När jag var ung, säg mellan 14 och 22, så var jag väldigt intresserad av försvarsfrågan. På den tiden var Sovjetunionen fortfarande ett reellt hot och Sverige kunde mönstra 700 000 soldater med vapen i hand om det skulle bli mobilisering. Jag vill minnas att försvarets årsbudget på den tiden var ca 40 miljarder kr.

Sedan dess har det hänt en hel del. Sovjetunionen har upplösts och kalla kriget är slut. Värnplikten, som fortfarande är inskriven i lagen för män, har slutat tillämpas i fredstid. Ett yrkesförsvar med frivilliga kontraktsanställda har upprättats. De flesta utbildningsregementena har lagts ner. Styrkornas storlek har krympt till ett minimum. Och vi är för första gången på nästan 200 år i krig, på de allierades sida mot talibanerna i Afghanistan. Men trots alla nerdragningar kostar försvaret fortfarande över 40 miljarder kronor om året.

Jag skrev för ett tag sen om Sabuni-miljarden, den satsning på att förebygga den enögda faktoiden ‘Mäns våld mot kvinnor’, som kostat 1 miljard kronor sedan Alliansen tillträdde 2006. Pengar som tycks försvunnit i ett svart hål av genusutbildningar och symptombekämpning i form av stöd till kvinnojourer och vars resultat inte redovisas. Men det är ju bara en liten rännil jämfört med vad försvaret kostar. Där går det en Engström-miljard var nionde dag, till skillnad från Sabuni-miljarden som tagit en och en halv mandatperiod att bränna upp.

Vad får vi då för dessa miljarder? Ja här finns så många fel, så jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Det finns bloggar som bara skriver om försvarsfrågan och har material till nya inlägg nästan varje dag, och jag gör inget anspråk på att sälla mig till dem, men här kommer en liten lista i punktform:

• Den redan slimmade organisationen klarar inte att attrahera personal för att fylla alla befattningarna, trots den höga arbetslösheten i landet.
• Vi kan bara försvara en liten begränsad yta av landet i en vecka och då bara om vi vet i förväg att fienden ska anfalla just där. Försvarets huvudsakliga syfte, att avskräcka främmande makter från att anfalla oss, är alltså inte ens i närheten att uppfyllas. Och ambitionen att rätta till det verkar inte finnas.
• Vi har en ÖB som är så stresskänslig att han kollapsar av utbrändhet redan i fredstid. Är det verkligen rätt person för det jobbet, som av en Amerikansk affärstidning utpekats som den stressigaste befattningen, alla kategorier?
• Vi hycklar om NATO-medlemskapet och inbillar oss att vi ska få hjälp av dem, trots att vi inte vill hjälpa dem tillbaka.
• Vår borgerliga statsminister anser att försvaret är ‘ett särintresse’.
• Armén har inga kanoner. Ja ni läste rätt, Armén har inga kanoner. Inte en enda.
• Flygvapnet bryr sig inte om att gå upp och kolla läget när ryska bombplan övar kärnvapenanfall mot Stockholm.
• Gotland har inga stående arméförband, trots sitt utsatta läge.
• Delar av försvaret befinner sig i krig långt borta i Asien. Det har dock inte ställts upp några mål med kriget, inga kriterier som ska uppfyllas för att det ska anses vunnet eller förlorat. Det kan alltså pågå i decennier, med generationer av svenska soldater som kommer hem med posttraumatiska stressyndrom (PTSD).
• Den svenska behandlingen av PTSD är lika dålig som andra krigförande länders, men de flesta andra länder visar stolthet och respekt för sina soldater, till skillnad från Sverige.
• Vid anskaffning av kroppsskydd och liknande utrustning till de soldater som ska iväg och kriga i fjärran land, tillämpas fredstida upphandlingsregler, vilket gör att upphandlingen dras i långbänk.
• Vi har avskaffat de flesta beredskapslager, även de civila. Om världen drabbas av t.ex. ett stort vulkanutbrott som orsakar några års global ‘atomvinter’, så har Sveriges befolkning ingen mat i reserv. Landet kommer att kollapsa i total anarki med svält, plundring och kannibalism.

Bra skyddsutrustning räddar liv

Listan kan göras mycket längre om man lägger tid på en research, men detta är vad jag kan komma på rakt ur minnet. Så vad ska vi göra åt eländet? Jag ser tre möjliga vägar framåt:

1. Gör en riktigt djärv nerdragning, sluta med hyckel och kompromisser. Skrota hela skiten! Lägg pengarna på annat, som skolan eller sjukvården. Hoppas att Putin är snäll och att hans efterträdare är ännu snällare.
2. Gå med i NATO. Specialisera oss på det vi kan riktigt bra och bilda ett starkt regionalförsvar i Norden. Det skulle förmodligen kosta mindre än det försvar vi har idag.
3. Stå för att vi är alliansfria och anpassa försvarsmakten till att försvara Sveriges territorium. Återinför allmän värnplikt för både män och kvinnor, där alla friska personer tvingas göra 3-månaders ‘gröntjänst’ med grundläggande infanteri-träning. Dessa ska sedan krigsplaceras i lokalförsvarsförband som delvis ersätter hemvärnet och tillhandahållas vapen, uniformer och enklare utrustning för att kunna försvara fasta positioner. Anställ dessutom en stående armé av kontraktsanställda frivilliga, som har den bästa utrustningen som går att få tag på, i form av vapen, fordon, skydd och kommunikation. Dessa turas om att upprätthålla ständig insatsberedskap. 3-6 mekaniserade brigader eller vad som nu kan vara lämpligt för att kunna göra motanfall var som helst i landet i händelse av invasion, samt amfibie- och luftburna bataljoner därtill. Denna variant skulle nog vara den dyraste, men samtidigt den enda som i egen regi uppfyller försvarets huvudsakliga syfte, att avskräcka främmande makt från att angripa Sverige.