För det första, den här texten skrevs i samband med att den extremt farliga lagen om förolämpning mot (i praktiken) polis trädde i kraft, och den missbrukas redan ordentligt, precis som befarat. Texten är ett trotsigt svar på sådana lagar och förtrycksmetoder.

För det andra, empati är något man har med människor, inte med en förtryckande samhällsfunktion i ett otroligt våldsamt och hierarkiskt samhälle. Människor som har en viss hudfärg, härkomst, eller sexualitet är precis som vemsomhelst, det är inget de valt, och är inget som säger något om vem de är. Men den som väljer att bli våldsverkare i en statlig förtrycksapparat har gjort ett val – och kan också göra ett annat. Det är en enorm skillnad.

För det tredje, enskilda saker poliser kan göra eller ibland gör förändrar inte vilken historia polisen har (slavpatruller i nordamerika, förtryck och kontroll av arbetarklassen i Europa), vilket dess huvudsyfte idag är (att bevaka de rikas och statens intressen), eller att de är överlag en rasistisk och sexistisk organisation – något som är belagt i forskning (se exemepelvis böckerna Batongerna slår nedåt, eller Gärningsmannen är polis). Att polisen som organisation eller enskilda poliser generellt sett skulle vara någon slags skydd för kvinnor, rasifierade elller andra är inte heller övertygande, när de själva är överrepresenterade när det gäller just våld och förtryck av dessa grupper.

För det fjärde, så behöver man inte i varje text eller sammanhang redovisa alternativ för att kunna framföra kritik mot något. Men när det gäller polisen så finns det en hel abolitionistisk rörelse och massor med litteratur. En liten ingång till vad det hela går ut på finns till och med att hitta på den här bloggen: https://anarkism.info/2020/08/02/abolitionistisk-politik/

Hoppas att det här kan ge lite svar på dina funderingar, och tack för att du, trots att du reagerat så negativt på texten, ändå verkar öppen för att diskutera ämnet. Jag tror att vi egentligen tycker ganska lika när det gäller hur människor bör behandla varandra, men i min mening är din syn på polisen alldeles för generös.

Hej Patrik. Det här är en gammal artikel, så risken är stor att SK inte ser kommentaren. Men jag kan i egenskap av en av sidans administratörer försöka att kort besvara frågan. Anarkopacifism är en legitim form av anarkism med en lång historia. Vissa anarkister stödjer en sådan linje, medan andra anser att den för snävt beskör våra möjligheter och ger makten och reaktionärer för mycket frihet att förtrycka oss. I princip alla anarkister är överens om att våld i sig inte är något bra, men många – en majoritet skulle jag säga – har förespråkat och/eller utövat våld i självförsvar, mot staten, kapitalister eller andra reaktionära krafter, vid individuella aktioner och hela vägen till revolutionära tidsperioder. Våld kan som du säger lätt föda våld och bli ett ändamål i sig, därför tycker även de flesta av förespråkarna för att i vissa fall använda våld att så måste ske i så liten utsträckning som möjligt och bara när det handlar om att stoppa eller förebyggande hindra just våld och förtryck – i det enkla fallet exempelvis att med våld avbryta ett överfall på någon, i det storskaliga fallet att med våld eller hot om våld ta ifrån förtryckande stater eller klasser de medel de använder för förtrycket. En annan fråga är hur vi som anarkister förhåller oss till en värld där alla möjliga former av kamper redan pågår. Det sker redan en mångfald av frihetskamper, med en mångfald av taktiker. Även när någon gör något som man inte håller med om, kan det ofta vara bättre att respektera att olika grupper och individer kämpar på olika sätt. Annars riskerar man att börja stämma in i etablissemangets falska berättelser där exempelvis skadegörelse mot vapenfabriker sägs vara ”våld” men folkmord är självförsvar. Jag själv anser exempelvis att våld kan vara legitimt men bör begränsas, men jag fördömer därför inte alla ickevåldsliga aktioner och tillvägagångssätt. De kan absolut ha en roll att spela, och i själva verket är den överväldigande majoriteten av det vi som anarksiter gör snarare förknippat med att förhindra och minimera våld, snarare än att utöva det. Det går att säga jättemycket mer om det här, men jag hoppas att det här kan ge en kort inblick i hur jag tror många anarkister tänker.

Här lever anarkismens Handlingens propaganda vidare i nutiden. Under ockupationen så håll den hemlig utom för andra bekanta. Den ockuperade lokalen är en samlingsplats, kulturhus, hobbyplats mer än en bostad. Ligg lågt med info på internet i början. Men när ockupationen är välkänd så starta en blogg som en dagbok för ockupationen. Verka i anarkismens namn. Husockupationer är protester mot kapitalistiska hyresvärdar och kommunal misskötsel av fastigheter. Husockupationer är inte att permanent flytta in i hus då dessa är allt för misskötta för att vara bra och sunda bostäder.

Anarkistisk bostadspolitik är hela kvarter som en bostadsrättförening utan någon inköpsavgift (inte enskilda hus). Ett nytt hus ska inte behöva något underhåll. De första 10 årens boendeavgifter betalar kvarterets byggnadskostnad. Det går inte att privat sälja lägenheten eller privat hyra ut lägenheten. Lägenheten är lånad av det anarkistiska kollektivistiska huskollektivet (kvartersnamn)

Resonemangen i texten är mina egna. Dvs, resonemangen står för den här skribenten och inte för kollektivet anarkism.info som helhet (vilket du verkar tro). Personligen lägger jag mig inte i vad andra anarkister gör gällande röstning. Dina funderingar ifall att jag (eller a.info?) skulle vilja kontrollera andra anarkister, utesluta kamrater (från vad?), passar därför inte i detta sammanhang. Däremot diskuterar/debatterar jag gärna frågan gällande röstning i parlamentariska val/politiska partier (vilket är syftet med min text).

Texten berör deltagande (röstning) parlamentariska val, i dagens liberaldemokratiska kapitalistiska samhälle. Min kritik mot röstning behöver förstås utifrån detta sammanhang. Dvs, jag för inte fram kritik av röstning per se, generellt (vilket du verkar tro). Således är detta inte tillfället att redogöra för röstning generellt. Men, kort sagt, har jag verkligen inte några problem med att/om det röstas i anarkistiska sammanhang, idag eller i framtiden, t ex för att besluta om saker.

Vad gäller din synpunkt att kritik av röstning behöver börja med att man först redogör hur man vill/tänker att ett anarkistiskt ”samhälle” ska se ut. Jag resonerar gärna om hur anarkism kan manifesteras. Men eftersom min text inte handlar om det, inte heller kritiserar röstning generellt, utan specifikt röstning i dagens samhälle, på politiska partier, i parlamenten, tycker jag att det går alldeles utmärkt att kritisera den typen av röstning, utan att redogöra hur jag vill/tänker att ett anarkistiskt ”samhälle” borde se ut. Det blir så att säga två olika frågor, röstning generellt (vilket min text inte berör), och röstning för politiska partier (vilket min text berör).

Jag tycker personligen det är nyttigt/viktigt för mig att i varje politiskt/parlamentariskt val förnya mitt beslut huruvida jag vill rösta eller inte. På detta sätt har jag gjort de senaste åren/valen, och jag har kommit fram till att jag inte vill rösta (bl a av anledningarna som jag angav i texten). Hur jag ställer mig gällande att rösta i nästa val, blir en senare fråga.

Min inställning till att rösta på politiska partier/i parlamentariska val kan alltså sammanfattas till: det viktiga är inte lägga någon större energi/tilltro till att rösta, för det har ingen betydelse, utan att hellre lägga mer tid/energi på anarkistisk organisering, som kan förändra min och mina kamraters vardag.

Tack själv! <3

De anarkistiska texterna åldersförändras inte utan hela tiden är det sena 1800-talet fram till år 1914 som återanvänds. Helt enkelt de dåtida radikala männens normer.

Vackra kläder för mannen och barocken i arkitektur och möbler var okej, i övrigt var 1600-talet skräp på alla sätt.

Om tillåtelse ges så bör åtminstone en sammanfattning av denna bok på svenska göras på internet. Hela boken på svenska skulle kunna bli en nystart på anarkafeminismen på svenska vilket mycket är upp till er att genomföra.

kropot.free.fr/index3.htm

encyclopedie-anarchiste.xyz

Hippies var hatade av stalinistiska och maoistiska FNL-grupper och övrig vänster. Ändå så fanns det en gemensam kultur som konstverket Skända fanan, skapades i. Den svenska hippievågen omvandlades snabbt till Gröna vågen. Sammanblandas ofta med missbrukarmodsen. Som folkrörelse varade det under ett enda år – 1967. Efter fanns det enskilda hippies som livsstil. Provie-ungdomarna i Stockholm får väl räknas som hippies fast de verkade något år innan. Vissa av dem blev Gröna vågare eller missbrukarmods.

I Västerort har många försökt. Man växer ifrån det mest på grund av oförstående livspartner. Medans folk i de politiska partierna håller på tills de dör av ålderdom. När jag var yngre så var idén Lånelager. Då måste det vara en sluten grupp. Annars så återprivatiserar okänt folk lånesakerna.

Mina råd är att håll ihop den lilla grupp som nu är. Ha en blogg som klarar Google translate, det måste bli ett slut på språkförbistringen inom anarkismen. Historiskt så anses språkförbistringen vara ett av skälen för att det inte blev någon militärstrejk vid det första världskrigets utbrott år 1914. Folkmassorna hade måst samverka i direkt aktion. Var slutna för annars kommer fienden eller statsmarxistiska predikanter.

Lokaler äter pengar ????. Börja med Folkets hus. Sätt ihop ett anarkistiskt program för gruppen. Utgå från anarkafeminismen. Äkta män måste vara med i som betalande stödmedlemmar i kvinnojouren i Västerort. ”Det skiljer agnarna från vetet”. Jag själv är helt emot att män deltar i kvinnojourens arbete. Något som verkar vara ett krav för bidrag. Kvinnojourer behöver alla former av bidrag. Att klaga på skattepengar kan få allt och vältra över i ultraliberalt rykte.

INTELLIGENTA VARELSER. En liten sci-fi-berättelse.
***
Nu var det 2050. När världsrevolutionen gått in i ett lugnare skede återstod av staten och kapitalet endast en administration utan egen makt. Klimatet hade med en enorm ansträngning stabiliserats och fusionskraften levererade obegränsad energi. En global utjämning blev möjlig och människorna levde nu i federerade autonoma småsamhällen som återskapat kontakten med naturen. Rådsdemokrati utan tydliga nationsgränser. Militären ersattes av rymdteknologi och när överljusdriften bemästrats vidtog en systematisk utforskning av Vintergatan och dess närhet.
Kapitalets gamla värld hade sjunkit ihop som en sufflé liksom före den Sovjetunionen, blodsutgjutelsen var minimal och all alienation försvann som genom ett trollslag; människorna talade med varandra igen, även med obekanta. Kapitalisternas egendom var redan exproprierad. All produktion var automatiserad och allt var gratis efter behov. ”Vi har inte bara tagit makten, vi har avskaffat den”. Inga kontrarevolutioner av betydelse hade gjort sig gällande. Israel och Palestina var nu ett enda land med total likabehandling av alla folkgrupper.
Man har beskrivit kapten Marie Celeste, 32, som vänlig, kreativ och med stamina. Högrest, rödhårig och med klar blick, snabbt intellekt och stora varma händer. Ja, de som träffat henne sa att hon lyste med ett inre ljus, som en snölykta. Flera expeditioner pågick, en massiv diamantplanet undersöktes och från asteroidbältet bogserades nyttigheter till Jorden. Hennes uppdrag på denna expedition var i första hand etnologiskt: att besöka planeten Noor som såg lovande ut i det nya rymdteleskopets närbilder. Hon var en ensamvarg som uppskattade avskildheten under de långa resorna; hennes nyfikenhet på kosmos var den stora passionen. ”När vi nu äntligen har skakat av oss den gamla världen” tänkte hon, ”kan vi sprida det glada budskapet i hela galaxen. Många planeter verkar utvecklas i vad som är rätt riktning för dem, fast överlägsna och fredliga samhällen ska kanske helst lämnas åt sig själva. Några fientliga civilisationer har vi ännu inte stött på”.
Hon levde i ett litet naturskönt kollektivsamhälle, en blandning av stad och landsbygd med många vänner och kamrater. Alla hade de uppgifter de intresserade sig för och sin försörjning tryggad genom de allmänna förråden, pengar existerade inte längre. Nu skulle hon ge sig up på ett uppdrag i rymden som hon länge längtat efter. På den stora rymdflygplatsen fanns alla galaxens civilisationer, livligt pokulerade. Hon satte sig vid ett cafébord och beställde ett glas oskadlig euforiserande drog med lila bubblor, en mjuk kaka med bär från Andromeda och en dubbel espresso. Snart var det klart för avresa och hon tog den rullande trottoaren fram till sitt skepp, lätt spänd men förhoppningsfull.
Hennes moderskepp Zoe 2 hade dessutom en besättning av ett dussin alerta och charmerande androidrobotar som under gemytligt småprat skötte alla vitala funktioner som skeppet inte själv kunde utföra. Färden från Jorden tog ett år,
mestadels i kryo, och Zoe 2 låg snart i omlopp kring Noor. Kapten Celeste tog ner landningsfarkosten utan incidenter och kom ner i en lummig glänta. Den lilla planeten var nästan helt övertäckt av tät, mossliknande växtlighet där den badade i ljuset från sin starka men avlägsna stjärna, dygnet runt och hela omloppsåret, i en tät atmosfär av vattenånga och syre. Temperaturen låg konstant på 25°. Närmast marken rann floderna kors och tvärs genom mossdjungeln och en jättelik sorts trollsländor hovrade över vattnet. Myriader av regnbågar, en del med hittills osedda färger. En vacker dimma låg över de blå bergen vid horisonten. Några däggdjur syntes inte till, men kanske kunde hominider leva i detta tropiska växthus med sina orkidéskogar och jättesvampar?
Redan efter en vecka fick Marie kontakt. ”Jag satt under ett gigantiskt lavaträd när varelsen sakta och ljudlöst kom emot mig. Mitt första intryck var vagt människolikt – den hade huvud, armar, ben och ögon och gick upprätt. Men där slutade likheterna. Huden var vit och pärlemorskimrande med gröna vener och artärer synliga därunder; ögonen var stora och vita, någon mun syntes inte till. Vi kommunicerade ordlöst, försiktigt och tveksamt men utan större problem, jag vet inte hur, kanske var det telepatiskt. Jag presenterade mig som kvinnlig astronaut från Vintergatans utkant med uppdrag att hitta liv på andra planeter”. Efter en lång paus tog varelsen till orda.”Mitt namn är Gyllenlotus och jag tillhör en koloni på några hundra som lever i symbios med vår omgivning. Har du kommit för att plundra oss?” frågade varelsen ängsligt. ”Nej, absolut inte. Jag vill bara ha bekräftelse på liv och rapportera hem. Vi har inga onda avsikter. Ni kan ta egna initiativ till kontakt eller inga alls.” Gyllenlotus såg lite lugnare ut men
verkade fortfarande lätt bekymrad. ”Jag har förstått att ni livnär er på varandra, de stora äter de små och de små äter de ännu mindre och det är därför ni har den öppning i ansiktet ni kallar ”mun”.


***
”Vi är intelligenta varelser.
Men eftersom vi och alla andra existenser på denna planet
lever enbart på till oss anpassad fotosyntes, vatten och luft,
och inte några andra födoämnen
så är ’dödande’ av det som lever okänt hos oss.
Trots att vi är intelligenta varelser
har vi bestämt oss för att avstå alla ’åsikter’,
alla och inte bara vissa.
Vi kommunicerar och samtalar förstås, men vi ’tycker’ inte i ord eller åtbörder.
Vi lyssnar och känner in telepatiskt istället och vi är alltid samstämda.
Därför finns här varken våld eller aggressivitet. Vi ser att det fungerar bra”.
***

”Ja, vår kropp är i princip en matsmältningskanal”, sade Marie. Men vi söker fred med vår omgivning, det pågår en frihetlig revolution och vi har satt stopp för naturförstörelsen. Och redan på 2020-talet visste vi att vissa havsdjur tillägnat sig fotosyntes, men vi har inte sett det hos högre organismer, än. Ni har kommit mycket längre i den utvecklingen”. Gyllenlotus såg glad ut. ”Om du lovar att inte komma tillbaka till vår värld”, sa den skimrande klorofyllvarelsen, ”ska jag ge dig en gåva som bevis på att du varit här”. ”Det skulle vara mycket vänligt av dig. Jag lovar, Gyllenlotus”. Den grönvita skimrande handen sträcktes ut mot Marie Celeste och öppnades i en sista hälsning.
Det var ett frö.
Planeten är numera fridlyst.

Anarkister bör bli tydligare med målen. Inte en vision om ett anarkistiskt samhälle. Men målen vad som bör uppnås. De olika föreningarnas mål. Likaså bör en livstilsanarkism formuleras. En viss promitivism innebär slagordet: jobba mindre lev mer. Fattig på pengar 💸 innebär en primitivism.

En generell boklista bör upprättas. En historisk bakgrund är till fördel. En anarkist blankröstar. Det är fascisterna som inte röstar alls. Det går inte och komma ifrån att i de parlamentariska länderna under 1900-talet så har anarkismen kunnat finnas till skillnad från diktaturerna. Anarkismens problem med anti parlamentarismen är att folk jämställer den med enpattistaten. Bäst är att propagera för anarkistisk förvaltning istället för antiparlamentarism.

Jag själv tror på medborgarlön och kan då inte identifiera mig som anarkist på grund av visionen att avskaffa pengarna 💰.

Det gör partier ofta när makten inte är nära, men det ändras snabbt om de kan tänkas få platser i kommuner, landsting eller riksdag.Om folk som är inblandade i F! bedriver eller vill bedriva utomparlamentarisk politik så ser jag inga problem med att jobba tillsammans. Men det borde ske utanför ramarna för partiet enligt min mening, då partierna inte tillför något som form och istället fungerar avledande och stjäl tid och energi från utomparlamentarisk organisering för vad som i slutändan är parlamentariska projekt och aspirationer. Vi behöver snarare skarpa gränser mot sånt så att folk inte lockas till nsäta hopplösa parlamentariska projekt när det kommer. Vaccinera mot eländet med en rak och tydlig skiljelinje, där vi pekar ut varför partierna är kotnraproduktiva.

Självklart ska vi inte återuppfinna hjulet. Där organisering och organisationer redan finns bör de stödjas och stärkas. Men det finns också rätt mycket utrymme för att bygga nytt.

Tack! <3

Cementa försökte sig på en lyckad utpressning av Sveriges riksdag. Modiga människor i den statliga myndighet som sade nej.
Vem blir lycklig av betong? Ytterst få och då vid brobyggnad.

En motståndare utan vindkraft, tycker jag, är en motståndare som förstått att energiformen inte är huvudproblemet. Huvudproblemet är istället ett samhällssystem av tvångsmässig exponentiell tillväxt, där vinsterna privatiseras och kostnaderna för människor och miljö externaliseras. Vi behöver *mindre* energiproduktion, jobba mindre, producera mindre skräp, och de som berörs bör fatta besluten. Skulle vindkraft kunna vara en del av ett sådant samhälle, där vi har kontroll över vår egen tillvaro? Ja, det tycker jag personligen, men det är inte vad de här vindkraftprojekten syftar till, därför tycker jag att motståndet är fullt befogat.

Hej, det var bra uppmärksammat. Det ska nog stå *miljoner* ton. Arrangörsgruppen har samma typo på sin hemsida, och vi kollar med dem vad det egentligen ska vara och rättar så fort vi vet. Tack för detektivarbetet! 🙂

Mitt namn är Pablo.

Jag undrar om ni har en lokal i Malmö som man kan få kontakt och sällskap av andra likasinnade ?

Jag håller inte alls med. Folk måste få ha olika åsikter utan att utsättas för våld. Vi kan motarbeta deras idéer på andra, effektivare sätt. Annars är vi hycklare som tycker det är dåligt när polisen utsätter oss för våld för våra anarkistiska åsikter.

Vi kan respektera människor som tror. Men vi måste inte alls acceptera tron. Anarkismen har länge var religionskritisk vilket tyvärr tappats de senaste decennierna. Jag tycker du blandar ihop religion och “ras”. Jag har inget emot att bränna “heliga” skrifter, även om det inte är något nöje jag själv ägnar mig åt eftersom det är helt meningslöst. Men är vi emot auktoritet bör vi idag starkt kritisera islam som jag ser som den värsta religionen i vårt samhälle i det att den förtrycker kvinnor och att många sympatiserar med terror och inskränkningar i yttrandefriheten i religionens namn. Och precis som varje religion bygger den på idioti, rädsla och förakt för verkligheten. Det Paludan håller på med är något annat. Det är rasism mot muslimer. Och det ska vi motsätta oss. Men inte genom våld.

Jag håller inte alls med. Folk måste få ha olika åsikter utan att utsättas för våld. Vi kan motarbeta deras idéer på andra, effektivare sätt. Annars är vi hycklare som tycker det är dåligt när polisen utsätter oss för våld för våra anarkistiska åsikter.

Vi kan respektera människor som tror. Men vi måste inte alls acceptera tron. Anarkismen har länge var religionskritisk vilket tyvärr tappats de senaste decennierna. Jag tycker du blandar ihop religion och ”ras”. Jag har inget emot att bränna ”heliga” skrifter, även om det inte är något nöje jag själv ägnar mig åt eftersom det är helt meningslöst. Men är vi emot auktoritet bör vi idag starkt kritisera islam som jag ser som den värsta religionen i vårt samhälle i det att den förtrycker kvinnor och att många sympatiserar med terror och inskränkningar i yttrandefriheten i religionens namn. Och precis som varje religion bygger den på idioti, rädsla och förakt för verkligheten. Det Paludan håller på med är något annat. Det är rasism mot muslimer. Och det ska vi motsätta oss. Men inte genom våld.

Hej Sixten. Tack för frågorna! Vi har redan så mycket material när det gäller denna Q&A inspelat, så vi kommer nog inte spela in mer, men det är bra och intressanta frågor du ställer så vi ska se om vi eller nån av oss inte kan försöka svara på dem i annat format – exemeplvis i textform.

Jag är intresserad av anarkism och har lyssnat på de senaste avsnitten av er podcast. Vill fylla på med fler frågor. Frågorna är svåra men uppriktiga och det finns inget ont uppsåt. Jag funderar själv mycket på detta.

1. Vilken eller vilka definitioner av ordet stat brukar ni samt anarkister i allmänhet använda er av? (Vad är Kropotkins definition av stat?)
2. Inom akademisk politisk filosofi, verkar det som att man likställer anarkism med frånvaro av stat eller naturtillstånd. Stämmer den definitionen?
3. Är anarkismen som utopi kompatibel med Max Webers definition av stat (dvs. staten är lika med våldsmonopolet)?
4. Existerar anarkismen som utopi och politisk filosofi eller är det egentligen en praktik?
5. Kan ni rekommendera moderna ”akademiska” politiska filosofer som förespråkar och detaljerat förklarar anarkism (bortsett från anarkokapitalister)? (Jag känner i princip bara till Kevin Carson.)
6. Tycker ni att anarkismen är skolastisk i negativ bemärkelse? Dvs. är man mest upptagen med att tolka gamla filosofers texter och är dålig på att producera nya politiskt filosofiska idéer?
7. Det verkar som att människor väldigt gärna outsourcar i princip allt till välfärdsstaten eller kapitalet. Föreningssverige är döende. Tror ni att självorganisering är något som fungerar stabilt (upprätthåller sig själv utan att övergå något som liknar det vi har idag) i stor skala om inte materiella omständigheterna direkt kräver det? Om inte, varför är det värt att arbeta för? Finns det ett egenvärde?
8. Jag nämnde tidigare Kevin Carson som är marknadsanarkist/mutualist (men inte anarkokapitalist). Anser ni att marknaden är kompatibel med anarkismen?
9. The Anarchist FAQ verkar luta väldigt mycket åt anarkokommunism. Vad är anarkokommunism? Är anarkokommunism den enda ”riktiga” anarkismen?

Jag har säkert glömt en del viktiga frågor, men börjar så här.

Tack för tipsen. Och ja, jag tycker att vi i avsnittet försöker hålla en balans mellan fördelarna med att ha visioner men att samtidigt inte hänfalla till att försöka implementera en helt precis mall, utan vara öppen för att lösningarna till viss del kommer bero på olika förutsättningar och faktorer som vi kanske inte ens känner till på förhand.

Den bästa sammanfattningen i bokform tycker jag är ANARKISMEN DESS GRUNDTEXT av G. Henriksson-Holmberg. Bokförlaget BRAND 1928.
Författaren beskriver de 3 anarkismens 3 grenar: anarkistisk individualism, Bakunin och Krapotkin. Underförstått på 1920-talet att de 3 anarkismerna skulle finnas sida vid sida i ett anarkistiskt samhälle år 1928.

Eller hur är det en fet låt! Det är ”Pissa på polisen” av Pizzaslice Rapcamp (bl a med Frej Larsson) / A.info

Tack själv, det var kul att höra! 🙂

Tal känns jobbiga och som envägskommunikation, och liksom medlemskap ger dem en falsk känsla av hopp. Hopp och gemenskap kommer av det jag skrev tidigare. Det finns en massa onödig och skadlig sekterism idag där tal ingår som en del.

Plockar man ut någon eller några kärnor ur talet, så kommer säkert liberal-”feminister” eller högersossar, att vilja göra ett partiöverskridande samarbete om just dom delarna. Vilket är ett sätt att döda hopp och lägga ett dämpande/lugnande lock över verklig och icke-sekteristisk radikal rörelse.