Idag har jag varit med om två traumatiska upplevelser. För första gången såg jag en tiggare utanför ICA, nåt som fram tills helt nyligen varit ett storstadsfenomen och för 5-10 år sen nåt man bara såg vid utlandsresor till fattiga länder.

För det andra har jag och mina syskon lämnat vår gamla senila mor på ålderdomshemmet, mot hennes vilja, efter en tids sjukhusvistelse. Orsaken till att hon hamnade på sjukhus var att hon höll på att svälta ihjäl när hon bodde hemma och förlitade sig på hemtjänsten. Det är inte hemtjänstens fel, de kan inte tvinga henne till något, men hon har under våren fuskat med maten och lurat dem att hon ätit upp den.

Vi märkte att det luktade fruktansvärt illa i hennes lägenhet, men det tog ett bra tag innan vi kom på varifrån stanken kom. Låg det begagnade vuxenblöjor i nån påse under sängen, eller rutten kattmat i soptunnan? Nej. Hon hade gömt undan tallrikar med matrester i ett skåp och stängt dörren, sen staplat tallrik på tallrik i flera veckor, så att det stod och ruttnade. Sista veckan hon bodde hemma var hon helt apatisk och låg i fosterställning i sin soffa större delen av dagen, när hon annars brukade sitta i en fåtölj och läsa eller se på TV. Då slog hemtjänsten larm och skickade in henne till sjukhuset, där hon fick dropp och näringsdryck.

Men hennes närminne är som hos en guldfisk, så detta minns hon ingenting av. Nu är hon jättearg för att vi skickat in henne på ålderdomshem, där hon har tillgång till vård dygnet runt.  Det är så illa att hon hotar med självmord, hon tror att hennes barn inte vill veta av henne längre. Men det är så Sverige är uppbyggt. Vår äldreomsorg är offentligt organiserad, ej privat. En morgon ville hon att jag skulle stanna hemma från jobbet och sitta bredvid henne hela dagen, men det fungerar ju inte så. Chefen blev skitarg för att jag missade hans morgonmöte när jag kom en kvart försent. Jag älskar min mamma och har alltid haft en väldigt bra relation till henne, det är inte där skon klämmer. Jag kan inte klona mig, jag måste välja om jag ska ta hand om mamma eller infoga mig i den svenska modellen.

Hela systemet bygger på att alla friska vuxna individer jobbar heltid och betalar skatt, sen använder staten, landstingen och kommunerna dessa pengar till att organisera vård, skola, omsorg, försvar, rättsväsende, sociala skyddsnät – allt det där som vi i vardagligt tal kallar välfärd. I andra länder, t.ex. Thailand, betalar medborgarna nästan ingen skatt alls. De har förvisso en viss moms (låg jämfört med Sverige), som de flesta företagare smiter från genom att bara acceptera kontant betalning utan kvitton. Sen förväntas de vuxna barnen ta hand om de gamla eller bekosta privata vårdhem. De som ej kan ta hand om sig själva eller sina anhöriga, tvingas tigga på gatorna.

Jag vägrar infoga mig i dubbla system. Jag gillar i princip inte höga skatter, men accepterar dem därför att jag förväntar mig offentliga gentjänster för pengarna. Jag förväntar mig att de gamla får adekvat vård och omsorg utan min dagliga inblandning. Och jag ger aldrig pengar till tiggare, då Sverige har både socialtjänst och (borde ha) ett system för att ta hand om ekonomiska flyktingar. Genom mina uteblivna allmosor blir pressen hårdare på myndigheterna att agera i tiggarfrågan. Det får de redan betalt för, via mina skatter.