Frontslits

Ikväll var sista delfinalen i Melodifestivalen. Jag myntar härmed ett nytt ord i svenska språket, som inte ens finns på Google ännu: frontslits. Minns var ni läste det först! Tabloiderna brukar på fullt allvar betygsätta deltagarnas klädsel och jag kan gissa att Army of Lovers fick sina fiskar varma, men Alcazar som var pausunderhållning slapp undan granskningen. Tros-chock skulle väl tabloiderna kalla det som ena tjejen i Alcazar visade. En kortkort ‘klänning’, där slitsen satt i fronten och gick nästan upp till naveln. Sen hade hon ganska breda trosor under, men ändå. T.o.m. Lill Lindfors torde rodna över sånt. Bilder på spektaklet får ni söka upp själva. De pryda kanske klagar på ‘sexualiseringen av det offentliga rummet’.

Jag har en gång delat mikrofon med Andreas och Magnus i Alcazar på Wallmans Karaoke-pub i Stockholm och det var ju rätt kul, jag har inget emot dem på något sätt. Artistiskt och musikalist är de riktigt bra.

Hur som helst, hittills är Louise Hoffsten den enda kvinnliga finalisten i Melodifestivalen. Det är männens år i år. Jag förväntar mig att min misandri-lista fylls av raljerande kommentarer över detta faktum den närmsta veckan. Hittills i kväll har jag dock inte hittat något som uppfyller kriterierna, till skillnad från förra lördagen. Å andra sidan är Lousie Hoffsten den enda av finalisterna jag själv någonsin köpt en skiva av, och inte bara en utan ett helt dussin album. Hon har de senaste 25 åren varit en av mina absoluta favoriter bland Sveriges artister. Tyvärr tyckte jag dock inte om den låten hon sjöng i årets Melodifestival, så jag kommer nog inte att hålla på henne där.

Åter till ämnet sexualiseringen av det offentliga rummet. Nedanstående outfit har någon sprungit på i tunnelbanan. Är My Vingren underrättad?

Sexualisering i kollektivtrafiken

PS: Allas vår idol Tanja Bergkvist har bloggat idag. Numera är det lika vanligt och har samma genomslag som en meteoritkrasch.

Trolljegeren

Det blir ju lite komiskt när en pensionär som aldrig ägt en dator i hela sitt liv plötsligt anses som expert på Internet-troll och utses att chatta om näthat med läsarna på Nordens största tidning. Och självklart vet han både könet på trollen, storleken på könet, etniciteten och partisympatierna. Tror han. Och som vi alla vet var det näthatet som skapade ABB. Därför är det rätt att stänga kommentarsfälten, tycker somliga.

Trolljeger

Igår hade jag nytt rekord i antal unika besökare och idag har jag redan nytt rekord i antal klick. Tack för det, Fanny Åström! All reklam är bra reklam…

Dialog

Den här dagen kommer bloggen nog att tangera sitt gamla besöksrekord, efter att radikalfeministen Fanny Åström bloggat och twittrat om min ständigt växande länksamling Misandri 2013. Och det är välkommet med lite meningsmotståndare som tittar in, hittills har det ju mest varit ryggdunkare, vilket inte ger någon debatt. Jag älskar att debattera, så länge det sker under civiliserade former. Det är även nyttigt för det egna intellektet:

Kritik är bra. Den som kritiseras måste skärpa sina argument, rensa ut det som är dåligt, tänka efter en gång till. Det är i dialogen med meningsmotståndaren som det egna argumentet slipas. (Stefan Olsson i Norrköpings Tidning)

Jag har besvarat ganska mycket av kritiken direkt på Fannys blogg, men där fanns ett par längre kommentarer som inte riktigt funkar att besvara i ett kommentarfälts begränsade format. Fanny själv verkar inte intresserad av någon dialog och bad mig till sist vänligt men bestämt att lämna bloggen. Jag såg senare på hennes tweets att hon inte tror på demokratiska metoder och såna människor är väl bortom all räddning, förmodar jag? Vad jag hört är det vanligt att ekvalister som ställer artiga men besvärande frågor på radikala feministbloggar helt sonika blir bannade, men detta var första gången det hände mig. Hur som helst, de av hennes läsare som jag ännu inte besvarat, förtjänar ju den respekten när de skrev långa seriösa svar till mig.

Jag börjar med signaturen ‘Lo’, och utesluter de avsnitt där vi är överens.

”Användande av invektiv mot män, t.ex. olika varianter på ordet gubbe i negativ kontext, t.ex. ‘gubbvälde’ eller fraser som ‘hon sätter gubbarna på plats’.”

Alltså, jag har aldrig förstått denna upprördhet angående användandet av ordet gubbe, om det är den tydligaste tecknet på misandri man kan se så undrar jag över ens prioriteringar. Liksom nej, gubbe är inte den manliga motsvarigheten av ”kärring” snarare ”tant” i så fall. (Lo)

‘Tantvälde’, eller ‘Han sätter tanterna på plats’ vore nog inte heller så gångbart att skriva i media. Men olika varianter med gubbe släpper chefsredaktörerna genom utan tvekan.

”Olika varianter av frasen vita heterosexuella män i negativ kontext.”

Fast nu är det ju så att såväl vithet, heterosexualitet och att vara man innebär privilegier i dagens samhälle. Två av dessa privilegiepositioner innehar jag dessutom själv men känner mig inte det minsta upprörd om någon påpekar det. Get over yourself! (Lo)

Alla tre orden ‘vit’, ‘heterosexuell’ och ‘man’ är medfödda genetiska egenskaper. Är det inte sexistiskt och rasistiskt att påstå att genetisk grupptillhörighet innebär priviligier? Blir man då genetiskt underpriviligierad av att födas till svart, kvinna eller homo? Har de grupperna per automatik sämre gener? Nej, det där resonemanget funkar inte. Varje individ måste bedömas efter sina individuella bedrifter. Att det sen finns genomsnittliga skillnader mellan grupperna ska vi inte sticka under stol med, men kollektiva omdömen hör det förgånga till. Uteliggaren i tunnelbanan gynnas inte av att Reinfeldt är en vit svensk man, lika lite som några gettogangsters i USA gynnas av att Obama är svart. Däremot kanske de gynnas eller missgynnas av den politik som förs, det är det som räknas, inte könet eller hudfärgen på politikern.

”Kollektivt skuldbeläggande av män, t.ex. ‘män begår nästan av alla våldtäkter’, underförstått att de 99% av oss som aldrig våldtar skulle vara medskyldiga.”

Alltså, ”underförstått”? Nej det är inte underförstått att det skulle vara så, det är i så fall DIN tolkning. Att nämna att majoriteten av alla våldtäkter utförs av män är inte samma sak som att säga att alla män är medskyldiga, då läser en helt enkelt in för mycket. (Lo)

Exemplet var kanske illa valt, misandri eller inte beror förstås på HUR det sägs, men det jag vill komma till är det kollektiva skuldbeläggandet. Jag har för övrigt en ganska lång diskussion runt denna punkt med olia personer på Fannys blogg.

”Påståenden som att manlighet eller mansnormen skulle vara negativt för samhället, utan att precisera”

Jag har hört feminister påpeka att såväl mansnormen som kvinnonormen är dålig för samhället. Är vi både misogyner och misandrier då? Misantroper kanske? Sen måste folk (menar givetvis mansrättsaktivister nu) lära sig skilja på ”män” och ”mansnormen”, att mansnormen är kass innebär inte att män är kassa. Är det för mycket begärt att personer som kritiserar feminism läser in sig lite på ämnet? Ja? Nej? (Lo)

Mansnormen är vad en majoritet av männen gör. Mansnormen är bra. Mansnormen är bl.a. att vara stark, trygg, hederlig och arbetssam. Mansnormen är att vara en god förebild för sina barn. Det är de män som bryter mot mansnormen som är dåliga. De som våldtar, misshandlar, mobbar och förstör. Jag utvecklar resonemanget här.

”Påståendet att Sverige 2013 är ett patriarkat, underförstått dåligt”

Så om vi lever i ett patriarkat så bör vi tycka att det är bra? Alltså, jag kan köpa att man inte anser att vi lever i ett patriarkat, men att påstå att en är misandrisk för att en anser det? Eller för att en tycker att det i så fall skulle vara dåligt? Det är väl självklart att det är dåligt att leva i ett ojämställt samhälle (som ett patriarkalt samhälle ju är). Om en nu inte tycker att ojämställdhet (till mäns fördel) är något bra och positivt. Men då är det inte misandri vi talar om utan misogyni.

”Påståenden om att det existerar en könsmaktsordning, utan vidare förklaring”

Samma svar som ovanstående.(Lo)

Påståendena är misandriska därför att de dels inte är korrekta beskrivningar av Sverige 2013 och dels för att de har en inneboende kollektiv skuldbeläggning. Återigen, uteliggaren i tunnelbanan gynnas knappast av nåt patriarkat eller nån könsmakts-ordning. För mer läsning runt detta kan jag rekommendera Kimhza Bremers inlägg från tidigare ikväll.

”Osynliggörande av manliga offer för problem som drabbar båda könen, t.ex. näthat; artiklar som ger sken av att näthat endast utövas av män mot kvinnor”

Problemet var väl dock att näthat var vanligare och grövre mot kvinnor vilket ej är misandriskt att uppmärksamma (hur många kända män får höra att de ska bli våldtagna och att någon vill steka deras penis i smör?). Dock borde media vara bättre på att rapportera om det på ett sätt så alla förstår att det faktiskt är så. (Lo)

Pär Ström fick ta emot den typen av skit hela tiden, t.o.m. från vissa av de kvinnor som häromveckan läste upp texter i Uppdrag Granskning. Till sist fick det honom att lämna debatten. Hatarna hade vunnit. Men vi är helt överens om den sista meningen.

”Okritiska artiklar om manshatiska kulturyttringar som SCUM, Vita Kränkta Män, Mandfjols.dk etc.”

SCUM har jag inte läst och tänker således inte kommentera. VKM är knappast manshatiskt utan var en satirsida som drev med vissa typer av åsikter. Att driva med åsikter är inte samma som att hata på män, män är inte det samma som vissa åsikter. Förstår att mandfjolds har ungefär samma syfte fast lite mer seriöst och med syfte att faktiskt argumentera emot åsikterna och inte bara skratta åt dem. (Lo)

Då vore det kanske lämpligt om VKM drev med dessa individers åsikter och inte med deras kön eller ras? Det är ett jäkla hyckleri att bekämpa sexism och rasism genom att tillämpa det själv.

”Beskrivningar av mäns fritidsintressen och yrken som något negativt just för att de utövas av män, t.ex. i kombination med bruk av ord som ‘sunkigt’”

Låter dumt men inget jag personligen sett. (Lo)

Läs denna artikeln.

”Uttalanden mot män som skulle orsaka stort rabalder om man vände på könen”

Beror nog helt på vad det är, i vissa fall handlar det dock om att säga saker som kvinnor fått höra genom alla tider och som idag ”skapar rabalder” pga att folk är mer medvetna om det misogyna i uttalandet. Lustigt nog brukar mansrättsaktivister sälla bli upprörda över när kvinnor får höra skit utan bara när det vänds på resonemanget just för att ”om någon skulle säga samma sak om kvinnor så..”. Men kan det inte vara så att samma saker sägs om kvinnor hela tiden, ibland ”på skämt” och ibland för att vara provocerande och ”coolt” icke-PK. Jag säger inte att det gör det okej att säga samma saker om män, men ibland kanske vissa män behöver höra det motsatta för att få en ögonöppnare om vad kvinnor jämt får höra. (Lo)

Du har delvis rätt. Själv använder jag gärna provocerande bilder för att illustrera mina inlägg, därför att det ska sticka lite extra i ögonen på PK-människor. Men vi bör nog hålla isär vad folk skriver på privata bloggar och vad professionella journalister skriver i artiklar som godkänts av ansvarig utgivare. Kraven bör vara mycket högre i det senare fallet.

Det var allt från Lo. Vi går vidare till Sara Brännholm:

Alltså, det går att vrida och vända på saker IN ABSURDUM, men om vi tittar i grova drag på vilken statistik som helst, så är det flest män som sitter i maktpositioner, det är män som tjänar mest och det är flest män som sitter på de viktigaste positionerna i vår regering och riksdag. (Sara B)

Män äger företag och sitter i styrelser därför att män startar fler företag än vad kvinnor gör. Vidare så motsvarar andelen kvinnor i börsstyrelser tämligen väl andelen kvinnor som tog adekvat examen i den generation som har tillräcklig erfarenhet för att sitta i styrelser. Mer här. Den största orsaken till att män tjänar mest är för att vi oftare jobbar heltid och väljer mer välbetalda yrken. Mer här. I regering och riksdag är statsfeminismens numeriska mål på minst 40% av vardera könet i varje församling uppfyllt, så där finns inget att klaga på.

Självklart skulle det KUNNA vara så att vi har valt alla dessa män till samtliga positioner för att de är bättre än de kvinnor som kandiderat till samma position, men vad är trovärdigheten i det argumentet? (Sara B)

Trovärdigheten är väldigt god, om man förstår hypotesen om normalfördelningskurvans olika utseende för män och kvinnor. Enligt den så är både de bästa och de sämsta individerna i populationen män, medan kvinnorna har större benägenhet att vara normalbegåvade.

Per norm och invanda mönster har vi uppfostrat män på ett visst sätt, vilket gör att det blir på ett visst sätt i vuxen ålder och vi har gjort liknande med kvinnor. (Sara B)

Det är inte så enkelt som att vi föds som oskrivna blad och uppfostras till allting. Våra kunskaper och talanger är en komplex funktion av arv och miljö. Bittergubben skrev ett bra inlägg om det igår.

Återigen; feminismens agenda är inte att förtrycka män, det är att plana ut klyftan mellan könen, men det är aningens tröttsamt att någon måste skrika misandri för att kvinnor försöker göra sig hörda och claimar mer än de haft. MVH trött (Sara B)

Den ursprungliga liberala feminismen var helt berättigad. Men när den uppnådde sina huvudsakliga mål 1983, så har den svenska feminismen gått överstyr. Idag handlar det inte längre om att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och spelregler, utan om att kvinnor ska ges en massa fördelar som män saknar.

Sist men inte minst ska jag svara på en lång kommentar om samma ämne från mitt eget kommentarsfält. Maggie har förmodligen hittat hit från genushistorikern Charlotte, på vars blogg jag debatterat en hel del på senare tid.

Du verkar läsa in väldigt mycket med negativ underton i dina olika påstående, men framförallt verkar du ha missuppfattat vad manshat/kvinnohat är. Att lyfta upp någonting som är skevt i samhället för kvinnor betyder inte att man svartmålar den andra halvan av populationen. För att man lyfter fram att män sitter på chefsposterna betyder inte att man skuldbelägger alla män för att det ser ut så. Du måste göra skillnad på strukturerna och invidivderna, samtidigt som man förstår att det är individerna som uppgör strukturerna – både män och kvinnor. Att prata om våld mot kvinnor betyder inte att man mörklägger våld mot män eller menar att alla män är våldsamma. Att komma med det påståendet är lite som att ta till ”Jamen tänk på barnen i Afrika då!”-argumentet. Man flyttar fokus. Man måste kunna diskutera en sakfråga utan att ta upp alla andra relaterade eller ”viktigare” sakfrågor på samma gång. (Maggie)

Det du beskriver ovan handlar framför allt om en härskarteknik som kallas osynliggörande samt ett i liberalers ögon oacceptabelt resonemang som går ut på kollektiv skuld. Läser du svaren till de andra härovan så förstår du kanske vad jag menar. Det är onödigt att göra könsfrågor av saker som inte är det, t.ex. familjevåld eller näthat. Dessa problem drabbar könen på olika sätt därför att könen är olika, men de drabbar båda könen. Och lösningen på problemen är desamma för båda könen, så det är onödigt att hålla en enskild diskussion om bara det ena könet som offer. Lösningen på näthat är att ignorera trollen och bara debattera med de sakliga kritikerna. Lösningen på familjevåld är att bekämpa sociala problem. Och en god början på båda är att vara en god förebild för sina barn och inpränta sunda normer.

Hur äter man upp en hel elefant? – En tugga i taget. Du blandar ihop övergripande normer och strukturer med ”alla män”, inklusive dig själv. Därför tycker jag inte att dina länkar bevisar speciellt mycket misandri. Vissa länkar förstår jag att du tagit upp, men en stor del visar på strukturella problem i samhället, inte manshat i media. (det där med mordet och barnen förstår jag inte alls. Varför, varför skulle en person som är fälld för mord få ta hand om sina barn? Tror du att mammor som mördat sina män inför sina barn får behålla vårdnaden?) (Maggie)

Det förekommer att kvinnor som mördat barnens pappa får behålla vårdnaden, ja. Ann-Mari Maukonen brukar blogga om sånt, själv försöker jag hålla mig utanför enskilda brottsmål och fokusera på mer övergripande frågor.

Du polariserar såndant som inte behövs polariseras – dvs sk. kvinnofrågor och mansfrågor. Den ena tar inte ut den andra. Läs förresten gärna Fråga Ugglans inlägg. http://fragaugglan.se/om-nar-nagon-blir-provocerad/ (Maggie)

Det är väl snarare media som polariserar, när de gör könsfrågor av problem som drabbar båda könen, och då alltid beskriver det som att män är dåliga och kvinnor är bra. Jag ska läsa Ugglan en annan dag, nu har jag nattugglat färdigt och måste besöka kudden så att jag orkar jobba i morgon bitti.

Bröstfest

Veckans nya ord att lägga på minnet är genusprovocerad, som användes på Aktuellt för att beskriva reaktionen via sociala medier på könsuppdelad bowling vid ett fritidshem i Borås. Ordet användes för att beskriva en situation där könsrollerna fastnat i gamla hjulspår. Ekvalister har dock redan kapat ordet för att använda i egna syften. Själv blir jag genusprovocerad varje gång jag läser upprepningar av den stereotypa myten om ‘mäns våld mot kvinnor’, som om det var den enda typen av familjevåld som fanns. Men man kan ju bli genusprovocerad när någon bryter normerna också, t.ex. tredje bilden nedan.

Men efter alla naken-chocker, tros-chocker och bröst-chocker i kvällstidningarna, är det nu dags för lite fest. Närmare bestämt bröstfest och nakenfest, som är rubriker i dagens Expressen. Fler nya ord att lägga på minnet. Krama varandra, mina vänner!

Best nooos evar

hAE3B8FBB

Hen holding boobs

blue-screen-of-death

Vita gråhåriga män

Ikväll tändes nytt hopp för svenska folket, som till skillnad från kultureliten tycker att vita gråhåriga män i mörk kostym är alldeles för underexponerade i TV, och således behöver lyftas fram mera. Själv var jag mest orolig för att de tre som inte hette Körberg skulle sjunga falskt, men de valde lättsjungna toner och uppvisade ett fantastiskt artisteri, som övertygade även mig om att de var värda ett SMS till Radiohjälpen.

Medierna lär fyllas av hån och misandri de närmsta dagarna och det har redan börjat. Värst hittills är Hanna Fuhl på DN, ni vet hon som blev totalt ägd av Paolo Roberto när hon jobbade på P3 och undrade varför han inte är feminist. Hennes ordval idag är ungefär lika lyckat som när Kent Finell kallade Afro-dite för ‘pepparkaksgummor’:

Ravaillacz utstrålar bara känslan av att de fyra herrarna lika gärna kunnat ha en högljudd kväll med dyr whisky i sin privata bastu som att vara med i Melodifestivalen.

Själv kom jag precis hem från en jobbresa till ett arrangemang i fjärran land, där 95% av klientelet var klädda som herrarna i Ravaillacz. Jag själv var nästan den enda som stack ut från mängden, med vita byxor, slaglös uddakavaj och slipslös skjorta. T.o.m. damerna hade mörk kostym.

Å andra sidan är jag sångare i ett coverband som hade sitt första gig 1965, när hälften av Ravaillacz fortfarande inte börjat högstadiet (och jag själv inte var född). Mitt band har fortfarande tre originalmedlemmar kvar. 1967 var de med i en regional artistförmedlingskatalog i Skåne, med etiketten ‘Dansmusik i ungdomens smak’ (d.v.s. rockmusik). Det spelar vi fortfarande – Beatles, Stones, Hendrix, etc. I samma katalog fanns även nutida kändisar som Lasse Stefanz och Wizex. De sistnämnda har ju bytt samtliga medlemmar sedan dess, medan mitt band bara är till hälften föryngrat. Jag är ytligt bekant med snubben som numera äger Wizex och jag är nyfiken på vad han säger om dagens satirinslag i Melodifestivalen – Bizex. Jag tokgarvade.

En av medlemmarna i Ravaillacz (nu börjar jag nästan lära mig stava till det utantill) var Dramaten-stjärnan Johan Rabaeus. Kvällen fortsatte med honom i TV4, där han spelade Sjökvisten i nyinspelningen av Åsa-Nisse. Jag tyckte den filmen var långt bättre än väntat, med massor av underbar satir. En härlig moderniserad pilsnerfilm – av, med och för vita gråhåriga män.

Blogglänk: Anders B Westin

B@rnp0rr

Gårdagens inlägg handlade om uppsatsskrivning och grabbars inställning till romantik. Här en lite yngre grabbs uppsats, innehållande funderingar på det där om blommor och bin. Eftersom manga-teckningarna friades är det väl ganska riskfritt att posta sånt här? Klicka på bilden för att kunna läsa.

B@rnp0rr
Ja du, lille Brian. Om ‘second base’ är som gele, vänta bara tills det blir ‘home run’. Eeeuuuuwww…

Själv är jag på tjänsteresa och har bloggen tidsinställd.

Alla skräcködlors dag

Genusdebatten avslöjade förra veckan att årets centralprov i svenska var genusriggat så att inget av ämnena skulle intressera majoriteten av pojkarna. Det minst dåliga alternativet var förmodligen att skriva om Alla Hjärtans Dag. Här lite om det ämnet, på grabbars vis.

En grabbig Valentin-hälsning

En grabbig Valentin-hälsning

Den respons han hoppas flickvännen ger

Den respons han hoppas flickvännen ger

Ifall flickvän saknas finns ju andra alternativ. Men inte för en 15-åring och inte i Sverige.

Ifall flickvän saknas finns ju andra alternativ. Men inte i Sverige.

Flashing for Papa Ratzi

The Big Boss flashing for Papa Ratzi

The Big Boss flashing for Papa Ratzi

Inna Chevchenko and friends flashing for Papa Ratzi

Inna Chevchenko and friends flashing for Papa Ratzi

All puns intended.

Tack till Rocki för inspiration till ordvitsarna. Även där avhandlas både påven och kött från östländer.

För de som förväntat sig ett mer seriöst inlägg från mig idag, så har jag postat en ny toppsida i menyraden ovan, där jag en gång för alla gör upp med myten om lönefrågan. Idag har även självaste statsfeministern kvalificerat sig till länksamlingen Misandri 2013, när han försöker ge sken av att familjevåld bara utövas av män. Jag antar att han slutat slå sin fru.

Skolidrott

Jag har tidigare skrivit några gånger om Bunkeflomodellen, i samband med inlägg om betygsgapet och pojkars misslyckande i skolan. Bunkefloexperimentet var en svensk långtidsstudie som gick ut på att ett par skolklasser fick ha idrott varje dag, genom hela grundskolan. Förutom de positiva hälsoeffekterna gav experimentet som bieffekt att betygsgapet mellan pojkar och flickor i kärnämnena svenska, matte och engelska, raderades ut i försöksgruppen, medan det låg nära rikssnittet i referensgruppen som hade idrott med normal frekvens. Det var pojkarnas betyg som förbättrades med den ökade fysiska aktiviteten, medan flickornas betyg var likvärdiga i de båda grupperna.

Min tolkning av resultatet är att vissa pojkar behöver springa av sig för att kunna sitta still och lyssna. De grabbar som vi med elaka tungor kallar ‘damp-ungar’ och i vissa fall får milda amfetaminpiller mot sina symtom. Flickorna och de ‘snälla pojkarna’ behöver inte gymnastiken för att kunna fokusera, de klarar sig bra ändå. Men de elever som inte har lika mycket spring i benen lär knappast heller lida av att röra lite på fläsket varje dag. Därför är det en metodik som kan tillämpas på hela gruppen. Som ytterligare bieffekt tror jag att man minskar ett problem som feminister ofta klagar på, nämligen att [vissa] pojkar tar plats i skolan. De ‘störiga’ pojkarna skulle bli mindre störiga om de fick springa av sig först.

Men alla håller inte med mig. Fridah JönssonMetro är en av Sveriges mest priviligierade ungdomar, som redan i gymnasiet fick skriva regelbundna krönikor i en rikstäckande tidning, likt Linda Norrman (Skugge) fick på sin tid. Hur många tonårsgrabbar har getts den möjligheten? Jag har tidigare skrivit ett positivt inlägg om Fridah men efter hennes senaste alster är det dags för lite bashing.

Fridah hatade uppenbarligen idrotten i skolan, vilket hon bl.a. beskriver på följande sätt:

Varje, varje, gång jag läser om någon tjomme som pratar om obligatorisk idrott varje dag så får jag något som närmast liknar panikångest. Det finns liksom ingenting som är bra med det. De som är intresserade av idrott utövar det redan på fritiden och de som hatar att röra på sig blir inte mer motiverade av att under tvång behöva springa fyra varv runt skolan eller, åh hemska tanke, simma med sina klasskompisar. (Fridah Jönsson i Metro)

Men läser man mellan raderna i hennes text får man känslan att det snarare är sina klasskompisar hon hatar, än själva idrottsämnet. Och hennes aversion mot klasskamraterna blir extra jobbig just på idrotten, där hon tvingas tävla mot, samarbeta med och rentav visa sig naken för de hon kanske hatar. Även där en parallell med Linda Norrman-Skugge, som öppet erkänt att hon skrev så bittra krönikor just för att hon hatade de snygga tjejerna, medan hon själv kände sig ful.

Jag är lycklig varje dag över att jag slipper det där. Att jag själv får välja om jag vill träna och i så fall hur och när och var och med vem. Som i lördags med en av mina bästa vänner, helt kravlöst och totalt utan planer på att briljera. Att frivilligt utöva en sport man själv gillar och sedan duscha hemma är nog bland det bästa med att ha gått ut skolan. (Fridah Jönsson i Metro)

Jag har diskuterat detta med andra bloggare, som likt Fridah befarar att idrott varje dag skulle förstärka mobbing. T.ex. den för många välbekanta situationen att alltid bli vald sist när lagen ska tas ut. Eller skapa en arena där pojkarna kan tjuvtafsa extra mycket på flickorna utan att drabbas av repressalier. Vem ser t.ex. om man klämmer en tjej på tuttarna under en närkamp i innebandyn? Det sistnämnda problemet kan lösas genom att ha könssegrerade idrottslektioner. Det hade jag själv under hela högstadiet. Mobbing och socialt fulspel inom och mellan könsgrupperna försvinner heller inte för att man minskar på idrotten, de problemen måste bearbetas på andra plan, med andra metoder.

Fridah skolidrott

Jag kan hålla med Fridah om att betyg i idrott kan vara ganska onödigt, om det bara är hälsoeffekten som eftersträvas. Förutom att det ger en extra sporre att faktiskt delta, om man annars minskar sina chanser att komma in på framtida utbildningar. Och som Fridah själv är ett levande exempel på i bilderna ovan, så är den fysiska hälsoeffekten av skolidrotten inte heller att förringa. Jag själv genomgick samma negativa kroppsförvandling som henne efter gymnasiet, och har inte hämtat mig sen dess. Nu sitter jag här i medelåldern och knaprar blodtrycksmedicin, i väntan på infarkten. Som sagt, de som inte behöver springa av sig för att kunna sitta still och lyssna, lider knappast av att ändå tvingas röra lite på fläsket, förutsatt att metodiken läggs upp så att den minimerar deras sociala friktioner.

Tyvärr ser det ut som om Fridah får som hon vill. Bunkeflorapporten har gömts undan i en byrålåda och experimentet upprepas inte någonstans i Sverige just nu. T.o.m. forskaren själv vill tona ner betydelsen av resultatet när jag mailar henne och frågar.

Hej och tack för ditt mail!

Även om våra resultat pekar i den riktning du beskriver, så måste de tolkas med försiktighet. Om du läser artikeln så ser du att det endast är summan av betyg i fyra ämnen vi undersökt. I idrott och hälsa har pojkar fortfarande signifikant högre betyg än flickor ….

Best regards

Ingegerd Ericsson

Ph D in Education

Senior lecturer in Sport Sciences

Malmö University

Bunkeflomodellen nämndes inte heller i den omfattande kartläggning av betygsgapet mellan könen som Regeringens Framtidskommision beställt, trots att den är den enda svenska studie som påvisat en metod som kan åstadkomma en signifikant minskning av problemet. Skolverkets inställning till pojkars misslyckande i skolan ger mig kalla kårar längs ryggraden och en stor foliehatt. Sen jag började blogga i november har jag sett tre mycket starka indikationer på att de vill behålla eller rentav förstärka betygsgapet.

  1. Bunkeflo-rapporten göms undan i en byrålåda och glöms bort, enligt ovan.
  2. Skolverket är tämligen kallsinniga till att rekrytera fler manliga pedagoger, vilket enligt min mening skulle behövas för att skapa positiva manliga förebilder för barn från trasiga familjer, vars första kontakt med en vuxen man annars blir när polisen tar dom.
  3. Gruppbloggen Genusdebatten avslöjade häromdagen att årets centrala prov i svenska var tydligt genusriggat, så att ämnesalternativen för uppsats och läsförståelse var starkt exkluderande för vanliga heterosexuella pojkars genomsnittliga intressen. Skolverket är väl medvetna om att ämnesalternativet har stor inverkan på elevens prestationer, så det kan inte vara en olycklig slump.

Om drygt ett år ska min egen grabb börja skolan. Jag tror inte han personligen kommer att drabbas särskilt hårt av ovanstående brister, eftersom han är både smart, snäll och populär. Såna pojkar klarar sig alltid. Men de av hans klasskompisar som dragit sociala eller genetiska nitlotter finns all anledning att oroa sig för.

Mata inte trollen

Idag har den mesta av min webbtid gått till att konsumera snarare än att producera, för det har skrivits spaltkilometer idag. Samtidigt har bloggen överträffat gårdagens redan överlägsna besöksrekord. Jag tackar Svenska Dagbladet och Twingly Ping för draghjälpen.

Kvinnor är onda. Hata dom!

Kan detta vara förklaringen till kvinnohatet?

Allra bäst är Juggen, som skriver om sin personliga mailväxling med skådespelerskan Andrea Edwards i samband med SCUM-debatten 2011, och hur hon i gårdagens Uppdrag Granskning på ett mycket ohederligt sätt försökte ge sken av att han var en av hatarna. Vi som följde Medborgare X när det begav sig vet att hon var ohederlig på fler sätt i gårdagens program, när hon inte berättade att ‘hotet’ hon läste upp och låtsades vara rädd för, i själva verket var en travesti på den grovt misandriska teatermonolog hon själv valt att framföra.

Själv skrev jag en kommentar på Genusdebatten som jag vill återposta här, eftersom den kort och koncist sammanfattar var jag själv står i näthatsfrågan:

Det mest beklämmande är inte att de otäcka trollen finns, det är att den seriösa kritiken ignoreras, ofta genom att klumpas samman med trollen.

Ett talande exempel är ‘Gubbplogat’ i Arbetarbladet i december. Kommentarsfältet innehöll över 100 svar, varav de flesta på ett artigt och sakligt sätt förklarade varför krönikören hade fel. Men när hon i nästa krönika skulle bemöta kritiken handlade det bara om knulla, fitta och bajs.

Jag tycker förvisso att Pär Ström tidvis uppträdde likadant, om än inte lika flagrant. I stället för att smula sönder den mest seriösa kritiken han fick, från ‘de fyra nationalekonomerna’, vilket jag är säker på att han lätt kunnat göra, så skrev han om bilder på avskurna kukar och tweets om ‘rötet pisshuve’.

Den som väljer att debattera mot trollen i stället för de seriösa kritikerna har själv valt debattnivå.

En som är på min våglängd i näthatsfrågan är feministen Hanna Fridén, som bloggar på Nyheter24. Hon är en av väldigt få i medieeliten som är väldigt tydlig med att näthatet inte är en könsfråga, utan bara något som ser olika ut beroende på vilket kön offret har, när hon skriver:

I mäns fall rör det ofta ett kok stryk, att deras arvslag är så illa att de aldrig kommer få föröka sig eller utlägg om deras påstått pyttelilla penis. Vad gäller kvinnor rör det hur ful hon är, eller hur hon minsann ska knullas rejält. Ibland ofrivilligt från hennes sida, ibland med ord som förklarar vilken slampa hon är. (Hanna Fridén på Nyheter24)

Hon föreslår även en lösning på problemet som är lite annorlunda än många andra skribenters:

Det här är inte en krönika som uppmuntrar till att ignorera troll eller ens att man ska sluta slösa energi på hatare. Den handlar snarare om att jag önskar att kvinnliga kollegor inom media ska inse vilket inflytande och makt de har, vårda sitt inflytande, känna sig trygga i vetskapen om sin position. Att förstå vilken tjänst man gör hatarna när man får såna brev till en fråga om näthat mot kvinnor. Ni ger dem uppmärksamhet, självförtroende, och alla skäl i världen att fortsätta med samma taktik. (Hanna Fridén i Nyheter24)

Fler blogglänkar: Kimzha Bremer, Toklandet, Susanna Varis, Susanna Varis igen, Aktivarum, Ann Helena Rudberg, och hundra andra jag missat att nämna.

Jag har även lagt till de värsta exemplen från dagen i länksamlingen Misandri 2013, de som väldigt tydligt uppfyller kriteriet ‘att osynliggöra män som offer för ett problem som drabbar båda könen’ (vilket Hanna Fridén tycks vara en av få medieskribenter som förstår). Det skrivs dock så mycket i detta ämne att ett stort antal vinklade artiklar kommer att slinka genom fingrarna. Det bjuder jag på, det ser ändå ut att bli minst 300 exempel på misandri i media innan året är slut.