Röda Korsets Blodtjänst efterlyser att fler med utländsk bakgrund ska donera blod. Det här eftersom det finns sällsynta blodgrupper som är vanligare bland andra folkgrupper.
Catherine D'Costa är en av dem som valt att donera blod. Hon kom till Finland från Bangladesh för tre år sedan för att studera.
– Att donera blod är som att ge en gåva av liv, säger D'Costa.
Olika befolkningsgrupper har olika sällsynta blodgrupper. Den U-negativa blodgruppen är till exempel ovanlig i Finland men vanligare bland personer med afrikansk bakgrund. Så medan Finland blir mer mångkulturellt behöver också blodbanken bli det.
D'Costa blev förvånad då hon hörde om att det finns sällsynta blodgrupper.
– Jag visste inte att det fanns sällsynta blodgrupper. Nu känns det ännu viktigare att donera och att sprida budskapet vidare, säger D'Costa.
D'Costa har donerat blod två gånger tidigare i sitt hemland Bangladesh. Där skiljer sig systemet från Finlands, istället donerar man ofta blod direkt till en specifik patient.
– En gång fick jag träffa patienten och dennes familj. Då såg jag med egna ögon hur jag kunde hjälpa någon.
Hon uppskattar ändå det finländska systemet, som hon beskriver som mer centraliserat och effektivt för att hitta rätt blod till rätt mottagare.
Gruppbaserad kommunikation
D'Costa hörde om det här blodgivningstillfället via flera Whatsapp-grupper. Det var Lukumanu Iddrisu, fullmäktigeledamot för SDP i Vasa, som spred information om tillfället.
– Det är en fin gest att samla människor för att donera blod. Det är också bra för gemenskapsbyggandet, säger Iddrisu.
Det största hindret för att få personer med utländsk bakgrund att donera blod är att de inte vet om det.
– Utländska personer har mycket förtroende för det finska sjukvårdssystemet. Problemet är att de inte är medvetna om att det finns en möjlighet att donera, säger Iddrisu.
Därför tog Iddrisu initiativet och började sprida ordet om att donera blod. Hans arbete ledde till ett lokalt samarbete med Röda Korsets Blodtjänst. Genom olika gemenskaper, såsom olika religiösa samfund, nådde Iddrisu fram till många.
– Finländare tar ofta egna initiativ och går själva för att donera. Utländska personer fungerar ofta i grupper, och om man vill nå fram måste man prata med föreningsledare, imamer eller pastorer.
Och intresset har blivit större. Förra året i februari ordnades det första tillfället att donera blod, då var de ungefär 15 personer som donerade. Den här gången var de över 25 personer anmälda.
– Feedbacken har varit positiv, människor känner en stolthet över att rädda liv, säger Iddrisu.
Iddrisu hoppas kunna fortsätta med kampanjen, och ordna blodgivningstillfällen minst en gång per år.