Allt och alla har namn. Ett, två eller flera som hänger ihop, eller inte. OrdOdlaren har förkärlek för att ge bilar namn. Numera finns det bilar som till exempel heter 1,0 VVT-iStyle eller DIG-T 243HP 4AMT och så vidare, men för en som vill ha en bil som startar och lyder så går sådant rakt genom huvudet, in och ut på samma gång. OO rattar numer Obelix (som borde få sig en ”riktig” Obelix som mascot), förr hade hon Lilla Mhy, Bacchus var en kär körvän också, liksom lilla Alina – en Austin mini årsmodell 1964… Men nu hoppar OO lite…
Just nu blommar flädern utanför OO:s skrivplats. ”Nej”, ropar någon, ”det där är inte fläder!”. Jo. Det är det. Sambucus racemosa, druvfläder, som har blivit trädgårdssmitare här i södra Finland. På domänerna torde finnas fyra buskar, trots att OO knycker upp alla små hon får syn på. Kapar man de vedartade (mycket sköra) så kommer det bara mer… Giftig, röda bär som fåglar lyckligtvis verkar äta. Ogräs. De här blommorna gör man inte saft på. Sambucus nigra, äkta fläder eller svartfläder används. Roligt namn på finska förresten: selja, terttuselja och mustaselja. Madeira har sin egen, S. lanceolata. En ört heter S. ebulus, ettårig. Det räcker inte med att säga bara fläder.
‘Rosa Mundi’, en av de äldsta brokigblommande rosorna, belagd i slutet av 1500-talet, men torde vara äldre. En inte helt stabil knoppmutation av ‘Officinalis’, troligtvis den äldsta gallicarosen som kanske importerades till Frankrike på 1100-talet med korstågsfarare och som ansågs bota massor av sjukdomar, därför namnet Officinalis. Kallas ofta apotekarrosen, och då heter ovanstående variant ‘Versicolor’ eller på finska kirjoapteekkarinruusu och på svenska polkagrisros. Betyder förresten rosa mundi världens ros, eller kommer namnet från Rosamonde, en ung älskarinna till en kung på 1100-talet? Så invecklat och rörigt kan det vara i växtvärlden. Inte ens vetenskapliga namn (på ”latin”) verkar alltid hålla i längden, något som OO trodde förr.
OO kommer inte ihåg vem den här flickan är, eller vad hon heter. Fotad i Reykjavik 2010. Hennes mamma heter Sigrún och hon är Gunnarsdottir. Mormor kallas Didda och är Rögnvaldsdottir. Ännu roligare är det att Diddas syster har samma dopnamn – och samma pappa – som Didda. Systrarna har två döttrar var, och båda äkta männen (papporna) heter Gunnar. De fyra kusinerna är alla Gunnarsdottir, alltså. Hela livet, oberoende av giftermål. OO gillar det isländska systemet, man identifieras via sitt förnamn, också i de numera inte-förekommande telefonkatalogerna.
När OO växte upp måste en flicka som gifte sig ta mannens namn. Den lilla flickan frågade varför, men ingen kunde förklara. Så sade lagen… Efter en delvis hätsk debatt i riksdagen fick kvinnor rätt att ta dubbelnamn, Karlsson som gifte sig med Ek kunde få heta Karlsson-Ek. Barnens namn blev visst ändå Ek. Ännu mer hätsk debatt ledde ändå till att kvinnan fick behålla sitt efternamn som gift. Men hur barnens efternamn bestäm är OO inte riktigt säker på. Observera att efternamnen förenas av ett bindestreck. Känn sen igen fd kvinnliga elever när de gömmer sig under ett annat efternamn!
Den rätt så unga flickan hörde en kvinna sjunga i radion, hon var Busk Margit Jonsson. Varifrån Busk? Det tog länge innan svaret kom. Busk är ett gårdsnamn. Så definierades man i Dalarna, enligt gården man kom ifrån. OO gillar, men hennes barndomshemman är alltför ungt…
Norrmannen med fart på skidorna och träffäkerhet med geväret är Johannes Thingnes Bö. Brodern i spåret ät Tarjej Bö. Man lär få välja om man har mammas namn med eller inte, syskon kan välja olika. Mammas efternamn är inte ett efternamn, det är ett mellannamn, därför inget bindestreck. Kompanjonen i skidspåren, utan gevär, heter Johannes Hösflot Kläbo. I finska tidningar har OO flera gånger sett ”Höstflot”, så säger hon själv också… Läste nyligen om någon norsk fotbollsspelare som heter Therese Sessy Åsland som enkelt alltid kallats Sessy, hon hävdar att Sessy är ett mellannamn… Dagens ytterst haltande nätkontakt (fjärde dagen av elände) tillåter inte forskning just nu.
I Sverige har ni inte heller dubbelefternamn, har OO lärt sig. Men karlfolk då??? Den första manspersonen som tog sin frus efternamn, som OO känner till, ansågs vara en mes, av sina könsbröder. OO lärde en gång känna en trevlig man som hette något i stil med Hellstrand-Ågren. Hans hustru hette Ågren-Hellstrand (obs, fingerat). Verkligt sällsynt.
Det här är en syren. Jo. Även om den kanske inte verkar ”rätt”. Det finns åtminstone tjugo olika syrener i världen, den här är en vippsyren. Om den är en ren art från Kina eller inte vet varken OO eller BJR. Dessutom finns det en uppsjö av förädlade syrener, både från Kanada, Frankrike, Tyskland med mera. OO har en vit syren som heter ‘Holger’, den har bara dykt upp som en egen sort i en plantskola i Helsingfors-trakten. Norrlandssyren är också framförädlad, många sorter. Vissa kretsar i både Norge och Sverige vill nu invasivförklara ”syrenen”. Kanske den som kallas bondsyren (Bond-syren, säger OO, hej Carita!), på finska pihasyreeni (gårdssyren) är den som avses.
Slutkläm: OrdOdlaren i alla former som hon finns anser inte och kan inte förstå att någon växt eller person (eller bil!) skall identifieras enbart genom sitt efternamn. Ni som regelbundet läser och kommenterar här tänker OO på som förnamn + boendeort. Det blev aldrig någon ”magister Vesterback” i Lovisa Gymnasium. Hon fick inte ens ett känt öknamn. Hon hävdade från första början, 1976, att hon är Märtha. Punkt. En del kolleger kallades enbart enligt efternamn, de som hade dubbelnamn kallades enligt sitt nyaste. Och så fanns Snorre (Birger Johan Alfred, som han sa själv), Slattre, Blondis, Schäfern, Ruttan, Struttan…
OrdOdlaren 