– Hur har ni ännu något att fråga, frågar Linda Lampenius skrattande då hon ställs inför ännu en intervju.
Det är hektiska dagar i Wien där förhandsfavoriterna Lampenius och Pete Parkkonen laddar upp inför finalen i Eurovision Song Contest på lördag.
Eurovisionscirkusen kan vara väldigt påfrestande och Finlands tre senaste bidrag har talat om den utmattning och utbrändhet som följt uppdraget.
Lampenius och Parkkonen försöker lätta upp vistelsen i Wien för att undvika samma öde.
Parkkonen har till exempel spelat golf (rundan gick bra, meddelar han) och det har också blivit en del joggingturer för att rensa skallen.
Lampenius har gått på massage på fritiden, shoppat, promenerat långa sträckor. Parkkonen tog sovmorgon på torsdagen. Allt för att ta det så lugnt som möjligt mellan uppträdanden och framför allt oändligt med intervjuer och meddelanden.
De får ett starkt stöd av Finlands Eurovisionsteam.
– Vi blir väl omhändertagna och vi får välja vår tidtabell själva. Och vi har roligt! säger hon.
Roligast hittills var att stå på scenen i semifinalen, konstaterar Parkkonen.
– Det var en otrolig adrenalinkick! I slutet skrek jag högt, det var så fint.
Lärdomar från Käärijäs juryfall
När Finland senast var högt placerad på Eurovisionens oddslistor – 2023 med Käärijä – föll det på juryrösterna trots att många trodde på en topplacering. Kan Pete Parkkonen och Linda Lampenius undvika samma öde?
– Vi kan inte göra mer än vad vi nu har gjort och vad vi gör, säger Lampenius.
Hon påpekar att jurysammansättningen är annorlunda i år.
Varje jury består av sju personer, varav två är mellan 18 och 25 år, vilket kan ge helt andra preferenser.
Yngre medlemmar kanske föredrar Akylas från Grekland eller Bulgariens bidrag Bangaranga, medan äldre jurymedlemmar eventuellt uppskattar mer klassiska bidrag.
Lampenius tänker inte ta ut segern i förväg. Hon ser hotet från Grekland, och tycker att till exempel Australien och Danmark har bra chanser och bra bidrag.
Hon tycker också att Polens bidrag är underskattat, och att Alicja är tävlingens bästa sångare.
Kultur och musik väcker känslor, och det är ju därför vi gör det här.
Pete Parkkonen
På sociala medier går det vilt till då fansen hetsigt diskuterar vem som borde vinna, Grekland eller Finland.
– Kultur och musik väcker känslor, och det är ju därför vi gör det här. Det är det roligaste, för vi och Grekland är ju bästa vänner, säger Parkkonen. Men ja, visst är det mycket känslor involverade.
Parkkonen påpekar att diskussionen online inte behöver betyda något för hur tittarna röstar.
– På sociala medier finns en bråkdel av alla de som tittar på tv-programmet, de följer inte ens med sociala medier.
För honom är det ingen självklarhet med statusen som förhandsfavorit.
– Vi representerar Finland – och kanske lite Sverige också, säger han och tittar på Lampenius som länge bott i Sverige.
Linda har svensk adress, men Finland kommer först
– Även om jag bor i Sverige och är glad för att de hejar på oss där, så finns det inget svenskt i mig när jag är på scenen. Det är som att gå och se en Finland-Sverige ishockeymatch, säger hon bestämt.
Hon berättar om en av de ”värsta” stunderna i sitt liv då hon dejtade den svenske hockeyspelaren Johan Davidsson som spelade i svenska landslaget.
Det var hockey-VM och matchen spelades i Finland, och Lampenius var där för att spela den finska nationalsången på isen.
När matchen började och Lampenius satte sig bland publiken gjorde hennes pojkvän mål för Sverige. De som satt runtomkring var osäkra – skulle hon applådera eller inte?
– Nej, jag applåderade inte. Jag ropade bu!
Men kan man dö av kåthet?
Semifinalen innehöll redan tillräckligt med drama för en film, då bakgrundssångarnas öronmonitorer först inte funkade. Parkkonen hade is i magen men Lampenius hann redan bli orolig. Tekniken byttes ändå kvickt ut.
Enligt duon är maskineriet på arenan otroligt väloljat, allting fungerar.
– Vi fick veta att ingen mikrofon någonsin varit trasig på ESC. Någonsin! utbrister Parkkonen.
Medan de laddar upp har Svenska Yles reporter skvallrat för hela Wien att Parkkonen sjunger textraden voiko ihminen kuolla kiimaan? – som översätts till ”kan en människa dö av upphetsning”, eller kåthet, eller brunst, beroende lite på hur man vill översätta det.
Så en viktig fråga kvarstår: kan man dö av upphetsning, kåthet, brunst?
Pete Parkkonen tror att svaret är ja.
– Det finns någon naturdokumentär om det här, man kan, djur kan alltså också människor.
Tyvärr verkar det som om Parkkonen har fel. En sexualterapeut säger till Ilta-Sanomat att det inte är farligt att känna sexuella begär. Man kan vara beroende av sex, och det kan ha negativa effekter att vara sexuellt frustrerad, men dö ska man inte kunna.
Men man kanske inte måste förstöra en bra story med sanningen, eller hur.