I slutet av juli, i den sydkoreanska staden Busan, behandlas Finlands världsarvsnominering. Finland har föreslagit att 13 av Alvar Aaltos byggnader tillsammans ska läggas till på Unescos lista över världsarv, under namnet Aalto Works.
Om nomineringen godkänns blir Aaltos moderna och humanistiska arkitektur Finlands åttonde världsarv. Det är stort, menar Stefan Wessman, specialsakkunnig på Museiverket.
– Det är den finaste utmärkelsen ett kulturarv kan få.
Världsarven förvaltas av FN-organet Unesco, och för att en plats, miljö eller byggnad ska bli ett världsarv måste den uppfylla en hel del kriterier.
– Ett av de viktigaste är att det ska vara viktigt för hela mänskligheten. Det låter kanske lite luddigt, men det räcker inte att det är nationellt värdefullt, det ska nå högre än så, säger Wessman.
Aalto i sällskap med Le Corbusier och Frank Lloyd Wright
Alvar Aalto är en av Finlands mest kända arkitekter genom tiderna och också en av 1900-talets mest kända arkitekter.
Endast två andra serier av byggnader, designade av en viss arkitekt, har tidigare uppnått världsarvsstatus. Det rör sig om amerikanen Frank Lloyd Wright och fransmannen Le Corbusiers verk.
Aalto skulle bli den tredje, vilket skulle befästa den finländske modernistens plats bland de arkitekter som gjort störst intryck på mänskligheten.
– Det unika med Aalto är hans humanistiska förhållningssätt till modern arkitektur. Något sådant finns ännu inte med i listan över världsarv, säger Tommi Lindh, vd för Alvar Aalto-stiftelsen.
Aaltobyggnadernas resa mot världsarvsstatus har ändå varit allt annat än kort och rak.
– Om man lyckades göra en riktigt tät process skulle det ta tre till fyra år att komma in på världsarvslistan, men vanligtvis tar det mycket längre. Med Aaltoserien har vi jobbat i nästan tio år, och långt innan det föreslogs sanatoriet i Pemar till världsarvslistan, berättar Stefan Wessman.
Tummen upp för nomineringen
Pemar sanatorium, ett av de 13 nominerade verken, har tidigare varit ensamt föreslagen som världsarv. Men den dåvarande kulturministern valde att dra tillbaka nomineringen, eftersom expertorganisationen Icomos hade bedömt den som svag.
– Dels för att tuberkulossjukhusets historia inte är tillräckligt viktig i världsarvssammanhang, och dels för att Aalto har så mycket annan betydande arkitektur som då blir utanför, säger Tommi Lindh.
Icomos uppgift är att agera rådgivare till Unescos världsarvskommitté, som sedan fattar besluten. Den här gången har de gett tummen upp till Finlands nominering.
– Att de bedömt att nomineringen blir inskriven på världsarvslistan är mycket viktigt. Det är oerhört sällsynt att den då inte skulle gå igenom, säger Stefan Wessman.
Tretton inget otursnummer
Varför verken i serien är just tretton till antalet beror på att Alvar Aalto skapat så pass många olika typer av byggnader, och under en lång tidsperiod.
– Man ville visa hela tidsperioden, 1933 till 1975, och alla de olika typer av byggnader som Aaltos arkitektbyrå jobbat med, säger Tommi Lindh.
Två likadana byggnadstyper togs inte med på listan. Aalto formgav förvaltnings- och kulturcentrum i flera städer, men endast det i Seinäjoki togs med på listan.
Enligt Lindh var anledningen att centret i Seinäjoki är störst och planerat som en helhet.
Mer känd i Japan än i Finland
Tommi Lindh vill minnas att han vid något tillfälle sagt att det finns fler människor som känner till Alvar Aaltos formspråk utomlands än i Finland. Bland annat i Japan.
– Den största andelen av dem som besöker de Aaltobyggnader som vi håller öppna för allmänheten i Helsingfors kommer från Japan. Cirka 25 procent är japaner, och finländare utgör först den näst största gruppen.
En världsarvslistning skulle innebära att antalet besökare ökar.
– Statistiken visar att besökarantalet på platser som blivit världsarv har ökat med 20 procent i genomsnitt. För enskilda platser har besökarantalet till och med fördubblats eller tredubblats, säger han.
Det kan vara en bra sak, men också en belastning.
En världsarvslistad slovakisk by försöker till exempel bli kvitt sin status, eftersom byns invånare menar att besökarmassorna som världsarvslistningen fört med sig har skapat mer problem än vad den är värd.
Hållbarhet i fokus
Världsarvsstatus är enligt Stefan Wessman något eftersträvansvärt, trots utmaningarna det kan föra med sig. Världsarven ligger enligt honom i framkant när det gäller hållbarhet.
– De är i många frågor vägvisare för andra kulturarv. Världsarv finns överallt på jordklotet. När problem eller utmaningar uppstår på ett ställe, och någon hittar en smart lösning används den också på andra världsarv.
Överturism utgör fortfarande ett aktivt hot mot världsarven, men är inte längre det största hotet, menar Wessman. Klimatförändringen har tagit den platsen.
Men det betyder också att man redan länge har jobbat med hållbarhetsfrågor kring världsarven, gällande både klimat och turism.
Varje världsarv ska ha en så kallad vårdplan, som ser till att arvets unika och universella värde bevaras för framtiden.
– Syftet är att förbereda sig på att människor kommer vara intresserade, och att det kommer fler besökare än tidigare. Där definieras bland annat var besökare kan parkera och om det ordnas andra sätt att ta sig dit för att minska slitaget, säger Tommi Lindh.
Guidade turer som bokas på förhand är också ett verktyg som kan användas för att bättre hantera mängden besökare.
– Aaltos eget hem och Aaltos ateljé i Helsingfors besöks för närvarande av 30 000 besökare per år, vilket börjar vara gränsen för vad de klarar av. Vi måste börja fundera på hur vi kan få besöken att fördelas jämnare över hela året, så att det inte bara är fullt under turistsäsongen och sedan helt tomt, säger Lindh.
Åtta världsarv räcker – för tillfället
Om världsarvskommittén godkänner Finlands nominering blir Aaltoserien landets åttonde världsarv. Att utöka listan ytterligare är inget man arbetar på just nu.
– Vår avsikt är inte att skaffa många fler världsarv, utan vi fokuserar i stället på att sköta om de vi har. Redan det är ett stort jobb, säger Stefan Wessman.
Av Finlands sju nuvarande världsarv är sex kulturarv, och det sjunde, Kvarkens skärgård, ett naturarv.
Naturarvet delas med Sverige och Höga kusten, och ett av kulturarven, Struves meridianbåge, går hela vägen genom Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Belarus, Ukraina och Moldavien.
Tycker du att Alvar Aaltos arkitektur är viktig för hela mänskligheten? Berätta i kommentarerna.