Vad gör du en dag när det regnar? Oj, det finns en hel del att ta itu med inomhus. Men egentligen smakade det inte. Det kommer ju snart en deadline, tänkte OrdOdlaren den regniga söndagen 7 juli och kastade sig över litteraturen och datorn, laddade in data i den stackars hjärnan.
På vårvintern hittades den här norska trädgårdstidningen med mycket kunskap om valmuer, och i en finsk trädgårdstidning fanns det text om valeunikko. Vallmo på finska är unikko, och förleden vale- berättar att det ändå inte handlar om en vallmo, det är liksom lite ljug. Blå bergvallmo, som kan ha många färger. Vallmosläktet är Papaver, bergvallmosläktet heter Meconopsis, men familjen är för båda Papaveraceae. I växtvärlden är ”familj” större än ”släkte”, något som OO inte alls är bekväm med… Vallmon är en viktig symbol när man högtidlighåller freden efter första världskriget. Och när bloggaren Lena ytterligare berättade om ”vallmofirande” i Nya Zeeland, då beslöt OO att det ska bli vallmo i augustinumret av Trädgårdsnytt. Men bild av blommande vallmofält… Hittade tre, men ingen som har publicerat bilderna har svarat och gett tillåtelse att använda bilden. Lyckas OO nu?
En vanlig vallmo? Åtminstone på de här domänerna. Mångårig, men namnet är glömt. Den vanliga kornvallmon är inte så vanlig i de här trakterna. Kanske sista bilden här är en sån… I varje fall, OO fastnade i texter, googlade vidare, hittade trevligheter, en ny blogg att följa, nya infallsvinklar, symbolik… Och en bild från äppelgården, med blommande vallmon och uppputsad (ni kan det nu, tre p skall det vara…) äppelträdsrabatt:
Det finns fyra rader till, med varierande ogräs. Den ena är inte den tredje eller fjärde lik. Förutom äppelträd i olika storlekar, förstås. Mest vallmon här ändå, rad nummer fem.
Den här tårögda vallmon finns i en rabatt. Uppgift: sök tåren! Blommar troget och träget varje år, fotas varje år – men inget foto klår det här! OO gick genom flera år av foton, det tog tid och resulterade i en hel del raderingar av onödigheter också, även om det ju i princip gällde endast juni månad, under elva år…
Grannen bidrog med sina pionvallmon som självsår sig år efter år. Den här vallmon heter också opiumvallmo, Papaver somniferum, finns i många färger. ”Det är bara att kasta ut lite frö, och så har du hur många som helst som blommar”. Påstår hon. OO försöker nästa år, hon fick en rejäl dos frön också. Men opium blir det inte.
Gul engelsk vallmo omgav stenkrukan (som varje år skall vara fylld med blå och vit femtunga). Bilden är tagen före 2016. Inga solpaneler på taket, enen till vänster kantrade för länge sedan, runda rabatten är omgjord med kant och allt. Vallmo har sköra rötter, det blev nästan slutet för de engelska. De flyttade självmant till ett nytt ställe, inte lika bra, men ändå…
Blå bergvallmo, släktet Meconopsis, finns i flera nyanser. Den här har troget visat sig i elva års tid, även om den är illa trängd av plymspireor som växer till sig som tokar. Platsen är bra: skugga, fuktighet och genomsläpplighet. Men den här,
som så blygt vänder sig bort från fotografen, den har gett upp. Stjärnflockor och plymspireor bara trängde sig på. Synd, färgen är oemotståndlig…
Vallmon har förädlats och förädlats på många olika sätt. En del har ännu silkigare kronblad än andra, en del är fyllda som sjutton, till och med tvåfärgat, men OO har få såna bilder. Hon fick för några år sen en vacker bild av en bekant, men den personen visste vare sig fotoögonblick eller -plats, hon tyckte bara att den är vacker. Och visst är den det, men för att kunna publicera en bild behövs både tid, plats och fotograf. Även om honorar inte utdelas, men nämnda data publiceras.
Här syns ju allt: hängande knoppar, sprickfärdiga upprättstående håriga knoppar, blomma, frökapslar. Kornvallmo, som på Flanderns fält. De vallmofält som OO sett bild på är från Skåne, men det finns fler orter i södra Sverige med rik vallmoblom. Hon kastar ut kroken…
OrdOdlaren 