I skrivande stund borde OrdOdlaren befinna sig i det här huset. Men hon vill inte hosta sönder kantelemusik, sång och prat eller sprida virus. Så hon sitter lugnt hemma, även om både nätkontakten och kroppstemperaturen har bestämt sig för att skutta både i takt och i otakt. Hon vet att hon har egna bilder av huset, men hitta nu allt så snabbt i råddiga arkiv…
Agricola-huset i Pernå, cirka 30 kilometer från denna skrivplats. Byns förra folkskola, som nu räddats till ett nytt liv av Agricola-sällskapet som inte bara hedrar Pernås stora son, utan också har en massa andra aktiviteter på sin lista. Därom kommer ni att få läsa om dryga två veckor. En skolsal är utställnings- och eventrum, en är helt tillägnad Finlands reformator och det finska skriftspråkets grundare, Michael Olofsson. Han tog namnet Agricola under studietiden i Viborg, Åbo eller Wittenberg. Han föddes ungefär 500 meter norr om den här platsen i början av 1500-talet, 500 meter söder om platsen ligger kyrkan från 1400-talet:
Den här bilden tog OO 1 mars 2023, på väg till en konsert i kyrkan Det visade sig att den som konserterade där, pianisten Folke Gräsbeck, aldrig varit där förr. ”Tänk”, sa han, ”här har Michael Agricola vistats som barn…”. OO har vistats i kyrkan flera gånger, hon gav sig katten på att varje elev i Lovisa Gymnasium måste ha kunskap om denna fina kyrka!
Man vet inte när Michael föddes. Däremot vet man att han omkom i Nykyrka nära Viborg 9 april 1557, på väg hemåt med en delegation som hade förhandlat med den ryska kejsaren. Därför firas han, det finska skriftspråkets skapare, idag. Visst fanns det en hel del skrivet på olika finska tungomål tidigare. Många präster har i sina mässböcker skrivit in vissa förfinskningar av viktiga texter i sina mässböcker redan under 1400-talet. Men som i så många länder, Sverige inberäknat, förenhetligades skriftspråket först i samband med bibelöversättningar, Michael fick dessutom skapa en hel del nya ord och stavningssätt. Han tog dem både från väst och öst och söder. Vad han själv hade som modersmål tvistar också de lärde om. Enkelt sagt var han ett autodidaktiskt språkgeni, anser OO.
Uskonpuhdistaja, reformator. OO fick bara för sig att låna hem den här boken igår. Hon tentamensläste den på 1980-talet i studierna i allmän teologi, intressant som sjutton! Viljo var farfar till Kari, vars arbetsliv utfördes på stadsarkivet i Stockholm. Michaels första bok var abc-boken, 1543.
Både bokstäverna och stavningen ställer till med problem, men omöjligt är det inte! Om man kan finska, förstås. Den här boken innehöll förstås alfabetet och uttalsregler, katekes och böner. 24 blad har bevarats, om det fann mera torde man inte veta. Rucoiskiria (rukouskirja) kom följande år, och Nya Testamentet först 1548, efter en hel del brevväxling med Gustav Vasa och hans stab.
Första sidan i Lukas evangelium, observera skrivställningen på bilden! Mycket mera bekvämt och rygg-, nack- och axelbesparande! Långt o, som i finskan skrivs med bokstaven u, uttryckte Michael med dubbla w. Se wsi testamenti. Uusi testamentti. OO gillar hans finska, och skulle gärna vilja kunna läsa det här brevet som han skrev till Gustav Vasa från Wittenberg, på svenska:
Ni kan läsa: Wittenbergoe Anno 1537, och något i stil med Agricola, anser OO. Vilken elegant handstil!!!
En kapad bild, från Marjas Facebook. OO träffade henne på en religionslärarresa, hon är nu aktiv i en massa historiska sammanhang i sydvästra Finland. Observera hennes blus/jacka! Här vid predikstolen i kyrkan i Huittinen, på svenska Hvittis/Vittis. Predikstolen är från 1660-talet.
Ytterligare en kapad bild:
OO har länge tyckt att det borde tillverkas en sån här dryck inför 9 april, varje år. Men ingen har tänt på förslaget, vet inte varför. Nu såg hon att det finns en annan som tycker lika, hen har till och med tillverkat en låtsasetikett. Dryck, jo, etiketten kan diskuteras.. Drycken kunde ju vara nån form av must, tappadreck eller kotikalja…
OrdOdlaren och finska? Jo, behärskar, även om mamma som var mest finsk inte aktivt delade med sig språket. Hon var mera engagerad i att lära sig språket i byn dit hon flyttade 1945, tyvärr, tjeschissprååtji. Men språkmelodin fastnade, OO lärde sig att ”lyssna” in rätt form av orden. Och det är inte världens enklaste sak, alla gånger. Objektet i ackusativ eller partitiv, till exempel. Och alla satsförkortningar… Kirjoittaessani tätä? Dessutom ”utvecklas” ju finskan också. Vet ni som inte har aktiv kontakt med finskan vad muskari, mutskari, maikkari och soppari är? Det finns en förkärlek för att komponera ord som slutar på -ari… Michael Agricola torde inte veta…
OrdOdlaren 