I år har redan flera personer blivit dödade av en partner eller expartner i Finland. Flera av våldsbrotten har skett i sydvästra Finland. Exempelvis misstänks en man för att ha mördat sin expartner i Åbo i mars.
Nyheterna väcker djup sorg hos Sirkku Opacic, som är specialsakkunnig inom förebyggande av våld vid Egentliga Finlands välfärdsområde (Varha).
– Det är ett allvarligt samhällsproblem. Tröskeln att söka hjälp ska vara så låg som möjligt så att de som är i en svår situation vågar kontakta oss.
Enligt Opacic är det också viktigt att erbjuda stöd och hjälp åt dem som är våldsamma.
Det dödliga våldet är bara toppen av isberget visar statistik från Institutet för hälsa och välfärd (THL). Endast ungefär 11 procent av kvinnorna och 5 procent av männen anmäler våldet till polisen. Mörkertalet är alltså stort.
– Ju längre man lever i ett parförhållande med våld, desto svårare kan det vara att identifiera det, säger Opacic.
Svårt att se varningssignaler
Enligt Sirkku Opacic är det viktigt att komma ihåg att våldet sällan är fysiskt i början av ett parförhållande. Det kan vara svårt att se varningstecken i början av ett förhållande eller att tänka illa om någon som man tycker om.
Våldet och det kontrollerande beteendet kan eskalera under en längre tid, och därför är det viktigt att veta vilka tidiga tecken som kan tyda på att förhållandet är osunt, säger hon.
– Exempelvis om du inte vågar säga din åsikt till din partner, om du konstant behöver redogöra för hur du använder dina pengar eller om din partner fattar alla beslut utan att fråga dig.
Svårt att sätta fingret på vad som är fel
Till en början kan det också vara svårt att förstå vad som är ett tecken på kontrollbehov. Som exempel nämner Sirkku Opacic att den nya partnern alltid vill hämta en från jobbet eller skriver många sms under arbetsdagen.
– Med tiden kan det här leda till att man måste vara tillgänglig hela tiden eller att man inte får gå till jobbet utan att partnern för och hämtar en.
En av de aktörer som hjälper brottsoffer är Brottsofferjouren.
Enligt handledare Astrid Estala är det ibland svårt att lägga ord på det man upplever i ett förhållande. Det kan bara vara frågan om en vag känsla av att man mår dåligt i det.
– Det är inte heller så att vi träffar en ny människa och så är våldet genast en del av vardagen. Det kan komma så småningom, och då är det inte så lätt att ta sig ur det.
Nedlåtande skämt och kontrollbehov
En del vuxna känner heller inte till skillnaden mellan ett vanligt gräl och psykiskt våld och därför kan våldet bli en del av den normala vardagen, säger Sirkku Opacic.
Det är exempelvis inte normalt att din partner vägrar tala med dig under en längre period, men så småningom kan den här typen av beteende ändå normaliseras i ett förhållande, konstaterar hon. Våldet brukar också eskalera med tiden.
– Om din partner skämtar nedlåtande om ditt utseende, din intelligens eller ditt föräldraskap inför andra, så kan det med tiden kännas normalt i ert förhållande, trots att det är frågan om psykiskt våld.
En del tänker också att våldet tar slut om parförhållandet tar slut, men så är det inte, säger Opacic.
Att skilja sig från en våldsam partner kan vara farligt och därför är det viktigt att prata med professionella inom exempelvis vården innan man gör det.
– Om klienten har planer på att skilja sig hjälper vi dem att göra det på ett tryggt sätt.
Experter kräver åtgärder
Enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) begås det fler mord eller dråp i parförhållanden i Finland i relation till invånarantalet jämfört med övriga Norden.
Det är oklart vad det beror på, men därför behöver vi nya verktyg att granska våldsfallen, säger Jenni Krogell, specialsakkunnig på THL.
– Vi behöver bättre sätt att bedöma risker och förhindra våld och därför har THL föreslagit flera åtgärder för att förbättra situationen.
Exempelvis borde Finland grunda en särskild utredningsenhet som utreder fall, där en person blivit dödad av en närstående, anser THL.
Då kunde man hitta mönster som leder till våld och hitta sätt att förebygga det. Modeller kan tas av andra länder såsom Sverige och Norge som redan har den här typen av utredningar, säger Krogell.
THL föreslår också att det står tydligt i lagen vem som ansvarar för vad i det våldsförebyggande arbetet. Eftersom största delen av våldet är osynligt, borde personalen inom social- och hälsovården regelbundet ställa frågor gällande våld till klienterna, säger Krogell.
Eftersom välfärdsområdena har en betydande roll i att förhindra och känna igen våldet borde arbetet kring det här bli mer enhetligt, anser THL.
Myndigheterna har också en skyldighet att bedöma om våldet kan upprepas, och om offret är i livsfara, säger Jenni Krogell.
Skuldkänslorna gör det svårt för offren att söka hjälp
Enligt Astrid Estala vid Brottsofferjouren upplever många offer en stor känsla av skam, vilket gör att man inte vill tänka på det som har hänt.
Det är också vanligt att man vill förklara bort det skedda eller att man tänker att det trots allt inte var så farligt.
– En del offer tänker kanske att de klädde sig fel, kom för sent hem eller sade något tokigt, säger Estala.
Skuldkänslorna gör att det är svårt att söka hjälp, säger Sirkku Opacic.
– Vi har blivit bättre på att prata om missbruk och psykisk ohälsa, men inte om våld i en nära relation. Det är något som vi borde bli bättre på.