Vi hade en fin premiär i morse, leran och jag. Jag startar väldigt mjukt, det ska sägas. Kollar in alla leror, kikar på vad de har för egenskaper och hur resultatet verkar bli med olika glasyrer. Försöker få grepp om vilket bord jag kan arbeta vid, vilken stol som är skönast och vart alla verktyg håller hus. Jag tog med mig mina favoritverktyg hemifrån men märkte snart att det mesta finns här att låna. Den största processen är nog ändå att väcka kroppen. Hitta tillbaka till händerna, till varje fingers lilla muskel och känslan i dem. Känner att det finns inom mig och att motoriken letar sig tillbaka. Min närmaste granne? Jadu, det är bageriet Alvar och Ivar! Kommer jag bli knäpp och köpa fika alldeles för ofta? Den frågan behöver vi nog inte ställa. Som sagt.. Kände lugn och stillsam lycka är jag började plocka ihop mig lite senare. Inte för att jag åstadkommit något värt att spara eller bygga vidare på men gudarna ska veta att jag njöt av att knåda leran, gegga loss med slickers, av att få bli lite skitig helt enkelt. Sedan ner till gymmet. Jag försöker röra muskler, leder varje dag. Träna på styrka de dagar kroppen inte säger ifrån, vet att jag måste utmana smärtan lite. Sedan hem. Älskar min kappa i mullvadsfärg med fransar från Brixtol Textiles. Har varit min go-to hela vintern. Oj, såg att den är på 50% rea här. Sedan god mellanmål. Stora björnbär, lite ringlad honung, hasselnötter och rostad kokos på grekisk yoghurt. Ikväll tänker jag ligga framför elden igen. Hela Januari har varit som ett svart hål, jag stänger in mig i lägenheten, orkar inte med många knop efter middagen. Men efter kaminen blir det soffan. Sträckkollar Succession igen, undrar om det finns någon otrolig serie därute som jag missar? Säkert är det så. Jag sa det till mamma på telefon, att det kommer ljusare dagar mamma, de är redan här. Och snart är det vi som påtar i jorden på kolonin, sätter lite fina fröer till sommarens blomsteräng. Det är bara att känna ro, naturen tar hand om allt det där, själva förvandlingen. Det är bara att kroka arm och hänga med. Och innan vi börjat hänga med, så står den där. Den lilla krokusen, den vippigaste blåsippan. Och då ska vi njuta. Njuta ännu mer.
