Start
Religioner

Maggie Haga sänker kyrktröskeln

Över 40 år har Maggie Haga lett barn­verksamheten i Korsnäs. Nu tror hon att sämre tider väcker intresset för kyrka och tro igen.

Livet i väckelserörelserna har gett Maggie Haga en känsla av trygghet och samhörighet. I över 40 år har hon lett söndagsskolan och kyrkans barnverksamhet i Korsnäs. Men hon frågar sig hur det ska gå med de religiösa traditionerna, då landsbygden avfolkas och finländarna blir allt mer sekulariserade.

– Förr kunde barnen allting då de kom till kyrkans barntimme, men nu lär de sig inte längre samma saker i skolan, säger hon om barnens religionskunskaper.

Maggie Haga och väninnan Birgit Granås har genom åren försökt skapa en välkomnande atmosfär, speciellt för de unga. Och gärna i bönehuset i Taklax, där Haga har varit ordförande i ett kvartssekel.

– När de är så bekanta med bönhuset, att de kan stå på huvudet där, så känner de sig bekväma med att komma hit också när de blir äldre, säger hon.

Två kvinnor packar ner stickade filtar i pafflådor på ett bord.
Birgit Granås och Maggie Haga har tillsammans med syföreningen stickat och skickat mängder av filtar till Ukraina. Bild: Kim Blåfield

Bönhuset har över 100 år på nacken och ägs nu av en förening som får både ekonomiskt och praktiskt stöd från församlingen. Även om sammankomsterna är relativt få, lockar evenemangen många deltagare.

– Senast, då vi hade 90 personer här, drog vi in 900 euro, och hälften gick till Ukraina, berättar Maggie Haga.

Ingen plats för skvaller

Maggie Haga understryker att det ska finnas en djupare mening med samlingarna än att bara sitta och skvallra och dricka kaffe. Sådant finns det andra forum för, säger hon. Just välgörenheten har länge varit en röd tråd i verksamheten. Så de senaste åren har syföreningen skickat både filtar och andra förnödenheter till Ukraina.

För Maggie Haga föll mycket sig naturligt att söka sig till kyrkans verksamhet. Redan som nykonfirmerad fann hon en plats i Kyrkans ungdom och aktiverade sig både i barn- och musikkretsar i Korsnäs.

En gammal tavla med orden "Gud är kärleken" är upphängd på en ljus vägg.
En 100-årig historia avspeglas också i interiören i bönhuset. Bild: Kim Blåfield

Efter att familjen lagt av med jordbruket, var hon övertygad om att hennes plats var i kyrkan. Därför hon blev kyrkvaktmästare i Korsnäs församling. Känslan av att få bidra vid viktiga högtider och milstolpar i människornas liv, gav henne motivation och ork att jobba, även om arbetstimmarna blev många.

– För jag har älskat mitt arbete. Precis allt: kyrkan och församlingshemmet och gravgården och krigargravarna och alltihop. Jag har aldrig haft ”leidun” av något, sammanfattar hon passionen för kyrkvaktmästaruppgifterna.

Jag har haft ett rikt liv

Maggie Haga

För Haga har det känts ärofyllt att få ordna allt i bakgrunden. Hålla utrymmena städade och snygga, samt ordna med blommor, ljus och servering. Det har varit en hedersak för henne att skapa en välkomnande stämning.

– Inget skulle lämnas, utan göras hundraprocentigt, säger hon.

Över 100-årig tradition

Utöver jobbet i kyrkan har hon hela tiden engagerat sig i bönhuset och föreningen kring det i byn Taklax. Hon ser också nyttan av att involvera volontärer, för att upprätthålla verksamheten i församlingarna.

– Vill de ha fler medlemmar som hjälper till i kyrkan, ska de ha upp i ögonen för sådana som kanske vill, men inte vågar, säger hon.

Två kvinnor sitter vid ett köksbord och dricker kaffe och äter smörgåsar.
En servering är närmast ett måste för en tillställning i bönehuset. Maggie Haga och Birgit Granö har hunnit såväl brygga, servera som dricka många koppar kaffe genom åren. Bild: Kim Blåfield

Även om hon själv inte var intresserad av att stå i främsta ledet, är hon nu glad att hon gav sig i kast med uppdragen.

– Det var ju bra att jag vågade. För jag tror de har haft nytta av mig i Taklax under alla dessa år, säger Maggie Haga.

Att samhället förändrats under hennes år i församlingens tjänst, har hon följt med ett visst vemod.

– Det tråkiga är att så få kommer till gudstjänsterna på söndagarna. De unga kommer inte om de inte har något skilt ärende, säger hon och tänker främst på förrättningarna, som hon fortfarande har ett engagemang i.

Ekonomin dalar – andligheten stiger?

Hon ser samtidigt att sämre ekonomiska tider och en otrygghet och vilsenhet i samhället kan öppna upp för ett nyvaknat intresse för andlighet.

– Vi har ju haft det för bra i Finland. Men det måste finnas något större än bara arbete och att dra ut på något roligt.

Hon tänker det behövs ett visst publikfrieri för att locka folk till kyrkliga evenemang. Därför vill hon själv fortfarande satsa på musiken, som hon märker intresserar och lockar besökare.

En kvinna går med notblad mot en sånggrupp i en kyrka. En kvinna spelar piano i bakgrunden.
Musiken har varit och är fortfarande en viktig del av Maggie Hagas kyrkliga liv. Bild: Kim Blåfield

Men då många av eldsjälarna inom bönhusföreningen börjar bli till åren, behövs det också en grogrund för nya krafter. Men det behövs ofta en lång startsträcka för människor att inse vikten av den kyrkliga verksamheten

– Nog ser jag att lite yngre tar över, men det är de som fått med sig ett halmstrå från barnarbete. Får de religiös undervisning kan det bli en trygghet hela livet, säger Maggie Haga.