit.

Blommande Helleborus – julroshybrider – fanns det en hel del av. För tidigt att sätta ut i rabatten. De egna börjar visa lite liv. Kändes mera som ”köp, köp” än som en vacker utställning. Men det som fångade OO mest, det kom från Umeå!!!

OO ”måste” bara köpa hjortron och blåsippa. Skall hänga på väggen, inomhus. Det som gjorde OO helt ”tagen” var det som hon kommer att trampa på:

Det är tänkvärt att se och höra indianvisdom. Det står ”walk”, bokstäverna är utskurna och det var tydligen en ljus fläck där bakom, så det ser ut som ”waik”. Ljuskorgarna i olika storlekar av ”ormbunksblad” hade också stor åtgång. Allt av metall, rostig.

Och nu har hon påbörjat andra mässor – eller vad man nu skall kalla dem. Och ni som ser Finlands TV, YLE5: kolla in Borgå på långfredag, Via Crucis!!! BJR syns garanterat, men inte OO. Hon höll sig i ”kameraskugga”. Programmet börjar vid elvatiden, finsk tid. Vi ses!

Första mässan

27 Mar 2026 5 kommentarer

av Märtha i Växter Etiketter:Älvsjö, Blomqvists, frön, mässa, potatis

Mässor, mässor av alla de slag. En gång i tiden betydde ordet enbart något kyrkligt för OrdOdlaren. Numera är associationerna många. Just nu verkar det uppenbara sig några på rad. Den första inleddes med bil, bilen packades in på fartyg, sen blev det mat och sömn (lyckades någotsånär).

Hytt med utsikt över hamnen i Åbo, en stund. Sen bar det av, i skön dubbelsäng, lagom hög, inga kalla kanter – från sängarna i hytterna med en säng vid varje vägg tar det en god stund innan fötterna når golvet. Efter sömnen hägrade Stockholm, och OO undrade:

Lutande tornet på Gärdet? Det verkar vara första gången som OO anlänt till Svea rikes huvudstad med utsikt åt höger, bara att ta en morgonbild genom det relativt rena hyttfönstret…

Den rondell- och tunnelrika färden klarades av ovanligt galant. Dagens första mål intas alltid på Älvsjömässans hotell, där OO oftast pratar pedersöremål med Nina som laddar för en dag med ivriga besökare i Blomqvists monter, med plantor av alla de slag. Välbesökt av kunder, försäljarna får verkligen stå i! Ja, man ska gå in först!

Östra entrén är ”gladare” än huvudentrén. Men årets pelargon missades på det sättet. Bilen står bra bara en liten bit från dörren, kort väg att gå för att avlasta sig.

OO var inte på alltför mycket fotograferingshumör. Hon gick omkring, använde ögon, öron och mun. Pratade med obekanta, bekanta och nya bekanta. Träffade Leena i pionmontern, första gången på flera år. Pratade rosor med Erik, som nu ansvarar för rosor i genbanken i Alnarp. Och pratade länge med några som fick hjärtat att klappa, köpte:

Ett snyggt paket som fick lite, lite fel proportioner på bilden. Blev så glad åt att det finns svensktillverkade! Lika glada blev damerna från Gränsfors i Hälsingland över OO:s berättelser. Kan ni gissa utan att smygtitta på följande bild?

Blomkrukor!!! OO har ju själv som ung flicka stått vid en enkel maskin och tillverkat tusentals, lite avvikande till formen. Roligt att diskutera erfarenheter! OO:s vana tag med att kolla klangen när hon valde krukor roade. De här är hennes nya klenoder, tre för amaryllisar och sen får vi se. De två minikrukorna kom sig av det vanliga dilemmat. Inga kontanter, endast det pursvenska swish. BJR hade växlat kronor, som togs emot, minikrukorna blev växel.

Bytte fräckt nog några ord med Maj-Lis Pettersson, lyssnade på hennes härliga föredrag som var roligt trots att ämnet var skadegörare – hon kan minsann lägga sina ord hon! Fångade Sara Bäckmo i farten, fick en snabb namnteckning. Längre blev samtalet med Elisabeth och hennes kort som kommer att glädja er läsare så småningom. Henne får OO inte missa på en mässa! Göran Greider var med som litteratur, tänkvärda texter, lupiner är bara ”ytan”!

Förstås, lite speciella knölar att sätta i jorden. Mass-massvis med frön från små och större firmor. Två pioner (som vi inte har plats för) från Blomqvists, plus lite, lite annat. Lite tokigheter. Lite allvar, ett vettigt föredrag om invasiva växter. Och paret Asplund, Pelargonfönstret. De har blivit goda bekanta under årens lopp, vi utbyter förstås 70-plusprat och köper nya roliga pelargonplantor.

Lite krams, eller. Nya tandborstmuggar, ingalunda tillverkade i närmiljön, men lite lättare än de förra. Kanske gladare. Den förra bara gled ur OO:s svagare vänsterhand och gick sönder för en tid sedan. Blomglädje i badrummet! Tandkräm och en kalufs på köpet på bilden!

Mässan stänger klockan 18, båten avgår klockan 20. Lastningen började i tid, men det var många, många pauser. Massor med långtradare (jo, så säger vi) med 8 – 11 axlar – och så kom en mängd höga, svarta bussar! Till slut kom sig CIO ombord, sattes snett, nästan inklämd. I stället för fönster hade hytten en målning.

Och så blev det mat igen, val utan att stirra sig blind på priserna, hemma äts det billigare. Det här är liksom OST-bricka:

Två mjuka mögelostar, en hård. Ett hallon, blåbärssylt, fikon, rabarberkompott, honungs”marinerade” mandlar och fröknäcke. Mums. OO vill ännu nämna att till den ena huvudrätten på ditresan serverades emmer från Malmgård. Så smaskigt så att OO tänker bege sig till gården, 30 kilometer härifrån, och storhandla!

OO sov nästan som en stock, lite för kort tid, bara. Plötsligt såg vi de svarta bussarna igen! ”Beat the Street”. En del av dem hade garanterat kunnat få böter för överhastighet. Ett nästan globalt företag som har specialiserat sig på att ”frakta” artister och scenpersonal. OO googlade förstås. Några bilar med scenattiraljer syntes också på vägen. Registrerade i Österrike, men det betyder noll. På väg för att ge konsert, OO vet varken när, var, varför eller hur. Hon bara mässar på.

Glädjedag!

24 Mar 2026 8 kommentarer

av Märtha i Dagboksartat Etiketter:blåmes, Blomsterhuset, snödroppar, sparris, Trädgårdsnytt

Dagen började bra. Så bra så att ingenting av det igår inplanerade har ens påbörjats ännu, klockan är lite över ”mitt på dagen”. OrdOdlaren slog upp sina blandfärgade grönbrunblaschoga vid åttatiden, konstaterade Sovit! Föregående natt var det minst sagt tvärtom. Efter lite uterörelser på trappan och innerörelser i badrummet öppnade hon telefonen ”Idag får du ett paket”, berättade posten i ett meddelande. En timme senare: Du har ett paket på trappan”. Tjohoo!

Böcker hon väntat på! Lusten att börja läsa var stor, speciellt ”Rotskott från paradiset”, men de egna snödropparna måste ju kollas först…

Hon slängde ju ut några lökar i höstas, eftersom hon inte var säker på att de urgamla överlevt vissa grävningar. Risken att hon blir en verklig galantofil är inte riktigt överhängande, men visst är dessa små vårbudbärare trevliga. Nu finns varianter här (och fler blir det, antar hon…

Den med grönt hjärta placerade sig nära OO:s hjärta, men den fyllda är verkligt spännande! På vägen in hajade hon till – hon har inte satt ut någon prydnadsfågel ännu!

En sömnig blåmes tog sig en förmiddagsslummer i solen vid rhododendronbuskaget. Kanske den såg en god chans att låta vinden putsa sin fjäderskrud? Det ser ni på bilden till vänster. Sen verkade den ”vakna”, sekunden efter att bilden till höger togs flög den iväg. Turdag för OO?

En annan nyvaken i morgonsolen: en alunrot, de som har alla möjliga bladfärgsvarianter, släkten Heuchera (efter Heucher, botanist och läkare etc i Wittenberg, 1677 – 1747). OO suckar över det svenska namnet. På finska Keijunkukka, på tyska Purpurglöckchen. En kombination kunde bli älvklocka på svenska! OO sökte synonymer till älva (keiju på finska) och tänkte sig också huldraklocka, råklocka, sylfidklocka, feklocka – älvklocka för tankarna till att den växer vid älvar, tyvärr. Huldraklocka låter bra…

OO:s e-post brukar ofta vara av det slaget att de kan raderas. Nu kom ett från tidningen Kuriren, och OO kunde bolla lite om den kommande artikeln, som Göran Greiders bok skall ge lite inspiration till, och chefredaktören godkände idén. Deadline 1 april, så det bör trampas på gasen före, mellan och efter veckans trädgårdsmässor. Men en översättning skulle ju göras idag, hade OO tänkt. Mera bråttom med den, det är tackochlov för tidigt för rabattkryperi.

Och e-post från pensionärsföreningen, en kortresa till Tartu, Dorpat i Estland i sommar. OO anmälde sig och BJR på direkten, bekräftelse kom. Vi har besökt Tartu en gång, bestämde direkt att mer bör ses. Det tio år gamla muséet på ett av de förr mest förbjudna områdena i Estland, militärflygplats, kommer också att göras. Spännande!

Sen var det dags för följande kortpromenad, postlådan. Brev till BJR, efterlängtat. Ett tillfälligt invalidparkeringskort. Utprovas på eftermiddagen i hufvudstaden. Och tidningen Trädgårdsnytt:

Och där fanns OO:s halvkåseri om sparris. Visserligen kan OO texten, även om Självutnämnda Växtologen har skrivit den – VL, som det förkortas, är ju en av OO:s parallellpersoner. Extra spännande är alltid att se vilka bilder som valts ut. OO fotade bilder på krukväxt-sparris på Blomsterhuset i Borgå, tre var med, trevligt! Sparris används som ”grönt” i buketter, där hade hon tur med sitt besök, just då fanns både ‘Sprengeri’ (som hon nu har som krukväxt, ‘Hienohelma’), fjädersparris och rävsvanssparris.

Tror det blir en sväng till stan. Lite från matbutiken, astmamedicin från apoteket och en kurva till Blomsterhuset med tidningen i handen. Den text som skall översättas verkar lätt, den får vänta en timme. Så blev planen.

OrdOdlaren

Finska skriftspråkets dag, Michael Agricola

Påsk, vår, Håkan och Erik

Tredje, fjärde och femte mässan – eller något ditåt

Andra mässan

Första mässan

Glädjedag!

Sidor

Kategorier

Arkiv

Bloggstatistik

Flagcounter