Kvällsljus

 Det är ju nästan så man längtar till sommar när en så´n här återblick dyker upp...

 "Gungstolar", kvällssol, finsk textil med mönster som finländarna är så bra på och ett glas vin. Det är tillräckligt för en fin stund.

April 2026

I ett inlägg på Truth Social på söndagen hotar presidenten med nya attacker mot Irans kraftverk och broar på tisdag – ”som saknar motstycke”.

• ”Öppna det förbannade sundet, era galna jävlar. Annars kommer ni leva i helvetet”, skriver presidenten.

I en intervju med Fox News säger Trump dock att han tror att USA och Iran kan enas om ett avtal senast på måndag. Enligt presidenten pågår förhandlingar i detta nu.

• – Om de inte gör en överenskommelse och det snabbt, överväger jag att spränga allting i luften och ta deras olja, säger Trump till kanalen. 

• – Vi ska slå extremt hårt mot dem de närmsta två–tre veckorna. Vi ska föra dem tillbaka till stenåldern där de hör hemma, säger Trump i tv-talet – en bild han tidigare även gett på Truth Social.

• ”En hel civilisation kommer att dö i natt, för att aldrig kunna återuppstå. Jag vill inte att det ska hända, men det kommer förmodligen att göra det”, skriver han på sin plattform Truth Social.

Vill västvärlden verkligen ha en världsledare som yttrar sig på detta vis? Även om han kanske gör en TACO senare. Är skrämsel hans förhandlingstaktik eller...

 

Påskveckan

 Det är så lätt att tro att påsken är över nu för detta år. Men så är det inte, åtminstone kallas veckan som ligger framför oss Påskveckan. Förra veckan var Stilla veckan. Fast i år var det inte så stilla utan stormbyar, snö och regn. Härligt inomhusväder med mat, böcker och vacker musik.

Glasskål med ägg, Greta Gerell (1898 - 1982)

Påskkäringar

Det var länge sedan påskkäringar kom gående i byn. Med kvast och kaffepetter, fräkniga och med röda kinder. Att gå påskkärring är vanligt över hela Sverige och förekommer både på skärtorsdag och påskafton. 

Påskkäringar i det offentliga hör en gången tid till, finns de nuförti`n är det i mindre familjesammanhang och inte går de omkring till byns olika hus för att lämna en påskteckning för att önska Glad Påsk och i gengäld få godis, kakor eller frukt. Omkring år 2000 var senast jag såg påskkäringar. Fotot är från 1998.

Den här folkliga traditionen är på utdöende och hör forskning i etnologi till. Men kul hade vi som var med om att resa till Blåkulla.

Kalabriska skådebröd till påsk

Under en påskresa i Kalabrien på italienska stövelns tåspets kunde jag inte låta bli att köpa med mig påskbröd i figurativa former. Att jag lyckade ta med dem hela utan skador till hemlandet förvånar mig något, jag flög inte utan åkte tåg. För mig är de värdefulla och de hör påsken till.

Bagaren har arbetat rejält med den här lurviga hunden. Jag föll som en fura för den! Ett vackert skådebröd enligt min mening, mitt första köp.

Hjärtat är mer traditionellt och den här typen återfinner man i de katolska kyrkorna som votivgåvor men i mycket mindre format och i "försilvrad" plåt. Det brinnande hjärtat symboliserar den helige Ande och förknippas ofta med Pingsten.

 En enkel fisk, även den ett katolsk skådebröd. 

Här ligger bröden vilande och väntande i sin låda. Kakorna förvaras i en av ritningshurtsarnas lådor. Lådans längd är 92 cm så ni anar kanske att det här är rejäla doningar, inget för kafferepets kakfat.

Under samma inbjudan till Kalabrien under påsken genomfördes det traditionella påskspelet där Jesus korsfästes. Snacka om livfullhet trots döden som tema. Det var en fin teaterupplevelse och en etnologisk begivenhet av rang. 

Kulturvanor

MYNDIGHETEN FÖR KULTURANALYS
Samhällstrender och kulturvanor: en omvärldsanalys 
Rapport 2015:3

 

Sidorna 18-19:

Kulturvanor påverkas av ekonomi, utbildning och tillgång 

Våra kulturvanor påverkas inte enbart av den tekniska utvecklingen. Det finns en rad andra variabler som inverkar på hur människor utövar kulturaktiviteter. Tidigare undersökningar visar att det i Sverige finns stora skillnader i kulturvanor mellan män och kvinnor, unga och äldre, infödda svenskar och utrikes födda, arbetare och tjänstemän respektive storstadsbor och glesbygdsbor. 

En europeisk undersökning från 2007 belyser även andra variabler som påverkar hur människor deltar i kulturlivet. Av denna undersökning framgår att några av de vanligaste hindren för att ta del av kulturlivet i Europa är brist på pengar, tillgång, tid och intresse. När det gäller de ungas kulturutövande är det i första hand brist på pengar och tid som hindrar dem från att delta i kulturlivet. Undersökningen visar också vikten av att genom familj, skola och annan social omgivning bli introducerad och uppmuntrad till kulturella aktiviteter. 

Motsvarande resultat framförs i en amerikansk kulturvaneundersökning av hur människor tar del av scenkonst. Några av de vanligaste hindren för att uppleva scenkonst är att det kostar för mycket pengar, att man saknar tillgång till ett kulturutbud eller att man saknar någon att dela kulturupplevelsen med. Samma studie visar också att faktorer som ålder, etnisk bakgrund och socioekonomisk bakgrund spelar roll.

Vidare framgår det av andra amerikanska undersökningar att människor söker sig till olika kulturella uttryck av skilda skäl. Exempelvis tycks det vara vanligare att människor väljer att gå på museum för att öka sin kunskap medan ett motiv för att gå på konserter och teateruppsättningar är att umgås med familj och vänner.

(...)

Identitet, umgänge och grupptillhörighet

Inom den sociologiska forskningstraditionen har forskare i den franske sociologen Pierre Bourdieus anda argumenterat för att individer söker status genom att tillskansa sig ett kulturellt kapital. Forskningen pekar på att individers socioekonomiska status är nära sammankopplad med det kulturella kapital som de besitter; mycket förenklat kan kulturellt kapital förstås som människors bildnings nivå samt den tillgång till konst och kultur som de har. Kulturvanor är således nära kopplade till individers och gruppers identitetsskapande, makt och position i samhället. Att ta del av kulturlivet handlar därmed i hög grad om att uttrycka identitet och markera sin särart. Hur vi konsumerar och utövar kultur säger något om vilka grupper vi vill eller inte vill identifiera oss med. 

Studier av kulturvanor i USA visar att ett av de primära skälen till att människor tar del av scenkonst är att kunna använda detta deltagande som en identitetsmarkör samt att det är ett sätt att umgås med vänner och familj. Att uppleva och utöva kultur kan därmed förstås som olika sätt att uttrycka identitet och att visa på tillhörigheten med en viss grupp. 

Upplevelsen och utövandet av kultur kan också jämföras med konsumtion av andra varor och tjänster. Inom konsumtionsforskning är det klarlagt att människors konsumtion inte enbart styrs av rationella beslut utan i hög grad även handlar om identitetsskapande. Det är därmed inte själva produkten som sådan som konsumeras utan i lika stor utsträckning produktens eller tjänstens symboliska mening; något som exempelvis har konstaterats i studier av modekonsumtion, hållbar design och designhotell. Hur och varför människor deltar i kulturlivet kan därmed inte enbart förklaras av deras tekniska, ekonomiska, geografiska och tidsmässiga resurser utan måste också förstås utifrån hur de vill uppfattas och vem eller vilka de vill identifiera sig med. 

Hela rapporten finns HÄR med noter samt litteraturförteckning.

*

Kulturvanor 2024: 
Befolkningens kulturaktiviteter genomförda minst någon gång de senaste 12 månaderna.

 

Järnjärn ska det vara

Lite sent, eftersom våffeldagen var i onsdags (25/3) , men detta är husets våffeljärn. På det har gräddats många frasvåfflor genom åren.

Våffeljärn, elektriskt. Märkskylt i botten: Elpar  ESKILSTUNA. Rund. Utvändigt i stål, våffelytorna i gjutjärn. Står på 4 fötter i bakelit. Två vågräta handtag i bakelit på underdelen, ett uppåt lutande dito på överdelen. Uttag för stickpropp på baksidan. Maxbredd inkl handtag: 29 cm, höjd=14,5 cm. 

I vår ägo finns även ett stiligare 60-tals-våffeljärn från Åviken. 

När jag flyttat hemifrån köpte jag så småningom ett våffeljärn med en hel del plast i och utrustat med termostat. Det var ett av de sämre köpen jag gjort och nu är det borta med vinden. Tacka vet jag tunga rejäla järnprodukter!

Järnspikar

Den här spiken
har jag hittat
Den är gammal
och krokig
och den är
rostig och dålig
Men en gång
var den blank
och ny
glänsande som
silver
och rak
Ja,
som en spik.

Ur Gröngölingen är på väg av Barbro Lindgren

Ja handsmidd spik och klippt spik går mycket väl att räta ut och återanvända. Inga problem.
Här i huset (från 1910-talet) har vi nog inte dragit ut och rätat ut den sista klippspiken än.
Använd trådspik från den renovering som gjordes vid 1970-talets början får gå till metallåtervinningen. 

Generationsklyftor

Ett gammalt tidningsurklipp från 1972 som då var lätt att förstå men som många yngre idag inte alls fattar det lustiga med - om det nu var kul. Humor är verkligen inte generell och allenarådande utan precis som här en tidskapsel... 

Om indelta soldater och bönder

Jag har nyss läst ut "Om indelta soldater och rotebönder" av Elfrid Kumm, en bok som gavs ut 1949. Det är den bästa och mest levnadsgörande om indelningsverkets militärer jag läst. Har under åren lyssnat till föredrag, besökt det flyttade soldattorpet vid Sveriges försvarsfordonsmuseum Arsenalen utanför Strängnäs med ett bra litet specifikt museum för indelningsverket och läst lite ur torr litteratur. Den är boken tar upp alla möjliga aspekter ur indelningsverkets från Karl XI:s tid till avvecklingen 1901.

Raskens av Vilhelm Moberg från 1927 är förstås en roman som ger en jättebra insikt i en indelt soldats liv och leverne.

 

Boken hittade jag i pappas bokhylla, hans namn och årtalet 1953 står det med blå reservoarpenna på försättsbladet.

På pärmens framsida finns en illustration av fyra olika militära huvudbonader. Som okunnig i ämnet, inga förklaringar ges i boken, tänker jag att de som visas kan vara tschakåer, käppi, husarmössa? I boken har jag läst och lärt vad livmundering innebär samt släpklädnad eller släpmundering. Vet ni?

Illustrationen på baksidespärmen är kongenial anser jag. Där blandas musköt (mynningsladdat handeldvapen), plog, bajonett, skära, trumma, kanonkula, signalhorn och huggare. Samtliga föremål väl kända för en indelt soldat.

Formgivaren av bokomslaget är okänd. I boken finns en hel del samtida teckningar och målningar som levandegör berättelsen.

 

I Västerbotten fanns förstås även indelningsverkets män men de i största numerär var båtsmän och de behandlas inte i boken. Det fanns dock drygt 500 fältjägare i Västerbotten med övningsplatsen Gumboda hed och från 1898 Vännäs läger.

 

Nu vet jag besked om den indelte soldatens mönstring, tjänst, avsked, regementsmöten, lön, soldattorp, kokgropar, hur tält restes, förändrad storlek på dessa, hur många mannar som rymdes i ett tält, uniformsförvaring, roteböndernas plikter, trossbodar, kommenderingar under fredstid... you name it! 

 

En traderad berättelse om hur uppsamlingsheatet och marschen till regementsmötet gick till har jag hört av min far som i sin tur hört från någon äldre, hur musikern som skulle hålla orken och humöret uppe på soldaterna åkte hästvagn i första ledet. Det var många mil till fots som gällde för soldaterna/knektarna. De kom för övrigt med nyheter till byborna som normalt reste ytterst lite.

*

Avslutning på det här inlägget får bli ett shillingtryck som min pappa brukade sjunga för oss, något som för mej är oförglömligt.

I  LÅGA RYTTARTORPET
av Wilhelm von Braun

 

I låga ryttartorpet vid höga Hunneberg
där satt en ensam kvinna. Som snö var kindens färg,
och tåren föll på linet på vilket tungt hon spann
när långsamt uti spisen den råa veden brann.

Med förklädsnibben trasig hon emot ögat tog.
Visst är det tio år sen min Ola från mig drog
uti den polska fejden, men ej ett enda ord
jag hört av honom sedan, visst ligger han i jord.

Visst är han från mig tagen med kulor eller järn
och borta är min glädje, min stolthet och mitt värn,
och gossen som vi hade när han for hemifrå',
den haver Herren tagit, ack jag väl gråta må.

Att sitta övergiven år ut och in som jag
det är att långsamt krossas av ödets hårda slag.
Jag redan är förgråten och bruten är min kraft
och liten är den glädje som jag av livet haft.

Ett år vi levat samman, blott ett när kriget kom
och uti evig ängslan min glädje byttes om.
Var natt i mina drömmar han blodig för mig stod,
och sedan dog den lille, rå svek mig allt mitt mod.

Dock höll mig hoppet uppe i flera vintrar än.
Jag trodde att jag skulle få återse min vän.
Det talades om segrar som unge kungen vann,
att freden skulle komma, så tänkte jag ibland.

Men freden kom dock aldrig, ej hälsning eller bud.
Kanhända att han lever och har mig glömt. O Gud!
Den tanken var mig bitter och outhärdelig,
om bergen ville rasa och falla över mig.

Så kvad den arma Elin en bister vinterkväll
och såg sig om bedrövad uti sitt lugna tjäll.
Då hördes steg därute. Hon knappt sig resa hann
förrän i stugan träder en ståtlig riddersman.

Godafton, så han sade, godafton och Guds fred!
Jag kommit har i skogen ifrån den rätta led,
och tröttnat har min gångare. I lånar mig väl hus
och låter mig få sova hos er till dagens ljus.

Förvånad hörde Elin den granne herrens ord.
Jag är en fattig kvinna och ensam på vår jord.
Har ingenting att bjuda en så förnämer gäst.
Behöves inte heller, blott foder åt min häst.

Jag foder har tillräckligt sen vargen rev min ko.
En sådan ståtlig herre man ej om ont kan tro.
Jag vågar därför bjuda ers nåd att sitta ner
men jag går ut en vändning och efter hästen ser.

Bliv kvar min goda kvinna, det har jag redan gjort,
ty utan lov en krigsman tar för sig på var ort.
Ni kommer då från kriget, bröt Elin häftigt ut.
Det gör jag raka vägen, nu är det äntligt slut.

Om annat låt oss tala, jag är på kriget mätt,
här har ni ganska trevligt, här är så fint och nätt.
Och själv i bästa åren, det synes att ni är,
hur kommer det sig då att ni ensam sitter här?

Det är väl Herrens vilja, hans lag men icke min,
ty hårt jag blivit prövad och sorgset är mitt sinn.
Min man gått ut i kriget och säkert är han död.
Jag har ej hört det minsta av honom i min nöd.

Man bör ej tro det värsta, var riddersmannens svar,
och har han även fallit så finns det männer kvar.
En kvinna som en krigsman bör taga sig för sed
att för det första gifta sig och göra klart besked.

För Guds skull, käre herre, ack tala inte så.
Min Ola vill jag trogen igenom livet gå.
Men om sin egen trohet mot eder Ola bröt?
Då vill jag dö min herre, och rösten Elin tröt.

Gråt ej, sa riddersmannen med en förändrad ton
vad tjänster han förrättat vid Liljehöks skvadron.
Som ryttare benämndes han ävenledes Lod,
den karlen vill jag minnas, det var en man med mod.

På mina knän jag beder, välsignade ers nåd,
vet ni om honom mera. Ack ja, ett tappert dåd,
som uti Sveriges hävder kanhända får ett rum.
Han räddade sin konung i träffningen vid Stumm.

Förvissad jag mig känner och vet att det är så.
En blixt därvid sågs lysa ur Elins ögon blå.
Ja, har han räddat kungen då behöves mig ej gråt,
han har mig varit trogen, min Ola mig förlåt.

Det gör han av allt hjärta, skrek riddersmannen båld
och slöt den arma kvinnan intill sitt bröst av stål.
Du är en ärlig kvinna och åt mig allt för god
fast av din Ola blivit ryttmästar Silverlod.  

Texten finns i August Bondesons Visbok, 1903, Visbok, 1923 och Den gamla visboken, 1954.

Västerbotten och Österbotten

Apropå freden med Ryssland 1809 då Sverige tvingades lämna ifrån sig Finland.

" 

Sverige förlorade en tredjedel av sin befolkning. En av sina viktigaste städer i form av Åbo. Man förlorade officerare och präster. Soldater och bönder. Längs hela den svenska Östersjökusten förändrades ekonomiska och kulturella förutsättningar. I det svenska dialektområde som ryms vid kustområdet upplysningsfilosofen Anders Chydenius Gamlakarleby i norr och Kristinestad i söder påminns vi om det som en gång varit. Det är del av det dialektområde som forskarna kallar östsvenska dialekter. Men påverkan är ofta tydligt norrländsk, exempelvis genom "förmjukning". "Dittje" kan man i flera delar av Norrland säga i stället för diket. "Mysche" kan man i flera delar av Norrland säga i stället för "mycket". Orsakerna till det syns tydligt vid regionerna kring Norra Kvarken. Mycket hastigt kapades de månghundraåriga banden mellan Umeå och Vasa.1800-talets fokus på nationen försvagade minnet ytterligare. När järnvägen slutligen fixerade den vertikala rörelsen i respektive land till Stockholm och Helsingfors föll de horisontella historiska linjerna i glömska.

"

Detta läser jag i "HISTORIEN OM NORRLAND. Del 1 Dimmornas land" av Robin Olovsson, 2024.

  

Till höger ses Finland med Österbotten markerat med rött. Kvarken är smalaste delen av Bottenviken.

Genast när jag läser detta lilla avsnitt om dialekter minns jag pappas vokabulär, hur han sa mysche eller mytche, han som rätt troget höll fast vid många av de dialektala ord han hörde på 20-talet då han växte upp och som han gärna förmedlade till andra. Han skämdes inte för sin dialekt, utan insåg att det var utdöende kulturhistoria. Han hade hört sin gammelmorfar, född 1837, prata och tog efter. Gammelmorfar Jacob bodde i storfamiljen med sina barnbarnsbarn till sin död 1927. Då var pappa 10 år, en ålder då man lär sig snabbt och snappar upp ord och betydelser.

Min generation blev i skolan itutade att vi skulle tala rikssvenska för det var fint. Många föräldrar på landsbygden ville få barnen att tala så för de ansåg sig kanske finare än andra (trots de nästan obefintliga klasskillnaderna) eller trodde att barnen skulle lyckas bättre i livet, komma längre på karriärstegen än föräldrarna om de talade rikssvenska.

Det ovan citerade var ett brottstycke, en kort dialektparentes ur boken, som jag verkligen vill rekommendera. Plötsligt blir Norrland med sin långa historia något annat än en avkrok till övriga Sverige, landshalvan får en sammanhängande faktaberättelse från stenåldern till 1860-talet, där centralmakten inte upphöjs till det enda normgivande, vilket är befriande. Del 2 tänker jag vänta med att läsa tills vi i litteraturgänget/bokcirkeln har diskuterat del 1. För mig blir det intressant att höra vad den som är född Skåne och de i Stockholm kommer att säga i den här frågan.

Stockholm kommer om 100 mil 
Stockholm kommer om 100 mil 
Stockholm kommer men här är ditt liv

Mattias Alkberg, "Stockholm" 

 

"Områden som Jämtland eller Tornedalen
är lika mycket sina egna centrum 
som någon annans periferi."

En kvinnlig förkämpe

Bild från Fredrika Bremer-sällskapets instagramkonto

Idag är det den 8 mars och den Internationella kvinnodagen.

Den 19 september har Fredrika namnsdag. Förra året söndagen därefter, den 21 september 2025, hade Fredrika Bremer-sällskapet öppet hus på Årsta slott i Haninge kommun. Jag åkte dit eftersom jag ville se denna kvinnas barndomshem och den miljö hon trivdes i och där hon dog den 31 december 1865. Inte mycket av interiörerna från hennes tid fanns kvar men själva slottet med sin volym på höjden var givande att se. Dessutom var där ett samtal mellan journalisten Barbro Hedwall författaren Fatima Bremmer om den senares bok Ligan: Klarakvarterens blodsystrar eller “en märklig explosion av kvinnlig intelligens” som jag ville lyssna till.

 

Kryssvalven i trapphuset torde ha sett likadana ut under Bremers tid.

Carina Burmans gedigna biografi över den radikala societetsdamen Fredrika Bremer (1801-1865) läste jag under förra årsslutet.

Amerika var det stora föregångslandet på 1800-talet och dit reste Bremer ensam 1849-1854 varifrån hon tecknade ner sina upplevelser i brev hem till sin syster, brev som hon sedan gav ut i bokform - Hemmen i den Nya Världen.

I reseskildringen Livet i Gamla Världen (1862) beskrev Bremer sin långa resa till Schweiz, Belgien, Frankrike, Italien, Palestina och Grekland. Hon var då i 60-årsåldern.

Hennes gravvård finns på Österhaninge kyrkogård som också fick ett besök.

Med romanen Hertha (1856) bildade Bremer opinion för den lag som 1858 som gav ogifta kvinnor rätt att ansöka om att myndighetsförklaras vid 25 år ålder.

Detta påverkade en av mina ogifta kvinnliga släktingar boende här i byn som efter ansökan blev myndigförklarad år 1862 och hade då ensam rådighet över sin egendom utan manlig förmyndare. Ulrika var då 54 år fyllda.

Hennes moster Ewa hade råkat illa ut då hon blev änka utan bröstarvingar (den vuxne sonen dog strax före modern) och med ett hemman i sin ägo. Ulrikas föräldrar ville skydda dottern från att utsättas för samma grymhet när de gått bort och den hemmavarande ogifta dottern ensam skulle bli stor hemmansägare.

* 

Gifta kvinnor i Sverige blev myndiga först genom 1921 års lag, samma år som kvinnorna fick rösta för första gången i historien.

Listan ovan hämtad här: https://www.europeana.eu/sv/stories/votes-for-women

Nedanstående framsynta kvinnor i denna socknen (kommun) lämnade sin underskrifter 1914 med begäran om kvinnlig rösträtt. De flesta är yrkesarbetande och boende i municipalsamhället, i det progressiva sågverkssamhället eller likaledes progressiva järnvägssamhället. Bondbyarnas outbildade kvinnor fick insamlarna inte att underteckna uppropet.

Så här ser en av sidorna som jag gått igenom ut i original:

 https://morfarshus.blogspot.com/2023/10/kv-medb.html

Tankar om kvinnokönet på 1700-talet

Jag fann ett urklipp i min gamla tankebok:

Jag har alltid avskytt hyckleri på det skarpaste och jag är fortfarande så öppenhjärtig att man förebrår mig det. Det finns till och med de som menar att jag i mina skrifter smickrar det andra könet. Men om de undersökte vad jag skrivit till könets fördel, skulle det stå klart att jag icke har uppträtt som smickrare, utan som rättfärdig domare och försvarare.

Jag har slagit fast att de flesta fel som anses utmärkande för detta kön icke kommer av naturen, utan av inlärning, och att natur ofta blandas samman med uppfostran. Jag har slagit fast att vi skulle se manliga dygder stråla hos de flesta kvinnor om de från barnsben hade uppfostrats som män. Jag har slagit fast att de flesta rättigheter som män tillägger sig mera bygger på skick och bruk än på naturlig rätt. Jag har påpekat att man snarare bör ta hänsyn till anlag än till namn, och att kvinnorna icke allenast på grund av sin födsel bör uteslutas från alla de värv som kräver huvud, då vi av exempel lär att deras begåvning är så smidig att de icke saknar förmåga att omhänderta såväl sina egna som det offentligas angelägenheter.

Jag smickrar alltså inte kvinnokönet, men mäter bägge kön med samma aln utan hänsyn till namn eller födsel .(---) När man opartisk ger envar sitt, smickrar man inte någon.

 

Ludvig Holberg

Ur ”Tredje Levnedsbrev”, 1743.

 

Norsk-dansk författare och historiker född 3 december 1684 i Bergen, död 28 januari 1754 i Köpenhamn. En tidig feminist. Inte ens idag, år 2026, verkar alla tänka som han.

Ansiktsbyte

 

Här är två reservansikten till min favoritdocka. De har olika storlek och det är det vänstra som passar Kicki-Maja som jag fick i julklapp när jag var tre.

Ansiktena är gjorda av något formpressat och målat tyg med papier mâché på baksidan. Kicki-Maja var länge min favoritdocka och som hon släpats runt och pussats var det inte underligt att hon blev smutsigare och smutsigare. Till sist föreslog mamma att ansiktet skulle bytas ut till ett nytt och jag tyckte alldeles tvärtom - Kicki-Maja blir inte densamma om ansiktet blir nytt och bytt. (Tydligen hade min mor förutsett att dockan skulle smutsats ner och hade köpt flera reservansikten.)

 

Men så blev operationen genomförd. Jag var sur men fann till sist att förändringen inte var alldeles av ondo, det var ju ingen förändrande skönhetsoperation, det såg ju bara ut som en rejäl "rengöring". Lukten var lite annorlunda då jag snusade på henne men även det vande jag mig med. Resten av den stoppade Kicki-Maja var förståeligt nog svår att tvätta.

 

 

Min första docka var nästa lika lång som jag själv då hon blev min. Jag minns en kväll när jag inte kunde sova och tassade upp och fann mamma nere hos mormor och morfar vid mormors trampsymaskin där hon snabbt täckte över sitt pågående projekt med ett tyg för att den lilla nyfikna treåringen inte skulle se vad som höll på att formas. Så fick hon mej i säng där jag somnade denna decemberkväll för länge sen.

 

Av de dockor jag lekt med är nog hemgjorda Kicki-Maja den som jag  numera är gladast över. Hon har patina, hon är unik och har en berättelse i sig, hon är min :-)

Dukrulle

Här i linneskåpet finns en enda dukrulle men jag gissar att det har funnits flera en gång i tiden. Hur som helst är det mycket funkis över den jämfört med andra dukrullar som finns i min ägo.

Den är sydd av ett randigt och kraftigt bomullstyg, vad mamma använt inne i den vet jag inte men antagligen en rulle av kartong och på den ett lager mjukt filttyg (typ tunn bordsfilt) för rullen är verkligen inte hård. Det här randiga tyget återfinns även i hängande förvaringspåsar i garderober.

I mitt andra hem har jag äldre sortens dukrullar som är bundna med silkiga trådar med virkad avslutning, ibland med tofs.

Några fanns i huset då jag flyttade dit, de på bilderna är inhandlade secondhand. Att de behövs är det ingen tvekan om, mindre dukar håller sig släta på rullar och är lätta att hitta då de inte ligger platt på varandra i en hög. 

Att ha de här silkiga rullarna i en masoniteinredd övervåning vore ett kulturöverskridande som jag inte önskar mej. För de är verkligen inte alls funkis på samma sätt som den med randigt bomullstyg som dessutom är gjord just för det boendet.

Varje boende har sin verklighet.

Bokrea

 

Årets inköp på bokrean har hitintills blivit följande böcker som legat på min vill-ha-lista:

• SNÖ - en historia av Sverker Sörlin 
• Varje tugga är en tanke av Richard Tellström
• Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind
• Älven av Rosa Liksom

Det var i fjol som jag på nytt började gå på bokrea i en riktig och fysisk bokhandel efter flera års uppehåll. Okej, bokrean i februari är inte som den var när jag började besöka den på 70-talet. Då fanns gamla böcker som bokhandeln ville få bort från lagret, inga nytryck enbart för rean förekom och det var en riktig folkrusning när bokhandlarna öppnade på bokreamorgonen. Av böckerna fanns då inte alltid så många exemplar.

Och framför allt har de fysiska bokhandlarna minskat i antal de senaste decennierna på grund av digitaliseringen. Finns det en, säger EN, bokhandel i en stad kan man vara glad. Shoppa är förvisso inte mitt nöje förutom böcker då. Antikvariaten minskar i antal men flockas på internet, alla secondhand-butiker tar inte alltid emot och säljer gamla böcker vidare. Böcker slängs och bränns som på medeltida bokbål...

Snöstjärnor

 

Denna vinter har varit i min smak. Snön som fallit har legat kvar och lyst upp tillvaron på mina båda hemorter. Kallt, javisst - men det hör vintern till...

Den kudde som mamma broderade i början av 50-talet får beteckna skönheten i snöflingorna och min känsla för snö. Stjärnorna är broderade på svart yllefilt med ylletråd i vitt med olika nyanser och det blev en vacker prydnad på soffan i finrummet.

Tillväxtkritik

Att ha ett samhälle och en ekonomi som bara bygger på tillväxt är en helt ohållbart i längden, och den för dessvärre med sig ogenomtänkta, hälsovådliga och kortsiktiga beslut.

Vår konsumtionskultur, tillväxtekonomin och den utbredda individualismen kännetecknar numera vår del av världen. Det är inte av godo.

Fritt efter Fredrik Lindström.

För att behålla vår levnadsstandard och dessutom "förbättra" den krävs mycket mer elektricitet i världen  - fler kärnkraftverk, vindkraftverk, effektivare utbyggda älvar, flisad skog, solcellsparker, fler batterier, mer sällsynta jordartsmetaller och därmed gruvor, många långa mil vätgasledningar. Kan verkligen teknologi och artificiell intelligens hjälpa oss med detta????? Är teknologin den "moderna" och sekulariserade människans gud? Kan människans strävan beskrivas bättre än nedan:

 

Vi köper saker som vi inte behöver,
med pengar som vi inte har,
för att imponera på människor vi inte gillar.

Clive Hamilton (f. 1953)

TORV - koncentrerad blomjord

Titta vad som kom fram ur djupen i skrubben under trappan: en kartong med koncentrerad blomjord från 70-talet. En uppfinning, en idé som Hasselfors Garden patentsökte, producerade och marknadsförde då.

Kartongen rymmer 1,8 liter "jordtärningar" (pellets) med en vikt av 0,7 kg. Detta blir till 10 liter näringsrik och lucker blomjord baserat på torv, sphagnumtorv (vitmossa) som blandats med många tillsatser. Konsumenten tillsätter endast vatten.

Själv försöker jag idag köpa blomjord utan torv till krukväxterna. Torv är en ändlig råvara som fortfarande används till många produkter. Torvjord till krukväxter i terrakottakrukor torkar upp onödigt fort, man får vattna väldigt ofta.

Men visst ska det här innehållet provas.

* 

I nästan all planteringsjord idag används dessvärre torv. Det var Hasselfors som på 1960-talet lanserade torv  som jordförbättring läser jag på nätet. Då och då passerar jag längs väg 56 en mycket stor torvbrytningplats som idag ingår i finska Neovakoncernen, ett internationellt bolag. Tidigare var namnet Mebio men byttes 2021. Koncernens har idag två produktionsområden: torv och värme.

Torv klassas som biobränsle. Oljekrisen 1973 gjorde att torv började användas för värmeproduktion och därmed eldas den ändliga råvaran upp i kraftvärmeverk.

*

Den här storleken på balen med torvströ var vad som användes i jordbruket här på gården fram till 1971. Torvströet ströddes ut på golvet i kornas bås. Hur många som gick åt per år har jag inte klart för mig. Så nöjd jag blev då jag lyckades få tag i torvbalen. Min man såg bara undrande ut, haha. Det finns ett par torvtäkter som blivit arbetslivsmuseer i södra delen av landet som jag gärna vill besöka men ännu inte fått till. Läs mer om småskaligt torvbruk HÄR. Vid laga skiftet 1865 avsattes här i byn markytor till hemmansägarnas gemensamma fromma, detta står att läsa i de dokument som lantmätaren skrev och som därefter stadfästes. Kunskapen om detta är näst intill obefintlig.

Nordmalings kommun instiftar arktekturpris

"En av kommunerna som infört ett arkitekturpris under 2025 är Nordmalings kommun, med knappt 7 000 invånare. Priset ska delas ut för första gången under 2026.

– Det är ett ganska enkelt sätt att uppmärksamma bra arkitektur. Jag tror att priset kan bidra till en ökad stolthet bland kommuninvånarna och till en ökad attraktionskraft. Nordmaling har sjunkande befolkningstal och det är en trend vi vill vända, säger arkitekten Elsa Brynje som i somras anställdes som samhällsplanerare i Nordmalings kommun, en tjänst och kompetens som tidigare inte funnits i organisationen.

Det var Elsa Brynje som tog initiativ till arkitekturpriset och politikerna nappade genast på idén, berättar kommunalrådet Madelaine Jakobsson (C).

– Priset ska inspirera människor till att bygga på ett bra sätt i Nordmaling – och uppmärksamma dem som gör det. Vi vill lyfta fram allt som är positivt i kommunen och som gör Nordmaling mer attraktivt, säger Madelaine Jakobsson."

Ur branschtidskriften Arkitekten

Hoppas verkligen att detta får genomslag i HELA kommunen, inte enbart i kommuncentrat. Hoppas att även bra/vacker/hållbar restaurering av befintlig bebyggelse nomineras till arkitekturpriset. 

I november höll kommunala bostadsföretaget Nordmalingshus med nye vd:n, ett bostadsforum dit alla kommuninnevånare var inbjudna vad jag förstår. Detta forum verkade till stor del innehålla diskussion om nyproduktion men glädjande nog var även Renoveringsraseriets folkbildande grundare inbjuden. Artiklar skrevs i lokalpressen både före och efter sammankomsten.

Jag följer detta med stort intresse! Ser fram emot att det hela får genomslag.

 

  

Har skrivit om detta fina lägenhetshus i centrala delarna av Nordmaling som jag fotograferade i oktober 2009. Men jag har märkt att när fönsterbågarna målas om blir de helt vita utan den karaktäristiska röda eller blå accentkulören.

Ädelputs, ekfönster, granit

Fina 50-talsdetaljer