Kategoriarkiv: Bashing

Fjortisgubbar

Publicerad den av
8

Idag fick jag en kommentar från en i bloggvärlden välkänd Södermalmsbo som inleddes så här:

Ännu ett tecken på att det sitter en liten tonårsflicka bakom denna blogg. Du använder inte bara samma metoder som tonårsflickor du sitter och påstår en massa skit om småtjejer! Är du en tjej? Vad i helvete vet en medelålders gubbe om hur flickor och deras ideal ser ut? (Ökänd Södermalmsbloggare i mitt kommentarsfält)

Så jag tänkte posta ett videoklipp på samma tema, hur det kan låta när medelålders gubbar beter sig som illvilliga fjortisar. Håll till godo!

Feministveckan

Publicerad den av
22

Kvällspostens krönikör Susanna Dzamic (kan Kawa uttala hennes efternamn korrekt?) tar avstamp inför helgen med en text om hur jobbig den gångna veckan varit för den kollektiva kvinnligheten. Ibland tror man nästan att man hamnat hos Jämställdhetsfeministern och inte en stor tidning.

Den här veckan har det känts lite motigt att vara kvinna. Insikten om  att vi med den löneskillnad som råder mellan kvinnor och män, i  dagsläget innebär att vi från och med nu och året ut jobbar gratis,  känns så där. Visst det går framåt och om man ska tro de senaste siffrorna så kommer kanske min dotter att få se sina yngre systrar casha ut lika lön för lika arbete precis innan hon går i pension.

För det första förväxlar hon (och de hon citerar) begreppen lön och inkomst. Lön är den nominella penningsumma per timme eller månad som fack och arbetsgivare förhandlar om. För samma befattning finns där endast små skillnader mellan könen, någon enstaka oförklarad procent, enligt den största studien som gjorts på området. Den stora löneskillnaden föreligger mellan olika yrkesgrupper, baserat på utbud och efterfrågan på arbetskraft med rätt kompetens inom respektive bransch. Och eftersom alla yrken i Sverige är öppna för båda könen, så finns det inga kvinnolöner eller manslöner. Ett manligt sjukvårdsbiträde tjänar lika lite som ett kvinnligt och en kvinnlig svetsare tjänar lika mycket som en manlig, vid samma förutsättningar. Den som prioriterar hög lön bör välja yrke efter den prioriteringen. Men när man säger att kvinnor jobbar gratis resten av året, menar man inte lön utan inkomst. Det är den penningsumma som arbetsgivaren faktiskt betalar ut, efter avdrag och tillägg för deltid, sjukskrivning, VAB, övertid, resetraktamenten etc. Och av diverse orsaker är det där de stora könsskillnaderna ligger. Jag har skrivit om lönefrågan förr.

Det mest positiva den här veckan, och det är en klen tröst, men vi gör ändå tummen upp åt den engelska varuhuskedja som byter ut alla sin skyltdockor till storlek 42-dockor eftersom den brittiska genomsnittskvinnan numera väger 70,2 kilo och irriterar sig på att de möts av dockor som visar kläder i storlek 34. Tidigare i år var det 60 000 som gillade när Åhlens gjorde samma sak. Själv blir jag inte så imponerad av de här punktinsatserna som ska få oss att tro att vi blir mindre objektifierade och att utvecklingen på den fronten går åt rätt håll.

Undrar om de skaffar manliga skyltdockor med kulmage också, så som normala medelålders män ser ut? Skulle inte tro det.

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Dagens unga kvinnor jagar ett ideal som inte ens är möjligt att uppnå och under tiden de står framför spegeln och vrider sig likt Turning Torso, för att kritiskt kunna granska sin rumpa och smörja in sina tjugoåriga kinder med anti-age-krämer, så drar killarna förbi. Att vi fortfarande går på den lätte?

En TV-klassiker (som tyvärr inte finns kvar på SVT Play) var när Pär Ström och en tok-stylad Kitty Jutbring satt i panelen på SVT Debatt och Kitty beklagade sig över hur jobbigt det var för tonårsflickor att behöva lägga en halvtimme på smink varje morgon innan de gick till skolan. Pärs svar var lika kort som självklart: Men låt bli då! För det är ju faktiskt den rimliga lösningen på problemet. De flesta män har vida toleranser när det gäller kvinnors skönhet och även om alla män har vissa preferenser, är det är i praktiken bara ett fåtal alfahannar som har råd att vara kräsna på datingmarknaden. För kvinnor har den sexuella makten. Skönhetskraven skapas således av kvinnors inbördes konkurrens, dels för att försöka attrahera nån av de där få alfahannarna, dels för att stiga i rang inom den kvinnliga homosociala gemenskapen. Kvinnors informella skönhetstävlingar är ett problem kvinnor själva måste ta tag i om de inte trivs med det, för ingen annan kommer att göra det åt dom. Och när män ibland försöker, som GT:s Karl-Johan Karlsson häromdagen, möts vi av en hatstorm utan like.

Men vi har det i alla fall bättre än de flickor som inte ens har en klädstorlek att bekymra sig för. I veckan kunde man på Doc Lounge i Lund se filmen ”It’s a girl!”. De dödligste orden i världen enligt filmmakarna. Det finns alltför många ställen på jorden där de orden faktiskt innebär en dödsdom. Vi aborteras, dödas eller lämnas i en kartong någonstans för att svälta ihjäl. Det saknas 200 miljoner flickor i världen. Vem saknar dem?

Hur var det nu med fri aborträtt, är Dzamic för eller emot? I västvärlden finns för övrigt kvinnor som vägrar föda pojkar, av radikalfeministiska skäl eller helt enkelt för att pojkar anses alltför jobbiga. Och när det gäller adoption, så vill folk hellre adoptera flickor, det visste redan Astrid Lindgren när hon skrev Rasmus på luffen 1955. Lyckligtvis fungerar inte systemet så längre, utan könsfördelningen är tämligen jämn. Endast från Kina har flickadoptionerna dominerat stort under en period, kanske p.g.a. kombinationen enbarnspolitik och traditionen med barnen som pensionsförsäkring? Fler kinesiska flickor hamnade troligen på barnhem på den tiden, men på senare år har pojkarna gått om flickor adopterade från Kina, så kanske har fattiga kineser slutat sätta sina flickor på barnhem? Att mörda nyfödda barn är förstås ett fruktansvärt brott, men den där siffran 200 miljoner som har jag sett i såna här sammanhang ett antal gånger, vad bygger den på och hur sann är den? Många liknande siffror har visat sig vara vandringssägner när man granskat dem närmre.

Men veckan har dominerats av bilen som Therese Sjögran inte fick. Vi fick en inblick i hur fotbollförbundet tänker och stavar. Just det. Hon heter Sjö-g-r-a-n. Att ett annat bilmärke försökte skänka en bil och få lite goodwill är bara smaklöst. Den lätte gick inte Therese heller på. Tog man kontakt med Therese innan man skickade ut en pressrelease?

Att herrarna får mer sponsorpengar än damerna beror förstås på det betydligt större publikintresset. Att det ska vara så svårt att begripa? Några dagar efter fotbollsgalan spelade damlaget Tyresö åttondelsfinal i Champions League på hemmaplan, med bl.a. brasilianska världsstjärnan Marta i startelvan. Hur många av de tidningar som dagarna innan rasat över damfotbollens brist på uppmärksamhet, bemödade sig ens med att skicka en egen reporter för att bevaka matchen? Både Expressen och Aftonbladet förlitade sig åtminstone på TT för att rapportera. Hyckleri, någon?

Min dotter kom hem från skolan och berättade att i Sydafrika våldtas en kvinna var fjortonde sekund. Hon hade hittat en lista med 33 anledningar till att feminism behövs. När jag kom till nummer 12 var jag illamående.

Det cirkulerar många versioner av den där listan. Anders V på Genusdebatten har kommenterat Gudrun Schymans version och visat hur många krystade eller absurda punkter den innehåller. Ett stort antal av hennes argument är generella visioner kan påstås gälla för vilken ideologi som helst, tex: Jag ser feminismen som en möjlighet. Jag låter Anders avslutning utgöra slutkläm även på mitt eget inlägg:

Dessa ”argument” eller anledningar visar klart att det mer är en religion/ideologi/sekt vi pratar om än en förnuftig väg till ett bättre samhälle där individens rättigheter stärks. De kan knappast appellera till andra än osäkra sökare som behöver en trygg boj i tillvaron. En boj som visar sig vara ett sänke. (Anders V på Genusdebatten)

Social kastrering

Publicerad den av
15

Radikalfeminismens stora profet Valerie Solanas skrev så här om feministiska män:

Svaga män som mjäkar med kvinnorörelsen förtjänar inget annat än förakt, men det finns ingen anledning att visa det. Låt dom mjäka sig. Låt oss utnyttja dom och låt dom springa våra ärenden. Låt dom tala sig hesa för jämställdhet mellan könen. Låt dom arbeta för mannens mentala och sociala kastrering. Låt dom nyttiga idioterna hjälpa till med att förbereda arbetet för mannens kastrering och slutliga fysiska likvidering. (Ur SCUM av Valerie Solanas)

En av dessa nyttiga idioter som frivilligt låtit sig kastreras är Johan Ehrenberg, som häromdagen publicerade en ny debattartikel i Aftonbladet. Den innehåller bl.a. en tiopunkts-lista på hur vi ska bli bättre män:

Jag tror det finns en enkel att-göra-lista för män som vill leva ett schyst liv och sluta bete sig som passiva medlöpare i patriarkatets tjänst.

1) Försök lyssna och förstå. När en tjej säger ”män är djur” så börja inte bjäbba om ordvalet, försök förstå besvikelsen och ilskan bakom orden från tjejer som dagligen får se misshandel och förstörda liv i kvinnojourer eller hos väninnor. Sluta leta fel, leta efter sätt att stödja.

2) Ta som din dagliga uppgift att säga emot manliga sexgrodor om tjejer som dyker upp i de gemensamhetsförsök män gör. Du kanske kallas tråkig och humorlös men snart får du respekt för de flesta killar skäms egentligen över den där jargongen.

3) Skicka mejl till företag och medier som publicerar sexistiska, stereotypa bilder. Gör det mentala städjobbet, överlåt inte det till tjejer.

4) Nybliven pappa? Kräv halva föräldraledigheten. Ge dig inte.

5) Fackligt aktiv? Självklart kräver du höjda kvinnolöner och låglönepotter före höjd procent för alla. (Annars är inte ens våra barnbarnsbarn jämställda lönemässigt).

6) Betala din mansskatt. Män har fått kraftiga skattesänkningar av alliansen. Jämför med dina kvinnliga vänner. Fick du mer än de… skicka pengarna till kvinnojourerna.

7) Läs Scum-manifestet. Det är en grov, satirisk hatbok om män som du bör läsa för att öppna ögonen. Och våga skratta åt det absurda könsfängelse vi lever i.

8) Är du liksom jag arbetsgivare? Jag driver flera företag. I varje gäller kvotering. Jo, det är svårt och ibland misslyckas jag. Det är alltid lättare och bekvämare att satsa på en kille eftersom han anpassar sig till maktstrukturen i ett företag. Men kvotering gör faktiskt företagen smartare.

9) Kryssa tjejer! Det är valår snart och ändå klarar inte ens feministiska riksdagspartier delat ledarskap. Gör det du kan och kryssa kvinnor på valsedeln. Stryk män.

10) Var en maktlös supporter. Feministiska män vill gärna vara med och kanske rent av ge råd i kampen. Gör inte det. Den feministiska revolten rullar på bra och de enda som kan göra den ännu skarpare är tjejerna själva. Stöd. Men lägg dig inte i. (Johan Ehrenberg i Aftonbladet)

Vissa av de här argumenten har jag kommenterat i tidigare blogginlägg men jag ska ändå kommentera varje punkt här:

1) Människan är ett djur. Om bara fler kunde erkänna det så skulle diskussionen ta ett stort kliv framåt. Men att bara säga ‘Män är djur’, [medan kvinnor är människor] kallas misandri och det ska vi aldrig acceptera.

2) Gick Ehrenberg aldrig på tjejfest eller Chippendales när han wallraffade som kvinna? Det verkar inte så, eftersom han tror att endast män sysslar med jargong. Och att skämmas så för sin sexualitet, att den i alla former och vid varje tillfälle måste undertryckas, kan väl räknas till den sociala kastrering Solanas pratar om?

3) När män protesterar mot sexism och stereotypa bilder, t.ex. den falska schablonbilden om ‘mäns våld mot kvinnor’, brukar det kallas näthat. Men visst, inte ska vi överlåta allt åt tjejer, utan vi män ska fortsätta protestera, så som vi nu gör mot Ehrenbergs sexistiska och stereotypa krönika.

4) Ja gärna det, om det passar in i livspusslet, fast först måste många av oss kräva erkänt faderskap och delad vårdnad för att det ens ska vara möjligt. Och jag som har flexibelt yrke och bra lön har väl råd att ta ledigt, men det finns många som inte har den flexibiliteten, t.ex. egenföretagande entreprenörer.

5) Kvinnolöner för statliga tjänster avskaffades redan 1947 och i privata näringslivet nån gång på 60-talet. I övrigt hänvisar jag till argumenten på den här sidan.

6) Mansskatt är gudskelov inte infört. Och mitt överskott överförs redan till kvinnor, det vill säga min hustru och mina döttrar, vars svindyra fritidsintressen gör att man inte känner sig så rik som man borde göra.

7) SCUM är lika lite satir som Mein Kampf eller Breiviks manifest. Texten är blodigt allvar, vilket författaren själv visade genom att gå ut på stan och skjuta så många män hon kunde innan pistolen klickade.

8) Då tycker jag Ehrenberg ska kliva åt sidan och låta en kvinna starta tidningen ETC i stället. Och låta en kvinna starta och driva hans entreprenörsfirmor inom sol- och vindkraft.

9) Visst, rösta Sarah Palin i stället för Barak Obama du. Eller Siv Jensen i stället för Jens Stoltenberg. En politiker representerar inte sitt kön, utan väljarnas förtroende att föra en viss politik, såvida politikern inte gått till val på att driva just de egna könsfrågorna. Strykningar har för övrigt ingen effekt, de rösterna räknas ändå.

10) Med den logiken borde Ehrenberg överhuvudtaget inte skrivit den här krönikan, utan hållit käften och väntat på att en kvinna skulle göra det i stället.

Många kloka ord för @Feministern att citera

Publicerad den av
9

Kakan Hermansson, som jag bloggat om innan, skrev idag ett inlägg om manshat på sin blogg. Innehållet var väl ungefär vad som kan förväntas av henne och det hyllades av bl.a. Gudrun Schyman, som kallade det ‘ypperlig folkbildning’ på Twitter.

Andra bloggare har redan skrivit mer detaljerat om detta, så jag nöjer mig med att plocka russinen i Kakan (pun intended).

”Hatar du inte män, så hatar du kvinnor” (Susanna Varis kortfattade summering av Kakans inlägg)
”Manshatet är en obetydlig prutt i patriarkatet”
”Det finns så mycket information att tillgå, t.ex. min blogg”

Alltså visdomsord som man kan återanvända i många framtida debatter. När det dessutom är granskat och godkänt av självaste Gudrun, som trots sin marginaliserade politiska roll får anses vara den svenska nutidsfeminismens översteprästinna, så är detta vad Sveriges nutida mediefeminism går ut på. En viktig orsak till varför en seriös manrörelse av nödvändighet tvingas vara antifeministisk. Kakan är alltså programledare för ett av Sveriges mest högprofilerade TV-program Idol, och kan skriva sånt här på sin blogg utan att någon annan i medievärlden reagerar med öppet avståndstagande. Därför är misandri i media en av de viktigaste mansfrågorna i Sverige 2013.

En känd TV-profil kan komma undan med vilken skit som helst

En känd TV-profil kan komma undan med vad för skit som helst, så länge det sker i feminismens namn

Blogglänkar: Certatio, Susanna Varis, Ekvalist, Toklandet, Cissi Wallin

Varför antifeminism?

Publicerad den av
26

Hannah Lemoine ställde häromdagen en intressant fråga på sin blogg, under en diskussion om tomrummet efter Pelle Billing.

Jag tror absolut att det är män som måste sköta männens jämställdhetskamp, det kan inte kvinnor ordna för män och kvinnor har helt enkelt olika upplevelser av livet i förhållande till sina kön. Jag förstår dock inte fokuset på antifeminism hos MRA’s. (Hannah Lemoine)

Jag svarade redan i hennes kommentersfält, men ska här ytterligare utveckla min syn på saken. Det är svårt att jobba med mansfrågor utan att samtidigt aktivt bekämpa den nutida feminismen, d.v.s. den radikala varianten vi möter på många ställen i politik, akademi och media. De som t.ex. använder en påstådd könsmaktsordning som ursäkt för att diskriminera män och sprida negativa attityder om män och manlighet. Jag har aldrig haft några problem med den liberala feminismen, vilken precis som jämställdismen vill ha lika spelregler och individuell frihet att välja sitt liv. Men efter att de målen uppnåddes för svenska kvinnor 1983, så har de liberala feministerna antingen tystnat eller radikaliserats. Den radikala feminismen som dominerar dagens jämställdhetsdebatt är ett av de största hindren mansrörelsen har på vägen. När jag började blogga för snart ett år sedan definierade jag tre viktiga mansfrågor som jag vill verka för att lösa.

1) Misandri i media, detta ständiga kollektiva skuldbeläggande och guilt by association som vi matas med nästan varje dag, ibland kryddat med ett öppet hat i form av invektiv som gubbslem, vit kränkt man etc. De skribenter och debattörer som är aktiva i att sprida denna misandri är så gott som uteslutande feminister. T.o.m. timide Pelle Billing fick ta en massa oförtjänt skit från avlönade skribenter i media, trots sin försonliga framtoning. Bland namnkunniga mediefeminister är det väl bara Sakine Madon och i viss mån Cissi Wallin som vågar sig på internkritik, vilket båda fått betala ett högt pris för. Sakine kallades antifeminist i Maria Svelands senaste bok och Cissi har mobbats bort från sitt kära Twitter (men nu kommit tillbaka). Förutom det öppna manshatet så hittar man även mer subtila härskartekniker, där osynliggörande är bland de vanligaste. Det kan handla om att göra kvinnofrågor av problem som drabbar båda könen i ungefär samma utsträckning, t.ex. näthat, våld i nära relationer eller könsstympning. Många vänsterfeminister är anhängare av kulturrelativismen, som de anser ger dem full rätt att spy galla över sina påstådda förtryckare.

Misandrin är så normaliserad i samhället att en av regeringens remissinstanser sprider ett sånt här budskap via sina officiella kanaler.

Misandrin är så normaliserad i samhället att en av regeringens remissinstanser sprider ett sånt här budskap via sina officiella kanaler, som reklam för ett arrangemang som fått 10 miljoner kr i skattestöd. Och detta helt utan att en enda medieskribent reagerar.

2) Mansdiskriminering i regler och lagar, som bl.a. beskrivs i Pär Ströms bok Mansförbjudet. Eftersom ledande feminister inte vill ha könsneutral lagstiftning och i vissa fall vill införa ännu fler mansdiskriminerande regler, t.ex. mansskatt och könskvotering, så är det inte en fråga som går att lösa om man inte är aktiv antifeminist. Det finns även gott om feminister vid kvinnojourer och socialkontor runt om i landet som aktivt bekämpar mäns rättsäkerhet med devisen anklagad = skyldig. Och dessa feministiska småpåvar har verklig makt att förstöra enskilda individers liv.

Sverige lagar och myndighetsregler diskriminerar fortfarande män

Sveriges lagar och myndighetsregler diskriminerar fortfarande män

3) Pojkarnas misslyckande i skolan. Skolverket har t.ex. en generaldirektör som uppvisar öppen feministisk bias och låter den ideologin genomsyra hela verksamheten. Den här punkten skulle kunna bli väldigt lång, men eftersom det mesta avhandlades i mitt förra inlägg som rapporterade att myten om pojkars antipluggkultur nu avfärdas av en genusforskare, så jag nöjer mig med att fråga: På vilket sätt är feminism bra för pojkar?

Skolverket har en öppet feministisk bias

Skolverket har en öppet feministisk bias

Överlag har feminismen en negativ attityd till män, när man talar om att ‘dekonstruera maskuliniteten’ och liknande. Det tillämpas på både vuxna män och på pojkar, där feminister t.ex. tycker att om pojkarna bara slutade vara pojkar, så skulle allt bli bra. Men varför ska inte pojkar och män få vara sig själva? Ur samhällsperspektiv vore det rent destruktivt att avskaffa maskuliniteten, d.v.s. förmågan att beskydda och försörja.

Även ur individuellt perspektiv skulle det vara lurendrejeri att avskaffa maskuliniteten, om man inte samtidigt omprogrammerar heterokvinnans sexualitet. För det vi kallar maskulinitet är egenskaper och beteenden som heterosexuella kvinnor tänder på och gärna belönar sexuellt. Detta uppmärksammades bl.a. av Katherina Janouch, under sommarens debatt om ‘den asexuella söderhipstern’. Även uttalade feminister föredrar i regel maskulina män, även om det finns undantag.

Det finns dock många män som inte riktigt vill eller klarar att leva upp till den traditionella mansrollen. I ett liberalt samhälle ska det naturligtvis vara tillåtet att forma sitt eget liv som man vill, så det är egentligen inget problem. Vill folk hellre ansluta sig till livsstilar som MGTOW eller HBT i stället för heterokärnfamiljsnormen, så är det deras eget val, inget vi andra ska fördöma. Det mansrörelsen måste bekämpa är att feminister vill påtvinga en avmaskulinisering uppifrån, där allt som förknippas med traditionell manlighet fördöms.

Ledande feminister påstår att lösningen på pojkars problem i skolan är att de helt enkelt slutar vara pojkar och blir mer som flickor

Ledande feminister påstår att lösningen på pojkars problem i skolan är att de helt enkelt slutar vara pojkar och blir mer som flickor

Om liberala feminister vill vara med på tåget så är de välkomna. Vi kämpar för samma mål som dem, så där finns egentligen ingen motsättning. Men utan att ta strid mot den radikala feminismen som genomsyrar stora delar av politik och media, så kommer mansrörelsen aldrig att komma någon vart.

Kvinnors sexuella makt

Publicerad den av
27

Detta ämne har debatterats flitigt på ett antal bloggar de senaste dagarna, efter att finländske sociologen Henry Laasanen publicerade en sammanfattning av sin världsunika bok Naisten Seksuaalainen Valta som gästinlägg på Genusdebatten, översatt från finska av signaturen Rick.

Den blygsamme och ödmjuke Henry Laasanen kallar sig själv ‘den sexuella maktens Darwin’, då han anser att väldigt lite skrivits om kvinnans sexuella makt tidigare. Genushistorikern Charlotte Vainio påpekar att franske marxistfilosofen Michael Focault skrev över 1000 (postmodernistiska) sidor om sexuell makt och att Laasanen borde ta avstamp i hans lära för att bli trovärdig. Enligt hennes ord är Focault en auktoritet på området, hans text är att jämföra med bibeln. Men eftersom bibeln redan i första kapitlet lärde oss allt vi behövde veta om arternas uppkomst, så har naturligtvis den som kallar sig Darwin full rätt all ge blanka fan i vad bibeln säger. Med facit i hand vet vi förstås vem som hade rätt av Moses och Darwin.

Som vanligt får man smaka på lite feministiska härskartekniker av typen ‘ni är inga riktiga män’, den feministiska motsvarigheten till chauvinist-floskeln ‘du har fått för lite kuk’. Både Charlotte Vainio och läsaren Maria faller i samma fälla. Laasanen skriver på ett flertal ställen i sin text att kvinnor kan ha svårt att förstå hans teorier, eftersom de inte upplevt parbildningsmarknaden ur männens synvinkel. Läsaren Maria skriver: Laasanens text är inte alls ”välkända fakta” som ”vi alla lärt oss i barndomen”. Kanske om man är man och ofta upplevt sig ratad av kvinnor, då kanske det är en sanning. Just precis. Vår sida av myntet, den du aldrig tänkt på förrän du läste Laasanens text. Charlotte Vainio skriver: För att Laasanen ska verka logisk måste man vara ratad man, måste tillhöra en viss grupp. Just precis. Det är ju det han säger, kvinnor kan ha svårt att förstå. Fast gruppen ratade män torde utgöra åtminstone 80-90 % av männen, särskilt i yngre år. Därför nickar vi alla igenkännande när vi läser Laasanens text. Endast ett litet fåtal män som uppnådde status alfahanne redan i yngre tonåren är undantagna. Själv känner jag bara en snubbe i min bekantskapskrets som aldrig blivit ratad på parbildningsmarknaden. Det beror på att han blev ihop med sin klasskompis redan i årskurs 7. Nu är båda över 40 och har fyra söner ihop. Han hade turen att pricka rätt i första försöket. Å andra sidan blir nog även han, precis som alla vi andra, tidvis ratad inom ramen för sin monogama relation (en situation som av någon anledning inte avhandlas i Laasanens teorier, trots att den förmodligen skulle passa väl in).

Bara de killar som uppnår alfastatus redan i tidiga tonåren slipper möjligen att genomlida förnedringen att någonsin bli nobbad av en kvinna

Brad Pitt som fjortis. Bara de killar som uppnår alfastatus redan i tidiga tonåren slipper möjligen att genomlida förnedringen att någonsin bli ratad av en kvinna

Vill du läsa mer detaljerade diskussioner kan jag rekommendera länkarna i detta inlägg. Men nu är det fredagskväll och dags för en välförtjänt grogg, så jag låter en känslosam kulturyttring illustera min poäng i stället för en massa ord. För oss som älskar blues finns det tusentals låtar som handlar om kvinnans sexuella makt. Det är liksom inget okänt eller nyupptäckt fenomen. En av de allra bästa låtarna med svensk text på temat har skrivits av Rolf Wikström och heter ‘Jag älskar dig ändå’. Mitt coverband har självklart låten på repertoaren och själv spelar jag congas i just denna. En underbar låt för att improvisera vilt på känsla och växla friskt mellan paradiddle, synkoper och trioler, för er som begriper musikteori.

Bloggar där debatten gått het nyligen. Mina egna åsikter i frågan finns att läsa i kommentarsfälten där:

Genusdebatten del 1 och del 2
Charlotte Vainio del 1 och del 2
Maria

Var står centern?

Publicerad den av
12

Efter att ha läst en massa tweets från den pågående centerstämman blir man konfunderad var de egentligen står ideologiskt? Konfunderad har jag förvisso alltid varit inför det partiet, vars ungdomsförbund en gång i tiden föreslog ett förbud mot mikrovågsugnar, då det ansågs ett hot mot kärnfamiljens sammanhållning att alla kunde laga sin egen mat. Som framgår nedan har de dock ändrat uppfattning i den frågan.

Som jämställdist blir man villrådig huruvida Centern anser att män platsar i jämställdhetspusslet eller inte. Förre partiledaren Maud Olofsson var ju tydligt partisk för positiv särbehandling av kvinnor i näringslivet, och grundade bl.a. Tillväxtverket för att se till att så skedde. Annie Lööf blir man dock inte klok på. Å ena sidan vill de tillåta surrogatmödraskap, vilket även många jämställdister vill (själv är jag djupt tveksam), å andra sidan läste jag nedanstående i annars så resonabla Hanna Wagenius Twitterflöde. Mitt svar säger var jag själv står.

Wagtweet

Tills motsatsen bevisats, reserverar jag mig mot att stödja Centern och postar följande bild, med tanke på att Lööf sitter i den regering som givit 10 miljoner kronor till den organisation som via sina officiella kanaler sprider budskapet i pratbubblan.

Lööf KK

Sprätta fittan

Publicerad den av
19

Visst känns titeln inbjudande? Sprätta fittan. Är det inte något vi alla gått och längtat efter att göra, med alla de där småpåvarna till kvinnor som försöker styra våra liv? Ni vet den där engelskalärarinnan som gav dig lägre betyg för att du inte höll med om de vänsterradikala åsikter hon envisades med att baka in i undervisningen? Eller bitchen som hånskrattade och förnedrade dig när du försynt bad om en tryckardans på skolbalen? Eller socialprussiluskan som ville ta ifrån dig dina barn för att du hade en Slitz-tidning på soffbordet och tre backar pilsner i kylen? Och då har jag ännu inte nämnt exet, den förbannade subban som… Ja, jag behöver inte rabbla längre än så. Visst vill du det? Smaka på orden igen. Sprätta. Fittan. Att med blankt stål göra upp med det förhatliga matriarkatet. Tänk dig scenen i ditt huvud…

Genuint obduktionsprotokoll från polisutredningen om Jack the Ripper 1888

Genuint obduktionsprotokoll från polisutredningen om Jack the Ripper i London 1888

Men nej, något känns inte rätt, för att uttrycka saken milt. Så gör man helt enkelt inte. Det strider mot allt vett och sans, alla de värderingar som vi bygger vår civilisation och vår demokrati på. Förmodligen strider det mot en eller annan evolutionärt betingad instinkt också. Om någon uppmanade oss till att sprätta fittan, skulle vi ställa oss bakom det budskapet då? Knappast, vi skulle förmodligen ta djupt avstånd och kanske säga upp bekantskapen för evigt. Kanske även blanda in rättsvårdande eller psykiatriska institutioner?

Om då en organisation som uppbär miljontals kronor i skattestöd och fungerar som remissorgan för regeringen spred budskapet att sprätta fittan via sina officiella kanaler, skulle händelsen då gå obemärkt förbi i alla de stora medierna? Visst skulle de berörda ministrarna ställas mot väggen och tvingas svara på besvärande frågor om det hände? Men nu när det faktiskt har hänt, med enda skillnaden att uppmaningen gäller att stympa en helt annan könsdel, så är det dödstyst. Misandrin är så normaliserad i samhället att ingen reagerar ens för de värsta avarterna, trots att de kommer från högsta ort. Det är ju ingen omogen liten tonåring som skrivit Klippa kuken på fyllan, utan en representant för den politiska gräddan, mitt på blanka dagen. Endast bloggaren En stilla undran har uppmärksammat händelsen och har jobbat en del på Twitter med att informera världen om skandalen. Detta inlägg syftar till att hjälpa till på traven.

Klippa kuken

Fler blogglänkar: Ekvalist , Toklandet, Susanna Varis, Kimzha Bremers Bodega

SCUM

Big red

Publicerad den av
28

Minns ni hur militanta feminister i Kanada krigade mot förnuft, demokrati och yttrandefrihet tidigare i år? Och den som stack ut mest av alla var en kraftigt byggd och burdus kvinna som färgat sitt hår illrött. Hon fick smeknamnet ‘Big Red’ och kan beskådas i ett antal filmklipp på Youtube.

Nu finns ju åtminstone 2-3 stycken nästan likadana burdusa feminister i den svenska halvoffentligheten. Jag nämner inga namn, men den gemensamma nämnaren är att de alla har bokstaven ‘a’ i sina förnamn, att de har illrött hår, samt en aggressiv och antidemokratisk framtoning.

Birth control

Idag har för övrigt Sveriges Kvinnolobby bekänt färg, när de gick långt över anständighetens gränser och twittrade ‘Klippa Kuken’.

Klippa kuken