”Studenten festar, arbetaren demonstrerar och bonden tar upp sättpotatis”. Så sa OrdOdlarens pappa om den dag som nu är i antågande, första maj. ”Allt” finns kvar, år för år. Kanske. OO har inte bökat i allt, men ikväll klockan 18 vill hon ändå sitta vid TV, körsången från Vårdberget i Åbo vill hon inte missa. Lite är förberett:
Hon tycker hon fick till det bra! Årets majblomma fick bakgrund av Mielinauha, det gröna band som med mönster från Rosa bandet säljs för arbete för psykisk hälsa. Finlands ”nästan eurovisionsvinnare” Käärijä är årets beskyddare. Majblomman säljs också som ett pin, och den gamla vårjackans andra kraguppslag ser ut så här:
2014, 2015 och årets. Pinsen håller länge, nålen brukar tappas efter några jackanvändningar. Men OO fick verkligen jobba för att få tag i årets majblomma! Och på Luckan i Borgå, där hon till slut kunde köpa, var svaret detsamma. ”Vi säljer varje år, men i år var det svårt att få dem från Folkhälsan!” Folkhälsan, organisationen som står för Finlands Lucia, hjälpverksamhet och ett och annat annat i större skala är organiserad i lokalföreningar, och aktiviteten i dem varierar, tydligen. ”Pandemiåren tog död på en hel del öppen verksamhet”, kommenterade en person med insyn. I Nykarleby i Österbotten verkar det finnas entusiaster.
Där har man redan klarat av ett evenemang, och på första maj är det parad, musik och fest vid Kovjoki järnvägsstation, med försäljning av smått och gott traditionellt ätbart, närproducerat förstås. Tal, musik, umgänge… ”Start vid kraftverket” låter häftigt, med där finns en underbar park – OO har skrivit om den för något år sen.
Och manskörer sjunger i våren, ikväll eller i morgon, lite här och var i landet. I Finland säljs majblomman för Folkhälsans simundervisningskurser. Annat är det i Sverige, majblommans hemland.
Föreningen Majblomman organiserar försäljning, barn säljer för att hjälpa barn, försäljare med de gröna väskorna syns på gator och torg, folk köper… Tror OO, hon har själv inte varit där i försäljningstider. Men många kommer ihåg elvaåriga Murhaf, som sålde majblommor för massvis med pengar, efter att ha fått utstå fula påhopp, t.o.m från politikerhåll… Årets blomma heter Gladare Vardag, försäljningsöppning tycks i många städer innebära att barnen säljer till kommunala politiker. ”För en barndom fri från fattigdom”.
Majblommans historia fascinerar. Lasse i Onsala utövade en viss påtryckning på OO, den gamla kumpanen från 1970-talet som stått och sjungit på Vårdberget i Åbo i flera år och som ”på gamla dagar” blivit en av OO:s flitigaste bloggläsare. Han sände en text, han sände två. Han sände en bild, han sände två.
Här i huset växte Beda Andersson upp. Hon föddes i Brasilien – hennes pappa var sjökapten. Han gick i land, började bruka den jord som Bedas mamma vuxit upp på, men sen försvann han till Amerika och hörde inte av sig. Bedas mamma hade stort socialt patos, hon gick omkring hos fattiga, sjuka, barnafödande kvinnor och hjälpte till – och lilla Beda var med. Jovisst, en närbild:
Minnesstenen till Bedas ära. Hon flyttade till sin moster i Göteborg när hon var tolv, 1881. Som nittonåring gifte hon sig och fick två döttrar. Hela tiden var hon engagerad i frivilligarbete bland de fattiga. En dag, 1906, kom ena dottern hem med en pappknapp på sin kappa (OO njuter av formuleringen…). Hon hade köpt den för tio öre, och en idé slog rot i mamma Beda. Hon klev upp till de bestämmande i staden. De skakade på huvudet, men Beda var envis. Ett billigt märke som säljs under en kort tid, för att samla in pengar för tuberkulossjuka. Okay, 10 000 märken tillverkades. Slurp, de såldes alla med en gång. 50 000 till tillverkades. Så startade majblomman, 1907. En organisation byggdes upp, och resten är historia. Följande år hakade Finland på, samma blomma såldes för Mjölkdroppen, föregångaren till dagens mödra- och barnrådgivning.
OO gillar systemet i Sverige. Barn upp till 18 år (via föräldrarna) kan ansöka om stöd från Majblomman för kläder, skor, fritidssysselsättningar, medlemsavgifter… Konkret hjälp. ”Simundervisning och livräddning” låter lite flummigare, folk gillar att få något konkret, jobba för något konkret – ”jag säljer, och någon i samma ålder kan få hjälp för att betala medlemsavgiften för att förverkliga sin dröm”, till exempel.
Beda hyllades för sin gärning. Majblomman fyller 120 år nästa år. Då hoppas OO på mer synlig och konkret försäljning också i Finland, med något konkret mål…
Troligtvis inspirerades andra organisationer av majblomman, man har under årens lopp sålt en massa märken.
Svenska Dagen-märken, till exempel. Till höger det första, snyggt! OO tycker sig komma ihåg några. Men nu finns de inte. Luciamärken såldes. De var i plast, sköra men snygga. Nu har Rosa bandet tagit över, men de finns vid kassorna i vissa butiker, aktiva försäljare har inte OO sett. Det bandet har ynglat av sig, det gröna i början har OO inte tidigare reagerat på. Hon börjar ha en samling rosa – en fd elev, boxaren Eva Wahlström, designade ett rosa band för några år sedan, och då ökade OO:s iver att köpa.
Fler märken som förenar folket! I Storbritannien bär man vallmomärke 11 november. OO tycker att ett eklöv skulle passa 27 april, nationella veterandagen. Veteranerna från våra krig bildade veteranföreningar på – tja – 1970-talet (OO:s pappa var synnerligen aktiv), men nu finns inte många veteraner kvar, och föreningarna ombildas till ”Traditionsförbundet Eklövet”. Kunde vi inte få köpa små eklöv för att hedra våra veteraner?
En variant av vallmomärket, traditionsförbundets logo. Men märkena skall tillverkas också. Majblomman tillverkades i Sverige till 1999, då slutade maskinerna fungera och tillverkningen fortsatte – i Kina.
OrdOdlaren har redan haft sättpotatisen i ljus i några veckor (12 ämbar – OO insisterar, det heter ämbar – sattes 14 april, tar sig bra). BJR sätter ner de resterande i jorden första maj medan OO sår morötter. Traditioner skall man hålla fast vid! Som att läsa blogginlägg, även om de blir lite väl långa emellanåt.
Tack, Lasse! Fira lugnt i Onsala!
OrdOdlaren 