Just nu pågår slaget om Kobané, mellan ca 9000 soldater från Daesh och ett för mig okänt antal soldater ur den kurdiska milisen i Syrien. De kurdiska styrkorna har hållit stånd mot belägringen i tre veckor, men håller nu på att förlora greppet. Daesh har tillgång till pansarfordon och artilleri, medan kurderna bara har automatkarbiner.

Min bedömning som armstolsgeneral, utifrån de uppgifter som kommit via media och ögonvittnen på twitter, är att den USA-ledda koalitionen med lätthet hade kunnat stoppa Daesh framfart, genom att från luften slå ut Daesh artilleripositioner, pansarfordon och underhållskonvojer i den öppna terrängen utanför staden, där de knappast kan gömma sig om de samtidigt ska kunna strida effektivt. Och utan sina tunga vapen skulle Daesh knappast kunna rycka fram mot kurdernas positioner utan att mejas ner som infanteriet i första världskriget. Men det krävs inte så många stridsvagnar och artilleripjäser för att bli kung mot en motståndare som inte kan bekämpa dem.

Det förvånar mig att USA och dess allierade under tre veckor inte lyckats hitta och förstöra Daesh tunga vapen runt Kobané, vilket hade kunnat förhindra den massaker som är att vänta om staden faller. Det är nog knappast förmågan som saknas, så förklaringen kan kanske hittas i den politiska viljan? Det är svårt att hitta nån ‘god sida’ i Syriens inbördeskrig och risken finns att felriktad hjälp straffar sig längre fram. Men i Kobané handlar det om att rädda 10.000-tals civila från massmord och slaveri under Daesh, något den kurdiska milisen knappast kommer att göra sig skyldiga till om de får hjälp att behålla staden, hur terroriststämplade de än må vara i Turkiet.

Turkiskt pansar står stridsberedda några km från Kobane. Bara i den här bilden finns förmodligen fler stridsvagnar än vad Daesh har i samma region?

Samtidigt har förband ur turkiska armen grupperats längs gränsen, om inte annat för att kunna möta Daesh om de går över den. Efter att de i förra veckan fick politiskt mandat av sitt eget parlament att ingripa, är det stor skandal att de står passiva och tittar på, med Daesh trupper tidvis synliga i kikarsiktet på sina kanoner. Daesh har enligt uppgift ca 9000 infanterister runt staden, vilka i den öppna terrängen skulle drivas bort/besegras av Turkiets pansar på några timmar, utan större turkiska förluster, om turkarna bara ville. Daesh tunga vapen kanske tillfoga viss skada, men skulle inte överleva länge i den striden, särskilt inte om markanfallet hade flygunderstöd. Men detta pansaranfall borde gjorts i torsdags eller fredags förra veckan, när Daesh fortfarande stod utanför staden. Nu när de gått in bland husen, återstår infanteribataljer hus från hus, man mot man, mitt bland de kvarvarande civila. Betydligt svårare läge. Hoppet är inte ute, men det ser inte bra ut.

Eftervärldens dom blir hård. Turkarnas och USAs passivitet kommer att dömas lika hårt som de nederländska FN-soldaterna som undlät att ingripa mot massakern i Srebrenica, där 8000 civila bosniska pojkar och män slaktades på nån vecka. Nederländska politiker fick avgå långt efteråt, då det klargjordes att landet inte fullföljt sina förpliktelser. Då var ändå de nederländska trupperna i Bosnien ganska svaga jämfört med serberna som utförde massakern, medan USA och Turkiet är helt överlägsna Daesh i luften och på marken. Om massaker utbryter i Kobané, kommer eftervärlden att klandra Obama och Erdogan, som båda hade möjligheten att stoppa blodbadet, men lät bli. Nobels Fredspris bör lämnas tillbaka, om inte annat.