Världen behöver producera mera mat för en växande befolkning.
Men enligt Qu Dongyo, generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, är frågan inte bara hur mycket vi producerar, utan hur.
Produktiviteten ökar och jordbrukarnas genomsnittliga inkomster per person förväntas stiga med 9 procent globalt. Men eftersom jordbruksmarknaderna är instabila finns det en 25 procents risk att inkomsten per jordbrukare år 2035 blir minst 12 procent lägre än väntat.
I fattiga länder kan minskningen bli över 20 procent.
Mer boskap leder till högre utsläpp
Konsumenter i länder med lägre medelinkomst förväntas äta mer varierat de kommande tio åren, särskilt mer kött och andra animaliska produkter i takt med att levnadsstandarden höjs.
Sydostasien kommer att stå för uppskattningsvis 39 procent av den globala konsumtionsökningen fram till 2035.
Befolkningstillväxten ökar den totala efterfrågan, medan urbanisering och högre inkomster förändrar matvanorna från baslivsmedel till mer kött och fisk.
Även om ökad produktivitet står för största delen av jordbrukets tillväxt, behövs också mer odlingsmark, mer gödsel och mer boskap. Det förutspås i sin tur leda till 6,5 procent högre utsläpp av växthusgaser.
Trots samhällsinitiativ för att främja hälsosammare matvanor kommer överdrivet matintag sannolikt att fortsätta i rikare länder.
Matbrist söder om Sahara
Däremot förväntas låginkomstländer, särskilt i Afrika söder om Sahara, fortsätta att ligga efter när det gäller matsäkerhet och näring på grund av fattigdom och ekonomiska begränsningar som hindrar investeringar i lokal produktion och möjligheten att finansiera matimport.
Ungefär en tredjedel av mänskligheten har inte tillgång till en hälsosam kost.
Bestående ineffektivitet i livsmedelskedjan leder till stort matsvinn och begränsar tillgången till prisvärd och näringsrik mat. Därför är produktivitetstillväxt och välfungerande handel avgörande för att förhindra varaktiga ökningar av matpriserna.
Marion Jansen, chef för avdelningen för handel och jordbruk vid OECD (organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), beskriver situationen som att vi går från försörjningskedjor med minimala lager till försörjningskedjor med säkerhetsmarginaler.