Feministveckan

Publicerad den av
22

Kvällspostens krönikör Susanna Dzamic (kan Kawa uttala hennes efternamn korrekt?) tar avstamp inför helgen med en text om hur jobbig den gångna veckan varit för den kollektiva kvinnligheten. Ibland tror man nästan att man hamnat hos Jämställdhetsfeministern och inte en stor tidning.

Den här veckan har det känts lite motigt att vara kvinna. Insikten om  att vi med den löneskillnad som råder mellan kvinnor och män, i  dagsläget innebär att vi från och med nu och året ut jobbar gratis,  känns så där. Visst det går framåt och om man ska tro de senaste siffrorna så kommer kanske min dotter att få se sina yngre systrar casha ut lika lön för lika arbete precis innan hon går i pension.

För det första förväxlar hon (och de hon citerar) begreppen lön och inkomst. Lön är den nominella penningsumma per timme eller månad som fack och arbetsgivare förhandlar om. För samma befattning finns där endast små skillnader mellan könen, någon enstaka oförklarad procent, enligt den största studien som gjorts på området. Den stora löneskillnaden föreligger mellan olika yrkesgrupper, baserat på utbud och efterfrågan på arbetskraft med rätt kompetens inom respektive bransch. Och eftersom alla yrken i Sverige är öppna för båda könen, så finns det inga kvinnolöner eller manslöner. Ett manligt sjukvårdsbiträde tjänar lika lite som ett kvinnligt och en kvinnlig svetsare tjänar lika mycket som en manlig, vid samma förutsättningar. Den som prioriterar hög lön bör välja yrke efter den prioriteringen. Men när man säger att kvinnor jobbar gratis resten av året, menar man inte lön utan inkomst. Det är den penningsumma som arbetsgivaren faktiskt betalar ut, efter avdrag och tillägg för deltid, sjukskrivning, VAB, övertid, resetraktamenten etc. Och av diverse orsaker är det där de stora könsskillnaderna ligger. Jag har skrivit om lönefrågan förr.

Det mest positiva den här veckan, och det är en klen tröst, men vi gör ändå tummen upp åt den engelska varuhuskedja som byter ut alla sin skyltdockor till storlek 42-dockor eftersom den brittiska genomsnittskvinnan numera väger 70,2 kilo och irriterar sig på att de möts av dockor som visar kläder i storlek 34. Tidigare i år var det 60 000 som gillade när Åhlens gjorde samma sak. Själv blir jag inte så imponerad av de här punktinsatserna som ska få oss att tro att vi blir mindre objektifierade och att utvecklingen på den fronten går åt rätt håll.

Undrar om de skaffar manliga skyltdockor med kulmage också, så som normala medelålders män ser ut? Skulle inte tro det.

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Dagens unga kvinnor jagar ett ideal som inte ens är möjligt att uppnå och under tiden de står framför spegeln och vrider sig likt Turning Torso, för att kritiskt kunna granska sin rumpa och smörja in sina tjugoåriga kinder med anti-age-krämer, så drar killarna förbi. Att vi fortfarande går på den lätte?

En TV-klassiker (som tyvärr inte finns kvar på SVT Play) var när Pär Ström och en tok-stylad Kitty Jutbring satt i panelen på SVT Debatt och Kitty beklagade sig över hur jobbigt det var för tonårsflickor att behöva lägga en halvtimme på smink varje morgon innan de gick till skolan. Pärs svar var lika kort som självklart: Men låt bli då! För det är ju faktiskt den rimliga lösningen på problemet. De flesta män har vida toleranser när det gäller kvinnors skönhet och även om alla män har vissa preferenser, är det är i praktiken bara ett fåtal alfahannar som har råd att vara kräsna på datingmarknaden. För kvinnor har den sexuella makten. Skönhetskraven skapas således av kvinnors inbördes konkurrens, dels för att försöka attrahera nån av de där få alfahannarna, dels för att stiga i rang inom den kvinnliga homosociala gemenskapen. Kvinnors informella skönhetstävlingar är ett problem kvinnor själva måste ta tag i om de inte trivs med det, för ingen annan kommer att göra det åt dom. Och när män ibland försöker, som GT:s Karl-Johan Karlsson häromdagen, möts vi av en hatstorm utan like.

Men vi har det i alla fall bättre än de flickor som inte ens har en klädstorlek att bekymra sig för. I veckan kunde man på Doc Lounge i Lund se filmen ”It’s a girl!”. De dödligste orden i världen enligt filmmakarna. Det finns alltför många ställen på jorden där de orden faktiskt innebär en dödsdom. Vi aborteras, dödas eller lämnas i en kartong någonstans för att svälta ihjäl. Det saknas 200 miljoner flickor i världen. Vem saknar dem?

Hur var det nu med fri aborträtt, är Dzamic för eller emot? I västvärlden finns för övrigt kvinnor som vägrar föda pojkar, av radikalfeministiska skäl eller helt enkelt för att pojkar anses alltför jobbiga. Och när det gäller adoption, så vill folk hellre adoptera flickor, det visste redan Astrid Lindgren när hon skrev Rasmus på luffen 1955. Lyckligtvis fungerar inte systemet så längre, utan könsfördelningen är tämligen jämn. Endast från Kina har flickadoptionerna dominerat stort under en period, kanske p.g.a. kombinationen enbarnspolitik och traditionen med barnen som pensionsförsäkring? Fler kinesiska flickor hamnade troligen på barnhem på den tiden, men på senare år har pojkarna gått om flickor adopterade från Kina, så kanske har fattiga kineser slutat sätta sina flickor på barnhem? Att mörda nyfödda barn är förstås ett fruktansvärt brott, men den där siffran 200 miljoner som har jag sett i såna här sammanhang ett antal gånger, vad bygger den på och hur sann är den? Många liknande siffror har visat sig vara vandringssägner när man granskat dem närmre.

Men veckan har dominerats av bilen som Therese Sjögran inte fick. Vi fick en inblick i hur fotbollförbundet tänker och stavar. Just det. Hon heter Sjö-g-r-a-n. Att ett annat bilmärke försökte skänka en bil och få lite goodwill är bara smaklöst. Den lätte gick inte Therese heller på. Tog man kontakt med Therese innan man skickade ut en pressrelease?

Att herrarna får mer sponsorpengar än damerna beror förstås på det betydligt större publikintresset. Att det ska vara så svårt att begripa? Några dagar efter fotbollsgalan spelade damlaget Tyresö åttondelsfinal i Champions League på hemmaplan, med bl.a. brasilianska världsstjärnan Marta i startelvan. Hur många av de tidningar som dagarna innan rasat över damfotbollens brist på uppmärksamhet, bemödade sig ens med att skicka en egen reporter för att bevaka matchen? Både Expressen och Aftonbladet förlitade sig åtminstone på TT för att rapportera. Hyckleri, någon?

Min dotter kom hem från skolan och berättade att i Sydafrika våldtas en kvinna var fjortonde sekund. Hon hade hittat en lista med 33 anledningar till att feminism behövs. När jag kom till nummer 12 var jag illamående.

Det cirkulerar många versioner av den där listan. Anders V på Genusdebatten har kommenterat Gudrun Schymans version och visat hur många krystade eller absurda punkter den innehåller. Ett stort antal av hennes argument är generella visioner kan påstås gälla för vilken ideologi som helst, tex: Jag ser feminismen som en möjlighet. Jag låter Anders avslutning utgöra slutkläm även på mitt eget inlägg:

Dessa ”argument” eller anledningar visar klart att det mer är en religion/ideologi/sekt vi pratar om än en förnuftig väg till ett bättre samhälle där individens rättigheter stärks. De kan knappast appellera till andra än osäkra sökare som behöver en trygg boj i tillvaron. En boj som visar sig vara ett sänke. (Anders V på Genusdebatten)

Social kastrering

Publicerad den av
15

Radikalfeminismens stora profet Valerie Solanas skrev så här om feministiska män:

Svaga män som mjäkar med kvinnorörelsen förtjänar inget annat än förakt, men det finns ingen anledning att visa det. Låt dom mjäka sig. Låt oss utnyttja dom och låt dom springa våra ärenden. Låt dom tala sig hesa för jämställdhet mellan könen. Låt dom arbeta för mannens mentala och sociala kastrering. Låt dom nyttiga idioterna hjälpa till med att förbereda arbetet för mannens kastrering och slutliga fysiska likvidering. (Ur SCUM av Valerie Solanas)

En av dessa nyttiga idioter som frivilligt låtit sig kastreras är Johan Ehrenberg, som häromdagen publicerade en ny debattartikel i Aftonbladet. Den innehåller bl.a. en tiopunkts-lista på hur vi ska bli bättre män:

Jag tror det finns en enkel att-göra-lista för män som vill leva ett schyst liv och sluta bete sig som passiva medlöpare i patriarkatets tjänst.

1) Försök lyssna och förstå. När en tjej säger ”män är djur” så börja inte bjäbba om ordvalet, försök förstå besvikelsen och ilskan bakom orden från tjejer som dagligen får se misshandel och förstörda liv i kvinnojourer eller hos väninnor. Sluta leta fel, leta efter sätt att stödja.

2) Ta som din dagliga uppgift att säga emot manliga sexgrodor om tjejer som dyker upp i de gemensamhetsförsök män gör. Du kanske kallas tråkig och humorlös men snart får du respekt för de flesta killar skäms egentligen över den där jargongen.

3) Skicka mejl till företag och medier som publicerar sexistiska, stereotypa bilder. Gör det mentala städjobbet, överlåt inte det till tjejer.

4) Nybliven pappa? Kräv halva föräldraledigheten. Ge dig inte.

5) Fackligt aktiv? Självklart kräver du höjda kvinnolöner och låglönepotter före höjd procent för alla. (Annars är inte ens våra barnbarnsbarn jämställda lönemässigt).

6) Betala din mansskatt. Män har fått kraftiga skattesänkningar av alliansen. Jämför med dina kvinnliga vänner. Fick du mer än de… skicka pengarna till kvinnojourerna.

7) Läs Scum-manifestet. Det är en grov, satirisk hatbok om män som du bör läsa för att öppna ögonen. Och våga skratta åt det absurda könsfängelse vi lever i.

8) Är du liksom jag arbetsgivare? Jag driver flera företag. I varje gäller kvotering. Jo, det är svårt och ibland misslyckas jag. Det är alltid lättare och bekvämare att satsa på en kille eftersom han anpassar sig till maktstrukturen i ett företag. Men kvotering gör faktiskt företagen smartare.

9) Kryssa tjejer! Det är valår snart och ändå klarar inte ens feministiska riksdagspartier delat ledarskap. Gör det du kan och kryssa kvinnor på valsedeln. Stryk män.

10) Var en maktlös supporter. Feministiska män vill gärna vara med och kanske rent av ge råd i kampen. Gör inte det. Den feministiska revolten rullar på bra och de enda som kan göra den ännu skarpare är tjejerna själva. Stöd. Men lägg dig inte i. (Johan Ehrenberg i Aftonbladet)

Vissa av de här argumenten har jag kommenterat i tidigare blogginlägg men jag ska ändå kommentera varje punkt här:

1) Människan är ett djur. Om bara fler kunde erkänna det så skulle diskussionen ta ett stort kliv framåt. Men att bara säga ‘Män är djur’, [medan kvinnor är människor] kallas misandri och det ska vi aldrig acceptera.

2) Gick Ehrenberg aldrig på tjejfest eller Chippendales när han wallraffade som kvinna? Det verkar inte så, eftersom han tror att endast män sysslar med jargong. Och att skämmas så för sin sexualitet, att den i alla former och vid varje tillfälle måste undertryckas, kan väl räknas till den sociala kastrering Solanas pratar om?

3) När män protesterar mot sexism och stereotypa bilder, t.ex. den falska schablonbilden om ‘mäns våld mot kvinnor’, brukar det kallas näthat. Men visst, inte ska vi överlåta allt åt tjejer, utan vi män ska fortsätta protestera, så som vi nu gör mot Ehrenbergs sexistiska och stereotypa krönika.

4) Ja gärna det, om det passar in i livspusslet, fast först måste många av oss kräva erkänt faderskap och delad vårdnad för att det ens ska vara möjligt. Och jag som har flexibelt yrke och bra lön har väl råd att ta ledigt, men det finns många som inte har den flexibiliteten, t.ex. egenföretagande entreprenörer.

5) Kvinnolöner för statliga tjänster avskaffades redan 1947 och i privata näringslivet nån gång på 60-talet. I övrigt hänvisar jag till argumenten på den här sidan.

6) Mansskatt är gudskelov inte infört. Och mitt överskott överförs redan till kvinnor, det vill säga min hustru och mina döttrar, vars svindyra fritidsintressen gör att man inte känner sig så rik som man borde göra.

7) SCUM är lika lite satir som Mein Kampf eller Breiviks manifest. Texten är blodigt allvar, vilket författaren själv visade genom att gå ut på stan och skjuta så många män hon kunde innan pistolen klickade.

8) Då tycker jag Ehrenberg ska kliva åt sidan och låta en kvinna starta tidningen ETC i stället. Och låta en kvinna starta och driva hans entreprenörsfirmor inom sol- och vindkraft.

9) Visst, rösta Sarah Palin i stället för Barak Obama du. Eller Siv Jensen i stället för Jens Stoltenberg. En politiker representerar inte sitt kön, utan väljarnas förtroende att föra en viss politik, såvida politikern inte gått till val på att driva just de egna könsfrågorna. Strykningar har för övrigt ingen effekt, de rösterna räknas ändå.

10) Med den logiken borde Ehrenberg överhuvudtaget inte skrivit den här krönikan, utan hållit käften och väntat på att en kvinna skulle göra det i stället.

Ingenjörer & entreprenörer

Publicerad den av
27

Jag har tidigare skrivit ett antal inlägg om befolkningsexplosionen och de utmaningar den medför för mänskligheten. En av de profeter som är värda att lyssna på, är den optimistiske svensken Hans Rosling som är professor i global medicin vid Karolinska Institutet. En av hans käpphästar är att vi är alltför okunniga om att världen blir en allt bättre plats att leva på, trots att vi blir fler och fler som ska dela på kakan. Nyligen publicerades en studie som visar att en majoritet av svenskarna fortfarande tror att världen ser ut som den gjorde för 30 år sen, med U-länder och I-länder. Men bara i Afrika finns t.ex. 800 miljoner mobilabonnemang på 1 miljard människor. Media rapporterar sällan de små, goda nyheterna, vilket gör att vi inte får veta hur världen blir bättre.

Good news

Nyheter vi borde läsa oftare

Hans Rosling påpekar ofta att välstånd och hälsa är nyckeln till att bekämpa överbefolkningen, eftersom friska medelklassmänniskor föder färre barn, vilket gör att befolkningstalet kommer att plana ut om alla länder får någorlunda levnadsstandard. Även i muslimska länder minskar födelsetalen kraftigt när spädbarnsdödlighet och barnsängsfeber bekämpas, till skillnad från vad vissa tror. Rosling chattade häromdagen med DNs läsare och hans slutkläm sammanfattade det hela bra: Människan måste bli sin egen räddning!

En viktig pusselbit för att öka världens välstånd är att utveckla tekniker som kan ge oss moderna bekvämligheter som toaletter och avloppshantering, kylskåp, tvättmaskiner och värmepumpar/luftkonditionering, utan att tära alltför mycket på resurserna. Grön el, gröna fordonsbränslen, rent vatten och kretsloppsanpassade kemikalier (inklusive handelsgödsel), är några saker som behöver utvecklas mer för att det ska fungera. Och det som fungerar allra bäst är sånt som vem som helst har råd med. De gröna alternativen måste vara bättre eller mer prisvärda än de befintliga, annars kommer de aldrig att nå framgång hos den stora massan.

I chatten förespråkar Hans Rosling olika typer av skatter på onödiga lyxvaror som inte hör till basbehoven. Och även om jag inte gillar höga skatter, så kan jag hålla med om att han har en poäng. T.ex. fordonsetanol skulle fortfarande inte haft en chans mot bensin om den inte varit lägre beskattad, men nu när man spar ett par kronor per mil så kör t.o.m. en ‘motorhead’ som jag etanolbil. ‘Money Talks’ brukar det heta, folk i allmänhet väljer gärna det alternativ som är billigast eller bekvämast ur ett egoistiskt perspektiv. Men allra bäst är förstås lösningar som är attraktiva för allmänheten utan skattesubventioner, och det är där ingenjörer och entreprenörer kommer in i bilden. Skatter eller förbud är ju det enda styrmedel politiker och ekonomer har att tillgå, och det räcker inte alltid hela vägen.

Det behövs fler naturvetare och ingenjörer som utvecklar de smarta lösningarna som går hem hos folket, som gör vårt liv enklare och mer kostnadseffektivt utan att belasta miljön på ett ohållbart vis. Det behövs även entreprenörer som inte nödvändigtvis har så hög utbildning, men som har riskvilja samt sinne för affärer och kan föra ut de smarta lösningarna till folket. De verkliga vinnarna har förstås både utbildning och sinne för affärer, men man kommer en bra bit med bara den ena styrkan.

Av någon anledning pekas kollektivet MÄN ut som de stora miljöskurkarna, t.ex. i våras av Katrine Kielos och nu häromdagen av Johan Ehrenberg. Kielos har jag redan kommenterat i ett blogginlägg. De som kommer med såna påståenden verkar tro att män och kvinnor lever åtskilda i olika världar, men i regel förenas vi ju i familjen, där varje person gör sin bit för att vardagen ska gå ihop. Det handlar om saker som att skaffa ett jobb som drar in pengar till familjens försörjning, att skjutsa barn till fritidsaktiviteter och så vidare. Den intellektuella hedern tycks vara starkt eftersatt bland vissa journalister som skriver om dessa frågor. Om könsfördelningen råkar vara 60/40 inom ett visst område bör man inte skriva i anklagande ton som om det vore 100/0, särskilt inte om sånt som görs i gemensamt intresse.

Det kan säkert stämma att män i genomsnitt gör saker som är mer klimatpåverkande än sånt kvinnor i genomsnitt gör. Men om män slutade med detta skulle kvinnorna bli tvungna att göra det i stället, vilket de redan idag gör i ej försumbar utsträckning. Dessutom står kvinnor för en hel del av den fullständigt onödiga lyxkonsumtionen som är genomsnittsmannen egalt, t.ex. kläder, smink och accessoarer, vilket journalister sällan nämner i dessa sammanhang. Så att angripa män är inte lösningen på problemet. Lösningen ligger i stället i att utveckla nya metoder och tekniker som minskar miljöbelastningen för att åstadkomma samma sak. Det är sånt vi ingenjörer sysslar med till vardags. Och för att föra ut produkterna till den stora massan behövs entreprenörer. Män är i klar majoritet inom yrken som ingenjör och entreprenör, vilket gör att Ehrenbergs titel ”Män förmår inte att göra världen bättre” framstår som fullständigt nonsens. Varför könsfördelningen ser ut så, förtjänar flera blogginlägg i sig, men en god början är att läsa på om normalfördelningskurvan.

Som jag skrivit innan, behövs fler verkliga motsvarigheter till den av Katrine Kielos så hånade litterära figuren professor Beard, som utvecklar artificiell fotosyntes, trots sina personliga brister. Det behövs även fler dieselmän, d.v.s. gräsrotsentreprenörer som kanske inte har så hög utbildning men som är duktiga på traditionellt manliga domäner som att köra motorsåg och backa med lastbil, så att utflyttade söderhipsters som Aase Berg kan värma huset på ett klimatvänligt vis, trots hennes illa dolda förakt för de som gör det möjligt. Och det behövs fler entusiastiska entreprenörer som Johan Ehrenberg, som vågar satsa på gröna energikällor trots tveksam lönsamhet under uppstartsskedet. Att han inte ser sin egen personliga del i hur män faktiskt förmår göra världen bättre, gör hans nya debattartikel än mer svårbegriplig.

Som jag skrev ovan, så är de verkliga vinnarna de som både har tekniska kunskaper och sinne för affärer, de som förmår att både skapa ny teknik och föra ut den till massorna. Innovatörer brukar de även kallas. Förra veckans belönades innovatören Petra Wadström med Polhemspriset, som delats ut i Sverige sedan 1876. Liksom Hans Rosling har hon kopplingar till Karolinska Institutet men är samtidigt VD för sitt eget entreprenörsföretag Solvatten, som tillverkar och säljer hennes uppfinning . Med hennes produkt kan folk i tredje världen få rent och hygieniskt vatten med hjälp av solkraft, utan dyra investeringar. Feminister gör gärna en grej av att Wadström är kvinna, medan jämställdister anser det självklart att meriter går före kön och därför inte ser något märkvärdigt i det. Med alla krav på kvotering blir man förvisso spontant misstänksam varje gång en kvinna lyfts fram, men här är det ganska uppenbart att priset tilldelats på välförtjänta grunder. Wadström är en av få kvinnor och något fler män, som med ingenjörskonst och entreprenörskap bidrar till att göra världen en bättre plats att leva på. Men det behövs ännu fler talanger av båda kön som satsar på såna karriärer.

Med Petra Wadströms enkla och geniala innovation Solvatten kan vatten renas och desinficeras med solkraft till en låg investeringskostnad

Med Petra Wadströms enkla och geniala innovation Solvatten kan smutsigt vatten renas och desinficeras med solkraft till en låg investeringskostnad

Bristen på rent vatten är ett av de större hälsoproblemen i de länder Hans Rosling talar om, när han vill stävja befolkningsexplosionen genom att bekämpa spädbarnsdödlighet och barnsängsfeber. Själv är jag lite avundsjuk på att Wadström lyckats skapa en så enkel, billig och välbehövlig innovation. Men det är ofta de enkla lösningarna som är de smartaste. Som alternativ karriär, om lönearbetet plötsligt skulle upphöra i vår industriella kris, har jag själv bl.a. tittat på möjligheten att driva varma länders luftkonditionering med solkraft, men de affärsidéer jag skissat på har alltid fallit på anläggningarnas stora investeringskostnad och långa återbetalningstid. Solvatten däremot, är något som även fattiga människor har råd med, om inte annat med biståndspengar från Reinfeldt och Obama.

Så kids, vill ni förbättra världen, slösa inte bort er ungdom på läsa genusvetenskap, litteraturhistoria eller andra i-landskurser som ingen privat arbetsgivare vill betala för. Lär er i stället ämnen som kan leda till konkreta förbättringar av det slag som beskrivs här. Olika typer av naturvetenskap och teknik eller medicin. Samtidigt ska inte den offentliga sektorn föraktas och det behövs förstås lärare som utbildar framtidens ingenjörer & entreprenörer, samt vårdpersonal som håller oss friska under tiden. Och ni som saknar läshuvud, lär er köra lastbil, hantera en svets eller något annat som gräsrotsentreprenörer kan ha nytta av. Sen jobbar vi tillsammans för att världen ska bli en plats där 10 miljarder människor lever och trivs tillsammans, oavsett kön!

P.S. Jag träffade ikväll den till vardags timide men i skrift ofta bitske bloggaren Medborgare X för en timmes pratstund IRL. När han var aktiv drev han en av Sveriges bästa samhällsbloggar, alltid påläst och saklig, ibland provocerande till den grad att han fick ett eget inslag i Uppdrag Granskning, där hans travesti på SCUM-manifestet lästes upp som exempel på det hemska näthatet. De flesta av hans texter håller fortfarande, även om han bara bloggar ett par gånger om året numera.

Många kloka ord för @Feministern att citera

Publicerad den av
9

Kakan Hermansson, som jag bloggat om innan, skrev idag ett inlägg om manshat på sin blogg. Innehållet var väl ungefär vad som kan förväntas av henne och det hyllades av bl.a. Gudrun Schyman, som kallade det ‘ypperlig folkbildning’ på Twitter.

Andra bloggare har redan skrivit mer detaljerat om detta, så jag nöjer mig med att plocka russinen i Kakan (pun intended).

”Hatar du inte män, så hatar du kvinnor” (Susanna Varis kortfattade summering av Kakans inlägg)
”Manshatet är en obetydlig prutt i patriarkatet”
”Det finns så mycket information att tillgå, t.ex. min blogg”

Alltså visdomsord som man kan återanvända i många framtida debatter. När det dessutom är granskat och godkänt av självaste Gudrun, som trots sin marginaliserade politiska roll får anses vara den svenska nutidsfeminismens översteprästinna, så är detta vad Sveriges nutida mediefeminism går ut på. En viktig orsak till varför en seriös manrörelse av nödvändighet tvingas vara antifeministisk. Kakan är alltså programledare för ett av Sveriges mest högprofilerade TV-program Idol, och kan skriva sånt här på sin blogg utan att någon annan i medievärlden reagerar med öppet avståndstagande. Därför är misandri i media en av de viktigaste mansfrågorna i Sverige 2013.

En känd TV-profil kan komma undan med vilken skit som helst

En känd TV-profil kan komma undan med vad för skit som helst, så länge det sker i feminismens namn

Blogglänkar: Certatio, Susanna Varis, Ekvalist, Toklandet, Cissi Wallin

Vilket land är bäst för män?

Publicerad den av
7

I dagarna har schweiziska stiftelsen World Economic Forum (WEF) gett ut sin årliga rapport om världsläget på jämställdhetsfronten, där de jämför olika länder enligt vissa uppställda kriterier. DN sätter likhetstecken mellan jämställdhet och ”det som är bäst för kvinnor” i sin artikel om rapporten. Det index som används belönar de länder som har små skillnader mellan könen, snarare än att belöna absolut välstånd. Man mäter faktorer som politisk deltagande, ekonomisk jämställdhet, rätt till utbildning och sjukvård m.m. Jag själv är lite skeptisk till det sättet att mäta, då ett fattigt socialistiskt land där alla har det lika dåligt förmodligen skulle få ganska höga poäng, jämfört med ett rikt land där vissa har det bra och andra har det ännu bättre.

Island ligger längs fram, medan Sverige ligger fyra. Irland ligger sexa efter Filippinerna, vilket får anses förvånande då t.ex. Expressens Ann-Charlotte Marteus häromdagen påstod att Irlands kvinnosyn är hundratals år efter Sverige. Och rent objektivt har hon ju en poäng, då de bl.a. inte tillåter abort. Längst ner på listan ligger inte förvånande ett antal muslimska länder i Afrika och mellanöstern.

Vissa menar att det jämställdhetsindex WEF tagit fram är ett mått på hur bra ett land är för kvinnor, vilket även rubrikerna antyder, snarare än ett mått på den faktiska jämställdheten. Utan att gå in allt för djupt i detalj på hur nuvarande index är framräknat, funderar jag lite på vilka kriterier som skulle tas med om man beräknade vilka länder som är bäst för män?

Mänskliga rättigheter och välfärdens sociala skyddsnät skulle nog värderas lika högt som de gör för kvinnor. Demokratiska värderingar som allmän rösträtt, pressfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, rättssäkerhet, ingen tortyr eller dödsstraff, är självklara kriterier att beakta. Hälsa, arbetsmiljö och medellivslängd bör vara med. Jemen anses vara det sämsta landet för kvinnor, men det är nog inte särskilt bra för män heller, av dessa orsaker.

Några tunga specialfrågor för män skulle vara huruvida det tillämpas allmän värnplikt / tvångsrekrytering (draft) samt skydd för den kroppsliga integriteten, d.v.s. förbud mot ofrivillig omskärelse. Allmän värnplikt är förvisso en fråga som jag är kluven till. Det kan ju vara nödvändig åtgärd för att kunna bo i en självständig stat överhuvudtaget. T.ex. Finland som ligger tvåa på nuvarande listan skulle knappast ens existerat om de inte tillämpat allmän värnplikt. Inte heller Israel, men de har ju könsneutral värnplikt, vilket då skulle ge dem ett bättre jämställdhetsindex, om det vore kriterium.

Sverige skulle förmodligen komma ganska högt upp även med ett index som räknar in kriterier som tar hänsyn till mäns rättigheter. Men det finns smolk i glädjebägaren. Könsdiskriminering i lagar och myndighetsregler, pojkdiskriminering i skolan, rättssäkerhet vid vissa typer av brottrubriceringar, långa häktningstider m.m. är sånt som Sverige ofta får kritik för, både inrikes och utrikes.

Vad tycker ni? Vilka kriterier ska vara med, om värdens bästa land för män räknades fram? Eller ännu hellre, världens bästa land för alla medborgare.

Jämställdismens kvinnofrågor (eller brist därav)

Publicerad den av
127

Jämställdismen betraktas ofta som en mansrörelse, både av jämställdister och meningsmotståndare. Och det beror i första hand på att rörelsen uppstått i Sverige, där mansfrågorna är mer eftersatta enligt den jämställdhetsdefinition som jämställdismen använder. Låt mig utveckla. Jämställdismen har vuxit fram bland olika debattörer som kommit och gått under flera decennier, men det var Pär Ström som sammanställde en programförklaring och gav ideologin ett namn. Så här skrev han strax innan han slutade som jämställdhetsdebattör:

1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd.

2. Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande.

3. Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter och lämplighet ska styra olika tillsättningar – kön ska vara irrelevant. Kvotering = ett särskilt gynnande av en grupp = diskriminering av en annan grupp.

4. Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett antal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral.

5. Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (”misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Det talas till exempel om ”gubbvälde” och det anses att “gubbarna” snarast bör maka på sig. Jämställdisterna kräver att båda kön ska betraktas positivt.

6. Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare. Samhällets jämställdhetsarbete måste därför gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och mansfrågor.

7. Det finns ingen kollektiv skuld. All skuld är individuell.

8. Det innebär att nu levande personer inte har någon skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 300 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt.

9. På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige.

10. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden).

11. Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt.

12. I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Jämställdisterna vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att även män i tredje världen faktiskt har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen. Annars repeterar vi det misstag som suffragetterna gjorde i början av 1900-talet.

13. Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil. (Jämställdismens programförklaring enligt Pär Ström)

Kärnan i jämställdismen är den första meningen i punkt 1: De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Och den definitionen har jämställdismen gemensamt med den ursprungliga liberala feminismen, som knappt finns kvar i dagens Sverige. De kämpade för att kvinnor skulle få bl.a.

  • Arvsrätt
  • Rösträtt
  • Fri tillgång till utbildning och arbetsliv
  • Preventivmedel och aborträtt
  • Skattesubventionerad sjukvård och barnomsorg
  • Juridiskt skydd mot diskriminering och våld
  • Lika lön för lika arbete
  • etc.

Dessa frågor löstes efterhand i olika steg från 1800-talet och framåt, tills de enligt mina observationer gick i mål i Sverige 1983. Det är därför en stor del av den liberala feminismen tystnat, och ersatts av de radikala varianter som kräver 50/50 fördelning i hela samhället (utom i gruvor, sopbilar och fängelser), eller i än mer radikala varianter, de som eftersträvar olika former av ‘female supremacy’. Vissa vill kanske inte hålla med om att kvinnor har fullt juridiskt skydd eller lika lön, men då snackar vi mest nyanser och hårfina skillnader, som kan slå åt båda hållen

Om jämställdismen introducerades i ett mer traditionellt land i t.ex. Afrika eller mellanöstern, skulle ovanstående kvinnofrågor förstås vara högst aktuella där. Men i Sverige är det mansfrågorna som är mest eftersatta. Jag skrev i våras ett inlägg om vilka typer av jämställdhetsfrågor som bör prioriteras högst, nämligen de som handlar om juridiska hinder, snarare än normer och attityder. Så här bör en fråga behandlas:

1) Lägesbeskrivning (Kvinnor saknar rösträtt)

2) Opinionsarbete för att övertyga lagstiftarna (Kvinnor måste få rösträtt!)

3) Beslut i riksdagen (Kvinnlig rösträtt klubbas igenom)

4) Opinionsarbete för att övertyga folk att utnyttja sina rättigheter (Uppmuntra kvinnor att gå och rösta)

5) Jämställdhet uppnådd (Kvinnor går och röstar i samma utsträckning som män)

Jag vill påstå att samtliga kvinnofrågor i Sverige är på steg 4 eller 5 idag. Ge gärna motexempel om jag har fel. Men många mansfrågor är kvar på steg 1-2 och borde därför ha högsta prioritet.

Dessutom är steg 3) = steg 5) enligt jämställdismens definition, vilket gör steg 4) överflödigt. Syftet med steg 4) är att påverka det statistiska utfallet, vilket jämställdister tycker är egalt.

Dagens kvinnofrågor i Sverige handlar så gott som enbart om attityder, ofta kvinnors egna. Kvinnor saknar de juridiska hinder som män i vissa fall har. Jämställdismen säger att båda könen ska betraktas positivt, men i övrigt är den neutral till attityder. Det är upp till var och en oavsett kön huruvida de t.ex. vill jobba deltid, ta ut föräldrapeng, sminka sig, klä sig udda, följa/bryta traditionella könsmönster eller liknande frågor som feminister engagerar sig mycket i. Jämställdismen säger att det är individens fria val och individens eget ansvar, inget någon annan ska lägga sig i.

Sen kan man förstås jobba med mjukare genusfrågor ändå, t.ex. folks attityd till att söka hjälp för olika problem och samhällets attityd till att erbjuda sådan hjälp. Det kan handla om sextrakasserier, våld, självmord, arbetsolyckor, ensamhet eller andra frågor med sned könsfördelning. Fast då handlar det snarare om att minska lidandet och det totala antalet offer för ett visst problem, än om att jämna ut könsfördelningen. Och så länge det förekommer juridiska könsskillnader bör de ha högre prioritet än de mjukare attitydfrågorna.

Livstecken

Publicerad den av
3

Nej, jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inte haft så värst mycket nytt att skriva på ett tag. Var samtidigt väldigt nöjd med några av de senaste inläggen, så de tål att stå kvar högt upp på inläggslistan ett tag till. Dessutom har jag lagt många timmar på att putsa på ett par lååånga inlägg som ännu inte är klara. Samtidigt har jag varit väldigt aktiv på Twitter och i andra bloggars kommentarsfält.

Några inlägg på andra bloggar jag vill rekommendera:

Bittergubben levererar den mest genomarbetade och övertygande sågningen av genusgalenskaperna  om ‘könsmatsordningen’ i Vetenskapens Värld, som sändes häromveckan.

Hanna Lemoine och Ekvalist om kvinnors våld mot män, som nu äntligen börjat diskuteras i Sverige efter att en svensk studie påvisat det som jämställdister och rörelsens föregångare påpekat i decennier, att partnervåld har tämligen jämn könsfördelning

Ninni på Genusdebatten om fördelningen av obetalt hemarbete

Toklandet om hur populära radikalfeministbloggar fortsätter sprida myten om att barn inte behöver manliga förebilder

Charlotte Vainio om sektliknande och exkluderande feministforum

En Stilla Undran funderar över den gammaldags stereotypa bilden i Maria Svelands senaste bok

Kimhza Bremer fortsätter sina funderingar över vart kultursverige är på väg.

Susanna Varis ifrågasätter nyttan med jämställdhetsmärkning av film

Ann-Mari Maukonen uppmärksammar en ny avhandling om näthat bland ungdomar, som inte ger stöd för myten om ‘män som hatar kvinnor’. En avhandling som Göteborgs Universitet helt tycks ha missat.

Aktivarum, om Johan Lundbergs nya bok, som bl.a. avslöjar den nära kopplingen mellan delar av den svenska kulturvänstern och kända internationella våldsbrottslingar

Min länklista över misandri i media 2013 har nu passerat 100 punkter, mer än dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle hitta på ett helår. Då har jag ändå trubbats av och missat mycket det senaste halvåret. Särskilt den där subtila misandrin som kan kategoriseras under rubriken ”osynliggörande”.

Sist men inte minst vill jag rekommendera en kort och underhållande videosnutt som ger anekdotiskt stöd för hypotesen om kvinnors hypergami och fenomenet kvinnliga ‘Gold Diggers’.

Mansutredaren om mäns våld

Publicerad den av
21

Regeringens mansutredare Svend Dahl skriver idag tillsammans med kvinnojoursrepresentanten Zandra Kanakaris på SVT Debatt, en förvisso inte särskilt kontroversiell eller provocerande artikel, som inleds på följande vis:

Mäns våld drabbar kvinnor, barn och andra män. Ändå är det främst kvinnor som engagerar sig mot våldet. Men vi är alla medskapare av de olika normer som gäller för män och kvinnor. Nu är det hög tid att även männen aktivt tar ställning och agerar mot våld, hot och trakasserier på alla nivåer, skriver Svend Dahl och Zandra Kanakaris.

Främst talar artikeln om våld mellan män, men när den kommer till våld inom relationer, så fokuserar den fortfarande ensidigt på ‘mäns våld mot kvinnor’, som om det vore den enda varianten som fanns. De skyller på saker som ‘våldsam maskulinitet’ och ‘destruktiva föreställningar om manlighet’. Jag förstår att de här menar de urspårade männen, de som växer upp utan en sund fadersgestalt och därmed lämnas att skapa sina egna normer. Men den betydelsen får man läsa in mellan raderna, då tonen i hela artikeln luktar feminism, en kollektiv beskyllning där vanliga män förväntas ta ansvar för andra vuxna mäns uppfostran. Jag skrev följande ganska långa kommentar, som är en kortversion av mitt tidigare inlägg Om mäns våld.

Maskulinitet är förmågan att beskydda och försörja. Sånt som attraherar heterosexuella kvinnor. I detta ingår en våldsberedskap, som dock sällan behöver användas i praktiken.

De flesta människor anser det vara befogat att i extrema situationer ta till våld för att skydda sig själv, sin kärlekspartner, sina barn eller sitt land, mot yttre hot. För kvinnor anses detta vara en rättighet, men för män snarare en skyldighet. Min egen generations män fick t.o.m. sitta i fängelse om vi vägrade göra värnplikten. Och på det privata planet är liten sparris eller en såsig soffpotatis inte alls lika gångbara på datingmarknaden som en biffig hunk, just på grund av sin sämre våldsberedskap.

Det finns ett tydligt våldsintresse hos många män, även hos män som är helt fredliga i praktiken. Jag vill koppla detta till jaktinstinkten, där vi i vårt moderna samhälle ersätter jakten med substitut som ger liknande hormonella belöningar, t.ex. datorspel eller tuffa sporter. Vi kanaliserar våra aggressioner till dessa rumsrena forum och har inget behov av att avreagera oss på annat vis.

1) Våldsformer som hör till den svenska mansrollen: Våldsberedskap, nödvärn, militärtjänstgöring, jakt, datorspel, tuffa sporter

2) Våldsformer som inte hör till den svenska mansrollen: Våld i egoistiskt syfte, våld mot personer som inte utgör något hot, bestraffningsvåld, blodshämnd

Men WTF ta ställning? Vi har ju redan lagar som tar ställning åt oss, genom att 1) är tillåtet, i vissa fall obligatoriskt, medan 2) är förbjudet. Och vanliga män har inga polisiära befogenheter.

Dessutom är det oärligt att prata om ”mäns våld mot kvinnor” som ett separat begrepp, eftersom de flesta studier som gjorts med metoder som förmår tränga genom mörkeretalet, visar att våld i nära relationer har tämligen jämn könsfördelning bland både utövare och offer, förvisso med en gradförskjutning mot manliga utövare ju grövre våldet blir. Om man vill veta varför män slår kvinnor ska man först fråga varför kvinnor slår män. I väldigt stor utsträckning torde svaren bli desamma i båda fallen. Och svaret är INTE maskulinitet.

Det mest sannolika svaret på frågan kom inte med i min kommentar, men torde lyda: Bristande impulskontroll. Och där är kvinnor lika dåliga som män, vissa dagar i månaden kanske rentav sämre.

Uppdaterat: Här är en ny svensk studie som visar att könsfördelningen är jämn vid partnervåld.

Ny uppdatering 131008: Svend Dahl svarar idag på Twitter, ett svar värdig en politiker.

Svenddahl mäns våld

Maskulinitet kan vara bra att ha

Maskulinitet kan vara bra att ha