Gårdagens webbkonsumption kröntes av en intressant diskussion på Mats Olssons blogg Tysta Tankar, inspirerad av några kulturartiklar i Sydsvenskan angående manliga genier (och bristen på kvinnliga dito), skrivna av Ann Heberlein och Eskil Fagerström. Debatten i Tysta Tankars kommentarsfält fortsätter idag och gick tidigt några steg längre än artiklarna. När Fagerström snuddar vid att genialitet är medfött, lägger signaturen AV fram hypotesen om mäns större spridning på normalfördelningskurvan, och fördjupar det med att stora genier kan ligga långt till höger på vissa egenskaper och långt till vänster på andra egenskaper. Det diskuteras mycket om nördar och det som definierar en nörd är väl i regel att han (ibland hon) är ett geni på sitt lilla smala område men fullständig idiot på det sociala planet.
Vilket leder in på nästa delämne, som är just nördar och deras sociala färdigheter. Minns ni humorvideorna om Gay Marriage jag postade för några veckor sen? Det har kommit massor av spin-offs, parodier och varianter på dom. En handlar om nördar och den kommer här.
Men det brukar ordna sig för nördar också, om de lyckas inom sitt lilla smala område, startar ett företag och blir miljardärer. Eller bara får anställning hos nån annan nörd som gjort dito. När det är fixat får förmodligen även de ligga så småningom. Det finns ett modernt ordspråk som lyder: Var snäll mot den nördigaste killen i din klass, för han kommer att bli din chef när ni är vuxna. En del är så nördiga att de får Nobelpriset.
Anna Laestadius Larsson i SvD brukar skriva ologiska och misandriska krönikor som är direkt ohälsosamma att läsa för oss med högt blodtryck, men den här gången har hon skrivit en riktigt bra text, som inleds med att presentera årets Nobelpristagare i medicin, vilka båda hade dåliga betyg eller misslyckade karriärsteg i sina CV. Hon skriver:
Av det lär vi oss tre saker: Det gäller att hitta sitt rätta element. Att tänka fritt är större än att kunna rabbla fakta. Och, det är inte farligt att misslyckas. (Anna Laestadius Larsson i SvD)
Och nja, jag tror nog att det lönar sig bäst att hitta rätt från början om man vill nå världstoppen. Nån satirisk krönikör skrev för längesen att ‘Einstein var 26 år gammal när han lade fram relativitetsteorin. Då går en genomsnittlig svensk fortfarande på Komvux’. Men visst har hon rätt i att det kan gå vägen ändå. Betyg är inte detsamma som intelligens, även om det förstås underlättar att ha intelligens för att få bra betyg. Genier kan lätt bli missförstådda eller underskattade av sina lärare, särskilt om de brister på det sociala planet.
Åsa Löfkvist som på uppdrag av Regeringens Framtidskommision nyligen utredde Betygsgapet mellan pojkar och flickor, skrev i sin rapport att pojkars misslyckande i skolan i genomsnitt inte leder till samma misslyckande i yrkeslivet. Ett par exempel är väl Sveriges finansminister Anders Borg som lär ha haft etta i matematik, eller hans socialdemokratiske föregångare Bo Ringholm som inte ens gått gymnasiet. (Därmed inte sagt att dessa båda herrar är genier).
Att kunna rabbla fakta är inte heller av ondo, eftersom den som kan mycket utantill lättare kan hitta mer information genom att klura ut rätt sökord på Google och liknande. Men på en punkt har Anna LL helt rätt – Det gäller att hitta sitt rätta element. Jag har själv skrivit det förr. De flesta kan bli bra på något och utveckla den talangen till nytta för individen och samhället, det gäller bara att hitta detta något. Anna Laestadius Larsson skriver:
När studenter hittar något de bottnar i och är bra på förbättras deras resultat även i andra ämnen. Därför måste utbildning alltid vara individanpassad. Annars är den värdelös. Det är viktigt att skolan erbjuder både bredd – en mångfacetterad läroplan som inkluderad allt från idrott, konst, dans till kärnämnen – och djup – möjlighet för den enskilda eleven att fördjupa sig i det som intresserar hen särskilt. (Anna Laestadius Larsson i SvD)
Här tror jag det finns en del att utveckla iden svenska skolan. Det finns inlärningsstrategier som säger att man ska träna mycket på det man är dålig på. Och visst, någon slags grundläggande nivå måste man väl uppnå i de viktigaste ämnena, men för att bli en vinnare och inte en medelmåtta bör man nog träna riktigt mycket på det man är bra på. Hade Björn Borg kunnat nöta ut sina motståndare från baslinjen om han inte nötit mot garageporten hela sin barndom? Hade Boris Becker kunnat vinna hela game på serve-ess om han inte toktränat just servrar? Detsamma gäller på de flesta områden. För att lyckas måste man kombinera talang och engagemang, annars når man bara halvvägs.
Problemet är väl här att samhället i första hand behöver geniala forskare och nördiga entreprenörer inom naturvetenskap, för att lösa energikrisen och andra försörjningsproblem, när befolkningsexplosionen tär allt mer på jordens resurser. Såna talanger växer inte på träd. Andra talangbaserade yrken, inom t.ex. sport och kultur, kommer kanske inte att gå att försörja sig på som heltidsjobb. Det är ju ofta svårt redan idag, utom för de allra bästa. Så låt oss hoppas att det även i framtiden kommer att finnas utrymme för de som måste hitta annat, mindre samhällsnyttigt, att vara bra på. Om inte annat för att få en meningsfull fritid och bättre självförtroende om man måste försörja sig på ett tråkigt skitjobb, eller ännu värre, gå på bidrag för att överleva.
Bashflak 