Nyligen läste jag Dan Browns senaste thriller Inferno, som handlar om hur en bioterrorist (galen vetenskapsman), besatt av digerdöden och Dante, vill stävja den galopperande befolkningstillväxten i världen genom att sprida ett nytt elakt virus som han utvecklat i sitt genmodifieringslab. Själv tar han sitt ansvar för att minska befolkningen genom att begå självmord i bokens början, efter att han först riggat en tidsinställd virusbomb och lagt ut en massa finurliga ledtrådar till var den är gömd. Jag tänker inte lämna mer spoilers än så, utan ska i stället diskutera själva problemet som boken tar upp.

Fools! I’ll destroy them all!

Det är ju ingen större kontrovers att den mänskliga befolkningen i världen formligen exploderat de senaste 100 åren, efter den medicinska vetenskapens många genombrott. Detta kan paradoxalt nog leda till mänsklighetens totala kollaps och utplåning när resurserna inte längre räcker till vår försörjning, vilket är vad den galne vetenskapsmannen i Inferno vill undvika.

Men det finns all anledning att vara optimistisk inför framtiden. Världen blir bara bättre och bättre, orosmolnen till trots. En av de främsta och samtidigt mest kunniga optimisterna är svensken Hans Rosling, som är professor i global medicin vid Karolinska Institutet. Förra året skrev han en ledarkrönika i DN, där han gjorde upp med en del myter som den svenska allmänheten bär på. Det vi lärde oss om i-länder och u-länder när vi gick i skolan i förra seklet, stämmer inte längre.

Tiden ändrar det mesta. Det som hade hänt fram till för några årtionden sen fick vi lära oss i skolan. De snabba och plötsliga förändringarna förmedlar medierna. Men riktning, takt och mönster i de största förändringarna som gradvis men totalt omformar världen får vi varken i oss från läroböcker eller medier.

Den etablerade världsbilden är fortfarande ett ramverk byggt för att passa 1960-talets tudelade länder. I-länder med folk som på det hela taget var rika, friska, utbildade samt hade två barn per kvinna och befolkningar som slutat växa. U-länder med folk som var fattiga, sjuka, okunniga samt hade sex barn per kvinna och därför snabb befolkningstillväxt. (Hans Rosling i DN)

I sin artikel redogör han för en enkät, där resultatet visar att svenskarna fortfarande tror att året är 1980. (Den sista meningen nedan är en samtidigt liten subtil vink om de fördomar som finns i Sverige om muslimer, förmodligen inte bara bland SD-anhängare.)

Endast 5 procent av svenskarna valde rätt svar av fyra möjliga. Bland aporna på Skansen skulle 25 procent ha svarat rätt! Svenska folkets svar beror inte på okunnighet, ty i så fall hade de gett slumpmässiga svar och fått samma resultat som aporna. Svenskarna vet hur världen var för 30 år sen, men inte vad som hänt sen dess. Det är därför de får sämre resultat än aporna.

Den folkbildare i Sverige som gjort till sin livsuppgift att lära ut grundläggande fakta om de stora förändringarna i världen rodnar i blygsel inför dessa resultat. Och jag som använt antalet barn per kvinna i Bangladesh som det främsta exemplet på positiv förändring. Jag har misslyckats totalt.

Hjälp mig, snälla läsare, berätta för alla ni träffar att det numera till och med föds färre än 2,5 barn per kvinna i Bangladesh. Motsvarande siffra i de andra stora muslimska länderna är 3,5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 barn per kvinna i Iran (lägre än i Sverige). Muslimer är som andra, när de blir friska och får det bättre så är de lika motiverade och bra som alla andra på att ta p-piller eller sätta på kondom.

I rak motsats till vad medievänstern försöker ljuga i oss, så har den djupaste fattigdomen i världen halverats de senaste ca 25 åren, trots den gigantiska befolkningsökningen under samma tid. Större andel av världens befolkning än någonsin tidigare i historien kan idag äta sig mätta varje dag, trots att vi samtidigt är fler än någonsin. Hans Rosling tror att världens befolkning kommer att plana ut runt 9 miljarder, om vi bara kan lyfta de sista 2 miljarderna människor som fortfarande lever i absolut fattigdom.

Nyckeln till att undvika överbefolkning och få jordens resurser att räcka åt alla, är alltså paradoxalt nog att öka välståndet. Det är i första hand någorlunda rika människor som föder färre barn, så det bästa sättet att införa naturlig barnbegränsning är att bekämpa den absoluta fattigdomen (inte den relativa). Det finns människor som tror att lösningen på miljöfrågorna är att återvända till torparsamhället och leva närmare naturen. Men det håller inte om man samtidigt vill vara human. Naturen är grym, obeveklig. Om hela jordens befolkning ska leva som torpare så kommer de flesta att svälta ihjäl. Det fungerar inte ens i glesbefolkade länder som Sverige, där många svenska torpare dog under missväxtåren på 1800-talet, bland annat syskon till min farfars far. Samtidigt tar småskaligt ineffektivt jordbruk gigantiska resurser i anspråk och större delen av världens skogar skulle behöva omvandlas till åkrar om alla skulle leva på det sättet. Till skillnad från vad de rödgröna hävdar, så är det inte i första hand de stora skogsbolagen som skövlar regnskogen, utan fattiga torpare som svedjebränner för att skaffa åkermark till att försörja familjen.

Jag såg nåt diagram som visade att bara ca 10 % av jordens vedkonsumtion går åt till att göra papper och kartong. Långt mer går till byggmaterial och svedjebruk, men den allra största posten utgörs av brännved. Här i norden använder vi brännved för att värma husen på vintern, vilket vissa vill problematisera ur genus- och vithetsperspektiv, medan fattigt folk i de flesta varma länder använder ved till att laga mat och värma tvättvatten.

Ett av de många filmklipp som visar Hans Roslings talang som pedagog och föreläsare, är nedanstående där han på sin klämkäcka svengelska förklarar vilken enorm betydelse tvättmaskinen haft för kvinnans frigörelse i världen. I stället för att lägga halva dagen på att samla ved och värma tvättvatten, kan hon sätta på tvättmaskinen och läsa en bok, eller läsa för sina barn, eller gå till ett jobb och tjäna egna pengar. Sakine Madon berättade om när hennes kurdiska farmor var på besök i Sverige och kläckte ur sig en fnysande kommentar i stil med: – I Sverige tvättar ni ju inte, ni har ju tvättmaskin! Hans Rosling konstaterar sarkastiskt i videon att inte ens de mest radikala miljömupparna bland hans studenter tvättar för hand, trots att de är motståndare till industrisamhället. Men det är fortfarande handtvätt som gäller för de flesta av jordens människor. För att nå jämställdhet i de länderna måste de alltså först skaffa tvättmaskiner.

Att gå tillbaka till torparsamhället, som vissa miljömuppar vill, innebär att man bokstavligen tvingar kvinnan tillbaka till spisen. Eller för all del mannen, om man nu vill vända på könsrollerna, vilket förstås förutsätter att kvinnan börjar hantera det ännu tyngre arbetet på åkrarna. Särskilt om man vill vara riktigt miljövänlig och plöja för hand, eller med dragdjur.

Vissa menar att jordklotet bara klarar 4-5 miljarder människor, men det är lätt att bevisa att de har fel. För om det varit så, hade den enorma svältkatastrofen redan varit här. Idag kan dock de flesta äta sig mätta, trots att vi är över 7 miljarder. Så gott som all den maten är nyproducerad. Ju längre tekniken gått framåt på olika områden, desto större har jordens försörjningskapacitet blivit. Men det finns förstås en gräns för vad klotet klarar. Låt oss hoppas att det fortfarande finns kapacitet kvar när vi, enligt Rosling, planar ut vid 9 miljarder.

Som Rosling påpekar i videon om tvättmaskinen, ligger en av nycklarna till att stävja överbefolkningen i att lyfta människor från fattigdom, vilket ställer krav på att mänskligheten måste utveckla mer energieffektiva maskiner och fler gröna energikällor, annars kan inte alla de 9 miljarder människorna skaffa tvättmaskin och andra moderniteter som tar dem ur misären, utan att det orsakar en klimatkatastrof.

Som Rosling påpekar i detta klippet, så ska kan inte de rika länderna tala om för fattiga människor att de måste fortsätta leva i misär för att rädda klimatet. Det är inte heller särskilt effektivt, demokratiskt eller humant att genom straffskatter, regleringar och diktatur tvinga fram åtgärder för klimatförbättring och befolkningsminskning, oavsett om det sker som i Sverige genom miljöskatter eller som i Kina genom påtvingad barnbegränsning. Eller som i Dan Brown’s Inferno, genom massterrorism. Bättre är då att utveckla klimatsmarta alternativ som är praktiskt och ekonomiskt attraktiva för den stora massan.

Ett exempel är väl etanolbilar, som i nuläget spar ett par kronor milen jämfört med bensin, samtidigt som man får ut mer hästkrafter av det högre oktantalet i etanolen. Det finns förstås många frågetecken runt etanol som fordonsbränsle, den tillverkas ju av livsmedelsråvaror och konsumerar mycket fossilbränsle vid produktionen, men även de flesta kritiker är nog överens om att etanol är mindre dåligt än bensin. I nuläget är etanol åtminstone det mest attraktiva alternativet på den svenska marknaden, även om attraktionen uppstått på konstlad väg, genom skatter på bensin.

Själv kör jag numera spritbil

Det finns biobaserade fordonsbränslen som är ännu smartare. Metanol har diskuterats, men ännu bättre är butanol, som kan tankas i de flesta vanliga bensinmotorer. Till skillnad från etanol som framställs ur livsmedelsråvaror, så håller man på att utveckla processer som kan producera butanol ur jordbruksavfall och träflis, eller möjligen ur pappersmassa. Men tyvärr är dessa processer fortfarande bara på labstadiet, så det tar nog ett antal år innan de blir realitet.

Den gemensamma nämnaren för klimatsmarta fordonsbränslen, energisnåla tvättmaskiner, grön elproduktion och alla de andra nya teknikerna som på ett humant sätt ska hjälpa oss att komma till rätta med överbefolkningen, växthuseffekten och världsfattigdomen, är att de utvecklas av ingenjörer och naturvetare. Inte av politiker. Inte av ekonomer, inte av jurister, inte av socionomer och absolut inte av genusvetare. Så kids, om ni vill dra ert strå till stacken i en av de största globala frågorna, vet ni vilken typ av utbildning ni ska välja när ni söker till högskolan. Vi behöver inte galna vetenskapsmän, vi behöver smarta. Och många.